Wachifield – Dayans första äventyr

Wachifield fram

Den här boken handlar om katten Dayan, hans vänner och en massa otroliga och fantasifulla äventyr. Dayan lever först som en liten kattunge i den vanliga mänskliga världen, men finner en port till en annan dimension och en annan värld, Wachifield. Detta är en värld där djur pratar och går på två ben och allt från larver till häxor lever i ett jämlikt samspel. Här får Dayan sitt första uppdrag, som består av att bekämpa har-inte-tid-getingarna, som stressar upp individerna i det annars tidsoberoende Wachifield. Wachifield – Dayans första äventyr kan i vissa avseenden ses som en filosofisk skrift. Men här är filosofin befriad från vuxna normer då karaktärerna återger tankar som snarare tillhör ett barns värld. Förutom tankarna om tid möter vi även till exempel en tråklarv som är en konkretiserad form av tråkighetens vardag och även resonemang såsom det här:

De sardinoljedränkta smörgåsarna var så goda att de åt utan att säga ett ord till varandra.
– Om vi äter mer än så här kommer allt ta slut, Ivan.
– Det gör inget. Vi bär ju dem lika mycket oavsett om de ligger i magen eller över axeln.

Karaktärerna har en egen definition av tid, men även uppfattningen om rummet är subjektiv. Detta tar sig uttryck genom att till exempel himlafenomen är manipulerbara. En kanin bor på månen och flyger runt med den, dansar på den och till och med delar upp den i små bitar och skuggor kan rymma från sin ägare och bli skrynkliga när man försöker fånga dem.

Dayan hamnar inte i det främmande riket genom att aktivt fly från den vanliga världen, utan snarare av nyfikenhet. Men när han väl är i Wachifield möter han en helt annorlunda värld och har ingen anledning att längta tillbaka till den värld han har lämnat bakom sig.

wachifield insida

Bilderna i boken har en speciell karaktär och ger ett spännande uttryck som talar direkt till läsaren. Även texten är väldigt lätt att ta till sig, vilket gör att även små barn kan ha glädje av att höra boken läsas. Men även om språket är lättillgängligt ger boken stort utrymme även för vuxna att fängslas av innehållet.

Berättelserna om Wachifield är populära i Japan, där ett flertal verk finns utgivna. Här i Sverige finns bara den här första kapitelboken om Dayan och hans första äventyr. När jag frågade Ordbilder Media, förlaget som gett ut Wachifield – Dayans första äventyr, meddelade de tyvärr att den första boken om Dayan inte sålt tillräckligt bra i Sverige för att fler böcker ska ges ut. Men vi kan alltid hoppas på att fler svenskar tar sitt förnuft till fånga och införskaffar den här boken.

Wachifields egen hemsida (på engelska)


Wachifield – Dayans första äventyr

Författare och illustratör: Akiko Ikeda
Originalets titel: Dayan, Wachifirudo e
Översättare: Kami Anani
Förlag: Ordbilder
Antal sidor: 155
ISBN: 9789185269082
Köp: Jämför priser

Svarta kängor med gul söm

Svarta kängor med gul sömMarkus och hans mamma är nog världens minsta familj. De har inte så mycket pengar och därför blir mamma bekymrad när Markus visar henne ett par kängor han vill ha. De är nämligen väldigt dyra. Men de är det finaste Markus har sett, svarta och med gul söm! Dessutom är de gjorda av fuskskinn, så man slipper ha döda djur på fötterna. Det påpekar tjejen med rosa håret som jobbar i affären.

Mamma säger att Markus får vänta till sin födelsedag och då kanske han får de svarta kängorna med gul söm. Tiden segar sig fram mot födelsedagen och besvikelsen är stor när inget av paketen verkar kunna innehålla ett par kängor. Men det är bara mamma som busar med honom! Kängorna ligger i ett paket under soffan och Markus blir förstås överlycklig. Men kängorna verkar föra otur med sig. Markus bästa kompis Pernilla säger att de ser klumpiga ut och slutar gå med honom till skolan. Jonte säger att man är rasist om man har såna kängor. Markus är plötsligt ensam och blir hela tiden indragen i bråk. Kängorna gör att han känner sig stöddigare än vanligt och faktiskt vågar säga ifrån när Jonte bråkar, men är det verkligen sådan han vill vara? Det är som att kängorna gör honom till en annan person. Men tjejen med rosa håret har sagt att skorna inte påverkar hur man är som människa…

Svarta kängor med gul söm
Ett uppslag ur Svarta kängor med gul söm

Mårten Melin skriver om Markus i jag-form och gestaltar honom engagerande och trovärdigt. Svarta kängor med gul söm är en jättebra, lättläst bok om vänskap, rasism och att komma på vem man är och stå för det. Pluspoäng från mig för att kängorna är veganska och för att Markus bästis är en tjej! Mårten Melin är bra på att väva in sånt som världen behöver fler exempel på i sina böcker, det gillar jag.

