Ge järnet, Ina

Jag gillade bokomslaget så mycket att boken genast fick följa med hem från bokbussens eminenta utbud. Omslaget föreställer ett barn som sträcker ut tungan och fångar en snöflinga, bara så där och dessutom är färgerna snygga. Jag måste nästan bli kär i det visuella först om boken alls ska vinna mitt intresse. Låter ytligt? Men jag upplever det som att jag oftast får rätt och så även i detta fall. Boken är från Norge och författaren heter Tore Renberg och hans text överraskar läsaren med finurlig dialog mellan två barn varav den ene har ett mycket begränsat ordförråd och bara i detta faktum uppstår en viss komik. Lika viktig som texten är Øyvind Torseters ytterst originella bildkompositioner som har en schwung i sig och en avslappnad humor och de blir liksom ett med texten.

Det roliga här är att bokens bilder följer lite nya lagar med fotograferat kollage i form av kartong och wellpapp och detta ger en dockskåpskänsla där i början som bjuder på många detaljer att studera för små barn. Bilderna som genomgående är lekfulla och sköna att se på övergår ganska snart till enklare men mer drömmande naturbilder i snöigt landskap.

Huvudpersonen är Ina, en påtagligt stark och mycket driftig flicka och vid hennes sida en liten bror som mest säger ”traktor” vid varje givet tillfälle. Lillebror får hänga med Ina som med en självklarhet leder dem in i det lite farliga uppdraget med att fälla ett träd. Här finner vi ingen oro eller rädsla. Lillebror känns väldigt liten i bokens inledning men allt eftersom läsaren följer dem så upplevs han något mer handlingskraftig och på slutet går hans dröm i uppfyllelse. En traktor är inblandad i slutbilden och det känns plötsligt helt naturligt för mig som läsare att sagan kan sluta så.

Som sig bör så har denna saga overkliga inslag med ett barn som får och kan hantera yxa som den naturligaste sak i världen och så förstås djur som både kan tala, applådera och bära träd. Det är roligt, vackert och lätt galet, en intensiv berättelse som får mig att önska mer av denna sort.


Ge järnet, Ina
Författare: Tore Renberg
Översättare: Ebba Berg
Illustratör: Øjvind Torseter
Förlag: Kabusa Böcker (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789173551922
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mitt vilda liv

Jag höll nästan på att missa att Amanda Erikssons fjärde bok i den här serien. Det finns nämligen tre andra böcker som heter; Mitt rosa liv, Mitt andra liv och Mitt svarta liv. Jag har läst alla böckerna och blivit väldigt förtjust i Erikssons sätt att berätta från flickans perspektiv men också de fina detaljrika illustrationerna.
I alla fyra böckerna finns hennes morfar med och just den närheten till den äldre generationen tycker jag skildras så fint. I Mitt rosa liv är det morfar som syr om en massa kläder då flickan får för sig att färga kläder till rosa och göra om hela sitt rum. I Mitt andra liv är det morfar som inser att man kan bli grön av avund och ser till att flickan får byta liv med sin kompis för några dagar. I Mitt svarta liv hjälper morfar flickan att fixa en begravning för en mus som har dött. Morfar är en närvarande vuxen som verkar vara barnets trygga bas då föräldrarna stressar på med sitt. Men att föräldrarna inte lever ihop görs aldrig någon stor sak utav i dessa böcker och det tycker jag är skönt. Fokusen ligger inte där utan är bara en detalj i berättelsen.
Just i Mitt vilda liv så reser flickan till sin morfars kåta långt bort i fjällvärlden. Där lever de båda primitivt i några dagar. Det finns inget kylskåp utan man stoppar maten i en grop i marken och gå på toaletten får man göra i naturen. De plockar bär, spelar instrument, fiskar och njuter av stillheten även om naturen och de vilda djuren skrämmer lite.
”Ibland är det så tyst och svart att man inte tror att man finns längre. Men det gör man, verkligen.”

Boken skildrar ett ganska så ljummet äventyr men jag har kommit att tycka mycket om de här karaktärerna och man behöver emellanåt påminnas om att ibland behöver man inte göra så mycket – huvudsaken att man tycker om att umgås med varandra. En jättefin bok för barn mellan 3-5 år och själv ska jag ge boken till min 4 åriga son i julklapp. Han kommer nog att tycka att boken är lagom spännande och exotisk – för hur många har sovit över i en kåta egentligen?

Mitt vilda liv

Författare & illustratör: Amanda Eriksson

Förlag: Natur & Kultur, 2011

ISBN: 978-91-27-12962-7

Boken finns att köpa på t.ex. Adlibris och Bokus

Kalle som lucia


Den 5 december går Kalle till förskoleklassen med fjärilar i magen, för det är nämligen dags att få veta vem som ska vara årets lucia! Han skriver sitt namn på en lapp och lägger den i burken som fröken har. Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir han; han vill vara magisk och strålande och läsa dikten som han själv har skrivit och tränat så på!

