Jag har ingen aning om hur många hästböcker jag slukade som barn men det var mängder. Mina två favoriter var Jane och ponnystallet samt Djuren på Ödegården. Faktum är att jag under 20 års tid inte ens mindes vad den sistnämnda boken hette men så en dag lyckades jag luska ut det, jag köpte den på Bokbörsen, läste om den och älskade den fortfarande. Det var någon gång efter det som jag fastnade för ett tips om hästboken Millan.
 I hela mellanstadiet gjorde jag precis som Millan, jag åkte direkt till stallet efter skolan och mer eller mindre levde där. Ledde hästar in och ut ur hagar, ryktade, mockade, fodrade och sopade stallgången skinande ren. Fast jag gjorde det på en ridskola där jag också red lektion en gång i veckan. Millan, 13 år, gör allt detta i Mariannes stall och ibland får hon faktiskt rida en lektion för Marianne på dennes egna tävlingshäst. Efter stallet fick jag kanske skjuts hem om jag inte orkade cykla. Millan cyklar alltid hem själv. Om hon har tur är pappa inte så full när hon kommer hem och om hon har otur är han jättefull och han och mamma bråkar hela natten. På helgerna brukar Millan bre några smörgåsar, om det finns några, och lägga bredvid lillebrors säng så att hon vet att han ska få något i magen.
I skolan vill Angelika hela tiden att de ska sova över hos varandra men Millan vÃ¥gar inte lämna lillebror ensam en hel natt och hon vÃ¥gar inte ens tänka pÃ¥ att ta hem en kompis. ”MÃ¥ste du alltid ta hand om din lillebror?” fräser Angelika och Millan distanserar sig sÃ¥ gott det gÃ¥r. Hon har inte bett om nÃ¥gon kompis, det är ju Angelika som trängt sig pÃ¥.
De här böckerna innehåller allt det jag minns från min barndoms bästa hästböcker. En huvudperson som kämpar och har drömmar och där drömmarna faktiskt slår in på ett eller annat sätt. Men, de innehåller också något helt annat. De innehåller alla de känslor som Millan tampas med genom att växa upp i en dysfunktionell missbruksfamilj. Hon är den som tar hand om lillebror och ofta sin mamma också. Hon skäms för sina föräldrar men älskar dem ändå. Hon kan inte förklara för någon hur det egentligen ligger till utan drar sig hellre undan. Hon älskar vardagar för då vet hon att lillebror får ordentligt med mat och att fröknarna ser om han slår sig. Det är obehagligt realistisk läsning som når ända in i hjärtat och jag kan inte låta bli att tänka på alla de barn i världen som växer upp i den här typen av hem.
Jag lånade böckerna från biblioteket och läste på platta och jag behövde peka på skärmen en tre-fyra gånger innan jag faktiskt accepterade att Sveket var slut. Mitt i allt det spännande. Nu längtar jag rejält efter tredje delen och frågan är om jag inte ska ta och leta rätt på Jane och ponnystallet under tiden?
Det gÃ¥r bara inte är Camilla Jönssons debutroman och den släpptes i mars nu i Ã¥r. Den handlar om Emelie, en gothtjej i gymnasieÃ¥ldern som gÃ¥r estetiska programmet. PÃ¥ en fest möter hon Sander – han är nÃ¥gra Ã¥r äldre och svartklädd med lÃ¥ngt svart hÃ¥r, d.v.s. toksnygg. Emelie känner en stark attraktion till Sander och kvällen slutar med en kyss. Dagen efter har hon lovat att gÃ¥ pÃ¥ konsert med Viktor, en hÃ¥rdrockare frÃ¥n skolan som hon brukar snacka med ibland och det här är första gÃ¥ngen de ska träffas utanför skolan. När hon kramar Viktor för att säga hej känner hon hur varm han är och de har en toppenkväll tillsammans och bestämmer sig för att ses under söndagen för att ”göra ingenting”. De bÃ¥da killarna smyger sig in i Emelies hjärta och hon spenderar tid med bägge tvÃ¥. Emelies bästa kompis Stina tycker att hon är oschysst men Emelie varken kan eller vill välja mellan dem. Fast det gÃ¥r ju bara inte att vara tillsammans med tvÃ¥ stycken samtidigt.
Så kom den äntligen, den tredje och avslutande delen i Ädelstens-trilogin. Jag har tidigare läst och recenserat de andra delarna 
Marcelo är en 17-Ã¥rig pojke som har sin diagnos nÃ¥gonstans inom autismspektrat och allra närmast Aspergers syndrom. Han gÃ¥r pÃ¥ Paterson, en specialskola för elever i behov av särskilt stöd och han har denna sommar fÃ¥tt jobb pÃ¥ skolan för att sköta om Haflingerhästarna som de har där. DÃ¥ kommer Marcelos pappa med förslaget att Marcelo istället ska arbeta pÃ¥ pappans advokatbyrÃ¥ under sommaren för att träna pÃ¥ ”den verkliga världen”. Pappan vill ocksÃ¥ att Marcelo ska gÃ¥ sitt sista high school-Ã¥r pÃ¥ en vanlig skola vilket Marcelo absolut inte vill. De kommer överens om att om Marcelo klarar att följa reglerna i den verkliga världen sÃ¥ ska han själv fÃ¥ välja vilken skola han ska gÃ¥ i efter sommaren. SÃ¥ kommer det sig att Marcelo börjar pÃ¥ postkontoret pÃ¥ advokatbyrÃ¥n och vi fÃ¥r vara med honom pÃ¥ den resa han företar sig under sommaren.