Jag vet inte om det framgår av boken exakt hur gammal Markus är, men jag tror att han går i mellanstadiet. Jag tycker att boken lyckas fånga hur utsatt man är i den åldern, då när barn är så stora att de får ta hand om sig själva men för små för att klara av att ta hand om varandra. Markus får känna på både att bli retad och övergiven, att vara elak och att inte våga stå upp för en kompis. Det är inte lätt att vara barn!

Varje kapitel inleds med en liten vinjett tecknad av Emma Adbåge, som även gjort omslaget.

Tillägg (2009-11-18): Goda nyheter! Boken kommer att ges ut på nytt av En bok för alla, våren 2010. Detta enligt blogginlägg hos Mårten Melin.


Svarta kängor med gul söm
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 76
Köp: på antikvariat eller låna på bibliotek. Eller vänta till våren 2010, då den ges ut på nytt av En bok för alla.

Det snöar, Astrakan

Kieri, K - Det snöar, Astrakan - 29668636
Kan man vara vän med fler än en? Kan man vara vän med en kille om man är tjej? Om det känns som om man vill brotta ner killen men äta kardemummaskorpor med tjejen…spelar det någon roll?
Vänskap är svårt, det vet nog alla. För barn kanske särskilt mycket. På ett alldeles speciellt vis.

I Det snöar, Astrakan, av Katarina Kieri, är det Molly som blir sur på Astrakan för att hon gillar Josef. Själv gillar Astrakan båda två, fast på olika sätt. Molly förstår inte alls hur Astrakan kan tycka om Josef, han är ju bara för dum! Så hon skaffar en annan kompis som hon leker hund med. Det förstår inte Astrakan alls. Så barnsligt!

Den här boken är lättläst och innehåller många illustrationer, av Sara Teleman. En bra första bok. Jag själv tycker att bilderna har sina brister, kanske främst för att de är svartvita. Jag har, som jag nämnt tidigare, lite svårt för helt svartvita illustrationer om de inte är alldeles underbart speciella och är svartvita av en anledning. Jag tror nog att bilderna hade tjänat på att vara i färg för de är så himla trevliga annars!
Sedan stör jag mig, kanske i onödan, på att boktiteln (molnet) på framsidan sitter snett.

snoarastrakan-inuti

Språket är enkelt och lätt att hänga med i, bra flyt och fina formuleringar. En söt liten bok för nybörjarläsaren!

Det snöar, Astrakan
Författare: Katarina Kieri
Illustratör: Sara Teleman
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 92
ISBN: 978-91-29-66863-6
Köp: Jämför priser

Trollkarlens elefant

Trollkarlens elefantEn elefant brakar igenom operahusets tak och lemlästar en adelsdam. Trollkarlen som frammanat den försäkrar att han bara hade tänkt sig liljor, men trots detta hamnar både trollkarlen och elefanten i fängelse.

Elefantens ankomst blir det självklara samtalsämnet för invånarna i Baltese. Händelsen ändrar hur de tänker, pratar och ser på sina liv. Allra mest betyder elefanten för tioårige Peter Augustus Duchene. Strax innan elefanten damp ner i staden talade en spåkvinna om för Peter att hans förlorade syster lever och att en elefant ska föra honom till henne. Han visste inte vad han skulle tro. Det fanns ju inga elefanter i Baltese och Vilna Lutz, den gamle militären som Peter bor hos, har försäkrat honom otaliga gånger om att systern var dödfödd. Men när det omöjliga händer har man inget annat val än att tro på det otroliga.

Trollkarlens elefant är en fantastisk saga med en underbar stämning som är mörk men samtidigt full av hopp, kärlek och även humor. Den inbjuder oss att tänka tankar som ”Tänk om?” och ”Varför inte?” och ”Kunde det möjligen vara så?”. Egentligen vill jag inte kalla den barnbok, eftersom den borde passa alla någorlunda avancerade läsare som tycker om att svepas med av en riktigt härlig saga.

