Alla tittar på Alfred

alla tittar på alfredAlfred tycker inte om att få uppmärksamhet. Varje gång någon lägger märke till honom så krymper han lite. På förskolan håller han sig helst gömd i kojan och han blir till och med nervös av hunden som tittar tillbaka på honom på hundmatspaketet i affären.

Det är dags för släktkalas – en situation som är nära på outhärdlig för Alfred. Han sitter bredvid släktingen Susanne när det plötsligt börjar bubbla i magen. Han råkar släppa ut en högljud rap. Alla vänder sig mot Alfred – och skrattar. Och Alfred växer

Dagen efter på förskolan testar Alfred ett liknande trick och växer lite till. Han inser snart att han vuxit ur förskolekojan. Istället tar han för sig av mattan vid samlingen och börjar bossa över de andra barnen. Han växer och växer och får knappt plats vid matbordet eller i sängen. Hur ska detta sluta?

Jag tycker att Johan Unenges bok om barns självkänsla är en jättefin bok. Metaforen kanske inte går ända fram till målgruppen (min 6-åring kunde inte förstå varför han växte och krympte), men det är ju precis så som det kan kännas när självkänslan svajar. Olika händelser kan höja och sänka en under dagen.

Maria Nilsson Thores bilder är klockrena i sammanhanget. Jag gillar särskilt nedanstående illustration av välkomnandet på släktkalaset. Maria fångar känslorna i berättelsen och illustrationerna innehåller många fina detaljer. Hennes känsla för mönster och färger tillför mycket för mysighetskänslan i de böcker hon illustrerat (bl a Petras prick, Alla tre, Sami somnar, Treo, Enis och en till).

Jag tycker att det är bra och viktigt att blyga, introverta och eller osäkra barn lyfts fram i litteraturen. Alla barn behöver inte vara sociala och kavata. En annan författare som skriver böcker om lugna och försiktiga barn är Pija Lindenbaum (Gittan-böckerna, Ska vi va? m.fl.). Mer sånt!

alla tittar på alfred2

Alla tittar på Alfred är så bra att den förtjänar en plats bland Barnboksprats favoriter. Läs, läs, läs!


Alla tittar på Alfred
Författare: Johan Unenge
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163878398
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ivar träffar en stegosaurus

ivar-traffar-en-stegosaurusDen där dinoperioden som många barn har, den har ju genererat en väldigt massa fakta-om-dinosaurier-böcker på marknaden. Men det finns inte lika många bra bilderböcker med äventyrliga historier om dinosaurier. Detta var något som författaren Lisa Bjärbo uppmärksammade och hon har nu påbörjat en serie om äventyr i dinosauriernas värld.

Ivar träffar en stegosaurus handlar om ett dinotokigt barn som på natten upptäcker att dinosaurierna i hans dinoland vaknar till liv. Han dras sedan in i deras värld och får hjälpa en stegosaurus med att rädda sitt barn som fastnat i ett snår.

Bjärbos bok har både humor och lite spänning och illustrationerna av Emma Göthner är lite lagom skissaktiga och passar bra till genren. Ibland kan jag (och säkerligen andra dinoexperter till barn) irritera mig på att dinosaurierna inte är anatomiskt korrekta, men som sagt, detta är en saga, inte en faktabok.

Min nästan-sjuåring har redan bestämt sig för att göra en likadan dinoväska med dinosaurielandskap som Ivar har.

dino

En bisak jag noterade och blev glad över är det faktum att det såg ut som att Ivar sover tillsammans med sin pappa i sängen. Men på nästa uppslag såg jag att pappan sov med kläderna på, så han hade troligen bara råkat somna vid nattningen. Jag tycker att det är bra att även i litteraturen visa att föräldrar och barn ofta sover tillsammans och att det inte är något konstigt med det, synd att det inte höll hela vägen i denna bok. (Stor igenkänning på att somna vid nattningen dock).

Nästa del, Ivar träffar en tyrannosaurus kommer till hösten, den ser vi fram emot.

