Det här är tredje boken om Lydia och jag har inte läst någon av de tidigare. Precis i början finns dock en liten resumé av det viktigaste så att man snabbt lär känna Lydia och vad som har hänt.
Lydia, 12 år, har en förmåga som gör att när hon rör vid en tavla av en konstnär som levt för länge sedan förflyttas hon till den tidsepoken och till den miljö som konstnären befann sig i. Lydia har haft ett par sådana här äventyr i sina tidigare böcker vilka inte alltid varit så angenäma. Nu tror hon dock att det är över när hon plötsligt en dag får en knuff in i en tavla av Magritte (se bild) och hamnar i hans ateljé. Han visar sig vara högst vänlig men Lydia råkar därefter hamna hos SS och enda vägen därifrån är via tavlor. Problemet är att tavlor bara kan ta henne längre bak i tiden. Hur ska hon någonsin komma hem igen?
Genom boken möter vi en rad olika kulturhistoriskt betydelsefulla människor vars liv vi får en, måhända fabricerad, men ack så livfull inblick i. Jag är en sådan person som blir inspirerad av den här sortens böcker och gärna vill veta mer om personerna. I just det här fallet är de flesta personer Lydia möter relativt kända för mig men förhoppningsvis sås små frön av nyfikenhet hos den tänkta åldersgruppen av läsare. Det fanns dock en person jag pinsamt nog inte kände till och som jag blev intresserad av: Olympe de Gouges, som kämpade för kvinnor, slavar och utomäktenskapliga barns rättigheter i Frankrike under 1700-talet. Lydia själv är en orädd tjej som råder bot på det mesta och reder ut det ena efter det andra. Språket är lättläst men ändå utsmyckat och spänningen driver dig lätt framåt i boken. Kort och gott så är det här en actionspäckad lärorik historielektion med ett stänk magi.