Det är mycket i boken jag tycker om. En sak är den respekt för djur som finns inbakad i texten, exempelvis genom en så enkel sak som att elefanten genomgående kallas ”hon” i stället för ”den”. Dessutom andas det respekt att erkänna att elefanten sätts i fängelse, när hon i själva verket behandlas precis som andra djur i människors vård. Och en ytterligare sak är att de döda fiskarna i fiskståndet på torget benämns som djur, när man i vanliga fall brukar prata om fisk i antal kilo.

Jag tycker också om språket med sin poetiska klang och de fyndigheter som finns invävda här och var. Ibland blir det riktigt roligt:

”Sir!” sa en av de unga polisinspektörerna. ”Hon blev synlig. Om vi ger oss till tåls så kanske hon kommer att bli osynlig igen.”
”Ser elefanten ut som om hon tänkte osynliggöras?” sa poliskommissarien.
”Sir?” sa den unge polisinspektören. ”Jag är rädd för att jag inte riktigt fattar frågan, sir.”
”Jag är mycket medveten om er bristande fattningsförmåga”, sa kommisarien. ”Er bristande fattningsförmåga är lika synlig som elefanten och har till och med ännu mindre utsikt att osynliggöras.”
”Ja, sir”, sa inspektören. Han rynkade pannan. Han funderade ett ögonblick. ”Tack, sir. Så är det säkert.”
Denna ordväxling följdes av en lång och plågsam tystnad. De sammankallade poliserna skrapade med fötterna.

Trollkarlens elefant
Peter på marknaden i Baltese – ett uppslag ur Trollkarlens elefant.

Yoko Tanakas bilder är så mörka att de vid en första anblick ser ut att vara enfärgade grå fält. Efterhand växer detaljerna fram och möjligtvis, möjligtvis blir de ljusare allteftersom berättelsen fortskrider. Bilderna och textens lätt ålderdomliga teckensnitt gör Trollkarlens elefant till en ovanligt vacker bok.

Jag är inte ensam om att trivas i den här bokens sällskap. ”Det är så vackert så jag får tårar i ögonen”, skriver DNs Lotta Olsson, för att ge ett exempel. Mer om Kate DiCamillo finns på katedicamillo.com och på Kabusas svenska Kate DiCamillo-sida. Man kan provläsa början av boken hos Adlibris.


Trollkarlens elefant
Författare: Kate DiCamillo
Illustratör: Yoko Tanaka
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 201
ISBN: 9173551236
Köp: jämför priser

Fortfarande bästisar

Fortfarande bästisarFår jag syn på en barnbok som handlar om någon som flyttar utövar den en magnetisk kraft på mig. Den som läst här förut kanske kan gissa varför. Jag skriver ju själv på en berättelse om någon som flyttar och måste helt enkelt kolla hur andra tacklat ämnet och förvissa mig om att jag inte råkat skriva en kopia av någonting existerande…

Jonte och Tobbe är bästisar, men så får Jonte mycket bryskt reda på att Tobbe ska flytta. Det har gått ett tag sedan jag läste boken och det jag minns bäst är faktiskt framför allt just hur grymt nyheten levererades. Som tur är börjar Jennifer i klassen och Jontes liv ljusnar igen. Hon är jättebra på att fixa med kojan, den som egentligen är Jontes och Tobbes. Men kanske kan den få bli lite Jennifers också…

Fortfarande bästisar är den andra fristående boken om Tobbe och den ingår även i Damm Förlags serie Läsgrodan. Den är märkt Läsegrodan – röd, vilket innebär ”lättlästa böcker i romanform med en handling som lite äldre barn kan känna igen sig i”.

Fortfarande bästisar
Ett uppslag ur Fortfarande bästisar

Jag tycker att boken är trevlig, men jag har lite svårt för bilderna. Jag tycker de är lite creepy…

Det finns en webbsajt om Jonte och Tobbe och där kan man läsa ett smakprov (.pdf) ur boken.


Fortfarande bästisar
Författare: Lena Stenbrink
Illustratör: Anette Isberg Rozijn
Förlag: Damm Förlag
Antal sidor: 56
ISBN: 9789171308955
Köp: jämför priser