En mjuk hårdrockssaga

Jack och Alice – två vanliga barn av vår tid hämtas hux flux, mitt under en TV-spels-session, av sina idoler till deras värld, Metallien. Att en sagas tyngsta byggstenar är av metall, består av hårdrock och hårdrockare, är unikt i svensk barnlitteratur. Men metallstyckena är väl sammansvetsade av sagor, myter och religiösa traditioner. Karaktärerna i berättelsebygget är av naturmaterial och, med några undantag, goda.

Efter vissa problem med språkkoden i Jack och den magiska tatueringen kom jag så småningom över tröskeln och in i berättelsebygget. Väl inne kände jag igen mig och trivdes riktigt bra. Kanske hade min läsning underlättats om jag först hade läst Jacks Rockiga Resa.

Vännerna Jack och Alice är hemma hos Jacks splittrade men enade hårdrocksfamilj. Den språkliga jargongen speglar musiken, världen och uttrycken omkring hårdrocken, men är samtidigt vänlig och familjär. Barnen spelar TV-spelet Metal Hero och ’spelar rollerna’ med hjälp av varsin plastgitarr. Plötsligt skjuter en blixt ut ur TV:n och idolerna från bandet Dragonhearts kommer in i rummet.

Förflyttningen till en annan värld, landet Metallien, påminner exempelvis om när Peter Pan hämtar syskonen Darling till landet Ingenstans, och ytterligare paralleller skymtar. Tillsammans med Danny Dragonheart och Hank Hardrock får barnen komma till Paradise City, träffa en mängd rockers och få en inblick i deras levene. Men i det ljusa goda rock-paradiset, där tiden står stilla och årstiderna existerar sida vid sida, finns inslag av mörker; en ond professor som har fått tinnitus försöker tysta alla höga toner.

När Metalliens egen tatuerare Daddy, som sägs utföra rocktatueringar med magiska effekter, försvinner i virveln Vortex och hamnar i en mörk grav i Skuggvärlden, tar myter, religiösa anspelningar och sagor över och magin flödar. Även Jack och Alice och deras vägledare Snowy förs in i virveln och till landet ’där vårt innersta mörker bor’. De möts av ondska och strapatser, för att klara sig krävs att de håller ihop, är kloka, kan tolka skriftens ord och använda sina och magins krafter på rätt sätt. De måste rädda tatueraren och sig själva åter till ljuset.

Berättelsen bjuder på fina möten mellan idoler och barn, hjältarna är många och framhäver varandra, det goda och ljusa lyfts fram. Trots inslag av magi, myt, hjältar och sagor så handlar det i slutändan om att tro på sig själv och sin egen kraft. Snowys göteborgska ger la lite extra värme, men kan vara ett hinder för några läsare, liksom vissa slangtermer var för mig.

När jag har kommit till kapitlet som heter ”Fear of the dark” råder inget tvivel längre; kapitelrubrikerna är lika med hårdrockstitlar. Några av figurerna googlar jag på och finner att personerna bakom artistnamnen existerar, liksom banden de spelar i. Vidare upptäcker jag en musikvideo på You Tube och en facebookgrupp. Nyfiket tjuvkikar jag längst bak i boken och finner referenser, influenser, recept och research.

Författaren Therés Stephansdotter Björk bygger sin sagostomme av befintlig musik, vilket påminner mig om den ryska musiksagan Peter och vargen från 1936, även om sagan i det fallet förekom musiken. Att utövandet av olika konstarter inspireras av musik är i sig inget ovanligt men att skriva barnlitteratur med hårdrock som utgångspunkt är ett nytt grepp, dock kanske inte helt tidlöst. (Kan tänkas att den utlovade uppföljaren Jack och Tidvävarens Saga råder bot på detta.)

Som helhet är boken ett stycke helgjuten hårdmetall, där samspelet mellan text, serieinspirerad bild, layout och referenslistor är riktigt ’gött’.

YouTube:
Facebook:

Titel: Jack och den magiska tatueringen
Text: Therés Stephansdotter Björk
Illustrationer: Andreas Bergqvist
Förlag: Kalla Kulor Förlag  (2011)
Antal sidor: 104
ISBN: 9789185535897
Jämför priser och provläs

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Vättar, vålnader, och varulvar

Mitt i dagens Stockholm dyker de upp, varelser och väsen ur folktro, saga och sägen. Barnhemspojken Jack får uppleva rejäla överraskningar, faror och utmaningar. Som läsare deltar vi plötsligt i sökandet efter Jacks föräldrar och blir indragna i nattliga äventyr och fasansfulla möten med väsen vi inte trodde på. Som tur är visar det sig att Jack har förmågor som ingen visste om.


