När mamma reste bort

Det här är den andra boken i en planerad serie av Gryf förlag där böckerna tar upp viktiga ämnen som kan vara lite jobbiga att prata om som barn. Den första boken Natashan gavs ut förra sommaren och enligt förlagets hemsida är det meningen att karaktärerna i böckerna kommer att vävas samman så småningom. Jag har inte läst Natashan men det spelar ingen roll vid läsningen av När mamma reste bort.

Boken handlar om Paulina som gissningsvis går på lågstadiet. Hennes föräldrar har precis skiljt sig och som om det inte vore nog med det säger hennes mamma en dag att hon måste resa bort i arbetet. Eftersom pappa jobbar så mycket måste Paulina bo hos sin bästa kompis Suzana några dagar. Suzana beter sig inte alls som vanligt utan surar och retar Paulina. Sedan berättar hon att Paulinas mamma inte alls rest bort utan att hon är på sjukhus. Paulina vill inte tro att det är sant men nästa dag när pappa hälsar på berättar han sanningen.

Den här boken (och även övriga i serien) är tänkt som högläsningsbok för barn som är 5-10 år. Den fungerar både i förskolan/skolan eller i hemmet och jag uppmuntrar verkligen att du som vuxen läsare pratar med barnet/barnen om boken. Jag provade att läsa den för de 4-åringar jag arbetar med på förskolan och de lyssnade väldigt intresserat och vi pratade en del om rädslor men med lite äldre barn kan du gå mer på djupet med bokens innehåll. Den passade väldigt bra att läsa högt ur med korta kapitel och en text som lätt flöt på.

Jag själv reagerar starkt på det faktum att Paulinas föräldrar ljög för henne men det är också något att ta upp med barnen vid diskussionerna efteråt så boken blir mer komplex på så vis. Mer som pedagog än förälder blir jag nyfiken på resten av böckerna i den här serien och jag kan mycket väl tänka mig dem som ett arbetsmaterial i skolan.


När mamma reste bort
Författare: Beata Agnieszka Konar
Illustratör och grafisk formgivare: Nina Karlsson
Förlag: Gryf Förlag (2012)
ISBN: 978-91-7437-280-9
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Max och Spillevillerna

Max och Spillevillerna är en hederlig gammal ljudsaga, fast nyskapad och svenskproducerad.

I centrum står Max, en nioårig pojke som precis flyttat till en ny stad och där blir mobbad av gänget Barfers. I skolan möter han Saga som står upp för honom och blir hans vän. Hon visar honom sedan en hemlighet, ett underjordiskt land där små Spilleviller lever. Nere i underjorden lever också de ondskefulla Dondukterna vilka planerar att komma upp ovan jord och ta över världen. De lierar sig med Barfers och allt hänger på en magisk kula som Max och Saga måste hitta innan Dondukterna gör det!

Bakom det här projektet står Stefan Sundberg som under tiden han arbetade som förskollärare frågade sig varför det inte görs några moderna ljudsagor för barn längre. Flera år senare när han blivit ljud- och radioproducent satte han sin plan i verket och det har tagit sex år att spela in alltihop. Medverkande på skivan är bl.a. Caroline af Ugglas, Kjell Bergqvist, Magnus Härenstam och Annika Lantz.

Så hur låter det då? Jo, det är en välgjord, spännande, humoristisk, medryckande bra story som framförs lysande av både proffs och amatörer. Sångerna är också de välgjorda, medryckande och trallvänliga. De skiftande stämningarna i berättelsens olika skeden gestaltas väldigt tydligt och jag lever mig verkligen in i berättelsen. Fanns det inget som var mindre bra då? Jo, jag tyckte att rösten till onda Dondukten Hess var riktigt obehaglig, särskilt som vi lyssnade vid läggdags. Sagan rekommenderas från 5 år och uppåt och jag lyssnade tillsammans med min nioåring.  Vi lyssnade som sagt vid läggdags och första kvällen blev det lite sent i säng. Jag satte på skivan och efter ett par spår insåg både jag och sonen att vi var tvungna att stänga av, det var alldeles för spännande för att han skulle kunna sova! Vi lyssnade klart nästa dag istället och tredje dagen frågade jag vad han ville lyssna på. ”Max” svarade han och när jag invände att han precis lyssnat på den sa han bara att han ville höra den igen. Det fick mig att tänka på högläsningsdebatten som jag deltog i för några veckor sedan. Lite fritt citerat så uttryckte sig Susanna Ekström, f.d. universitetsadjunkt vid institutionen för barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet, så här:

När barnet säger ”igen” – då är det kvalitativ läsning för just det barnet

I det här fallet – kvalitativ lyssning!


Max och Spillevillerna – en ljudsaga
Författare: Stefan Sundberg
Hemsida: www.spillevill.se
Spillevill Produktion (2012)
ISBN: 9789198036909
Längd: 73 min
Köp: t.ex. på Adlibris eller CDON

Spökdeckarna

Det här var min allra första Fredde Granberg-bok då jag inte läst någon utav Elak & Pucko-böckerna. Fredde Granberg för mig är ju Ronny & Ragge-humor och jag kan absolut känna lite sådana vibbar men jag blev faktiskt positivt överraskad.

Huvudpersonerna i boken är Betsy, som kan se spöken, och hennes nye klasskamrat Henrik, som är en zombie. En zombie som kan prata, om än långsamt, och som uppenbarligen kan vara vän med levande människor utan att äta upp dem. Henrik berättar faktiskt för Betsy att inga unga zombies äter hjärna längre utan de vill ha hamburgare som alla andra. Betsy och Henrik upptäcker att det spökar i den gamla kemisalen och de dras in i ett äventyr som visar sig ha en koppling till den elaka rektorn.

