Bokmässan: konstvandring i tre bilderboksvärldar

Bokmässans logotypPå senaste Bok- och biblioteksmässan lyssande jag på ett seminarium som handlade om en konstvandring i tre bilderboksvärldar. Patric Steorn som är intendent för Thielska galleriet samtalade med författarna och illustratörerna Pija Lindenbaum, Maria Nilsson Thore och Jacob Wegelius (Legenden om Sally Jones, Mördarens apa)

Författara och illustratörerna på scen
Från vänster: Jacob Wegelius, Pija Lindenbaum, Maria Nilsson Thore, moderator Patric Steorn

Moderatorn Patric undrar i vilken ände arbetet med en bok som ska både skrivas och illustreras börjar?

Maria säger att hon är bildorienterad, texten kommer så sent som möjligt med så få rader som möjligt. Pija börjar i en känsla/stämning. Hon brukar hoppa mellan text och bild i skapandet. Hon är mer rädd för att göra bilderna än texten och sitter gärna och grejar med texten. Jacob börjar med en grundläggande konflikt och sedan går han direkt på formen. Han brukar börja med att layouta ett uppslag med bild och text. Där funderar över vilken känsla läsaren ska få när hen öppnar boken. När det är klart skriver han hela texten klart och därefter kommer bilderna. Formen är viktig eftersom den fysiska boken är hemmet för berättelsen.

Patric undrar om texten eller bilden är överordnad i böckerna? Vad stöttar vad? Eller säger de olika saker, kanske rent av motsäger varandra?

Pija tycker att texten säger en sak och bilden en sak. Hon tillägger att illustration är fel begrepp för hon berättar med bilder – hon beskriver bara inte exakt vad som står i texten. Själva texten utgör dialog och tankar.

Jacob layoutar ofta text och bild i rutor. Texten fungerar även som en nyckel till vad man ska titta på i bilden.

Maria brukar tänka på föräldrarna när hon viktar bild och text. Hon vill att hennes böcker ska gå att läsa både långsamt och snabbt. Lite text brukar vara skönt för föräldern, för då kan föräldern läsa i sin egen takt.

Var får ni inspiration ifrån?

Jacob tycker att det är roligare att läsa än att skriva och det är även roligare att rita än att titta. Han har ett manér som ej verkar gå att förändra (han har försökt). Jacob tittar ofta på foton och porträttgallerier från tidigt 90-tal.

Alla tre håller med om detta med ett personligt manér som ej går att förändra särskilt mycket.

Maria har gått på konstskola och hämtar inspiration från bland annat film och serier.

 

Patric går sedan in på sin analys av författarnas bildvärldar. 

Pija Lindenbaum

Pijas bilder brukar har en ganska flytande rumsbeskrivning, väggars linjer går åt olika håll och utgör olika perspektiv på samma gång. Bilderna har en modernistisk känsla och går ifrån det naturalistiska.

Barnen har ofta jättestora huvuden medan föräldrarna ”ses underifrån” med enorma lår och magar. Där finns en del platta färgfält och surrealistiska motiv med storleksförskjutningar, som t ex en jättestor tårta, en liten pall och en liten dörr som på bilden från Siv sover vilse.

Sneda väggar och förskjutna perspektiv
Sneda väggar och förskjutna perspektiv i Gittan gömmer bort sig
Förskjutna perspektiv i Siv sover vilse
Förskjutna perspektiv i Siv sover vilse

 

Jacob Wegelius

Patric undrar om Jacob är inspirerad av filmen Casablanca? (Men den hade inte Jacob sett). Det märks att Jacob är inspirerad av fotoalbum, cigarettetiketter, tatueringar och en gammaldags stil.

Mordarens-apa
Gammaldags stil på Mördarens apa
legendenomsallyjones
Tatueringsmotiv och gammaldags porträttinspiration i Legenden om Sally Jones

 

Maria Nilsson Thore

I Marias böcker gestaltas vardagslivet och interiörer. Det märks att Maria gillar Carl Larssons heminredning och Jugendstilen. Kompositionerna är ofta stela och bilderna är dekorativa.