Sommarlovet börjar inte som föräldralöse Jack har tänkt sig: hos en okänd elak släkting. På bussterminalen möter moster Betty på motorcykel, och den lycklige Jack får för första gången åka till hennes verkstad i Gamla Stan. Men den överraskningen är bara en futtig början. Snart får han veta mer om sin egen bakgrund, och när hans unika förmåga kommer i dagen förändras allt. Jack är den förste trolldomskunnige sedan 1600 – talet, vilket öppnar möjligheter att med hjälp av gammal kunskap och goda väsen hitta hans bortrövade föräldrar, samtidigt som han blir en fara och fiende för varelser med ont uppsåt.

Äventyrsserien heter Jakten på Jack men det är sannerligen inte bara Jack som jagas, han själv jagar också sitt eget ursprung, samt efter ledtrådar och sina föräldrar – så vem som jagar vem eller vad känns lite oklart när de två första böckerna är lästa.

Miljöerna som Jack och hans moster Betty rör sig i är hittills inspirerande, och den som inte är hemma i Stockholm får god hjälp av kartan på första uppslaget, bokens bilder och textens miljöbeskrivningar. Valet att använda kulturmiljöer och förlägga huvudäventyren till platser som Gröna Lund, Gamla Stan och Vasamuseet främjar nyfikenhet och fantasi och lockar läsare till egna besök, kanske även till att använda nya sinnen i upptäckandet av andra/egna miljöer.

Man kan säga att berättelsen i text och bild kommunicerar med en mängd andra framställningar där folktrons figurer och magiska ting blandas in i vardagslivet i läsarens samtid, att den för dialogen mellan tid, rum och tradition vidare. Släktskapet med Bo Vilhelm Olsson i Astrid Lindgrens Mio min Mio och med Harry Potter är tydligt, och går man lite längre bakåt i tiden har Jack åtskilliga avlägsna släktingar i såväl sagoserien Bland tomtar och troll och i serien om landet Narnia. Bland ’vuxenlitteraturens dialoger’ kan exempelvis da Vinci-koden nämnas.
Som genre är denna typ av äventyrsböcker ’lite extra’; blandningen mellan vardag, äventyr, folktro och kulturhistoria tilltalar mig, och kanske kräver ämnet en ständig förnyelse för att nya läsare ska kunna identifiera sig med en huvudperson i sin egen samtid. Trots att Jakten på Jack är välskriven, spännande och aldrig blir det minsta långtråkig känns det inte som om den tillför ’det lilla extra’, kanske beror det på mig som vuxen och att jag redan har läst om så många av Jacks släktingar.

I serien har hittills två av fyra böcker givits ut Trolldom i Gamla Stan och Vålnader på Vasaskeppet båda är bra och dagsäventyren är avslutade, men de ingår vidare i ett större äventyr som är det huvudsakliga – sökandet efter Jacks föräldrar. Tyvärr framgår det inte förrän på de sista bladen, som man lätt missar, att man bör läsa dem i ordning och att de inte kan sägas vara fristående. Även om de utkommer relativt tätt så är det lite tråkigt att behöva vänta ett par månader på att få läsa fortsättningen – böckerna borde ha varit samlade i en volym.

Titel: Jakten på Jack; Trolldom i Gamla Stan; Vålnader på Vasaskeppet

Text: Martin Olczak
Bild: Anna Sandler
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 81; 87
ISBN: 9789129672497; 9789129676624
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus  eller Adlibris

Alla hästar hemma

Tio glada, vilda hästar i lek; de klättrar, hoppar och springer – som alla lekfulla individer gör. För de är verkligen individer, alla är olika. I glädjerus ger sig gänget iväg, men ingen av de hästar som skuttar vidare tycks märka att en efter en försvinner efter vägen. Inte förrän en är ensam kvar…

Innan rim- och räknesagan om de tio hästarna börjar, presenteras de genom hästskoinramade ansiktsporträtt med namn. Och ingen är den andre lik. Omedelbart när bild- och textberättelsen har börjat blir även gängets gemensamma karaktär tydlig: de är kompisar fulla av obetänksamhet, glädje och bus.

