Kategori: Kapitelböcker

Pensionat Vidablicks gåta

För ganska exakt ett år sedan debuterade Katarina Genar med den mysmystiska boken En hemlig vän. Nu kommer hennes andra bok och även om den första var fin är den här så mycket bättre!

Saga har planerat att tillbringa början av sommarlovet med sin storasyster Bea, men i stället rymmer Bea hemifrån och Saga får vara ensam hemma medan föräldrarna jobbar. Om hon ändå hade följt med bästisen Vera till Norrland! Som om det inte vore nog med Beas svek har hon dessutom ett besvärligt löfte att hålla, hon vet vart Bea åkte men har lovat att inget säga.

Trots de usla förutsättningarna får Saga ett spännande lov. Det dyker upp en katt som verkar vilja få henne att följa med. På så vis upptäcker hon Pensionat Vidablick, där hon får lära sig att saker inte alltid är som de verkar…

Pensionat Vidablicks gåta är både spännande och skickligt skriven. Berättelserna om pensionatet och om den svikande storasystern passar bra ihop med snygga paralleller. Dessutom tycker jag om att en äldre kvinna spelar en viktig roll och att pensionatets gåta har att göra med två kvinnors kärlek till varandra. Men nu har jag avslöjat tillräckligt! Läs den här boken, det kommer du inte att ångra!

Pensionat Vidablicks gåta
Författare: Katarina Genar
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 94
ISBN: 9789163868467
Smakprov: läs här
Köp: t.ex. från Adlibris

Realism och fantasi i god balans

En ny bok av Maud Mangold kommer snart ut, jag kommer just på att jag har en recension liggande av två av hennes tidigare. Vilma i vättarnas värld har recenserats här på Barnboksprat tidigare, men Vilma och regnbågsfjädrarna har ännu inte fått någon plats på sajten. De två får följas åt i mitt inlägg.

Fantasi är en del av verkligheten, den färgar och förgyller. I verkligheten möts många kulturer, upplevelser och synsätt som vi människor måste lära oss att hantera. Berättelsen om Vilma handlar om den moderna tillvaron, samtidigt figurerar en parallell värld – vättarnas. Händelser, kulturkrockar och gemensamma bekymmer för samman människokusiner och vättekusiner, möten och samspel ger fler möjligheter och annan problemlösning.

Böckernas söta och flickiga omslagsbilder, förstärkta med lysande och glittriga detaljer, tilltalar förmodligen målgruppen 6-9 år. För egen del ser jag fördomsfulla varningslampor blinka, men skenet av ytlighet visar sig bedra. Under ett insmickrande yttre döljer sig en vardag med inslag av fantasi och stänk av magi, mjukt och charmigt tecknad i grått – och målgruppen, med tanke på innehållet, kunde lika gärna vara 9-12 år. Egen läsning blandad med högläsning är en god idé.

Det är just balansgången som fascinerar, den mellan vardag, problem och fantasi – den fantasi som gör att problem går att övervinna, eller åtminstone att leva med!

Trots en splittrad tillvaro är Vilma en trygg, kreativ och självständig tjej. I stan bor hon i höghus med hiss, går i skolan och på fritids, och handlar på stormarknad. När hennes pappa rest på jobb till Japan bor hon i sommarstugan på landet intill faster och hennes familj, går i skola där och handlar i affären. Mamman har ny familj på Nya Zeeland och blir mer och mer främmande. Vilma har stort eget ansvar och fattar beslut på en grund av ömsesidig tillit mellan henne själv, fastern och fadern.

I Vilma i vättarnas värld är det dags att åka ifrån faster och kusin på landet och återanpassa sig till stadslivet. Men redan första kvällen hemma upptäcker Vilma att hon inte är ensam, en liten pojke kryper ur hennes ryggsäck, han heter Talle och är vätte från landet.

Vättevett och vättetradition visar sig vara annorlunda än vad Vilma är van vid, Talle tar sig friheter och ställer krav, är överlägsen, otrevlig och otacksam, ljuger och stjäl. Anledningen till att han har liftat med Vilma är att hämta hem sin flickkusin Aspa som har rymt till stan för att slippa släkten som utnyttjar henne, kräver att hon ska anpassa sig och gifta sig. Vilma och Talle ger sig i väg för att söka upp henne och hamnar i klorna på det av Landvättar illa sedda släktet Hornvättar. När de hittar Aspa så visar det sig att hon har startat en ”humanitär hjälporganisation” – för svältande stadsfåglar.

Men hur kan en vanlig flicka samverka med en 3 dm vätte i stadens faror och undre värld? Svaret är magi och fågelkommunikation.

Parallellt handlar det om relationen mellan far och dotter, och hur de hjälps åt att hantera hälsovårdsmyndigheternas krav och ge den ”den lilla människan” livsrum och utrymme för sin verksamhet – att få tillbaka korvgumman i vagnen utanför stormarknaden. Att det lika mycket handlade om att få ordning på stadsfåglarnas försörjning behövde Vilma ju inte berätta för pappa.