En annan intressant sak är att djuren får komma in i finrummet. Möblemanget ger ofta en känsla av folkhem och 50-tal med klassiskt porslin och sneda skåpsluckor. Maria medger att många detaljer kommer från interiören i huset där hon växte upp.

Geparden Petra i sitt folkhemskök
Geparden Petra i sitt folkhemskök (Petras prick)
Interiör i Treo Enis och en till
Interiör i Treo Enis och en till

 Jag tycker att det är väldigt roligt att få ta del av tankarna bakom illustrationerna i böcker och denna gång var det extra intressant när en konstvetare analyserat teckningsstilarna. För två år sedan lyssande jag på Catarina Kruusvals seminarium om hennes bildspråk på Bokmässan.

Bokmässan: Pija Lindenbaum om queera bildvärldar

Logotyp BokmässanNär jag var på årets bokmässa så lyssnade jag på ett samtal mellan Patric Steorn som är intendent på Thielska galleriet och författaren och illustratören Pija Lindenbaum, känd barnboksförfattare. De pratade om barnböcker ur ett queerperspektiv. 

Pija tycker att barnböcker är en av de mest normativa kulturyttringarna, det är en otroligt konservativ konstform. Hon ger exemplet Elsa Beskows böcker och konstaterar att väldigt många barnböcker gestaltar kärnfamiljen som norm. Ofta är det dessutom far- och morföräldrar som köper böcker till barnbarnen och de köper det som de känner igen sig i. Pija säger att hon istället försöker beskriva sin samtid och numera är kärnfamiljen inte lika vanligt längre.

Pija Lindenbaum och Patric Steorn på en scen

Patric undrar om det är ett medvetet val att ta med queera faktorer i böckerna?
Pija säger att nej, det är något som kommit med på köpet. Det är inte hennes uppdrag att missionera. Hon vill att böcker inte bara ska spegla verkligheten utan även ligga i framkant. Hon vill skildra verkligheten/samtiden. I hennes böcker tar ”gaykillar”, svarta barn med flera plats. Hon visar på en värld av mångfaldig.

Hon är också noggrann med att inte göra HBTQ-faktorn till huvudfokus i berättelsen. Det finns andra böcker med fokus på själva HBTQ-frågan, men så jobbar inte Pija.

else-marie
Else-Marie och småpapporna

Ett exempel är Else-Marie och småpapporna som kom redan 1990. Den handlar om Else-Marie som har en mamma och sju småpappor som alla bor tillsammans. Frågorna om boken har förändrats under tiden sedan den kom ut. Det har varit mycket psykoanalys kring bokens tema. Handlar det om en pappa som är delad i sju?

Hon har fått mail från polyamorösa familjer i England som vill veta om hon ska fortsätta skriva böcker om polyamori? Pija konstaterar att böcker kan få stor betydelse i människors liv och att det är fint.

Jag älskar Manne handlar om könlös kärlek. Huvudpersonen i boken älskar sin kompis precis så som små barn kan älska sin pappa eller mamma. Detta är ett naturligt queert inslag i barns värld som Pija gestaltat i sin bok.

Lill-Zlatan och morbror raring är en annan bok som fått mycket uppmärksamhet. Boken handlar om Ella, även kallad Lill-Zlatan, som blir svartsjuk på morbroderns manliga partner. Pija hade själv fyra morbröder som liten varav en var speciell och hon var förälskad i honom.

Många heteromän och småbarnspappor hörde av sig till Pija och kände sig lurade. Boken handlar ju inte alls om en fotbollsspelande pojke utan om svartsjuka, en korthårig fotbollsälskande flicka och homosexuella män. Pija konstaterar att det är oerhört konservativt tänkt att alla korthåriga barn skulle vara pojkar och att flickor inte kan älska fotboll.

