Kapitelböcker – Sida 98

Mitt liv som monster

I uppföljaren till Mitt liv som apa får vi återigen träffa flickan Alma. I slutet av den boken försökte hon lösa sitt problem; att hon blivit en apa genom att kliva på en A-brunn genom att kliva på en M-brunn. M som i människa – eller?! När hon vaknar dagen efter känner hon efter på sin arm och den är len som en människas, vilken lycka! Dock har hon en hemsk huvudvärk som bara blir värre när hon kommer ner till frukosten och upptäcker att det inte finns några flingor att äta. Hon blir så pass arg att hon slänger en gröttallrik i väggen varpå mamman säger att hon beter sig som ett riktigt litet monster. Då händer det…

Almas byxor spricker, hennes arm blir lurvig och blå – hon har förvandlats till ett monster!!! När ilskan rinner av blir hon dock gamla vanliga Alma igen, och om hon bara håller sig lugn ska det nog gå bra att gå till skolan igen. Skolkompisarna blir förvånade över att hon inte är en apa längre, men vissa fortsätter retas och en flicka som heter Nelly kastar till och med en sten på Alma. Ni kan ju själva gissa vad som händer då när Alma blir arg? Hon blir ett blått monster och Nelly blir så rädd att hon kissar på sig!

För att hitta hjälp söker Almas pappa på internet och det verkar som han hittat hjälp: ”Monster-psykologen Pia Blom: Alla kan få hjälp!” Alma får träffa psykologen men kan hon verkligen bli botad? Efter att ha pratat med Alma och förhört sig om när förvandlingen inträffar säger Pia Blom att det faktiskt är viktigt att visa att man är arg, och då tänker Alma att det ju är bra att hon blir ett monster! Man kan till och med ha väldigt bra nytta av det visar det sig sen i boken…

Jag gillade den här boken mer än ”Mitt liv som apa”, den var lite tokrolig men tog också upp flera viktiga frågor och funderingar som t.ex. att det är viktigt att visa känslor. Själv blir jag inget blått monster när jag blir arg, men det hörs och syns ändå! ;-)

Mitt liv som monster
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 44
ISBN: 9789185877942
Köp: jämför priser

Mitt liv som apa

I min barndoms dagar undvek man alltid A-brunnarna på gatorna när man gick och cyklade. A stod enligt mig och mina skolkompisar nämligen för ”Avbruten kärlek” och det ville man ju inte råka ut för! I den här berättelsen står bokstaven A för något helt annat; när nioåriga Alma är på väg hem från skolan ropar en gammal man och varnar henne för att kliva på en A-brunn. Han säger att man blir förvandlad till en apa om man gör det! Alma som är helt säker på att gubben driver med henne trampar med flit på brunnslocket och mycket riktigt händer ingenting då…

Nästa morgon när Alma ser sig i spegeln står det en apa där! Alma blir rädd och skriker, det gör apan också; ”Det tog ett tag. Men så fattade jag. Apan var min egen spegelbild. Jag hade förvandlats till en apa! Vrålmysko!” När hon går till köket för att äta frukost blir hennes föräldrar såklart väldigt rädda, men mamman känner igen hennes kjol och förstår då att hennes dotter har blivit en apa. Föräldrarna bestämmer sig för att ta henne till doktorn för att försöka få reda på vad det är som hänt.

Doktorn vill inte titta på Alma ens, hon är ju en apa och hör alltså hemma på djursjukhuset. Alma och hennes föräldrar åker dit och där undersöks hon och veterinären konstaterar att hon är en frisk och fin apa men att hon inte har en aning om hur flickan kan ha blivit en apa. Nästa dag går Alma som vanligt iväg till skolan men blir hemskickad eftersom de andra barnen blir rädda för henne. Vad ska familjen ta sig till? Föräldrarna kommer på en bra lösning (tror de i alla fall) och får henne placerad på stadens zoo. Men tror ni att Alma trivs där med apor som beter sig som apor, sniffar varann i rumpan och bajsar på golvet? Nej, verkligen inte, och som tur är hämtar föräldrarna hem henne igen! Men hur ska det gå för stackars Alma? Kommer hon alltid att vara en apa? Hur ska detta sluta? En dag ser apan Alma en brunn med bokstaven M, M som i människa! Eller…?