Mitt i en fantastisk blandning av saga, äventyr och vardag ryms, om man vill se det, samhällsproblem som utsatthet, främlingsfientlighet, kulturkrockar och miljöproblematik.

Vilma och regnbågsfjädrarna utspelar sig på landet. Stadstjejerna, människan Vilma och vätten Aspa, har varsin kusin på landet. Aspa har tänkt imponera på kusin Talle och släkten på kusinträffen, men ruskiga och spännande äventyr tillsammans med människokusinerna hinner passera innan hon slutligen lyckas. Släkten är girig och vill ha det Aspa bjuder men de flesta sviker när hon är i fara.

Hundgubben och hans kamphundar är läskiga, men de lysande fjädrarna ger hopp. Landet är ingen idyll, här finns varelser av olika sorter som saknar vänligt sinnelag, men goda krafter kommer till hjälp när de behövs som bäst.

Trots att det är den fantasifulla spännande berättelsen som står på de rader man läser, är det även denna gång den parallella handlingen, eller budskapet, som ger styrka och djup: flickornas gemensamma upplevelse av frånvarande mödrar.

Släktskapet med Astrid Lindgrens ensamma-barn-berättelser är närvarande. Vad gäller Maria Sandbergs illustrationer innanför pärmarna kommer minnesbilderna från Ivan Arosenius Månritten smygande. En fläkt med associationer till berättelsens helhet kommer från Nils Holgersson och en annan från Tummelisa.

Vilma i vättarnas värld/Vilma och regnbågsfjädrarna
Författare: Maud Mangold

Illustrationer: Maria Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren 2009/2010
Antal sidor: 165/142
Smakprov:

ISBN: 9789129670615/9789129673296
Köp: Jämför priser

Förvandlad

Harry Potter möter Twilight i Mårten Melins senaste bok. Det handlar om Måns, som raskt skickas iväg till en internatskola efter att under mystiska omständigheter ha vaknat med jord under fötterna och hår i munnen. Hans familj låter honom bara veta att han går i sömnen, men det visar sig vara en väldigt förenklad version av sanningen. Skolan visar sig vara till för ungdomar som kanske vid en första anblick ser ut som vanliga ungdomar, men som har väldigt speciella egenheter. Inte för inte kallas skolan Monsterskolan av de som bor i närheten.

Som ofta förr blandar Mårten Melin hyperrealism med övernaturligheter, men denna gång är det övernaturligheterna som dominerar berättelsen. Det är kreativt gjort, för trots att jag väntade mig många klyschor upplever jag det som att boken bidrar med ett delvis nytt angreppssätt. Det är internatskola och speciella ungdomar som i Harry Potter och Twilight har jag visserligen inte läst, men jag tänker mig att det med vampyrer (och dylikt) och de något ekivoka inslagen drar åt det hållet, MEN nu finns det ju faktiskt bara en vampyr i Förvandlad, resten av ungdomarna är andra ”monster”. Det ryms också en del om vänskap och en vettig skildring av en ung pojkes spirande sexualitet.

Förvandlad är spännande läsning. Den skulle kunna vara första delen i en serie, det skulle vara fullt möjligt att spinna vidare på berättelsen. Men om det inte blir så är boken stark nog att vara fristående också.

Förvandlad
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 176
Smakprov: smakprov.se
ISBN: 9789129676976
Köp: jämför t.ex. Adlibris och Bokus

Mia saknad

Mia saknad är en bok som handlar om hästtjejen Janni och hennes kompis Mia. De är bästa kompisar och har varsin häst, deras stora dröm i framtiden är att bo tillsammans i en röd stuga och föda upp hästar. Redan i första kapitlet får vi veta att Mia har försvunnit, flyttat utan att säga hejdå eller tala om var hon tagit vägen! Så gör man väl inte mot sin bästis? När det gått en vecka fick Janni ett brev från Mia där det stod att hon inte ville att de skulle vara vänner längre; att det inte var någon idé eftersom de nu bodde så långt ifrån varandra. Men Janni känner att det är något som hennes mamma och bror inte vill berätta för henne, något som har med Mia att göra.

