Bilderböcker – Sida 115

Tisdagspiraterna

I april recenserade Barnboksprats Malin boken Tisdagskossan som handlade om Vera som tog med sig sin kossa till dagis när det var (som det heter på förskolan där min dotter går) leksaksdag. Nu har jag läst uppföljaren som heter Tisdagspiraterna, och det är åter dags för Vera att tänka ut vad hon ska ta med sig för något. Hon bestämmer sig för piraterna, men precis som kossan i Tisdagskossan vill de inte alls följa med Vera. De vill hellre stanna hemma och leta efter skatter. De låter sig dock övertalas när Vera lovar att de ska ha skattjakt på dagis.

På dagis börjar de med att äta frukost, och redan där börjar piraterna med hyss som gör att förskolläraren ser lite lätt panikslagen ut. Illustratören Bettina Johansson har lyckats bra med karaktärernas miner (den nyvakna mamman i början av boken är ett annat exempel, hon ser precis så där vansinnigt trött ut som man ofta känner sig på morgnarna). Efter frukosten ska man tvätta av sig, men det tänker inte piraterna göra. Här får man en förklaring till varför pirater har ögonlapp; det är för att de alltid får tvål i ögonen som svider när de måste tvätta sig – det hade du aldrig kunnat gissa va?

Under sagostunden fortsätter piraterna med hyss, istället för att snällt lyssna flänger de omkring och gör armfjärtar men så läser fröken om en guldskatt. Då först sitter piraterna stilla och lyssnar. Efter sagan är det dags för utelek, och här övergår berättelsen från vardagens förskola till fantasins värld ute på gården. Där blir klätterställningen till ett skepp, fröknarna blir bläckfiskar och sandlådan en sandstrand med en nergrävd skatt. Men var tar piraterna vägen sen? Vera kan inte hitta dem någonstans…

En färgglad och rolig bok som säkert kan kännas spännande för de mindre barnen. Man undrar ju för varje uppslag i boken vad piraterna kommer att hitta på för rackartyg härnäst. Barnen kan också känna igen sig i vad som händer under dagen på förskolan, skratta åt de tokiga piraterna som ställer till det och fundera på vad Vera kommer att ta med sig till förskolan nästa tisdag?

Tisdagspiraterna
Författare: Daniel Edfeldt
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132161278
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Svart hund

Vi har tidigare recenserat Djangon av barnboksskaparen Levi Pinfold. Nu har Karneval förlag även släppt hans bok Svart hund. Precis som i Djangon är bilderna helt fantastiska i sin detaljrikedom och tar med oss på ett spännande äventyr.

Familjen Hoppet upptäcker plötsligt en morgon en stor svart hund utanför köksfönstret. Pappa, mamma, storasyster och storebror blir rädda och drar för gardinerna och barrikaderar sig bakom möbler och kuddar. Men den yngsta familjemedlemmen, Lilla Hoppet, bestämmer sig istället för att göra något åt saken och beger sig ut till den jättelika hunden. Genom mod och list lyckas hon få hunden att göra som hon vill och till slut lyckas hon till och med få hunden att krympa!

Det är en bok att vandra in i och leva med i. Bilderna ger en känsla av svunnen tid, men även magi. De är lite murriga, välmålade, och som tidigare nämnts mycket detaljrika, precis som i Djangon. Men språket är ett annat. Svart hund uppfattar jag som en bok för något yngre barn. Det som händer i boken är surrealistiskt, men texten bygger på det konkreta snarare än det abstrakta. Det är också en text med många repliker samt upprepningar och rim, vilket gör att det blir enkelt att fånga yngre barn i läsningen.

Eftersom jag arbetar inom förskola kan jag inte heller låta bli att nämna att Svart hund är perfekt att använda för att tala om storleksförhållanden med barn. Hunden växer och krymper i storlek och hela tiden syns den i relation till omgivningen. Boken kan också väcka en hel del tankar kring rädsla och mod samt handlingskraft.

Svart hund
Författare och illustratör: Levi Pinfold
Förlag: Karneval (2012)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185703906
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag älskar Manne

Här är en liten bok om stora känslor. Några av er kanske känner igen den första halvan av boken, som publicerades i Den rosa barnkammarboken för några år sedan. Nu har storyn om den lilla killen Mickes kärlek till sin kompis och hans hink, hår och trasiga pinne fått en tvist; efter halva boken dyker det upp någon som Micke inte alls gillar! En kille som konkurrerar om Mannes vänskap.

Det är finurligt illustrerat: boken är gjord så att på ena sidan på varje uppslag står texten, och på den andra sidan finns bilden. Redan när Micke berättar om allt som han älskar när det gäller kompisen kommer den tredje personen smygande. Som en minimal figur ser man honom på sidan med text, och för varje uppslag blir han större och större för att till slut ta klivet över till Mickes revir sandlådan. Där befinner sig Micke och Manne och håller som bäst på att demolera ett sandslott med stor glädje. Micke konstaterar genast att han inte gillar den där killen medan kompisen Manne ser rätt glad ut.

Nu uppstår det lite dramatik; en hink välts och det puttas, Micke sitter vid sidan om och ser på när Manne och killen busar.

Men, i samma stund som killen klivit i sandlådan har det dykt upp någon mer, även den som en liten figur i hörnet på textsidan. Det är en hund som kommer. Först tycker pojkarna att det är skoj men så visar det sig att ”Hunden gillar killens stövlar”, och hur visar hunden det tror ni? Det hela slutar med att killen springer därifrån med flaxande armar, inte helt nöjd med hur situationen har artat sig kan man gissa.

Det hinner hända mycket på få sidor och Pija Lindenbaums illustrationer är finurliga, fina och berättar mycket som själva texten utelämnar. Boken lämpar sig nog bäst för barn mellan 2-4 år skulle jag tro.

Jag älskar Manne
Författare och illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163870026
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Molly & Sus

En dag föddes två barn. Två barn på en och samma dag. Från början var dom små och sen blev dom större. Hela tiden var dom tvillingar. Håret hade också alltid varit som det var.

Detta är berättelsen om tvillingflickorna Molly och Sus som bokstavligt talat är ihopflätade. Ända sedan födseln har de suttit ihop – i håret! Detta möjliggör förstås en förhållandevis enkel separation, men det tycks fram till berättelsens start inte ha gått upp för någon av de inblandade och när de till slut står inför fullbordat faktum visar det sig att det där med separation kanske inte var så enkelt som det verkade. För hur hittar man någon som är borta? Vill man verkligen att den man tycker om ska kunna försvinna hur som helst?

Molly & Sus är skriven och illustrerad av debutanten Klara Persson och ges ut på det alldeles nystartade Urax förlag – en mycket bra start för dem båda. Det finns en avväpnande charm i såväl text som bild, språket är barnsligt på ett sätt som faktiskt funkar och ord och bild kompletterar varandra väl. Notera inledningen (av boken såväl som av detta blogginlägg): Hela tiden var dom tvillingar. Håret hade också alltid varit som det var. Ingen närmare beskrivning behövs, åtminstone inte i ord.

Dessutom gillar jag hur vi ser saxen i bild flera gånger innan den används – se bilden här ovanför, till exempel. Den har dessutom förekommit tidigare, när flickorna måste klippa koftor av alla tröjor eftersom de inte kan dra något över huvudet.

Ava, 3½ år, gav betyget: ”Jag vill att vi ska läsa den igen!” Så det gjorde vi. Sen ville hon höra den en tredje gång, men då tyckte jag att det var dags att göra annat.

En fin bok och som sagt en mycket lovande start, som får mig nyfiken på fortsättningen!

Molly & Sus
Författare & illustratör: Klara Persson
Förlag: Urax (sept 2012)
ISBN: 9789187208027
Antal sidor: 36
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

ABC och alla de andra gökarna

Ännu en ABC-bok, men en ytterst originell sådan. Anna Höglunds bildspråk överraskade mig med uppslag där det i bakgrunderna är nedlagt en tydlig flirt med den vuxne läsaren. Det finns exempel på exotiska platser, stadsmiljöer med reklam à la old style, ledsna förorter, landsbygd och moderna hemmiljöer med designtapeter. En ödslig ton smyger sig ofta in och bilderna är utformade i någon slags kollageteknik. Spex och en djupare mening blandas på ett fritt och lite respektlöst sätt. Bokstäverna består av en stor och en liten, som sig bör. Flertalet gånger tolkar jag in att det är ett barn som symboliserar den minsta bokstaven, ibland kan den lille vara en kompis eller en fru. Den stora bokstaven kan uppföra sig uppenbart otrevligt, för att i annan form vara antingen ordentlig eller utsvävande.

Stora D dansar hela natten
lilla d får bara dricka vatten

Ingen bokstav är den andre lik, i dubbel bemärkelse. Alla bär dock i sin utformning drag av det naiva och stundtals upplever jag lätt groteska utseenden. Det är en bok att tala vidare om, att återkomma till. Det finns detaljer som höjer bilden och det är synnerligen aktiva bokstäver som står i förgrunden på varje bild och dessa ihop med texten ökar på humornivån avsevärt. Det är personliga bokstäver som kan uttrycka känslor eller visa på egenskaper. Den heter ju ABC och alla de andra gökarna och nog är det gökar en hel del kan kallas. Så här står att läsa på baksidestexten:

Vad har egentligen bokstäverna för sig när de är hemma hos sig?
Vad gör de när de inte är på jobbet? Hur är de som karaktärer?

Inte visste jag detta om I:

Eller om L:

ABC och alla de andra gökarna
Författare & illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129684131
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris