När jag började läsa boken kändes det som att jag inte skulle tycka att den var något vidare. Men sen: Oj! Boken hann bli både knasig och spännande innan det var över.
Åttaåriga Maj-Britt är den som håller ordning på sin knasiga familj. Hon är ansvarstagande, skötsam och lugn som en filbunke. Mamma får en massa livsfarliga idéer hela tiden, pappa har inte så mycket att säga till om och lillasyster Juni har något fel i hjärnan som gör att hon är fullkomligt oregerlig (men världens finaste unge ändå). En dag får Maj-Britt syn på en flicka i den övervuxna trädgården intill deras egen. Flickan säger att hon heter Mars-Britt. Mars-Britt har en stor och otäck hund och bor i en husvagn på tomten tillsammans med sin mamma Anna, i väntan på att de ska få ordning på huset. Till skillnad från Maj-Britt är Mars-Britt ett spralligt yrväder som kan bete sig riktigt ofint, men mamma Anna är mer lik Maj-Britt. Tjejernas familjer börjar umgås och det visar sig att de med alla sina olikheter kompletterar varandra riktigt bra.
Av titeln att döma skulle man kunna tro att historien kretsar kring husvagnen, men den har i stort sett redan spelat ut sin roll när den introducerats. I stället handlar det om lite av varje som sker och alltihop kulminerar i att Juni försvinner och alla måste leta (det är då det blir spännande).
Det är en fin bok som kan inspirera en hel del existensiella funderingar. Hur ska man vara, egentligen? Är det bättre att vara på ett visst sätt, eller är det kanske bra att alla är olika? Och hur är det med lögner egentligen? Hur kommer det sig att alla säger att man inte får ljuga, men så ljuger de ändå?
Har ni förresten hört att Piratförlaget startar barnboksförlag? Det brukar ju stå Lilla Pirat på deras barnböcker, men nu ska det bli ett riktigt Lilla Piratförlaget, som dotterbolag till Piratförlaget. Kul!
Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen
Författare: Anne Holt
Illustratör: Anne Holt (syssling till författaren)
Antal sidor: 135
Förlag: Piratförlaget 2011
ISBN: 978-91-642-0352-6
Köp: jämför priser

I min barndoms dagar undvek man alltid A-brunnarna pÃ¥ gatorna när man gick och cyklade. A stod enligt mig och mina skolkompisar nämligen för ”Avbruten kärlek” och det ville man ju inte rÃ¥ka ut för! I den här berättelsen stÃ¥r bokstaven A för nÃ¥got helt annat; när nioÃ¥riga Alma är pÃ¥ väg hem frÃ¥n skolan ropar en gammal man och varnar henne för att kliva pÃ¥ en A-brunn. Han säger att man blir förvandlad till en apa om man gör det! Alma som är helt säker pÃ¥ att gubben driver med henne trampar med flit pÃ¥ brunnslocket och mycket riktigt händer ingenting dÃ¥…



Har du en snygg rumpa? Om du inte vet själv kan du fråga närmaste 5-åring eftersom de ofta befinner sig på perfekt höjd för att avgöra vilken typ av bakdel du har! Ruth är just en sån 5-åring, hon beskriver sig själv som ett paraply hög, och berättar att allt annat på människors kroppar sitter för högt upp eller för långt bort för att hon ska se. Hon har stenkoll på omgivningens rumpor och har liknar dem vid exempelvis meloner, päron och semlor.