Bokens sista kapitel är en epilog där det avslöjas att Betsy och Henrik startar en spökdeckarfirma (vilket också står redan på baksidan så detta är ingen spoiler) och denna bok är alltså första delen i en planerad serie.

Boken rekommenderas för 9-12-åringar men i min familj är zombieintresset vida spritt så jag läste denna bok för både 6-åringen och 9-åringen. Bägge två tyckte den var väldigt rolig och de skrattade högt flera gånger. Visst innehåller den en del sådan humor som pruttar, rapar och äckliga saker men det var uppskattat. Det finns också djupare aspekter i boken som mobbing, tuffa killen Ronny i klassen är på Henrik då han tycker att han är avvikande från normen helt enkelt. Boken är full av levande illustrationer vilka iscensätter texten på ett härligt sätt. Storyn är spännande och huvudpersonerna är sympatiska, rättskaffens och hjälpsamma. Om du har ett barn som inte är rädd för monster och dylikt så tycker jag absolut att ni ska läsa den här som komplement till alla böcker om LasseMaja, Kalle Skavank och Emil Wern!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Spökdeckarna – Kemisalens förbannelse
Författare: Fredde Granberg
Illustratör: Johan Andreasson och Fredde Granberg
Förlag: Telegram Bokförlag (2012)
ISBN: 9789174230321
Antal sidor: 71
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sven käkar mat

Det här är andra boken om Sven. Jag har själv inte läst den första men den finns recenserad här.

Sven käkar mat är helt enkelt en matodyssé. Sven sitter i matsalen och vill inte ha sina äckliga potatisar men han är hungrig! Han går till kiosken och köper en rem men då kommer några stortjejer och kräver honom på den. Bageriet, tänker han, där brukar jag få gratis marsipandeg… Vi får följa Sven på hans färd mellan olika ställen där han konfronteras med alla varianter av föda i försök att stilla sin hunger.

Det här är en äkta bilderbok där varje uppslag är fyllt med otaliga små detaljer att titta länge på. Själva storyn är väldigt vardaglig och ger barnet en chans att få följa med genom kända och kanske okända miljöer och att få se all den mat och alla de olika sorters människor som Sven möter. Att kunna peka och känna igen sig och framför allt att paxa de olika sakerna att äta som finns. Själv fick jag inga godsaker då de naturligtvis hann paxas!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Sven äter mat
Författare och illustratör: Emma AdBåge
Förlag: Alfabeta (2012)
ISBN: 9789150113716
Antal sidor: 28
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Betydelsen av högläsning tillsammans med barn

Junibacken och Läsrörelsen inbjöd ikväll till en debatt med rubriken ”Betydelsen av högläsning tillsammans med barn”. Panelen bestod av Marianne von Baumgarten-Lindberg, barnboksexpert och redaktör, Susanna Ekström, f.d. universitetsadjunkt vid institutionen för barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet, Behrang Miri, konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten på Kulturhuset, Mats Myrberg, professor emeritus i specialpedagogik vid Stockholms universitet med särskild inriktning mot läs- och skrivpedagogik, Mats Berggren, författare, Anne-Marie Körling, lärare med specialinriktning läs- och skrivutveckling samt Ulf Larsson, vd för Junibacken.

Enligt en undersökning Junibacken och Läsrörelsen genomfört är det endast en tredjedel av alla föräldrar som läser för sina barn varje dag. Viss kritik riktades mot tillförlitligheten i denna studie men alla var hur som helst enade om att ämnet förtjänar att belysas.

Varför ska vi då läsa högt tillsammans med barn?

  • Vi behöver utsättas för språket – klangen, tonen, rytmen och orden i det
  • Berättelser är abstrakta – man måste lära sig hur de fungerar
  • Den fysiska närheten – det är relationsbyggande och skapar känslor
  • Man delar en upplevelse

När ska vi läsa?

  • Börja redan för magen – i sjätte fostermånaden är hörselsinnet fullt utvecklat
  • Läs ofta
  • Sluta inte bara för att barnet kan läsa självt
  • Låt inte högläsningen endast vara en insomningsaktivitet
  • Högläsningen i skolan är väldigt viktig
  • ”Ha alltid favoritboken med i barnvagnen” – lästillfällen dyker upp hela tiden

Vad ska vi läsa?

  • En variation av bilder och texter, en mångfald ger starka, rika upplevelser
  • Igenkänning, upprepning och överraskning
  • Läsningen ska beröra
  • När barnet säger ”igen” – då är det kvalitativ läsning för just det barnet

Hur ska vi läsa?

  • Vi ska läsa rytmiskt och med känsla
  • Texterna behöver levandegöras och gestaltas
  • Det lästa ska diskuteras och berättelser ska bytas
  • Att läsa för 1-2-åringar är ingen stillasittande aktivitet
  • Ta orden och lek kreativt

Hur kan vi stimulera och uppmuntra intresset för läsning?

  • Tillgängliggöra böcker på fler platser än bibliotek och bokhandeln – läsning får inte bli en klassfråga
  • Utgå från barnets intressen
  • Ge stöd åt pågående läsprojekt
  • Läs, läs, läs för barnen

Panelen uttryckte också att föräldrar behöver bättre kunskap om barnböcker, var hittar man den informationen?

Här hos oss på barnboksprat såklart!