Lill-Zlatan med morbror och Steve i en soffaPija var lite tveksam inför utgivningen av boken om Lill-Zlatan. Hon undrade om den var för kontroversiell och om den skulle bli svår att sälja? Men vem bestämmer det? Inte var det hon själv och inte heller förlaget. Vissa delar av publiken var dock inte redo. Bland annat Barnens Bokklubb och vissa journalister var kritiska. Men boken har också blivit hyllad.

Kenta och barbisarna är en annan normbrytande bok. Förskolebarnet Kenta tycker om fotboll, men även dockor, och han möter på motstånd från de andra barnen. Han har i grunden en stark status bland de andra barnen och är känd som duktig på fotboll. Pija gjorde honom så för att han skulle ha något att bryta emot. Om det bara hade handlat om en mjuk kille med låg status så hade det tyvärr inte givit samma effekt som nu när Kenta kan göra lite nytta i barngruppen.

Patric undrar om det finns någon annan barnboksvärld som tydligt är queer? Pija nämner Mumintrollens värld. Den är både tolerant och spretig. När det gäller Tootiki så är könet oväsentligt, Hemulen har kjol och Tofslan och Vifslan är hondjur som hänger med varandra.

Själv tycker jag att Pija Lindenbaums böcker är mycket viktiga som normbrytare. De ligger verkligen i framkant och speglar samtiden mer än de flesta andra barnböcker som ges ut. Bara det att Gittan är en försiktig och blyg flicka som visar på svaghet, men som ändå klarar sig utan en starkare pojke, är ovanligt i dagens litteratur. I Lindenbaums värld finns många fina berättelser och karaktärer att identifiera sig med. Åsa Warnqvist publicerade för övrigt 2011 en intressant artikel i SvD om Pija Lindenbaums normbrytande verk för er som vill läsa mer. 

Barnboksprats recensioner av Ska vi va?, Jag älskar ManneKan jag med, Gittan gömmer bort sig, Lill-Zlatan och morbror raring, Siv sover vilse, Kenta och barbisarna, Gittan och gråvargarna & Gittan och älgbrorsorna.

Hugo: vilken cirkus

Hugo vilken cirkusKrokodilen Hugo är tillbaka. I förra boken blev cirkuskrokodilen avkastad från cirkusvagnen och hamnade någonstans i de skandinaviska skogarna där djuren var rädda för honom.

Nu har Hugo fått vänner, men han drömmer återigen om sitt gamla liv som cirkusartist. Hugo bestämmer sig för att starta en cirkus i skogen tillsammans med sina nya vänner. Rådjuret och renen får svinga sig i trapetser, vildsvinet kan jonglera och räven får vara clown. De förbereder sig noggrannt och skickar ut inbjudningar till traktens alla djur. Även tamdjuren från lokala bondgården lyckats ta sig till premiären och förväntningarna är stora. Men var är Hugo?

Hugo: vilken cirkus är en fin historia om att ta ett steg tillbaka ibland och låta andra blomma ut till sin fulla potential. Ibland kan en vit lögn behövas för andras skull. För att något ska bli bättre, för att det ska verka mer logiskt.

Boken handlar även om förväntningar och förutbestämda roller. Går de att förändra? Måste det vara som det alltid varit?

Det matta pappret gör sig väldigt fint till de härliga retrofärgerna och mönstren. Jag gillar verkligen djurens stilrena former och färger.

krokodil

Boken är en värdig uppföljare till fenomenala Hugo: elak, blodtörstig och JÄTTEFARLIG? Jag vill se fler böcker och illustrationer från Mia Nilsson!


Hugo : vilken cirkus
Författare & Illustratör: Mia Nilsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
ISBN: 9789163878404
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Djuren i skogen, Rut & Rocky Rådjur och Harry & Härta Hare

djuren i skogenSarah Sheppard är känd för sina fyndiga och fina faktaböcker om dinosaurier. Nu har hon även börjat utforska djuren i de svenska skogarna. Jag har läst hennes lite tjockare bok Djuren i skogen som behandlar alla djur i de svenska skogarna (inkl. mördarsniglar och fästingar) samt två specialinriktade böcker om rådjur och harar (det kommer även fler böcker i serien framöver). Vi börjar med Djuren i skogen.