Och ni, den där dinoperioden den behöver ju faktiskt inte gå över… mvh/stort dinofan på 31 år.


Ivar träffar en Stegosaurus
Författare: Lisa Bjärbo
Illustratör: Emma Gönther
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129690071
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vem är knyttet?

knytt1Tove Jansson 100-års jubilerar, flera av hennes böcker finns som nyutgåvor. Berättelsen Vem ska trösta knyttet? har följt mig sedan jag var liten. Bilderna har etsat sig fast i mitt medvetande i omgångar, olika starkt i olika tider av mitt liv beroende på hur jag har relaterat till dem. Innehållet i textberättelsen har alltid varit en helhet som jag intuitivt har förstått – det ligger i dess natur.

Den uttalade frågan i titeln kvarstår – Vem ska? och plötsligt uppstår en följdfråga Vem är? Listigt vägleds läsaren/lyssnaren av textens upprepade men varierade fråga och i de påståenden som följer. Visst förstår man som vuxen ganska snart att knyttet ger sig ut på sin livsvandring och hanterar svårigheter efter vägen – på väg mot mötet med någon att dela livet med. Tove Janssons tecknade figurer är underbara och odödliga; snusmumriken, my, filifjonkorna… och visst förstår man textens budskap – men i helheten finns det växmån. Bild och text handlar, bland annat, om att våga ta steget, om viljan att bli sedd, höra till och vara behövd, om glädje och livets mening. Om det lilla knyttet som bor ensam i ett mörkt krypin, är tyngd av sin rädsla och sin kappsäck, nedtryckt av sin hatt, instängd och begränsad i rum och skor…

Men kanske ska vi börja från början innan vi går vidare.

I mörker, rädsla och ensamhet kurar knyttet, tänder alla lampor han har och lyssnar skrämd på nattens ljud. Den sugande virvelrörelsen utgår från knyttets stora rädda ögon, det cirkulerande mörkret som lamporna lyser upp återvänder till den hopkrupna gestalten, på helspänn, med den brinnande tändstickan i handen. Så bottenlöst. Då bryts det kompakta av den mjuka rösten – man hinner precis ta emot signalerna på rädsla, ensamhet och mörker, så lyfts man av den säkra trösten att det känns så här hemskt bara för att det är natt och för att man inte har någon vän. knytt2

På nästa uppslag tillåts man överblicka tillvaron – knyttet är inte isolerad, det finns ett utanför – visserligen finns där allt han är rädd för; läsaren får en bild av det beskrivna: här går hemulerna med tunga steg, här lyser lamporna hos de andra skrämda krypen som tröstas av varann. Månbelysningens bleka färgskala förändras i nästa uppslag till den tunga, tjocka grå morgondimmans. Berättelsetonen skiftar från ensamhetsynkligheten till stegrande dramatik, mod och beslutsamhet; knyttet lämnar allt! Vart är han på väg, varför och till vad?

knytt3

Han går och går, bilderna fylls med gestalter av alla de slag, alla är tillsammans i uppsluppen färgsprakande glädje – alla utom knyttet som står utanför, omgiven av mörker, bärande på sin tunga väska och med trånga skor – instängd och fången i sig själv, isolerad. I ett parallelluppslag sitter det allvarstyngda knyttet på sin stora väska mellan stora svarta stenar medan ”…en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik…”. Mumriken är fri, vandrar på ängen utan tungt bagage och trånga skor. ”Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.”

Knyttet har nu på allvar fått upp ögonen för sin omgivning, på avstånd betraktar han nästa uppslags nöjesfält och alla som har kul tillsammans. Men ingen ser honom och hans utanförskap: ” Men vem ska trösta knyttet med att säga som det är: stig in och säg godafton så att de SER att du är här!”

