År: 2012

Katarina Kieri – årets mottagare av Astrid Lindgren-priset

Ungdomsböcker, barnböcker, lyrik och prosa. Augustpris, Vi:s litteraturpris och nu Rabén & Sjögrens Astrid Lindgren-pris. Under ceremonin berättar författaren Katarina Kieri om sitt första starka minne av Astrid Lindgrens författarskap och om hur hon upplever det i dag.

– Jag är född 1965, min uppväxt var Astrid Lindgren.

 

Katarina Kieri berättar om sina största läsupplevelser inom fiktionen, först nämner hon Brott och straff, därefter Nils Karlsson Pyssling. Hon var sex år, låg i sina föräldrars säng på ett virkat överkast och läste om den lilla pysslingen; att hennes föräldrar var borta och en bror var barnvakt, bidrog säkerligen till den starka upplevelsen.

”Astrid Lindgren är mästare på… ” Kieri söker efter ord när hon ska beskriva det hon vill lyfta fram: ” … en mästare på att beskriva subtilt…”.

Det är den känsliga balansen som avslöjar relationer/icke relationer mellan barn och vuxna som Kieri vill komma åt att uppmärksamma oss lyssnare på. Hon nämner Emil och hans pappa, Tjorven och Melker, Pippi och Tommys och Annikas föräldrar, och hon belyser att det finns ett glapp i kommunikationen, ett gnissel i relationen, där läsaren förstår att den vuxne har svårt för barnet, och där läsaren kan uppleva barnets ensamhet. Katarina Kieri menar att detta subtila språk har påverkat hennes eget skrivsätt mer än hon kanske är medveten om.

Lyhördheten och förmågan att lyfta fram och sätta ord på den lilla betydelsefulla detaljen, att just finna nyansen, i ett så stort författarskap, är för mig en så kallad tyst kunskap – en förmåga som gör eget skapande av stor litteratur möjlig.

Om sina egna böcker berättar hon egentligen inte så mycket mer; ett urval av omslag ligger som bakgrundsbild under ceremonin, och vid utgången läggs böcker fram efter tillkännagivandet. Nej, varför skulle hon berätta om sina böcker, hon har ju skrivit dem för sina läsare – det är genom hennes berättelser man ska ta emot upplevelsen – i det egna mötet med hennes litteratur.

Astrid Lindgren-priset instiftades 1967 av Rabén & Sjögrens bokförlag och delas ut till en författare eller illustratör för förtjänstfullt författarskap för barn och unga.

Vi på Barnboksprat har recenserat några av Katarina Kieris böcker (klicka på titlarna för att komma till recensionerna):
Det snöar, Astrakan
I det här trädet
Mellan dig och dig

(texten finns även på Formom under fliken ”Blogg”)

Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren

Förlaget Rabén & Sjögren har i samarbete med författaren Barbro Lindgren valt ut några av de bästa dikterna och bilderböckerna ur hennes utgivning. Det måste ha varit ett svårt arbete eftersom hon har berikat den svenska barnbokslitteraturen med sina verk ända sedan 1965 då hon debuterade. I den här Barbroblandningen får vi bland andra träffa välkända figurer som Loranga, Mazarin och Dartanjang, grisen Benny och Den vilda bebin. Min personliga favorit Sagan om den lilla farbrorn är dock inte med, tur att det är gott om andra godbitar!

Efter att ha läst igenom bokens 19 dikter och berättelser har jag fått ett ny favorit: Ängeln Gunnar dimper ner (illustrerad av Charlotte Ramel). För er som inte har läst den tidigare handlar den om en flicka som heter Elin som förlorat sin älskade katt. Plötsligt dimper en pojke med vingar på ryggen ner från himlen, det är ängeln Gunnar som har kommit för att höra efter varför Elin är så ledsen.

Gunnar har några timmars sommarlov och dem tillbringar han med att göra döda djur och människor levande igen, och han börjar med Elins katt. Han frågar sen om hon vet någon mer som sörjer och är ledsen, och Elin berättar om tant Jonsson som är så ledsen eftersom hennes lilla pojke har dött. Gunnar gör så att han återuppstår och sen går de vidare och hittar fler som får återvända till livet på jorden. I slutet av sagan när Elin berättar om allt för sin mamma konstaterar hon att ”Ja, vet du, han kunde trolla så att döda blev levande. Men han kunde inte trolla sockerbitar ur öronen! Var inte det konstigt”? En fin liten berättelse med rara karaktärer.

Något som jag tycker är trevligt med antologier av olika slag (när de är illustrerade) är att få se så många olika stilar och tekniker när det gäller bilder. Bland illustratörerna är några av mina favoriter Eva Eriksson som gjort ”Vilda bebin” och Olof Lagerström som ritat grisen Benny.

Om ni gillar Barbros böcker ska ni hålla utkik under våren 2013, för då kommer boken Vi leker att vi är pippifåglar. Den finns det ett smakprov på i den här antologin.

Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren
Författare: Barbro Lindgren
Illustratörer: Emma Adbåge, Camilla Engman, Eva Eriksson, Anna Höglund, Olof Landström, Sara Olausson, Sarah Sheppard, Lena Sjöberg, Pernilla Stalfelt, Tyra von Zweigbergk och Charlotte Ramel.
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 200
ISBN: 9789129683608
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Försvunnen uggla sökes

Högst upp i en tall, två fridfullt sovande ugglor– en stor och en liten. Men vänta nu, vad är det som håller på att hända här, den ena tycks förlora balansen? Sedan följer en halv cliffhangersida… Den lilla ramlar ner – hur ska detta sluta? Det är inte bara läsaren som med spänning och ängslan följer den fortsatta handlingen, det gör även skogens alla djur!