Djuren i skogen är likt Allt om dinosaurier en faktaspäckad bok som inte går att läsa i ett svep (om man inte har väldigt gott om tid). Vi brukar välja några djur och läsa om dem.

Vi får lära oss att grävlingar och rävar ibland delar gryt när rävar flyttar in hos grävlingarna (men de håller sig i varsin ände) och att rävar gärna bajsar mitt på stigen för att sprida sin lukt. Och bajset luktar väldigt illa. Vi får även lära oss intressant fakta om älgar, myror, harar, ekorrar, skalbaggar och alla andra sorters djur som finns i de svenska skogarna.

skogen1

djureniskogen

 

rut-och-rocky-radjurRut & Rocky Rådjur är en spinoff-bok i serien och handlar specifikt om rådjur. Faktan är lite mer kortfattat per sida så att det ska gå att läsa boken i ett svep. Här finns många roliga pratbubblor och faktarutor. Boken är även full av sköna detaljer som att rådjuret Rut är poet och att rådjursungarna tränar rådjurs-parkour på en stenhäll.

Vi får även ta del av Rut och Rockys trädgårdsalmanacka med ritningar över när på året specifika tädgårdar i närheten innehåller mumsigast växtlighet att plocka för sig av.

parkour rocky

 

harry-och-harta-hareHarry & Härta-boken handlar om en harfamilj och här blandas skämt om hararnas snabba fortplantningsförmåga med fakta om att man inte ska röra ”övergivna harungar” eftersom harmamman kommer tillbaka till de gömda ungarna samma tid varje dag.

Något jag inte visste var att harar smälter sin mat två gånger genom att de först äter upp den gröna slemmig gröten till avföring för att efter nästa matsmältning bajsa ut torra harpluttar. Vi får även lära oss mer om hur de skuttar och rör sig för att undkomma fiender.

Båda böckerna innehåller fakta om djurens släktingar, vad de äter, var de bor, hur ungarna uppfostras samt grundfakta i en faktaruta längst bak.

Ett kul koncept som Sarah Sheppard fört in i skogsdjursböckerna är roliga serier med fakta. Dessa älskar mina barn. Böckerna är fullproppade med humor och referenser på både barns och vuxnas nivå, vilket gör den rolig för alla åldrar. Jag skrattar högt åt alla skämt om att rådjuren äter upp växtligheten i trädgårdar och att harar kan stänga ute sambons tjat genom att hålla ihop öronen mot varandra så att de inget hör.

harryochhärta

En mycket underhållande grej med att läsa Sarah Sheppards böcker är att göra roliga röster åt alla djur som pratar i pratbubblor. Mina älgar pratar norrländska och alla små djur har olika pipiga röster. Jag gillar verkligen när barnböcker är roliga och givande även för den vuxne som läser. Dessutom är det en stor bonus att även jag som vuxen lär mig nya saker om djuren i skogen.

Kort sagt så älskar jag skogsdjursböckerna. De platsar fint bland Barnboksprats favoriter. Jag ser mycket fram emot kommande böcker på temat.


Djuren i skogen
Författare & illustratör: Sarah Sheppard
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129691092
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Rut och Rocky Rådjur
Författare & illustratör: Sarah Sheppard
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 24
ISBN: 9789129691115
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Smakprov

Harry och Härta Hare
Författare & illustratör: Sarah Sheppard
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 24
ISBN: 9789129691108
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bokmässan: Småbarnsliv i bilderboken

Bokmässans logotypBarnboksprats Sara besökte Bok- och biblioteksmässan den 28 september och kommer i ett antal inlägg rapportera från olika författarsamtal och seminarier på Bokmässan. Här kommer första referatet från ett författarsamtal om småbarnsliv i bilderböckerna.

Katerina Janouch, journalist och författare till bland annat Ingridböckerna samtalade med en moderator samt Maria Nilsson Thore, illustratör och författare till bland annat Alla tre-böckerna som utspelar sig på förskolan Ärtan (två delar har givits ut och fler kommer i vår). Katerina har skrivit åtta böcker om Ingridböcker och två om både Ingrid och Ivar. Ytterligare två kommer snart.