Knyttet går vidare, han har nu påverkats ytterligare – hans sinnen öppnas succesivt, glädje och skönhet tar plats. Det tunga och trånga lämnar honom och befinner sig på avstånd. Men ännu återstår en del att bearbeta och upptäcka. Så hittar han en flaskpost – någon annan behöver hans tröst, och då släpper alla hämningar! I sin vidare vandring räds han varken möten eller mörker. Den mest skrämmande av mörkrets makter, den förskräckliga isande kalla mårran, besegrar han. Och där sitter HON, skruttet, den utvalda… knytt5

Kärleken färgar hela deras tillvaro, men ännu ett steg återstår – att sätta ord på uppleveler och känslor. Här räcker knyttets förmågor inte till längre utan läsaren/lyssnaren ombeds hjälpa till att formulera ett brev… (i detta uppslags text har jag alltid kommit av mig en aning, tappat rytmen). Blev det svårt även för oss? Kanske kom det lite plötsligt – men förmodligen har vi redan formulerat en stor del av svaren – kanske inte högt men genom de retoriska frågorna och svaren har vi troligen kommit en bra bit på väg.

Utan att vara medvetna om det har vi säkerligen utifrån vår egen nivå redan gjort det som frågas om inledningsvis. Vem ska trösta knyttet? – jo vi, med hjälp av berättelsen och dess vägledningar. Och nu märker jag att varken knyttet, skruttet eller de andra är egennamn – de är karaktärer, karaktärerna är vi. I dagarna cirkulerar en karaktärstest på facebook: vem är du av Tove Janssons karaktärer…

Trots att berättelsen fyller samma funktion i växande och insikt som många andra sagor känns den extra genomarbetad, in i minsta detalj, bild, text, tanke, frågor och svar, uttryck, rim, rytm och teckensnitt. För mig är den störst när den läses högt av en vuxen för ett barn, i mötet mellan litteratur och människa kan mycket ske som inte går att sätta ord på. Vem ska trösta knyttet? är utgiven 1960, då var jag två år och min pappa fick den av sin syster. Han läste den för mig och senare för sina barnbarn, jag har läst den för mina barn och barnbarn Hans berättarröst finns fortfarande inom mig och alldeles säkert var boken i sin helhet lika viktig för honom som den har varit för mig i över femtio år.


Vem ska trösta knyttet?
Författare: Tove Jansson
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129687330
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Prickiga zebror bor inte i djungeln…

mag1Det var en gång en prickig zebra… Neeej, det är väl inte sant, zebror är väl inte prickiga! Fast kanske kan de vara det ändå – på skoj, i den Magiska djungeln; i alla fall en liten stund tills vi med gemensamt kunnande avslöjar sanningen. Men i den Magiska djungeln är vänskapen faktisk viktigare än utseendet – hur man egentligen ser ut kanske inte har så stor betydelse så länge alla kan ha kul tillsammans!

Först introducerar berättaren den prickiga zebran som lever längst inne i djungeln. Innan vi har hunnit vänja oss vid tanken, alternativt protestera, vänder vi på bladet och möts av ett massivt, tjockt och brett Neeeeeej! och dementin att zebror är randiga. På uppslagets motsatta sida gör den randiga zebran en levnadsglad kroppsrörelse som berättar att detta är skoj och en sorts lek som vi ingår i tillsammans! Vi är me’ – eller hur?

På de kommande uppslagen träffar zebran olika djur som vid första mötet inte alls ser ut som vi är vana eller beter sig som de borde; för att på nästa sida presenteras som de ser ut/är: ”Zebran träffade en ullig noshörning …”. ”Neeeeeej! Noshörningar har inte ull, de har TJOCK HUD! Den randiga zebran och den tjockhudade noshörningen blev vänner.” Med nya eller bekräftade kunskaper får läsaren göra nya bekantskaper tillsammans med zebran.mag2

Magiska djungeln är en medryckande glad bok som lockar till uttrycksvariation i läsningen – bokstäverna/texten interagerar i form, storlek och uttryck med bilderna, våra sinneserfarenheter och textinnehåll/ordens betydelse. Den ulliga noshörningen presenteras med ulliga bokstäver, och att verklighetens lejon är gula och faktiskt jättefarliga, förstärks genom stegrande, delvis taggiga (även syftande på utseendet av manen kring lejonhanens huvud) och kraftfulla bokstäver.

mag3För att uttrycka hur zebran i verkligheten blir rädd och springer, startar orden ”springer iväg” från ’raden’ – tar sats, och lyfter snabbt uppåt i ett språng för att plana ut i luften, rörelsen fortsätter i bilden i zebrans bakben som lättat från marken, kroppens språng landar i huvud och framben. Och zebran sprang ifrån lejonet till sina nya vänner i djungeln – i bokens slut är alla vänner samlade.

