Recensioner & boktips – Sida 247

Nyckeln

Nyckeln Jag listade Nyckeln bland mina bästa läsupplevelser 2013 och är mycket glad att jag kunde göra det, att trilogin levererar hela vägen fram. Cirkeln, Eld och Nyckeln är alla så spännande att man glider igenom dem trots att de är tjocka. Faktum är att jag inte ens noterade att Nyckeln är så mycket längre än de andra, kanske lite för att jag läste den som e-bok men mest för att den är så bra!

Det är alltså nu det gäller. Snart öppnas portalen och demonerna kommer att ta över världen. De utvalda måste stänga den. Men allt är fortfarande så… luddigt. Vem kan man lita på, vem talar sanning? Är det ens de utvalda som ska stänga portalen, eller är det… Rådet? En sak tycks ganska säker och det är att häxor med alla element behövs för att stänga portalen. Men hur ska det gå till när flera av de utvalda är döda? Rådet bildar en ny cirkel och försöker värva Minoo, vars magi är alldeles speciell då hon inte har något element.

Parallellt med detta fortsätter livet: Anna-Karin förlorar en närstående, killarna som försökte mörda Linnéa ställs äntligen till svars och Vanessa förstår äntligen varför hennes relation till Linnéa är så speciell. Men allt är såklart oändligt komplicerat…

Om du har läst de tidigare böckerna och längtar efter att läsa Nyckeln: Ja, gör det! Du kommer inte att bli besviken!

Om du inte läst någon: Läs dem! Gör det i rätt ordning. Du kommer inte att bli besviken!

Andra bloggar om Nyckeln: Kulturbloggen, Boksmurfen, Skuggornas bibliotek, Lottens bokblogg, Nobelprisprojektet, Maddes bokblogg, Booklovin, Boktjuven, Socialistsimon, Bookfinger.

Nyckeln
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (november 2013)
ISBN: 978-91-29-67781-2
Antal sidor: 868
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns också som e-bok.

Skuggbarnen

skuggbarnen Det går nästan inte att sluta titta på Anna Höglunds bilder som många gånger inte liknar något annat. Stilen dansar mellan olika uttryck. Det är både galet och logiskt. Dock får jag tillstå att det till synes galna alltid verkar ha sin plats, sin förklaring. Denna konstnärsstil tillsammans med Ulf Starks ord i sin milda självklara form ger förklaringar och poetisk längtan till mottagaren. Det blir till en egenskapad skapelseberättelse, sprungen ur en teaterföreställning på Stockholms Stadsteater från början.

Två barn söker sina skuggor. Utan skuggor är livet enkelt att leva, men fullständigt tomt och utan livsklang. Alltings Skapare, som här presenteras i hen-form och avbildat som något runt med armar och ben, är en fantastisk kreatör, men verkar sakna känsla för djupet. Hen känner misshag för de fula fläckar, som skuggorna ger. De skugglösa varelser som nu kommer att befolka jorden, känner visserligen mer glädje, men minnena bleknar, sagorna blir bortglömda och drömmarna kommer inte längre människorna till mötes under nattens timma.

Utan sina skuggor
blev människor gladare.
Sorgerna försvann.
Och om nätterna sov de
utan drömmar.

Vad skönt, tänkte Skaparen.
Nu har alla det bra,
precis som jag ville.

Men två kände sig sorgsna.
Det var Pojken. Och Flickan.
Mest Pojken.

När skuggorna försvann
blev det inga sagor.
För sagorna är släkt med drömmarna.

Pojken försvinner. Flickan letar och söker med sitt eget minne i alltmer glömska. Hon är så när som på att blekna bort i frånvaron av sin skugga, men då…! En Skapare som samlar sig och börjar lyssna. Två barn som inte ger sig och som ingen annan önskan har, än en djupare mening och att sagans drömmar åter ska ta vid.

Den kvällen gjorde Flickan
skuggor på väggen.
– Plingeling, nu börjar det!
– Vad blir det för saga? frågade Pojken.
– Den om Skuggflickan, sa hon.
– Och hennes bror, sa han.

Och utanför tryckte Skaparen
örat mot fönsterspringan.

Skuggbarnen
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163877452
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Emanuel Kent Sjögren går i nian, bor i en lägenhet med sin mamma, pappa och storasyster Vanja(som för övrigt är lesbisk, vilket jag nämner eftersom det har betydelse för en del av handlingen i boken). Emanuel är en sådan där kille som det liksom aldrig går bra för; det mesta han tar sig för verkar bli knas. Han är väl inte direkt mobbad i skolan, men hör definitivt inte till klassens populära skara, är den enda på hela skolan som läser tyska. Han har en kompis, en kille som alltid går omkring i gummistövlar och heter Tore. Han har aldrig haft någon tjej och hans pojkrums största stolthet är en deodorantsamling (tommar flaskor). Men man kan inte låta bli att tycka väldigt mycket om Emanuel, man vill liksom ta hand om honom och ge honom lite stöd ord på vägen.