Redan i det första uppslaget förmedlas den glada rytmen, dels genom individernas rörelser fångade i trädleken: en hoppar, en klättrar, en hänger, en klänger…, till och med ögonrörelserna överensstämmer med gestaltad rörelse, och dels i den rimmade berättelsen:

Tio vilda hästar
klängde i en ek
En blev kvar bland grenarna
när de andra bytte lek

Nio vilda hästar
stack över stock och sten
En halkade med hoven
och slog sitt lilla ben

I sin lekiver rusar hästarna vidare genom trafiken, mellan husen och ut på landet, utan en tanke på faror och att se sig omkring, och utan att märka att de blir färre och färre. Trots de allvarliga tillbuden som drabbar hästarna finns inget dramatiskt över framställningen, utan mer ett: Hoppsan! Tills insikten når den sista vackra vilda hästen att den är ensam kvar och att den inte längre känner sig lycklig.

Den violetta stjärnprydda Dandy stannar upp, sörjer, tänker, och förstår snart vad det är som måste göras. Med glad och stolt beslutsamhet i blick travar han tillbaka den väg han kom, i röret han kröp igenom sitter Rataplan kvar och fast. Men efter en stunds dragkamp är vännen fri och de två rör sig målmedvetet vidare för att rädda Silver som har fallit i vattnet…

Återvägens glädje är av en annan sort, lyckan att återse, samarbeta och kunna hjälpa varandra. Varje räddningsaktion är ett mål i sig och många erfarenheter rikare återvänder de till sin ek och en lek i djupare gemenskap.

Utveckling från lek till allvar och målmedvetenhet, och från spontan självupptagenhet till medveten samhörighet.

Den spontana reaktionen: vid första anblicken av boken, som ligger bland en hel del andra på mitt golv, väljer barnbarnet Vilda 2½ Tio vilda hästar (utan att känna till titeln), räcker fram den och sätter sig till rätta. Det är ingen tvekan om att hon uppskattar såväl räkne- och samarbetskoncept som verser, och naturligtvis bilder. Samarbetet mellan Grethe Rottböll och Lisen Adbåge är, å sin sida, suveränt, det skulle inte förvåna mig om boken blir en klassiker.

 

Titel: Tio vilda hästar, en räknesaga
Text: Grethe Rottböll
Bild: Lisen Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 25
ISBN: 9789129677157
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

 

 

Två skilda gestaltningar av starka känslor

Känslan rädd är lite svävande och svårgreppad, liksom förklarande och exemplifierande. Känslan arg utrycks med kraft och dynamik, känns i kropp och själ, och kan knappast misstolkas. Två böcker kompletterar varandra till både ämnen och uttryck.

Hej Rädd skildrar möten med olika typer av uttrycket rädd, rädds olika ansikten. Känslan att vara rädd karaktäriseras i olika situationer genom olika figurers upplevelser. Att rädslor kan se så olika ut och ta sig så olika uttryck tänker kanske varken barn eller vuxna på. Situationerna ger en förståelse för innebörden av begreppet och visar att alla är rädda ibland; man får vara rädd, det är naturligt och inte farligt.

Det är ingen berättelse där man kan identifiera sig med en person, det handlar mer om att identifiera sig med känslan. I ett vidare perspektiv ökas även förståelsen för andra människor.

Text och bilder är inte helt lätta att ta till sig, ändå tycker jag om bägge – kanske just därför att jag som vuxen inte omedelbart greppar dem. För mig uttrycker många av rädds ansikten andra känslor, som exempelvis ängslan, förskräckelse, oro, missnöje och ilska – men bakom dessa döljer sig ju ofta rädslor. Kanske ligger uttryckssätten närmare tillhands för ett barn.

Färgsättningen är underbar, ibland går bildkänsla och text rätt in: det varmrödorangea uppslaget med höghusen och det lilla vita rädsloskakande tältet med två ögon inne i mörkret: ”Nån kan vara rädd för varma söndagar. När det blir tyst och öde mellan husen…”.

Andra gånger trasslar meningarna till sig och jag sätter frågetecken: ”Nån kanske är rädd för att säga att han är rädd, till pappa, att han ska bli rädd, om jag är rädd…”


Redan vid ett tidigare möte med författaren på ämnet rädsla (Månen blev rädd), reagerade jag på en annorlunda textberättelse som var fascinerande och lite svårtillgänglig – jag skulle vilja testa bägge böckerna på skilda åldrar.

 

Kompisen blir arg (tidigare recenserad här på Barnboksprat av Sara H) är betydligt omedelbarare i sitt budskap. Det är lätt att känna igen sig i nallekaraktären Kompisen, händelseförloppet ter sig välbekant liksom miner och kroppsspråk hos de inblandade.


