Stickan var professorns allra första verk. Men det var länge sedan nu och professorn har glömt bort honom. Under Ã¥rens gÃ¥ng har Stickan sett massor av varelser väckas till nästan-liv i professorns laboratorium. Alla blir de, precis som Stickan, bortglömda i professorns strävan efter att hela tiden skapa nÃ¥got bättre monster. MÃ¥nga av varelserna är aggressiva och oregerliga och Stickan har genom Ã¥ren komponerat ihop en massa olika brygder för att kunna ”bota” varelserna och ta bort deras monsterlika egenskaper. Den senaste i raden som väcks till nästan-liv är Varelsen, med sitt enda öga och tre olika armar, och han vill sÃ¥ gärna att han och Stickan ska vara bästaste vänner. Men Stickan vill helst bara gömma sig i sin vrÃ¥ i  Grotteskog slott.
Till den närliggande staden Bökehåla kommer samtidigt Fulbert Freakfinnare och hans sällskap. Han letar efter nya freakar och får nys om den monsterproduktion som sker på Grotteskog slott. Gång på gång smickrar han Stickan och spelar på rätt strängar men vad har han egentligen för avsikter?
För det första så är detta en extremt snygg bok, allt från de gråtonade kanterna till användandet av olika typsnitt, bilder, texter och smådetaljer på många sidor. I början av läsningen tycker jag att det känns lite svårt att komma in i historien då jag läser ett kapitel per kväll för sjuåringen. Varje kapitel inleds med en dikt och det tar ett bra tag innan prologens handling vävs in i resten av boken. När min sjuåring rest iväg och jag fullföljer historien så sugs jag in i berättelsen om den lilla modiga Stickan som inget hellre vill än att bli sedd och bekräftad av professorn och hur lätt det är för honom att bli lurad. Jag läser om den snälla Varelsen som gör allt för att hjälpa sin bästaste vän och om den modiga Arabella som bara vill slå Fulbert på käften. Pete Williamsons illustrationer är så på pricken hela tiden och omslaget är direkt affischmaterial hos SF-bokhandeln. På Guy Bass hemsida ser jag att det finns åtminstone tre delar till och nu väntar jag bara på att Tim Burton ska göra film av Stickan! Ska jag ha någon invändning så är det just  angående bilden nedanför och den efterföljande texten. Jag vet inte hur länge vi dröjde oss kvar vid den här bilden och när det beskrivs monster som inte finns med på bilden så genererar det viss besvikelse hos läsaren.
Saffa har ett eget rum hos sin farfar där hon får sova över när hon har lust. Just den här dagen har Saffa och hennes marsvin Parmesan gjort just det och när frukosten är avklarad klagar Saffa på att de är uttråkade samtidigt som farfar börjar leta efter sin klackring. Saffa föreslår att de kan leta reda på den och eftersom farfar misstänker att den försvunnit i avloppet visar han dem en lucka i golvet som leder ner till en guppande ubåt. Saffa och Parmesan får låna den och de ger sig ut i havet för att leta reda på farfars klackring. Det är ett uppdrag som inte visar sig helt enkelt, det finns massor av saker som blänker på havsbotten och Saffa och Parmesan är inte de enda som vill ha dem!
Det första fallet är första delen i en serie deckare om paddan vid namn Kommissarie Gordon och dennes assistent, musen Paddy.
Skrotboden är namnet på det pumpagula hus där vännerna Krake och Fränka bor tillsammans. Det är också en butik full med gamla skatter, en spökkatt och en sjungande kråka. En dag kommer Polonius Pamp in i butiken och vill köpa huset för att kunna riva det och bygga en syltmunksfabrik. Krake och Fränka har lite ont om pengar men de vill absolut inte sälja huset till den förskräcklige Pamp. Pamp har dock en listig plan och plötsligt vänds allt upp och ner men vänskap kan övervinna det mesta!
2010 erhöll Kitty Crowther ALMA-priset med motiveringen:
