På senaste Bok- och biblioteksmässan lyssande jag på ett seminarium som handlade om en konstvandring i tre bilderboksvärldar. Patric Steorn som är intendent för Thielska galleriet samtalade med författarna och illustratörerna Pija Lindenbaum, Maria Nilsson Thore och Jacob Wegelius (Legenden om Sally Jones, Mördarens apa)
Moderatorn Patric undrar i vilken ände arbetet med en bok som ska både skrivas och illustreras börjar?
Maria säger att hon är bildorienterad, texten kommer så sent som möjligt med så få rader som möjligt. Pija börjar i en känsla/stämning. Hon brukar hoppa mellan text och bild i skapandet. Hon är mer rädd för att göra bilderna än texten och sitter gärna och grejar med texten. Jacob börjar med en grundläggande konflikt och sedan går han direkt på formen. Han brukar börja med att layouta ett uppslag med bild och text. Där funderar över vilken känsla läsaren ska få när hen öppnar boken. När det är klart skriver han hela texten klart och därefter kommer bilderna. Formen är viktig eftersom den fysiska boken är hemmet för berättelsen.
Patric undrar om texten eller bilden är överordnad i böckerna? Vad stöttar vad? Eller säger de olika saker, kanske rent av motsäger varandra?
Pija tycker att texten säger en sak och bilden en sak. Hon tillägger att illustration är fel begrepp för hon berättar med bilder – hon beskriver bara inte exakt vad som står i texten. Själva texten utgör dialog och tankar.
Jacob layoutar ofta text och bild i rutor. Texten fungerar även som en nyckel till vad man ska titta på i bilden.
Maria brukar tänka på föräldrarna när hon viktar bild och text. Hon vill att hennes böcker ska gå att läsa både långsamt och snabbt. Lite text brukar vara skönt för föräldern, för då kan föräldern läsa i sin egen takt.
Var får ni inspiration ifrån?
Jacob tycker att det är roligare att läsa än att skriva och det är även roligare att rita än att titta. Han har ett manér som ej verkar gå att förändra (han har försökt). Jacob tittar ofta på foton och porträttgallerier från tidigt 90-tal.
Alla tre håller med om detta med ett personligt manér som ej går att förändra särskilt mycket.
Maria har gått på konstskola och hämtar inspiration från bland annat film och serier.
Patric går sedan in på sin analys av författarnas bildvärldar.
Pija Lindenbaum
Pijas bilder brukar har en ganska flytande rumsbeskrivning, väggars linjer går åt olika håll och utgör olika perspektiv på samma gång. Bilderna har en modernistisk känsla och går ifrån det naturalistiska.
Barnen har ofta jättestora huvuden medan föräldrarna ”ses underifrån” med enorma lår och magar. Där finns en del platta färgfält och surrealistiska motiv med storleksförskjutningar, som t ex en jättestor tårta, en liten pall och en liten dörr som på bilden från Siv sover vilse.
Jacob Wegelius
Patric undrar om Jacob är inspirerad av filmen Casablanca? (Men den hade inte Jacob sett). Det märks att Jacob är inspirerad av fotoalbum, cigarettetiketter, tatueringar och en gammaldags stil.
Maria Nilsson Thore
I Marias böcker gestaltas vardagslivet och interiörer. Det märks att Maria gillar Carl Larssons heminredning och Jugendstilen. Kompositionerna är ofta stela och bilderna är dekorativa.
En annan intressant sak är att djuren får komma in i finrummet. Möblemanget ger ofta en känsla av folkhem och 50-tal med klassiskt porslin och sneda skåpsluckor. Maria medger att många detaljer kommer från interiören i huset där hon växte upp.
Jag tycker att det är väldigt roligt att få ta del av tankarna bakom illustrationerna i böcker och denna gång var det extra intressant när en konstvetare analyserat teckningsstilarna. För två år sedan lyssande jag på Catarina Kruusvals seminarium om hennes bildspråk på Bokmässan.