 

Kanske kan man säga att berättelsen har två parallella världar, en fantasivärld som på lek utmanar i sina påståenden och en mer verklig där allt läggs till rätta. I de flesta bilder avsedda för barn gullifieras djur: karaktärsdrag, färg, form och proportioner är mer eller mindre förvanskade, men ändå vet barnen vilket djur som åsyftas – tillräckligt många igenkänningstecken har bevarats eller lyfts fram. I Magiska djungeln finns utrymme att reflektera lite extra över förhållandet mellan fantasi och verklighet – även om de mer verklighetsnära figurerna fortfarande är söta barnbilder och stiliserade.

De söta djuren skojar glatt med oss eller spelar uppenbart förbryllade. En skojglad vänskapsbok med härliga bilder där lässköna texter uppmuntrar till levande nyansering; det blir kul att ’läsa’ tillsammans – barnet lär sig säkert snabbt att medagera i ord och uttryckssätt, och när en ny kommer till de övriga gänget används uppräkning och upprepning.

Men så dyker det upp en joker, som leder tillbaka till leken: … bläckfisk – i djungeln!? Jaa, det här är en Magisk djungel, där får vem som helst bo – så länge man är en bra kompis, vill säga!


Magiska djungeln
Författare: Hanna Olausson
Förlag: Ordalaget (2014)
ISBN: 9789174690774
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

I Shaun Tans fantastiska världar kan allt hända

2011-års ALMA-pristagare Shaun Tan är åter affischnamn, under sommaren är han aktuell på flera museer runt om i Sverige. Den australiensiske konstnären och författaren skapar allåldersböcker som var och en må ta till sig efter sin förmåga, nivåerna är många men gränslösa. Monster och människor möts – de är individer i samma samhälle och mer eller mindre unika; men gång på gång händer det oväntade! I myllret av meningsbärande detaljer fortsätter berättelsebygget med referenser ur så väl konsthistorien som natur- och samhällsvetenskaperna.
tan7
Jag-berättaren i boken Borttappad vet att läsaren förväntar sig en historia, vi får följa med honom och återuppleva den gången då han hittade den borttappade saken och höra hans berättelse om hur det gick till och vad som hände. Huvudpersonerna – berättelsens enda individer skulle jag vilja påstå – är pojken som jobbar på sin kapsylsamling och saken han hittar på stranden.
tan2
Stranden och staden befolkas av människomassor men inte en enda lägger märke till den gigantiska röda saken med sina många tentakler och spännande detaljer. Trots att pojken leker tillsammans med den hela dagen är det ingen som frågar efter den – alltså är den borttappad och måste tas om hand. Vandringen tillsammans med de bägge genom stadens ’samhällsmaskineri’ är ett äventyr i sig, här finns fenomen, mekanismer och konstruktioner av alla de slag; kugghjuls- och rörkonstruktioner/formationer infogade i arkitektur, och ritningar, tabeller, stämplar och annonser i bakgrundscollaget – man skulle kunna tala om ingenjörskonst och samhällskritik men får absolut inte glömma fantasin och den röda tråden.
tan3
Pojken i berättelsen inser att varelsen/saken inte passar in i samhället, inte blir sedd för den den är, eller sedd över huvud taget, han försöker hjälpa den att ’komma till rätta’. Till slut kommer de till en paradisliknande värld full av märkliga saker som inte liknar något annat, om saken egentligen hör hemma där är ovisst men den ger i alla fall ifrån sig gillande ljud. De ’tekniska detaljerna’ att fördjupa sig i känns oändliga; aspekterna utanförskap, att vara annorlunda och omsorg kan även de förstås på olika vis. Rekommenderas över generationsgränser, såväl saken, som pojken är lätta att identifiera sig med!
tan5
Om man har möjlighet att besöka något av museerna kan man se den Oscars-belönade animerade kortfilmen The Lost Thing som är en fantastisk filmatisering av boken Borttappad. Visas gör dessutom Shaun Tans originalteckningar, skisser och målningar. På Bror Hjorths Hus i Uppsala lämnar den gigantiska saken sin bakgrund på väggen och sticker dessutom ut sina slingriga tentakler – men hotfull är den inte!

