Jag smälte direkt när jag såg det härliga fåret på omslaget till Räkna med Ulli. Ulli heter alltså detta får och en natt kan han (Ulli är en bagge) inte somna så han beslutar sig för att ta en promenad. Det börjar med att han jagar en fjäril och sen ser han två nyckelpigor. Ju längre bort han kommer, desto fler av allt stöter han på och så fortsätter det hela vägen upp till 22 saker.
Räkna med Ulli är en räknebok men det är ingen vanlig sådan. I början är det enkelt, så enkelt att jag hann undra vem jag skulle ge boken till eftersom vi alla redan kan räkna till 22 här hemma. Men efter ett tag är det inte längre alltid självklart vad du ska räkna, i alla fall inte om du är fem år, och det du ska räkna är inte presenterat i raka rader. På en av sidorna hittar vi till och med en liten räkneluring! Längst bak i boken finns en tabell med talen 1-22, uttryckta i både siffror och bokstäver, samt bilder på det du ska räkna på varje sida. Den här tabellen läser vi lika noggrannt som de övriga sidorna. Räknandet är roligt, även om man som sagt redan kan räkna till 22 och nu tänker vi inte alls ge bort boken till någon parvel som ska öva på att räkna.
För mig som vuxen läsare så njuter jag av Satoshi Kitamuras illustrationer och Ullis minspel är härligt. Det är Lennart Hellsing som står för den svenska översättningen och texterna är korta och enkla. Det enda jag stör mig på är när ugglorna som Ulli möter ropar ”Hui, hui, hui” men jag ignorerar det och låtsas att de ropar ”Ho-ho”.
Räkna med Ulli
Författare: Satoshi Kitamura
Illustratör: Satoshi Kitamura
Förlag: En bok för alla (2011)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789172216198
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
I Mitt svarta liv av Amanda Eriksson så handlar det just om ritualer. Ett barn, som jag förmodar är en flicka, följer med sin mormor på mormoders kusins begravning. ”Efter begravningen blev alla glada”, står det i texten och det är lite uppsluppen stämning efteråt. Det visas i både bild och text då mormor skrattar medan hon står med andra släktingar och pratar. Att det faktiskt kan vara en riktigt trevlig upplevelse förstärkts då flickan kommer hem till morfar och utbrister; ”Du missade världens fest”.
Här får man följa en flicka som heter just Rose Blanche, samma som bokens titel, som lever i Tyskland just under pågående krig. Det berättas från ett barns synvinkel och det är endast vi vuxna, med facit i hand som vet historiens gång. Rose förstår inte allt som sker omkring henne då soldaterna tar över staden. En dag tar hon sig genom skogen och fram till ett koncentrationsläger där hon ser flera utmärglade människor bakom taggiga stängsel. Rose börjar gömma mat och medan hon själv blir magrare och magrare så ger hon bort mat till barnen på lägret. Så en dag försvinner Rose då hon är utanför de taggiga stängslen.
En svart-vit suddig bild av en naken ihopkurad pojke med en nalle i famnen får mig att tänka på vilken hemsk känsla det måste vara att stoppa ned ett barn i en kista. Jag känner stort motstånd till att läsa den här boken för mina egna barn och då är jag ändå öppen för att prata om det mesta. Men den här boken öppnar alla mina moderskänslor inför rädslan att förlora mina barn och den fruktansvärda känslan vill jag inte möta i en barnbok. Om en barnbok skapar ångest istället för en må bra känsla, ja då lägger jag den ifrån mig men i studiesyfte var den intressant att se vilka egna gränser jag hade i mitt läsande.
Barnboksprats Malin Skals och Helena Ferry chattar om Stig tittar ut, en bilderbok av Ann-Christine Magnusson och Lars Winnerbäck (ja, just han som också gör musik).
Nu har det kommit en uppföljare till 