Man kan lugnt säga att det är en himla tur att det här inte är en luktbok, för här pruttas det hej vilt! Det hade däremot varit rätt kul om det hade varit en ljudbok, åtminstone för de barn som lyssnar på den! Det börjar redan på morgonen innan Wilma ska till förskolan; när hon gör sitt morgonbesök på toan låter det ”smatter, smatter, prutt och smatter”.
När pappa och Wilma sen sitter på bussen på väg till förskolan känner hon att det bubblar i magen av prutt som måste ut. Wilma tar i lite extra, hon skäms inte ett dugg över att hon sitter och släpper sig på bussen, nej hon är faktiskt riktigt stolt och hoppas att hela bussen hör hennes häftiga pruttar! Illustrationerna i boken är helfestliga, särskilt minerna hos alla karaktärer. När Wilma sitter på bussen och pruttar ser man verkligen hur lycklig hon känner sig, hur pappan tycker det är pinsamt (svettdroppar och röda kinder) och hur en annan förälder på bussen gör en min som ser ut att vara en blandning av förfäran och fniss.
På förskolan fortsätter Wilmas pruttiga dag, till och med vid matbordet (dagen till ära serveras dessutom ärtsoppa!) fiser hon så det blir ett riktigt stinkmoln. Wilmas fröken Anneli kliver rakt in i det (rolig illustration där frökens ögon är små kryss), och sen följer en pratstund om vad pruttar egentligen är för något. Fröken Anneli berättar om gaserna i magen, om ”pruttmat”, om bakterier i tarmarna och vad som händer om man inte pruttar eller rapar. När barngruppen sen går ut för att leka blir det ett riktigt pruttkalas bland alla barnen eftersom ärtsoppa ju hör till kategorin ”pruttmat” som fröken Anneli pratat om.
Det här är en charmig bok om pruttar, mycket tack vare de färgglada och roliga illustrationerna. Det pratas ingenstans i boken om när det inte passar sig att prutta (t.ex. vid matbordet kan jag personligen tycka) och det kanske i och för sig är rätt att inte tabubelägga pruttandet för små barn. Men vid vilken ålder ska man egentligen lära barn var det är ok att prutta och var det är mindre lämpligt? Vad tycker du?
Wilda Wilma pruttar
Författare: Cecilia Svensson
Illustratör: Cecilia Svensson
Förlag: Lullaby förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789197886710
Köp: jämför priser
Barbapapas stora bok om arbete är en nyutgåva från 1979 och den över 30 år gamla boken håller fortfarande. Men yrkena vi får ta del av är föga förvånande inte läkare, polis, webbprogrammerare eller säljare, utan gamla klassiska yrken som urmakare, glasblåsare, sömmerska, pärlfiskare osv. Det är kanske inget särskilt många arbetar med idag, men det är ändå intressant att lära sig mer om.
I Alex Schulmans Bajsfesten får vi hälsa på hemma hos bebisen Nikki och hennes pappa (som för övrigt är misstänkt lik Alex själv till utseendet). I boken får vi följa deras vardag och läsa deras samtal med varandra, för i den här boken kan faktiskt bebisen prata! Det är sovstunder, blöjbyten, promenader och mys, men det som boken handlar om är att Nikki inte bajsar. För var dag som går blir pappan allt mer orolig; ska hon inte bajsa snart? Har hon inte ont i magen? Alla vi som är föräldrar ler igenkännande när vi läser detta, för vi har alla funderat över det där med bebisar och bajsande. Nikki berättar efter några dagar att hon faktiskt håller på att spara på sig, men att hon inte kan gå in på detaljerna om vad det är hon sparar och varför. Dag 15 övertalar Nikki sin pappa att han ska ta av blöjan så att hon kan få lufta sig, varpå pappan blir orolig för att hon ska bajsa ner de galet dyra Kenzolakanen de har i sängen, men inget bajs kommer. Nikki bedyrar att hon absolut kommer att säga till i förväg om hon blir nödig.
Krille åker på semester till Kanarieöarna med sina morsor. Men allt går inte helt smidigt och Krille skäms när hans mammor fastnar i säkerhetskontrollen, skvätter ner hotellgäster och har pinsamma leopardbikinis på sig. Men i slutändan är det inte bara Krilles mammor som är pinsamma.