Fröken drar en lapp ur burken…och på den står det…KALLE! Det visar sig att det inte bara är Kalle själv som skrivit en lapp med ”Kalle” på, utan sex av kamraterna har också gjort det. Alla barnen tycker dock inte att Kalle ska få vara lucia, någon säger: ”En lucia ska ha långt hår…”. Under dagen försöker Kalles fröken att få honom på andra tankar genom att föreslå att han ska vara stjärngosse istället, eller att de kanske kan ha både en flicklucia och en pojklucia och att Kalle då kan ha ljus i händerna istället för på huvudet.

Hemma vid middagsbordet upptäcker Kalles mamma och pappa att något är på tok och Kalle berättar vad som hänt under dagen. Då tar föräldrarna med honom på en shoppingtur där ett lucialinne med rött band, en luciakrona och en peruk med långt blont hår införskaffas! Nu finns inga hinder för att Kalle ska kunna vara lucia! Eller?

 

 

 

 

 

 

 

När Kalle stolt visar upp sig i sin mundering nästa dag blir fröken besvärad och berättar att det tyvärr är bestämt på skolan att lucian ska vara en flicka. Kalle blir så ledsen att tårarna kommer och hans kompis Maja kommer och tröstar och säger till fröken att hon tycker att Kalle ska få vara lucia i alla fall! Men det tycker inte rektorn eller skolan. Detta resulterar i två mycket upprörda föräldrar som gör en visit hos rektorn, men ska det kunna ändra på saken? Slutet i boken är oväntat men bra, mer än så avslöjar jag inte!

Boken om Kalle som lucia är charmig och rolig, men den handlar också om utanförskap, att inte få vara den man är och om att bli orättvist behandlad. Jag tycker om Annette Skålbergs och Katarina Dahlquists böcker, inte bara för att de har fantastiskt mysiga illustrationer och härliga berättelser utan för att de vågar ta upp ämnen som ibland kan vara svåra att prata om och förklara på ett bra sätt.

Ha en riktigt trevlig lucia ni alla som läser Barnboksprat!


Kalle som lucia
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789197668163
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Kajsa Kavat hjälper mormor

Vintern när mormor bryter benet en vecka innan jul är Kajsa ännu inte sex år fyllda. Mormor blir sängliggande, så vem ska se till att det blir jul i stugan? Jo, det ska förstås Kajsa Kavat! Mormor får berätta hur det ska vara och Kajsa städar, pyntar och lagar mat. Dessutom sköter hon mormors jobb att sälja polkagrisar på torget. Det är ingen lätt sak för någon som inte kan räkna, men eftersom Kajsa vet hur en femtioöring ser ut får mormor väga upp påsar med polkagrisar för just den summan, så att Kajsa bara behöver byta en påse mot en femtioöring. Någon annan peng tar hon inte emot, för hon vill ha full kontroll.

Kajsa Kavat klarar precis allting själv och hon är ordentlig så det förslår.

Berättelsen om Kajsa Kavat kom ut första gången 1950. För mig är det en nostalgibok, eftersom jag läste och älskade den när jag var liten. Det är en härlig kan-själv-bok med Astrid Lindgrens sagotantröst i texten och mycket att upptäcka i de mysiga bilderna. Dessutom smittar Kajsas energi liksom av sig på läsaren så att man känner att man skulle klara vad som helst.

Och så är det förstås en riktigt fin julbok, som passar extra bra att läsa nu i jultider!


Kajsa Kavat hjälper mormor
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67544-3
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Bilar 2 – Jorden runt med blixten

Den första Bilar-filmen har vi här hemma och den har jag sett med sonen ett otal gånger, däremot var det maken som fick följa med sonen när Bilar 2 kom på bio i höstas så storyn i den här boken var relativt okänd för mig. När berättelsen börjar får man bekanta sig med en ny karaktär i Bilar-världen, nämligen den brittiske agenten Finn McMissile som är ute på uppdrag. Han upptäcker att skurken professor Zündapp har något skumt på gång…

Hemma i Kylarköping har Bärgarn samlat ihop kompisgänget för att välkomna Blixen McQueen hem från en tävling, men det visar sig att Blixten inte kommer att stanna hemma särskilt länge. På tv ser och hör de den berömda italienska racerföraren Francesco Bernoulli utmana Blixten, för att bevisa att Blixten är den snabbaste bilen i världen ställer han upp i ett World Grand Prix.

Tävlingarna hålls i Tokyo, Porto Corsa och London. Blixten och hans team åker runt och tävlar, men redan i Tokyo börjar det hända konstiga saker – Finn McMissile och hans kollega Holley Blinkers misstar Bärgarn för en amerikansk agent! Och vad är det professor Zündapp har för sig som gör så att alla bilar i tävlingarna riskerar att krascha? Bärgarn får reda på att Blixten är i stor fara!

Det hela blir det en stor härva av knas, äventyr, humor och massor med bilar. Jag gillar de snygga illustrationerna men själva berättelsen fångar mig inte alls. Den gör sig nog mycket bättre som film misstänker jag, så nu ska jag nog ta och göra lite julklappsinköp! Jag får väl tillägga att sonen som är 5 år verkligen uppskattade boken även om jag tyckte att den var sisådär.


Bilar 2 – Jorden runt med blixten
Författare: Lisa Marsoli
Illustratörer: Caroline LaVelle, Scott Tilley, Andrew Phillipson, Seung Beom Kim
Förlag: Egmont Kärnan
Antal sidor: 63
ISBN: 9789174055375
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus