Marit Jonsson recenserade Ludde här på Barnboksprat för en tid sedan och jag tänkte bidra med min bild av de fyra böcker som nu kommit i nyutgåvor.

Allra första boken Ludde handlar om när Ludde ska göra enkla vardagliga saker som att klä på sig, äta mat, sitta på en stol och gå och lägga sig – men allting blir tokigt.
I Ludde letar efter Nalle vill Ludde leka med Nalle men han är borta och Ludde måste leta. Han söker på en rad olika ställen och hittar en massa saker, allt utom Nalle.

Ludde och någon är en spännande mysteriebok. Någon gör en hel del tokigheter och Ludde hittar en potatis i sin sko, en groda i fickan och ett päron i fågelburen. ”Jag undrar vem det kan vara” säger Ludde.
I Ludde och alla djuren har Ludde fått en ny boll som han sparkar iväg gång på gång. Bollen hamnar i huvudet på olika djur som låter och Ludde gissar vilket djur det kan vara, ibland har han rätt och ibland fel.
Vad är det då som gör Ludde-böckerna så populära och beständiga över tid? Texten i böckerna är konkret, vardagligt igenkännande och beskrivande och på ett naturligt sätt så utvidgas barnets ordförråd. I Ludde och alla djuren får barnet t.ex. veta att det går att sparka, putta, nicka och kasta en boll. Bilderna är enkla, tydliga och står för sig själva utan texten men berikas och fördjupas av texten. Barnet lär sig snabbt vad som händer på sidorna och kan själv bläddra i böckerna med stor behållning. Det absoluta bästa med texten är att den är spännande och bjuder in barnet till ett samtal tillsammans med den som läser. I Ludde kan vi läsa: ”Ludde har ett bord. Nu ska han sätta sig vid bordet.” Därefter kan vi gissa hur Ludde kommer att göra när han sätter sig och sen kan vi skratta åt att han är så tokig. Ulf Löfgren själv uttryckte det så här:
Det är härligt att veta bäst när man är två år, och Ludde är verkligen knasig och gör det mesta bakvänt.
I Ludde och någon kan vi sitta på nålar tillsammans och undra vem det är som gör alla knäppa saker och vi får gissa själva varenda sida! När Ludde inte hittar Nalle i Ludde letar efter Nalle är han ledsen men när han äntligen hittar honom blir han glad. Har barnet du läser för tappat något? Hur kändes det? Ludde-böckerna är riktiga små pärlor och i augusti kommer ytterligare två böcker i serien ut, Kung Ludde och Påhittiga Ludde.
Ludde
Författare: Ulf Löfgren
Illustratör: Ulf Löfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129686982
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Ludde letar efter nalle
Författare: Ulf Löfgren
Illustratör: Ulf Löfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129686975
Antal sidor: 23
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Ludde och någon
Författare: Ulf Löfgren
Illustratör: Ulf Löfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129686968
Antal sidor: 25
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Ludde och alla djuren
Författare: Ulf Löfgren
Illustratör: Ulf Löfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129686951
Antal sidor: 23
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris



I Slottet av is möter vi Minna som bor tillsammans med sin lillasyster Lo, mamma och pappa på Kungsholmen i Stockholm. Vissa dagar måste alla hemma hos Minna akta sig för pappa, sådana där dagar när man inte får störa eller irritera honom och man måste liksom tassa på tå. Just en sådan dag råkar Lo välta ut sitt mjölkglas vid middagsbordet. Minna tar snabbt på sig skulden och just som pappa höjer armen så rusar hon ut från köket, ut ur lägenheten och in i hissen. Det är då hon upptäcker den hemliga hissknappen och utan att tänka efter trycker hon på den.

Månulvarna är precis så fantastisk och magisk som en bilderbok ska vara! Vi möter en samling varelser vilka går under namnet månulvar, fastän de mer liknar katter än vargar. Vi får aldrig veta deras namn eller könstillhörighet men det vi får veta är att de älskar sådant som skiner och glänser. Det kan vara mynt, riddarrustningar eller eldflugor men mer än något annat älskar de månen. En natt bestämmer sig månulvarna för att försöka ta sig till månen men hur ska de göra?

Här vill inte hundar bo utspelar sig under den tid då barnen hade träskor, Palme höll tal för folket och sexåringar fortfarande gick på dagis. En av dem är Maria. Hon bor med sin mamma och lillasyster Emma i betonggettot. Maria önskar att hon var lite mer underbar och lite mindre tokig. Hon drömmer om att mamma och pappa inte ska skilja sig och att hon ska få en kompis men mest av allt vill hon ha en egen hund. En dag börjar Ofelia på dagis och Maria är inte längre ensam sexåring. Ofelia är precis så där prinsesslik som Maria önskar att hon själv skulle vara och Maria och Ofelia blir vänner – och ibland ovänner.
Hedvig lämnar sin döda familj i lägenheten och drar därifrån. Alla människor har dött i en mystisk feber, precis alla utom Hedvig, 13 år. Hon tar nycklarna till skolan ur mammas handväska, hoppar på sin cykel och beger sig skolan där hon vet att det finns tält och sovsäckar och sådant som kan vara bra att ha ute i naturen. Hedvig vet det eftersom att en av lärarna var tokig i skogen och alltid ville att de skulle ut i skogen. Hedvig brukade tycka att läraren var en tönt, det tyckte ju alla, men nu när det helt plötsligt blev så här är hon istället tacksam för att hon vet en massa om hur man klarar sig i naturen. Efter en natt ute i skogen drar sig Hedvig till minnes en liten gård dit de varit med skolan, en sådan där undervisningsgård med några djur och hon bestämmer dig för att åka dit. Hon installerar sig på gården och lär sig ta hand om djuren och gården samtidigt som hon gör sitt bästa för att glömma det som varit. Hon lever här och nu, ensam, en sekund i taget.