SWEDISH_1124_HA_Rules_of_Summer_Case_FA.indd
I boken Sommarregler får vi veta vad vi ALDRIG eller ALLTID ska göra under sommaren och vad som händer om vi bryter de reglerna. Berättarjagets egna erfarenheter: ” Detta är vad jag lärde mig i somras”! Personer: en stor och en liten – kanske bröder/bästa vänner. Gestaltning: mer eller mindre dramatiska ögonblicksscener. Texter: stilla uppmaningar avslutade med punkt. Reglerna och bildberättelserna är fristående men det finns ett framåtskridande i handlingen och ett lyckligt slut – de två klarade sommaren – kanske tack vare den sista regeln: ”Missa aldrig sommarens sista dag.” Som läsare av bild och text ser vi helheten i varje bildberättelse, förstår orsakssammanhanget och tidsaspekten i ’om du gör detta så händer detta’ – vad som händer om man bryter mot regeln. I handlingen är ofta en eller båda killarna omedvetna om konsekvenserna av sitt handlande, konsekvensen framträder i bakgrunden eller isolerad på annat sätt – de klarar sig ju alltid.
tan6
Man kan också lyfta fram att personerna själva är isolerade, i ett främre skikt eller skyddade i ett ljus – som sagt, poängen är att de når slutmålet och överlever sommarens utmaningar och faror. Alla regler och bildberättelser är inte lätta att förstå – särskilt inte för de yngsta, men de lockar och fascinerar, vilket var uppenbart vid mitt besök på museet.
tan4
Några av de mer begripliga reglerna för de yngre är: ”Trampa aldrig på en snigel.” Bakgrundens tornado kan kanske tolkas som ’för då går världen under’ (tar man bort en art i skapelsen så vet man inte vad som kan inträffa). Eller den näst sista: ”Se alltid till att hitta vägen hem.” där barnen omges av en surrealistisk och dystopisk van Gogh-referens men är trygga i sig själva och vissheten att de är på väg hem tillsammans.
tan8
De mer absurda, som: ”Lämna aldrig en röd strumpa på klädstrecket.” kräver en annan typ av logik men bilden talar: först ser vi den gigantiska kaninen som orimligt kan få plats där den är mellan två plank i en bakgårdsarkitektur, framför planket/muren sitter två skrämda barn hopkurade, men de kan orimligen se kaninen, i stället tittar de på fågeln – en typisk olyckskorp som också befinner sig i solen på bakgården… men vad är det kaninens rosa öga ser – jo, en mikroskopisk röd strumpa som sitter på ett klädstreck!

Bilder att titta på tillsammans, texter att klura över! Tan har skapat flera böcker, varav flera representeras i bild och bokexemplar på utställningen. Håll utkik, utställningen visas i Uppsala, Västerås och Halmstad under vår/sommar, sommar/höst respektive höst/vinter.

 

I webbtidningen Konsten har jag skrivit en recension som fördjupar sig mer i konstuttrycket och utställningen på Bror Hjorths Hus i Uppsala: www.konsten.net


Sommarregler

Författare/illustratör: Shaun Tan

Förlag: Kabusa böcker (2013)

ISBN: 9789173553360

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Borttappad

Författare/illustratör: Shaun Tan

Förlag: Kabusa böcker (2012)

ISBN: 9789173552240

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris