Rubinröd är första delen i en trilogi där de två andra delarna, Safirblå och Smaragdgrön, utkommer på svenska under 2013. Gwendolyn är 16 år och en helt vanlig tonåring boendes i London. Helt vanlig så när som på hemligheterna hennes familj döljer. I familjen finns en ärftlig gen som gör att innehavaren kan resa i tiden och just nu är det Gwendolyns kusin Charlotte som förmodas bära på den. Charlotte har tränats för detta i många år och medan Gwendolyn fått leka har Charlotte övat värjfäktning och studerat historia. Det första tidssprånget äger rum mellan genbärarens sextonde och sjuttonde levnadsår så när som helst nu borde det ske. Varje gång Charlotte blir yr i huvudet väntar alla med spänning för en tidsresa förebådas vanligtvis av en yrselliknande känsla och ibland huvudvärk.
När Gwendolyn ska kila bort till affären för att köpa lite karameller till sin gammelfaster försvinner plötsligt marken under hennes fötter,  hon blir hisnande yr och allt är suddigt. När hon kan se ordentligt igen befinner hon sig på samma gata men i en annan tid! Självfallet är det Gwendolyn som burit på genen och kan resa i tiden, det är hon som är Rubinen!
Mycket mer än så vill jag inte avslöja men det är en riktigt spännande och intrikat historia som börjar rullas upp. Tillsammans med Gwendolyn reser Gideon i tiden och han är, såklart, snygg men dryg, fast utan att det blir som en tradig kliché. Boken innehåller både kärlek, äventyr och spänning och det historiska blandas med vår moderna tids tekniska prylar och samtidsreferenser. Vad händer egentligen om man fotograferar någon med sin mobiltelefon och visar dem resultatet långt innan kameran ens uppfanns? Gwendolyn är stark och egensinning och kan ta väl vara på sig vilket jag uppskattar mycket. Kerstin Gier skriver väldigt enkelt men medryckande och målande och jag är Gwendolyn, 16 år, genom hela boken. Jag vill verkligen veta hur hela den här historien hänger samman och utvecklar sig och jag ser mycket fram emot att läsa de två andra delarna i den här serien.
Elin under havet är en av de sex nominerade till årets Augustpris för barn- och ungdomsböcker. Det är en grafisk ungdomsroman som vänder sig till barn och ungdomar från ca 11 år och uppåt.
Efter att ha läst och gillat nästan alla av John Ajvide Lindqvists böcker för vuxna blev jag såklart nyfiken på denna barnbok. Kan en etablerad skräckförfattare skriva för barn?
Det här är åttonde boken om Melker Jonson, aka Megakillen, hans smarta syster Molly och deras halvtama kråka Zeppelin. De bor i Småtorp, en stad där det såklart händer både det ena och andra titt som tätt men syskonen ordnar alltid upp mysterierna på endera sättet. I princip kan man säga att det är Molly som är hjärnan bakom planerna medan det är Melker som utför dem, båda två behövs för att de ska kunna lyckas.
De spökande prästerna är den elfte delen i serien om monsteragent Nelly Rapp. Jag har nog läst drygt hälften av dem och nioåringen har läst allihop. Helena Ferry har tidigare recenserat 