Författare: Veroniqa Sjöquist

Grim är namnet på sångaren i death metal-bandet Dark Cruelty. Han som dog blott 19 år gammal och på ett oförklarligt sätt. Kasper är 18 år gammal och namngiven efter Grim. Hans pappa var nämligen den som startade bandet och Kasper föddes dagen mellan Grims födelsedag och dödsdag.

Kasper sommarjobbar pÃ¥ Gröna Lund där han fÃ¥r sin drömplacering pÃ¥ spökhuset och lär känna Iris som är ett stort Dark Cruelty-fan. Han har haft det tufft och har minst sagt en lÃ¥g tro pÃ¥ sig själv. Han lever alldeles för mycket uppe i huvudet och jag vill ge honom en bonad där det stÃ¥r ”Tro inte pÃ¥ allt du tänker”.

Parallellt med Kaspers nutidsstory så följer vi hans pappa Håkan som 30 år tidigare är med och startar ett av Sveriges första death metal-band och lägger grunden till hela den svenska dödsmetallscenen. Grim går med i bandet och lyfter det till oanade höjder men allt tar abrupt slut när han dör.

Något med Grims död drar i Kasper och han blir mer och mer besatt av att ta reda på vad det var som egentligen hände. Även fast det påverkar honom själv alldeles för mycket.

Alltså, den här boken är så fantastiskt bra! De två parallella berättelserna är bägge lika spännande och tillsammans blir de hisnande. Lager efter lager skalas av och vi får långsamt veta mer om både Grim, Håkan och Kasper. Jag gillar också hur berättelsen kompletteras av transkriberade intervjuer, samtalstrådar från olika forum, låttexter och fanzinetexter. Det känns äkta fastän det är fiktivt.

Alla karaktärer är så sköna och mångfalden finns där helt naturligt men möjligtvis att jag tänker att de vuxna runtomkring ungdomarna är för goda. Jo, där finns något enstaka rötägg men alla är verkligen hyvens och förstående och inlyssnande. Å andra sidan känns det riktigt skönt att Kasper får ha alla de här bra vuxna runtomkring sig. Jag hade nog velat ha lite mer om Ossian också om jag fått välja.

För mig personligen blir boken extra läsvärd dÃ¥ jag liksom Kasper gÃ¥tt pÃ¥ Fredrika Bremer-gymnasiet i Handen sÃ¥ jag är bekant med omgivningarna han beskriver. Jag var varken hÃ¥rdrockare eller dödsmetallare men däremot depprockare och sedermera punkare sÃ¥ jag är ocksÃ¥ ganska väl inkörd i det här med att tillhöra en subkultur; att läsa fanzines, spela i band, göra demokassetter samt spela pÃ¥ fritidsgÃ¥rdar. Och nÃ¥väl, jag hade ju dödsmetallvänner och lyssnade pÃ¥ en och annan dödsmetallskiva ocksÃ¥ där Unleashed’s debutskiva Where No Life Dwells var en favorit.

Men framförallt så blir jag så himla berörd av Grim. Mer än en gång får jag tårar i ögonen, jag lider med den psykiska ohälsan och jag hejar på när det är toppar. Som t.ex. när Kasper får chansen att hämnas på taskiga f.d. polare i spökhuset. Det är också fascinerande att läsa om hur det går till att jobba i spökhuset och såklart att nörda ner sig i dödsmetallvärlden. Jag älskar människor som brinner för något och smittas lätt av intresset när jag läser om sådant. Så nu tar jag och lyssnar på lite dödsmetall medan du springer iväg och köper Grim för det här en bok som du bara måste läsa.