Underjorden är den första delen i en planerad trilogi om Iris. Sen hennes mamma plötsligt lämnade henne för några år sedan bor hon tillsammans med sin döda mormor i ett mausoleum på stadens gamla kyrkogård. Här bor också en rad andra andar och Iris har en förmåga att se dem. Varje dag går hon i skolan som vanligt där hon gör sitt bästa för att undvika Hannas retande.
En dag får Iris veta att kyrkogården ska rivas vilket såklart är en katastrof för de boende där. Iris måste försöka övertala sin försvunna mamma att hjälpa till och dessutom tvingas hon in i ett ovilligt samarbete med någon för att rädda inte bara kyrkogården utan hela världen från ondskan.
Underjorden är en charmig berättelse med både humor och en rad läskigheter. Den marknadsförs som skräck/spökhistoria och även om den faktiskt är aningens otäck ibland så är den ändå mest spännande och fartfylld. Iris hamnar i en rad kniviga situationer och det är många gånger med andan i halsen jag läser vidare. Det skrämmande vägs upp av humorn och en hel del fina stunder med nära och kära.
Iris är såklart inte som vanliga barn – hon kan ju se spöken och bor på en kyrkogård! Men hon är också stark och sårbar på samma gång vilket kommer fram väldigt fint då hon är både tuff och handlingskraftig samtidigt som hon känner sig sviken av sin mamma och tampas med en del känslomässiga tvivel.
Boken är väldigt välskriven och lätt att läsa och den passar både som en bok att läsa själv eller en bok att läsa tillsammans. Jag blir himla sugen på att högläsa den för mina treor i höst då den innehåller mycket spänning och många fina cliffhangers vilka jag älskar att stanna vid när högläsningsstunden är slut för dagen. Varje sida är fint illustrerad, ibland med små kyrkogårdsdetaljer i nederkant och emellanåt med större bilder. Jag ser fram emot att läsa vidare om Iris och hennes liv på kyrkogården.