Jag läste den här boken högt för min son (som fyller fem i början av sommaren) och han tyckte den var lite småkul men ganska konstig också. Om Alma nu är en apa, hur kan hon då fortfarande prata? För det kan ju inte apor. Och hennes föräldrar, varför tyckte inte de att det var mer konstigt? Lite sådana funderingar hade sonen. Själv vet jag inte riktigt vad jag känner för den här boken, jag trodde nog den skulle vara roligare än den faktiskt var. Förlaget har angett att boken vänder sig till barn från 8 år, och det är nog en åldersgrupp som boken passar bättre till än 4-åringar och 37-åringar kanske…Men som sagt, lite smårolig och lagom lång läsning för en nattning så den funkar ändå.

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser

En sväng in i Lygia Bojungas värld

Lygia Bojunga fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2004. Tidigare har hon även fått H.C. Andersen-medaljen och det är inte svårt att förstå varför de världar som den brasilianska författaren bygger upp blivit prisade. De är märkliga, hennes världar, med ett väldigt speciellt förhållande mellan människor, men också mellan djur och mellan människor och djur. Dessutom finns kritiken kring hur vi lever i samhället idag med som en extra dimension. De två böcker, som jag ska berätta om nu, skrevs på 1980-talet.

Kompisarna handlar om kaninen Alvar, björnen Sprödröste och hunden Blom-Sofi, som råkat stöta på varandra och blivit vänner. Alvar är ständigt rädd för att bli övergiven efter att hans släktingar ”råkat” tappa bort honom. Blom-Sofi har rymt från sin matte efter att enbart blivit behandlad som en vacker accessoar. Den lojala och stora björnen med en röst skör som porslin har också rymt, men från ett zoo. De slår sig ner tillsammans i ett skjul vid stranden i Rio de Janeiro och upplever svårigheter och glädje tillsammans i takt med att deras vänskap växer. Men Blom-Sofi och Sprödröste vet att det finns människor som letar efter dem och hur ska Alvar våga lita på att vännerna inte försvinner?

Den blommiga soffan verkar först vara en berättelse om kärlek. Och det är det också till viss del, men desto mer om längtan och förhoppningar och om att välja väg i livet. Bältan Viktor tycker om att leva sitt liv lite i bakgrunden. I socialt utsatta situationer drabbas han av en fruktansvärd hosta. Men han har ett knep att bli av med pressen: att gräva ner sig i jorden. Där nere stöter han en gång på en trappa upp till en övergiven stad som han både längtar till och fruktar. Viktors hjälte är hans farmor, men plötsligt en dag dör hon då hon försvarar livet i regnskogen. Och så är Viktor kär i den underbart vackra katten Dalva, som i sin tur bara har ögon för sin TV.

I de två böckerna är det karaktärerna, snarare än händelserna, som står i fokus. Den nervösa och tillbakadragna bältan Viktor och den frånvarande katten Dalva bygger upp en spänning enbart genom att samspela. På ett liknande sätt är det i Kompisarna. Det är tre helt olika karaktärer, med helt olika problem, som fastnar för varandra.

En rolig detalj är att björnen Sprödröste finns med på ett litet hörn i Den blommiga soffan också, där han omnämns som en björn med spröd röst som rymt från zoo. Trots att det är helt olika berättelser lever de i samma värld.

Det är, som sagt, en ganska märklig värld som Lygia Bojunga bygger upp. I Kompisarna och Den blommiga soffan lever människor och djur tillsammans och kan prata med varandra. De delar såväl städer och bostäder som tankar och karaktärsdrag. Men det finns ändå en hierarki mellan människorna och djuren. En del djur är husdjur, som den vackra katten Dalva och andra djur är till och med inlåsta på zoo. Det byggs upp en säregen relation mellan människor och djur, men som samtidigt inte är alltför svår att känna igen från vår egen verklighet med djurförtryck, men också med en påtaglig hierarki mellan människor. Det är även värt att nämna att både Kompisarna och Den blommiga soffan skrevs under militärdiktaturen i Brasilien.

Kompisarna
Författare: Lygia Bojunga
Illustratör: Sabine Barth
Svensk text: Bo Ivander
Förlag: Opal
Antal sidor: 74
ISBN: 9789172704459
Köp: jämför priser

Den blommiga soffan
Författare: Lygia Bojunga
Illustratör: Sabine Barth
Svensk text: Maj Herranz
Förlag: Opal
Antal sidor: 126
ISBN: 9789172705456
Köp: jämför priser

Roliga rumpor i Ruths värld

Har du en snygg rumpa? Om du inte vet själv kan du fråga närmaste 5-åring eftersom de ofta befinner sig på perfekt höjd för att avgöra vilken typ av bakdel du har! Ruth är just en sån 5-åring, hon beskriver sig själv som ett paraply hög, och berättar att allt annat på människors kroppar sitter för högt upp eller för långt bort för att hon ska se. Hon har stenkoll på omgivningens rumpor och har liknar dem vid exempelvis meloner, päron och semlor.