När kompisen är frånvarande från skolan ser Emanuel sin chans till förändring; att bli någon annan än den som mer eller mindre sitter ihop med Tore. Ytterligare en sak som bidrar till en nystart är att det börjat en ny tjej i klassen, en tjej som har nästan overkligt gröna ögon. Dessutom tycker Emanuel att det verkar som att hon mot alla odds är intresserad av honom! Helt plötsligt lunchar han med Bianchi och Ammis, men ur hans mun kommer inte en rad intelligenta diskussionsämnen. Det han gör för att försöka bli poppis är att snacka skit om sin kompis Tore; han avslöjar en hel del privata saker för tjejerna i hopp om att de ska tycka att han är rolig, cool eller vad det nu är han eftersträvar. Samtidigt som man blir förbannad på honom förstår man hans desperation. Han vill ha bekräftelse och gillande men det blir så totalt fel.

Det visar sig att anledningen till Tores frånvaro är att hans pappa dött, och till en början vågar Emanuel inte ens kontakta honom. En anledning är nog att han tycker att det är svårt att veta vad man ska säga och hur man ska bete sig mot en kompis som förlorat en förälder, en annan anledning är att Emanuel mycket väl vet att han har skitit i det blå skåpet när det gäller vänskapen i övrigt också.

Emanuel kämpar på med sitt liv som tonåring, och mellan knasigheterna händer det ändå lite bra grejor. Men, alltså, hur kan man (eller väljer man att) inte bli fundersam när tjejen som man typ dejtar vill gå på café där det ska hållas en debatt på temat Queer och Hbt: diskussion om normativitet? Jag tänkte i alla fall tanken att Bianchi kanske inte alls är intresserad av Emanuel annat än på ett platoniskt plan…Om jag hade rätt i mina funderingar? Läs boken!

PS. Boken bjuder även på gapskratt här och där, vad sägs till exempel om att Emanuel på cafékvällen med Bianchi lyckas köpa en kylskåpsvagina utan att förstå vad den faktiskt föreställer…

Konsten att ha sjukt låga förväntningar
Författare: Åsa Asptjärn
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 215
ISBN: 9789163877377
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tom och den blå fågeln

tom-och-den-bla-fageln Tom är nyinflyttad till Stockholm och han avskyr det. På gården hade de både djur, natur och fina trädkojor men här i stan finns mest nedkissade väggar, stress och trängsel. Tom längtar hem och önskar att han vore lite mer som alla andra. När Tom en dag sitter med pappa på tunnelbanan upptäcker han plötsligt en liten gubbe, som en slags tomte, men ingen annan verkar se den. Undan för undan nystas en hel värld upp för Tom, en värld fylld med alla möjliga varelser men dold för alla människor, alla utom Tom. Snart befinner sig han mitt i ett farligt äventyr där magi används och Tom blir en viktig del av det hela.

Tom och den Blå fågeln är helt enkelt urban fantasy för barn. Personligen gillar jag denna genre skarpt och denna bok är inget undantag. Den är välskriven och spännande och högst lämplig att sätta i händerna på de flesta unga läsare som nått bokslukaråldern då den är hyfsat lång och nog kräver en viss läsvana. Kapitlen är också ganska långa men de är i sin tur tydligt styckesindelade så det går bra att pausa på många ställen. Det är många karaktärer i boken men de är tydligt beskrivna och jag tycker att det är ett bra flyt i historien vilken är både mörk och rolig. Det här är Nissinens debut och hon planerar redan fler böcker om Tom och hans vänner.

Titel: Tom och den blå fågeln

Författare: Susanna Nissinen

Illustratör: Katarina Strömgård

Förlag: Bonnier Carlsen (2013)

ISBN: 9789163873812

Antal sidor: 272

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Elefantförarens hemlighet

elefantförarens hemlighet Jag har tidigare läst en bok ur Klarabelladeckarna och det är Snögubbens hemlighet som recenserats här på Barnboksprat. Andra boken heter Droppstensgrottans hemlighet och alla böckerna finns att köpa direkt från bokförlaget Idus hemsida.

I den tredje boken, Elefantförarens hemlighet, får Klara följa med bästa kompisen Bella och hennes föräldrar till Thailand. Flickorna åker på elefantutflykt och köper fina bästishalsband men det visar sig att halsbanden är tillverkade på ett avskyvärt sätt. Snart dras de in i ett farligt äventyr.

Jag har aldrig varit i Thailand, och kan inte säga emot vad som är sant eller inte, men författaren Åsa Öhnells beskrivningar av landet och hur det är att vara turist där känns väldigt trovärdigt. Speciellt avsnittet där man får veta hur det känns att rida på en elefant. Bella är den modiga, som alltid drar in dem på äventyr medan Klara är den mer försiktiga, men absolut den som observerar och ser fler detaljer än sin kompis.

Ibland tycker jag författaren förtydligar lite väl mycket. Hon upprepar eller berättar saker, som läsaren säkert redan har förstått. Men annars är det lättläst och underhållande. Jag tycker om den trivsamma tonen och känner igen den från första boken. Åsa Öhnell har en känsla för miljöbeskrivande och att gå från idyll till tempohandling. Slutet är lagom otäckt och mycket spännande. Dessutom har boken ett stort engagemang kring att stoppa olaglig jakt och handel, vilket är tankeväckande och intressant. Flickorna är på semester men vilar inte från att agera. Världens problem berör oss alla.

En spännande deckare för barn och ungdomar med ett viktigt ämne!

Elefantförarens hemlighet
Författare: Åsa Öhnell
Bokförlag: Idus
Antal sidor: 172
Utgiven: 201311
ISBN: 9789175770192 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris