Det första fallet är första delen i en serie deckare om paddan vid namn Kommissarie Gordon och dennes assistent, musen Paddy.
Fallet kommissarien får en snöig vinterdag är en nötstöld, anmäld av en ekorre. Det finns ingen misstänkt eller så är alla misstänkta! Kommissarien ställer sig på span i snön och ser plötsligt en mus komma gående med en nöt i famnen och han tar med sig musen till polisstationen för förhör. Det visar sig att musen är en musunge som inte har någon mat, ingenstans att bo, inget arbete och inte ens ett namn. Kommissarien ger musen namnet Paddy och hon får också bli hans assistent och sova på stationen. Tillsammans arbetar de på fallet med de stulna nötterna.
Det här är en bok att bara älska rakt av. Kommissarien som dricker te i mängder à la engelsk småstadskommissarie och dessutom har tre olika kakburkar: morgonkakor, middagskakor och slutligen kvälls- och nattkakor. Sen så har vi ju stämpeln, den stora viktiga stämpeln som kommissarien omsorgsfullt placerar på pappret och stämplar med ett kraftfullt Ka-dånk. Paddy är smart och snabbtänkt och visar sig vara en utmärkt polisassistent och det är en finstämd vänskap som växer fram emellan dessa två individer. Det är en alltigenom mysig bok som lämpar sig för de äldsta i förskolan eller de yngsta i skolvärlden. Både att läsa högt, läsa tillsammans eller att läsa själv för den som kan. Gitte Spees illustrationer förstärker precis den gemytliga deckarkänslan och jag uppskattar särskilt de vackra inledningarna till varje kapitel i olika färger. Som kronan på verket är bokens omslag inte glatt utan liksom matt och med tydlig struktur (detta heter säkert något på fackspråk) vilket fulländar läsupplevelsen.
