Dagspöket är ett spöke som är svart. Därför kan han inte spöka på natten, för då är det inget som ser honom. Och på dagen är det inte lika lätt att spöka, för då verkar ingen tro på spöken. Istället misstas Dagspöket för att vara filt, kavaj eller Zorro-mantel.
Dagspöket letar efter ett mysigt ställe att bo, men det är inte det lättaste det heller. På sjukhuset sätter sig folk på honom och kastar honom i smutstvätten. Inte zå bra. (Dagspöket läspar nämligen…)
Dagspöket är en äldre bok, som innehåller fyra historier om Dagspöket. Dagspöket på sjukhus (som nyligen kommer ut på nytt och som app), Dagspöket kör buss, Dagspöket blir mantel och Dagspöket hittar hem. Illustrationerna av Jens Ahlbom är svartvita och påminner en del om serieformat. Illustrationerna han gjort i den nya boken och appen är bra mycket snyggare. Men historien är fantastisk!
Det har varit få böcker som vi skrattat så mycket till när vi läst.
Han tryckte på en knapp. Hissen började åka. Det var en hiss som pratade! Den hade plåtröst.
– Våning två
– Vad za du?
– Våning tre
– Jazzå var det det du za? Jag tyckte du za våning två.
– Våning fyra
– Men nu måzte du beztämma dig!
Som vanligt med paret Wieslander så blandas finurligheter med hög igenkänning, men humor för små och stora och en även en hel del sorgligheter. Så här slutar t ex den första berättelsen om Dagspöket på sjukhus.
Den natten sov Dagspöket i parken utanför sjukhuset. Han låg i gräset under en bänk. Det var ett ganska bra ställe. Men mitt i natten vaknade han. Det var kallt. Han frös.
– Ooooo, sa han och huttrade. Enzam i gräzet. Inte zå bra. Ooooo.
Även fast varje kapitel slutar lite sorgligt, så kan jag lova att det går bra för Dagspöket ändå.
Jag har inte hittat just den här boken om dagspöket i handeln, men den verkar finnas kvar på många bibliotek. Fråga! för när jag letade så bodde den i källaren och stod inte framme.