När Kompisen får följa med Olivia till dagis är han glad, trots att han känner Dockans avund. För att kompensera Dockan tar han med lite glass. Men när de kommer hem är allt fel, Dockan är kompis med Räven, ingen vill leka med Kompisen, de retar honom. Rävens illmariga ögon, Dockans fniss, ingen vill se åt honom.

Ett mörkerfrö gror, den röda ilskan kryper, Kompisen knuffar sin rival och får igen – det gör ont. ”Kompisen blir alldeles varm. Som ett ångande strykjärn och en kokande kastrull. Han vill slå. Han vill spotta. Han vill skrika. – DUMMA ER!”

Den gestaltade ilskan hos den goa Kompisen är så kraftfull att ingen kan vara oberörd när argelden brinner i honom. Som tur är vet Krigargubben hur det känns att vara arg, vilja slåss och ha sönder, och när ingen vill vara med en. Han hjälper Kompisen att hantera känslorna. Kvar efter argheten blir skammen, men Olivia och Krigargubben har erfarenheter och allt slutar gott.

Säkert har de flesta barn upplevt det svåra valet när ett av gosedjuren ska få följa med, och tänkt att de som blir kvar hemma är ledsna. Gosedjur har givetvis lika stort register av känslor som sina vårdare; de kan vara avundsjuka, syndomiga, kramlängtande, ledsna och arga, som vem som helst. Och det är lätt att förstå att den som har ansvar för så många gosedjur som Olivia har, måste kunna förlåta, ha förståelse, kärlek och påhittighet för att hålla frid i skaran. Det handlar om att förstå både sig själv och andra.

 

Titel: Hej rädd
Text: Joar Tiberg
Bild: Yokoland
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 30
ISBN: 9789129677201
Jämför priser och provläs:
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Titel: Kompisen blir arg
Text: Moni Nilsson
Bild: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 25
ISBN: 9789129679540
Jämför priser:
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Tips till den kreative sakletaren och samlaren

När man går på upptäcktsfärd kan man hitta hur mycket som helst, och tänk så mycket kul man kan göra med det man har hittat. Men till slut kan det bli för mycket även för entusiasten, och då gäller det att leta och hitta nya idéer.

För den annorlunda barnboksfiguren Kubbe tycks inget vara omöjligt, men ibland kan även en kubbe behöva ha någon som stöttar och ger goda råd.

Huvudpersonen Kubbe har med all säkert fått namn efter sitt utseende, han liknar en träkubbe och bor i ett hus i skogen. Kubbes farmors liknar Kubbe, eller tvärt om, hon är bara lite gråare och mera böjd, hon bor i stan. I mötet mellan stadskultur, skogsmiljö och generationer öppnas många möjligheter – det gäller bara att göra något av dem.

I boken Kubbes museum finns verkligen hur mycket som helst att upptäcka, bilduppslagen myllrar av föremål och figurer, och berättelsen sprudlar av aktivitet.

Tisdag är upptäckardag och Kubbe hittar massor med föremål där han går i skogen: paraplyn, pinnar, stenar, kastruller… och allt tar han med sig hem. Tillslut blir det fullt i alla skåp och lådor, då ringer Kubbe till farmor som påminner honom om museet de var på. Nästa dag sätter Kubbe igång att studera, sortera, etikettera och placera. Så småningom blir det dags att annonsera, och när besökarna kommer får han berätta och presentera.

Men att ha museum hemma är jobbigt i längden, Kubbe tröttnar faktiskt på både saker och besökare. En signal till kloka farmor löser problemet och ger Kubbe idéer till nya mindre krävande projekt, som i sin tur för med sig mera kunskap, olika typer av återvinning och nya kreativa satsningar.

 

Kubbes energi, självklara självständighet och sköna livsinställning leder tillsammans med farmors utvecklande idéer Kubbe och ’läsaren’ in på ett vidareutvecklande och pedagogiskt spår.

Plottrigheten i bilderna ligger i sakens (bokens) natur, Åshild Kanstad Johnsens text och bild utgör helt klart en annorlunda helhet – jag kan inte förneka att den är inspirerande och ganska charmerande.

Titel: Kubbes museum
Text och bild: Åshild Kanstad Johnsen
Svensk text: Suzanne Öhman
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 30
ISBN: 9789129678260
Jämför priser
Provläs
Köp: exempelvis på Bokus
eller Adlibris