
Maria Frensborg har tidigare gett ut två böcker om kompisarna Ellen och Sorken och Helena Ferry har recenserat en utav dem här.
I de här två böckerna lär vi känna Stella och hennes kompis Gustav. De bor i det lilla samhället Dockvik vid kusten. I Dockvik känner alla alla och staden är känd för sina speciella lädertofflor och det serveras surströmming på restaurangen. (Maria Frensborg avslöjar här att hon baserar Dockvik på Docksta)
I Den ruttna hämnden har det varit inbrott på ICA och någon har stulit alla surströmmingsburkar men inte rört pengarna. Varför då och vilka är de skumma typerna som stryker omkring i staden? Av en gammal dam får Stella en påse med en glansig dräkt och ett konstigt brev. Skulle Stella verkligen vara någon sorts superhjälte? Hon provar dräkten och Stål-Stella är född!
I Den smutsiga kuppen lägger ett Greenpeacefartyg till vid kajen och sedan är det någon som tjärar ner landgången, stjäl vänsterskor och skär sönder foppatofflor. Hur hänger allt ihop egentligen? Återigen får Stål-Stella rycka ut.
Det här är alltså deckare för barn i samma anda som LasseMaja, Megakillen och andra liknande historier och det är riktigt bra. Kvinnliga superhjältar finns det inte alltför många av och Stella är en god förebild. Fallet i första boken är lite mer komplext än det i andra boken men det är spännande läsning hela vägen blandat med både övernaturligt och vardagligt. Det jag framförallt faller för är Maria Frensborgs språk. Jag känner direkt att det här är böcker jag vill läsa högt för mina framtida elever i F-klass och åk 1 och de är även perfekta för att läsas av nybörjarläsarna själva. Ingrid Flygares illustrationer är ganska enkla men suveräna på att fånga olika känslostämningar. Böckerna om Stål-Stella är tänkta som fristående berättelser och de fungerar också bra på det sättet tack vare kort repetition av det viktigaste från första boken. Våren 2014 kommer tredje boken om Stål-Stella och en ny superhjälte är definitivt här för att stanna!

Barbro Lindgren måste vara en av Sveriges mest produktiva författare med en lång rad titlar i bagaget. Som barn tyckte jag själv om Jättehemligt och Världshemligt, som förälder läste jag böckerna om Max (fast jag gillade aldrig att Max slog ankan i huvudet när den tagit hans napp) och som pedagog har jag bl.a. läst böckerna om Benny.

Kelly Barnhill är poet och författare och Spegeln – En skräcksaga är hennes barnboksdebut och första roman såvitt jag förstår. Baksidan beskriver boken som en berättelse om magi, vänskap och offer samt om att hitta sin plats i tillvaron och det stämmer alldeles utmärkt.
Safirblå är andra delen i Ädelstens-trilogin, första delen Rubinröd har jag recenserat
Flykten från dagis ingår i boxen ”Prinsessor, pirater och äventyr” tillsammans med nio andra böcker. Boken börjar in medias res och så snart vi slagit upp första sidan är bokens jag och henoms lillebror Berglund på rymmen. De gräver sig ut under staketet och hamnar i det ena äventyret efter det andra, både roliga, skrämmande och underliga. Framförallt är det spännande och fartfyllt och totalt oförutsägbart vilket bjuder in till intressanta textsamtal läsare och åhörare emellan. Jag har sagt det förr och som vuxen högläsare ivrar jag verkligen för böcker som uppmanar barnen att deltaga i historien och att interagera med texten. Varför rymmer de egentligen, kan man ha en tvättbjörn som lillebror och vad är det som smäller i skogen?