Då jag är ny i gänget så har jag inte själv recenserat mina favoriter här på bloggen i år, mer än en av böckerna. Årets favoritböcker blev böcker som väckte positiv genklang i mig och som jag och mina barn lätt kunde ta till oss. Företrädesvis blev det böcker för något yngre barn.
Årets retroillustrationer
Detta är London
Gammalt blir nytt i nyutgåvor av Miroslav Saseks stadsskildringar från en svunnen tid. London, New York, Paris, och Rom återfinns i härlig nostalgikänsla.
Årets originellaste bildspråk
Ge järnet, Ina
Norskt nytänk i bildspråk och underfundig historia med självständiga barn.
Årets faktabok
Smarta små upptäcker naturen
En fantastisk bok om naturen innehållande både humor och skönhet med olikartade illustratörer och författare.
Årets räknesaga
Tio vilda hästar
En historia med rim och små detaljer i sitt bildspråk. Tio hästar försvinner en efter en, men slutet är lyckligt och fulltaligt.
Årets bok om tvär person som finner ny väg
Stig tittar ut
Snyggt tecknat i kombination med en lite oväntad historia om en man som förlorar något men vinner annat.
Årets bok om pappor har också mjuka känslor
Varför gråter pappan?
I dialogform drivs miniberättelsen fram så att det blir lyhört och fint om känslor, både barns och vuxnas.
Jag gillade bokomslaget så mycket att boken genast fick följa med hem från bokbussens eminenta utbud. Omslaget föreställer ett barn som sträcker ut tungan och fångar en snöflinga, bara så där och dessutom är färgerna snygga. Jag måste nästan bli kär i det visuella först om boken alls ska vinna mitt intresse. Låter ytligt? Men jag upplever det som att jag oftast får rätt och så även i detta fall. Boken är från Norge och författaren heter Tore Renberg och hans text överraskar läsaren med finurlig dialog mellan två barn varav den ene har ett mycket begränsat ordförråd och bara i detta faktum uppstår en viss komik. Lika viktig som texten är Øyvind Torseters ytterst originella bildkompositioner som har en schwung i sig och en avslappnad humor och de blir liksom ett med texten.
