De busiga lammen Blossom och Rocky nöjer sig inte med att beta pÃ¥ ängen. De vill upp till ängen pÃ¥ berget, där gräset ser grönare ut. FÃ¥rhunden Murphy känner väl till Blossom och Rockys djärva och vÃ¥rdslösa bakgrund. Han vet vilka faror som kan drabba lammen om de beger sig iväg, t ex fallande stenar, vattenfall, syjuntor som vill ha ull (!), turister och vargar. Därför stoppar Murphy lammens rymningsförsök gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng. Men skam den som ger sig…
Lamm pÃ¥ rymmen är en gullig, rolig och lite smÃ¥knäpp bok. Lammen är fantastiskt söta och uttrycksfulla och akvarellbakgrunderna är härliga. Texten är nästan lite sketchartat skriven och den är riktigt rolig, särskilt för oss vuxna. Historien och illustrationerna är lite ”out of the box” vilket gör boken  extra underhÃ¥llande och intressant. Den kommer hÃ¥lla för mÃ¥nga sagostunder framöver.
Murphy kände till ett och annat om lammenLammen träffar på vargen
Sedan vår chattrecension om Sami somnar och Vira vaknar har jag hållit ögonen öppna för nyheter från Maria Nilsson Thore. Hon har fångat mig med sina ljuvliga bilder, fulla av charmförgyllda vardagsföremål och sirliga mönster. Jag såg verkligen fram emot Petras prick som är en söt historia om stackars Petra som vaknar en morgon då allt känns knasigt. I spegeln upptäcker hon att det fattas en prick i hennes päls! Nåväl, pricken har inte hunnit långt, hon fångar in den igen när hon ser den stå och längta ut vid fönstret. Men fläcken går absolut inte med på att sitta i Petras päls igen. Inte ens med tejp lyckas hon få fast den. Petra får lov att inse att hon kanske måste ge pricken lite frihet. Bara för att Petras stillsamma hemmaliv passar henne är det ju inte säkert att det passar någon annan. Och kanske kommer pricken tillbaka igen om den bara får se sig om litegrann först.
Det här är en superfin bok! Maria Nilsson Thore gör mig inte besviken, bilderna är minst lika underbara som jag vågade hoppas. Det finns gott om fiffiga detaljer, som att ett par sådda frön växer upp till blommor i Petras fönster och därigenom illustrerar att det går tid.
Dramatik! Världen rämnar! Petra saknar en prick!
Det framgår inte i berättelsen hur gammal Petra är tänkt att vara, men hennes kaffefokuserade liv får mig att se henne som en äldre dam. Och det är ju inte fel, eftersom jag verkligen tycker om när äldre människor får porträtteras i berättelser för en gångs skull. Alla människor är ju faktiskt inte unga och barn kan förstås läsa/höra om vuxna också.
Petra släpper ut sin prick i stora världen. Det är kärlek!
Maria Nilsson Thore förtjänar definitivt en plats i listan över mina favoritillustratörer och jag kommer att fortsätta hålla utkik efter hennes böcker.
Petras prick
Författare & illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: här
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163869075
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
I den senaste boken om Mamma Mu ser Kråkan Mamma Mu komma hem på flaket på en bil mitt på kvällen. Vad har hon gjort? Varför har hon varit borta hela dagen? Och dagen efter så är hon inte bland de andra korna i hagen, hon klättrar inte i träd och hon cyklar inte. Vad har Mamma Mu för sig egentligen?
När Kråkan väl upptäcker vad Mamma Mu gör blir han minst sagt förbyllad. Mamma Mu sitter nämligen i skuggan under ett träd och läser. Och igår hade hon på biblioteket.
– Varför kan du inte göra lite vanliga saker som att klättra i träd och cykla och sånt? undrar Kråkan.
Mamma Mu läser är en som vanligt skön läsning. Jag gillar att den påminner oss om hur bra det är med bibliotek och att den påminner om upptäckarglädjen som böcker (och internet) kan skapa.
En sak som jag som förälder skrattar åt, men som jag inte tror mina döttrar alls tänker på, är hur Kråkan nu vant sig vid Mamma Mus minst sagt ovanliga sysslor så att han tycker att klättra i träd och cykla är helt normalt för en ko.
Och det är just det här som gör att jag tycker så himla mycket om Jujja Wieslanders böcker. Det finns så mycket att klura på både som barn och som vuxen. Det vilar en slags livsvisdom över böckerna. Om det fanns en Jujjaism, skulle det vara den bästa av alla ismer.
Titel: Mamma Mu läser
Text: Jujja Wieslander
Illustrationer: Sven Nordqvist
Förlag: Natur & Kultur (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127129764
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris
Om man har en kanin som är ganska dum och menlös, som inte kan leka cowboys och indianer, och inte ens hålla upp sina egna jätteöron, vad gör man då? Det kanske är bäst att man skaffar sig lite riktiga kompisar i stället. Och Sockan kanske trivs bättre i skogen. Eller?
Det här är en berättelse om ett ensamt barn vars enda vän är ett husdjur hen* tröttnat pÃ¥. SÃ¥ hen bestämmer sig för att ta med sig sin kanin djupare in i skogen än de varit förut och sedan komma ensam tillbaka. SÃ¥ skönt det ska bli att slippa Sockan! SÃ¥ roligt det ska bli att ha riktiga kompisar i stället! Men blir det sÃ¥ lätt som det först verkade? SÃ¥klart att det inte blir. Sockan vill ju inte alls bli lämnad ensam. Barnet blir tvungen att binda fast kaninen vid ett träd för att kunna gÃ¥ därifrÃ¥n. Men pÃ¥ väg hem Ã¥ngrar hen sig. Tänk om det händer Sockan nÃ¥got i den stora farliga skogen! Hen springer tillbaka, men Sockan är inte kvar…
Jag tror aldrig att jag gått så långt in i skogen, och jag börjar bli rädd.
Utan att avslöja hur det slutar kan jag i alla fall lugna er med att det går bra både för kaninen och barnet. Det blir ett lyckligt slut och skogens dunkel byts mot ängens glada grönska.
Benjamin Chaud är en av mina favoritillustratörer! Känner ni igen stilen? Det är ju han som illustrerat böckerna om Lalo, Binta och Babo, samt förstås böckerna om den lilla elefanten Pomelo. Med Min kanin Sockan gör han även författardebut, och det är en väldigt glad nyhet. Boken bjuder på en skön blandning av hemskt och charmigt, både i text och bild. Den mörka skogen, som tornar upp sig olycksbådande och blir alltmer hotfull ju längre in vi kommer, speglar barnets konfliktfyllda inre och det dåliga samvetet över sveket gentemot kaninen. Samtidigt är bilderna fulla av den lekfulla charmen och den finurliga detaljrikedomen som är kännetecknande för Chaud.
Kanske har hon kommit till skogen för att lämna sin hund här. Inte vet jag, men jag undrar om alla djur i skogen har blivit lämnade av barn. Det måste jag kolla upp.
Sidorna har halvmycket text, en sisådär 60 ord kanske. Det är något mer än vad som skulle ha behövts enligt det svenska avskalade bilderboksidealet. Kanske franska bilderböcker brukar vara pratigare än svenska? Ava, som är drygt 2½ år gammal, får lust att bläddra för fort ibland när vi läser, men för det mesta lyssnar hon färdigt och hon har bett att vi ska läsa boken flera gånger. Det är mysigt med böcker som tar något längre tid att läsa än de allra enklaste småbarnsböckerna, men de måste vara desto bättre för att hålla uppmärksamheten hos ett litet barn. Min kanin Sockan får i alla fall godkänt på den punkten. Och det blir klart godkänt på alla andra punkter jag kan komma på också faktiskt, för det här är en jättefin bok!
Benjamin Chaud ligger fortsatt kvar på min hålla-ögonen-öppna-efter-nya-böcker-av-lista!
* I boken framgÃ¥r inte om barnet är en flicka eller pojke, sÃ¥ jag tycker det är väldigt synd att det stÃ¥r ”Pojken” pÃ¥ baksidan. LÃ¥t läsaren välja själv i stället, när det nu inte spelar nÃ¥gon roll!
Det här inlägget handlar om två böcker från bokförlaget Zimzalabim. Det är ett litet förlag som har valt att lyfta empati på ett pedagogiskt sätt.
Ungefär samtidigt som den tredje delen i serien om Rosa-Emma släpptes kom även den första boken om barnen på Stallbackens förskola: Bestämmarstenen.
Även om böckerna har olika författare och illustratörer har de en del likheter. De tar upp viktiga ämnen, sådant som handlar om hur vi är mot varandra och hur vi känner.
Dela med dig – lämna ingen utanför (den tredje boken om Rosa-Emma) börjar med att Emma fyller Ã¥r. Bland mycket annat fÃ¥r hon ett paket med fotbollskort, som hon blir väldigt glad för. Det är nämligen sÃ¥ att de flesta i hennes klass redan har sÃ¥dana kort och nu kan de alla spela tillsammans. Eller inte riktigt alla. Samuel har inte nÃ¥gra kort och kan inte vara med. Under fruktstunden upptäcker Emma att tvÃ¥ av hennes kort är borta! Trots att Samuel egentligen inte ville det har han nu blivit en tjuv.
Precis som de två tidigare böckerna är detta en tydligt pedagogisk bok och barnen lär sig snart att det är fel att stjäla, men också att man inte ska stänga ute någon från leken.
I Bestämmarstenen möter vi Kevin och hans bästa kompis Linus. När de leker tillsammans är det alltid Kevin som bestämmer. Det blir alltid sådana lekar som Kevin tycker är tuffa och det är till exempel inte tufft att leka med tjejer. Men vägen till såväl ett mjukare som ett mer demokratiskt lekande går genom en bestämmarsten som de får av sin fröken.
Även böckernas personliga drag är nÃ¥got som de har gemensamt. Dela med dig – lämna ingen utanför är skriven av Ulrika och Mats Slottner och bilderna är gjorda av Mats mamma Lilian Johansson. Bestämmarstenen är skriven av Petra Peterson och illustrerad av Eva Norling, som bÃ¥da arbetar inom förskola. Det här är alltsÃ¥ tvÃ¥ böcker som är familje-/kollegaprojekt.
Och när man tittar på böcker som ges ut är både böckerna om Rosa-Emma och Bestämmarstenen annorlunda alternativ. De har en hemmasnickrad stil samt är mycket pedagogiska inom området etik och moral.
Ingen av de här böckerna riktigt funnit sin plats hemma hos oss, troligtvis på grund av den så tydligt pedagogiska tonen med läraren/förskolepedagogen som rättesnöre. Men jag tycker att de här böckerna är ett trevligt initiativ som visar att det kan vara okej att göra en bok på sitt eget sätt.
Dela med dig – lämna ingen utanför
Författare: Ulrika och Mats Slottner
Illustratör: Lilian Johansson
Förlag: ZimZalabim (2011)
Antal sidor: 26
Rekommenderad åldersnivå: 3-9 år
ISBN: 9789197888653 Köp: t.ex. hos Adlibris, BokusellerZimzalabim
Bestämmastenen
Författare: Petra Peterson
Illustratör: Eva Norling
Förlag: ZimZalabim (2011)
Antal sidor: 26
ISBN: 9789197888653
Köp: t.ex. hos Adlibris, BokusellerZimzalabim
De busiga lammen Blossom och Rocky nöjer sig inte med att beta pÃ¥ ängen. De vill upp till ängen pÃ¥ berget, där gräset ser grönare ut. FÃ¥rhunden Murphy känner väl till Blossom och Rockys djärva och vÃ¥rdslösa bakgrund. Han vet vilka faror som kan drabba lammen om de beger sig iväg, t ex fallande stenar, vattenfall, syjuntor som vill ha ull (!), turister och vargar. Därför stoppar Murphy lammens rymningsförsök gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng. Men skam den som ger sig…
Sedan vår 
I den senaste boken om Mamma Mu ser Kråkan Mamma Mu komma hem på flaket på en bil mitt på kvällen. Vad har hon gjort? Varför har hon varit borta hela dagen? Och dagen efter så är hon inte bland de andra korna i hagen, hon klättrar inte i träd och hon cyklar inte. Vad har Mamma Mu för sig egentligen?
Om man har en kanin som är ganska dum och menlös, som inte kan leka cowboys och indianer, och inte ens hålla upp sina egna jätteöron, vad gör man då? Det kanske är bäst att man skaffar sig lite riktiga kompisar i stället. Och Sockan kanske trivs bättre i skogen. Eller?