En av rumporna Ruth berättar om sitter på hennes fröken Ulla på dagis. Den är päronformad och har även en annan egenskap att beakta, den kan nämligen sjunga! När Ulla står framåtböjd och hjälper en pojke att knyta skorna börjar hennes rumpa att sjunga! Ruth förstår inte riktigt varför eftersom de bara har sångstund på torsdagar före lunch, men fröken Ullas rumpa låter ”Brooooooommm-bpp-bjt” och bildar dessutom ett grönt illaluktande moln omkring sig. Usch och blä!

Som motsats kan jag även nämna att Ruth konstaterar att hennes lillebror Tims bak är jättestor, men att det förstås beror på att han har blöja på sig. Hon passar också på att berätta en anekdot om när pappan skulle byta på lillebror och denne passade på att kissa ner hela golvet. På uppslaget finns en illustration där Ruth står med ett paraply för att skydda sig mot kisstrålen!

Färgglada charmiga illustrationer finns det många av i boken, synd bara att det inte finns bilder på alla rumpor som Ruth berättar om. Boken vänder sig till nybörjarläsare i åldern 6-8 år, men enligt förlaget passar den även bra som högläsningsbok från 4- års ålder vilket jag kan intyga efter att ha läst den för sonen här hemma. Med boken följer en cd-skiva med boken inläst i mp3-format, väldigt bra tycker jag!

Roliga rumpor i Ruths värld
Författare: Sandra Tillbom
Illustratör: Linn Eldin
Förlag: Hegas
Antal sidor: 27
ISBN: 9789185877980
Köp: jämför priser

Odd och frostjättarna

Odd har inte precis tur. Först blir han faderlös, sen skadar han foten och blir krympling. Till råga på allt gifter hans mamma om sig med Elfred den fete, som inte har något till övers för honom. Ingen annan i byn gillar honom särskilt mycket heller, de flesta tycker att han är irriterande för att han alltid är så glad.

Under vintern sitter vikingarna instängda i den stora salen och bara väntar på våren. Männen roar sig med sånt som vikingamän tycker är skoj, det vill säga öl och slagsmål. Odd passar dåligt in i bilden och när våren aldrig tycks komma flyr han ut i skogen. Där räddar han en björn som fastnat med tassen i ett träd – och björnen visar sig vara ingen mindre än guden Tor! Loke är också där i form av en räv och Oden har blivit en örn. De har blivit lurade av de onda frostjättarna, instängda i djurkroppar och utkastade från Asgård. Det är därför vintern är så långdragen och faktum är att den aldrig kommer att ta slut om frostjättarna får fortsätta regera. Hur ska Odd som är så klen kunna hjälpa gudarna?

Odd och frostjättarna inuti — Det blir trångt att sova med en björn, en räv och en örn i en liten koja.

Min inställning till Neil Gaimans författarskap är inte helt enkel att sätta ord på. Jag vill tycka om hans böcker mer än jag gör, för jag är oerhört fascinerad och imponerad av de fantasifulla världar han skapar, de storslagna äventyr han kokar ihop som på löpande band och hur han ofta väver in mytologi på ett sätt som ger berättelserna en förankring i berättelser läsaren redan känner igen. Samtidigt var jag ärligt talat ointresserad när jag lyssnade på talboksversionerna av vuxenböckerna American Gods och Neverwhere. De grep inte tag i mig, de kändes inte viktiga. Fascinationen uteblev inte, men den stannade på ett rent objektivt plan. Med barnböckerna Coraline och Kyrkogårdsboken blev det faktiskt annorlunda. Jag tyckte riktigt bra om dem. Därför hoppades jag kanske lite för mycket när jag plockade upp den här boken.

Odd och frostjättarna är ett imponerande litet äventyr, men än en gång har Gaiman svårt att aktivera några djupare känslor hos mig. Detta utan att jag kan peka på något jag tycker är dåligt – allt hos den här berättelsen, liksom hos American Gods och Neverwhere tyder på att den är väldigt bra, men jag lyckas ändå inte riktigt tycka om den så mycket som jag skulle vilja.

Odd och frostjättarna
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Mark Buckingham
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 123
ISBN: 9789163867255
Köp: jämför priser