Katerina tycker att barn är tacksamma läsare, hon försöker fokusera på att skriva roliga berättelser som även föräldrarna står ut med. Eftersom Katerina har många barn själv så skriver för att hon vill ha en viss historia som hon saknat. När det gäller hennes söner så har det varit enkelt att välja bland det utbud av böcker som finns eftersom pojkar är norm, men sedan hon fick sin dotter har det känts som att hon saknat något. Hon ville ha en fartfylld flicka att läsa om.

Maria berättar att hennes bokserie Alla tre handlar om små barn och det viktiga i barnens vardag. Böckerna utspelar sig kring tre kompisar på en förskola, två tjejer och en kille. Valle är en mjuk kille, medan Esther är en tjej som är rörig och utåtriktad. Än så länge är karaktärerna är ganska outtalade, men det kommer två böcker till i vår och då kommer personlighetsdragen att bli mer tydliga.

Författarna på en scen

Maria Nilsson Thore i mitten och Katerina Janouch till höger.

Något som Katerina tycker är extra kul med att skriva småbarnböcker är att ta fasta på barnens fantasi. Småbarnens gränser mellan fantasi och verklighet är väldigt oklara. I Katerinas böcker känner man igen ramen för en berättelse, men sedan flyter den mellan dröm och verklighet. Till exempel kan en vild tiger dyka upp på en bondgård och det kan vara helt logiskt för barnen, men troligen inte för vuxna.

Katerina fick frågan om hur det går till att samarbeta med en illustratör? Märvi Lindman är den som illustrerar Ingridböckerna och Katerina beskriver det som att de har ett intuitivt band. De har bara träffats en gång och kommunikationen sker via texterna och förlaget. Ändå blir illustrationerna helt som Katerina föreställt sig. När det gäller hur Ivar skulle porträtteras så kom Märvi med några förslag varav ett var klockrent för Katerina.

Maria svarade ja på frågan om hon lånat någon karaktär från sina egna barn. Blonda Esther är Marias dotter. Esther är rastlös, lite too much och klär ut sig hela tiden precis som Marias dotter. Först låtsades Maria inte om det, men nu vet dottern om det och tycker att det är roligt.

Hur går processen till när det gäller att illustrera egna respektive andras böcker? Maria berättade att hon brukar få manuset först att illustrera utifrån från andra författare och om hon ska skriva boken själv så brukar det börja i bilden. Hon ritar väldigt mycket och om en karaktär fastnar brukar hon börja med att lägga upp historien visuellt i ett storyboard/som en serie. När skisserna över handlingen är klar så börjar hon med texten.

Katerina berättade att hon ibland får anpassa texten efter att Märvi är klar med illustrationerna. Ibland kan ord behöva bytas ut för att passa med bilderna.

alla tre vilar2

Ur Alla tre vilar. 

Hur gestaltas barnperspektivet i författarnas böcker? Maria berättar att böckerna handlar om typiska vardagssituationer som barn känner igen sig i: fruktstund, sandlådelek och vila på förskolan. Sedan bygger böckerna på intrigen mellan barnen och hur de interagerar. De vuxna i böckerna kommer kanske mest och stör? Barnen försöker att inte bry sig om de vuxna.

Katerina drar paralleller till Peter Pan. Barn kan känna att vuxna är dumma i huvudet, att de har stelnat och att de lämnat barndomslandet. Barnen är beroende av de vuxna, men de har överseende med deras tillkortakommande när det gäller lek och fantasi. Maria tillägger att hennes svärmor brukar säga ”stör aldrig ett barn som leker.”

Katerina minns själv skiljelinjen, det vill säga dagen då gosedjuren slutade att vara besjälade så att hon inte kunde leka med dem längre. Då var hon inget barn längre.

Barnboksprat har recenserat Marias Alla tre-böckerna och Katerinas Ingrid från morgon till kväll, Ingrid vill bada och Ingrid vill äta.