Samtidigt som hon saknar sin bästis och gråter när hon tänker på henne har hon något annat att fundera över, nämligen tävlingen som hon och ponnyn Tintin ska vara med i. Hästar är hennes stora intresse i livet och hon har en chans att vinna klubbmästerskapet i dressyr och tränar hårt inför detta. I skolan undviker hon klasskamraterna men råkar en dag höra dem prata om något som får henne att bli alldeles stel: ”Har ni hört att Mias pappa blev tagen av polisen igår? […] Tänk att ha en pappa som är knarkare.” Det Janni hör gör henne både arg och förtvivlad, och hon bestämmer sig för att inte lyssna på deras snack utan själv ta reda på vad som har hänt. Och Janni är inte dum; genom att titta på poststämpeln på brevet från Mia ser hon att det är skickat från Lund. Det dröjer inte länge innan hon bestämt sig för att ta pengar av sin mamma och köpa en tågbiljett till Lund för att leta efter Mia. Hon har hört någon säga att det inte är en särskilt stor stad så hur svårt kan det vara att hitta henne? Till saken hör att Janni ju inte är särskilt gammal, exakt ålder vet man inte men 10-11 år skulle jag gissa på då hon egentligen är för ung för att åka tåg ensam.

Som tur är upptäcks rymningen under tiden Janni sitter på tåget, och framme i Lund tas hon om hand av personal på stationen tills Joel, en vän till familjen som bor i Lund, kommer och hämtar henne. Det visar sig att han vet var Mia har flyttat, och varför hon har flyttat. Han har ringt stället där Mia finns och det är ok att Janni får hälsa på henne en timme. Mia verkar bo på skyddad adress och när Janni kommer dit blir det en lycklig återförening – de är såklart fortfarande bästa vänner trots allt som hänt. Det visar sig att Mias pappa är narkotikamissbrukare och har slagit både Mia och hennes mamma, och därför har de flyttat ifrån honom.

De båda flickorna kommer överens om att de ska fortsätta ha kontakt, men i början tycker Janni att det är svårt att veta vad hon ska skriva i sina brev till Mia. Vad skriver man till någon som varit med om så otäcka saker? Kan man berätta om hur bra man själv har det eller blir det fel då? Till slut blir det så att Janni skriver om sin vardag, precis som det är och det är nog så det ska vara. Livet går ju vidare både för henne och Mia även om jobbiga saker händer.

Det finns många bra diskussionsämnen i boken tycker jag; t.ex. det här med att prata om svåra saker med barn. Ska man berätta? Hur mycket ska man berätta? Är det ibland bättre att inte berätta? Janni borde ha fått veta från början att Mia skulle flytta tycker jag, kanske inte hela orsaken till varför just då, men åtminstone så de fick säga hejdå till varandra. Som sagt, många tänkvärda och bra ämnen att prata om, men för att gilla den här boken måste man nog vara lite smått hästtokig då mycket kring resten av storyn kretsar runt ridning och hästar.

Mia saknad (bok +cd-skiva)
Författare: Malin Eriksson
Illustratör: Åsa Carlsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 130
ISBN: 9789185877935
Köp: jämför priser

 

Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen

När jag började läsa boken kändes det som att jag inte skulle tycka att den var något vidare. Men sen: Oj! Boken hann bli både knasig och spännande innan det var över.

Åttaåriga Maj-Britt är den som håller ordning på sin knasiga familj. Hon är ansvarstagande, skötsam och lugn som en filbunke. Mamma får en massa livsfarliga idéer hela tiden, pappa har inte så mycket att säga till om och lillasyster Juni har något fel i hjärnan som gör att hon är fullkomligt oregerlig (men världens finaste unge ändå). En dag får Maj-Britt syn på en flicka i den övervuxna trädgården intill deras egen. Flickan säger att hon heter Mars-Britt. Mars-Britt har en stor och otäck hund och bor i en husvagn på tomten tillsammans med sin mamma Anna, i väntan på att de ska få ordning på huset. Till skillnad från Maj-Britt är Mars-Britt ett spralligt yrväder som kan bete sig riktigt ofint, men mamma Anna är mer lik Maj-Britt. Tjejernas familjer börjar umgås och det visar sig att de med alla sina olikheter kompletterar varandra riktigt bra.

Av titeln att döma skulle man kunna tro att historien kretsar kring husvagnen, men den har i stort sett redan spelat ut sin roll när den introducerats. I stället handlar det om lite av varje som sker och alltihop kulminerar i att Juni försvinner och alla måste leta (det är då det blir spännande).

Det är en fin bok som kan inspirera en hel del existensiella funderingar. Hur ska man vara, egentligen? Är det bättre att vara på ett visst sätt, eller är det kanske bra att alla är olika? Och hur är det med lögner egentligen? Hur kommer det sig att alla säger att man inte får ljuga, men så ljuger de ändå?

Har ni förresten hört att Piratförlaget startar barnboksförlag? Det brukar ju stå Lilla Pirat på deras barnböcker, men nu ska det bli ett riktigt Lilla Piratförlaget, som dotterbolag till Piratförlaget. Kul!

Maj-Britt, Mars-Britt och husvagnen
Författare: Anne Holt
Illustratör: Anne Holt (syssling till författaren)
Antal sidor: 135
Förlag: Piratförlaget 2011
ISBN: 978-91-642-0352-6
Köp: jämför priser