 

Detta är en ömsint berättelse om den lilla ugglan som ’har tappat bort sin mamma’. I själva verket är det ungen själv som har försvunnit, efterson den ju har ramlat ner, men den är för liten för att förstå sådan logik; för uggleungen är allt mycket enkelt och samtidigt oerhört komplicerat: Mamma borta.

Tänk dig själv, att plötsligt befinna dig någonstans där du aldrig har varit – där luften är ovanför dig och inte under, och du tittar upp längs trädens stammar – inte ner! Och så finns inte mamma där längre, hon som var vid din sida när du somnade! När du landar lämnar du signalementet på den du söker till den första du möter – men denne har inte samma referenser.

Men det viktiga och dramatiskt allvarliga förstår alla skogens djur, precis som alla vi människor: mamma är borta! Den pigga ekorren är ivrig att hjälpa den lilla krabaten, och man ser verkligen ögon- och kroppskommunikationen där ekorren kollar att uggleungen är med ’på galoppen’, detta till texten: ”OK! OK! Jag vet! Jag vet!” ”Häng med…” Men gång på gång blir det fel, trots att ekorren tycker sig veta, och en ny detalj får läggas till i beskrivningen av mamman.


Hon är stor – men inte jämförelsevis som en björn… Med hjälp av bilder och text kan läsare och lyssnare hjälpas åt, beskriva, jämföra och försöka förstå – hur andra tänker, hur det man säger kan uppfattas, kroppsdelar, skogens djur, känslor, hjälplöshet och hjälpsamhet. Som tur är behöver lilla ugglan inte minnas allt för många detaljer; grodan har fått reda på att det inte bara är lilla ugglan som letar efter sin mamma – mamma uggla letar också efter sin unge! Och då går ju allt genast lite lättare.

(Tänk dig att när du vaknar så är ditt barn borta, försvunnet från hemmet, och därutanför finns en värld som är okänd för barnet och där barnet inte kan göra sig förstådd!)

Det handlar om hjälpsamma medvarelser och om den omvända tanken, som man ofta som liten och utelämnad (eller när man känner sig liten och utelämnad) missar eller snarare inte klarar av att tänka sig, men som man behöver bli påmind om på ett så här enkelt sätt: den andre letar och saknar precis som jag letar och saknar – jag är inte ensam! I den här berättelsen sammanfaller moderns och barnets sökande – de är i symbios – de söker och finner varandra.

 


Vem har kommit bort och vem letar efter vem, om ömsesidigheten i en relation och om att ha tillit och känna trygghet. Läsare och medläsare kan lätt mötas i förståelse, dessutom är berättelsen oavhängig tid och rum och så enkel att minsta unge kan förstå så väl text som bild.

 

 

Mamma borta
Text och bild: Chris Haughton
Förlag: Lilla Piratförlaget  (2012)
Originaltitel: A bit lost (2009)
Översättning: Gunilla Halkjaer Olofsson
ISBN 9789187027307
Antal sidor: 28
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Dinosauriefeber

Rabén och Sjögren har nyligen givit ut två nya dino-faktaböcker i lite olika format. Både jag och femåringen är stora dinosauriefantaster och vi kastade oss givetvis över böckerna. Vi blev inte besvikna.

Möt dinosaurierna är en renodlad faktabok för något äldre barn med mängder av snygga och färgstarka illustrationer. Bilderna ser nästan självlysande ut och vid första anblick undrade jag om jag behövde 3D-glasögon.

Möt dinosaurierna innehåller bakgrundsfakta om fossil, de olika tidsperioderna då dinosaurierna levde och information om släktskapet med fåglar. Många olika dinosaurierarter presenteras med fakta, bilder och faktaruta. Boken är väluppdaterad och många av de nyare arterna finns med tillsammans med klassiker som Tyrannosarus rex och Triceratops.

Arterna är sorterade efter tidsålder och boken är mycket noggrann och detaljerad. Det finns många spännande detaljer om arternas utseende, beteende och utveckling från kräldjur mot fåglar. De arter som presenteras är både kända och mindre kända och det finns även med ett antal flyg- och havsödlor. En extra användbar detalj är snabbfaktarutan som innehåller dinosauriens storlek i jämförelse med en människa, föda, var fossil hittats, längd, tidsålder och vad namnet betyder (och en fonetisk skrift kring hur artens namn uttalas hade kanske även varit på sin plats…)

I denna bok kommer vi verkligen nära dinosaurierna med actionspäckade bilder. Det finns en hel del blod och kadaver, så alltför små eller känsliga barn kanske inte ska bläddra i boken.

Det enda jag egentligen har att invända mot är den fula framsidan. Med så många magiska illustrationer så förstår jag inte att de valde just detta gap som ser halvt konstgjort ut. Men i övrigt är det en riktigt bra dinosauriebok som även jag som vuxen uppskattar mycket.

Fantastiska fakta: Dinosaurier är en bok med flikar, quiz, små kuvert att öppna, klistermärken, pussel och givetvis en massa bilder och fakta om dinosaurier.

Denna pyssel/faktabok vänder sig till yngre dinofanaster och tillför inte så mycket till vuxna fans. Boken innehåller mer grundläggande och enklare fakta än boken ovan och passar bra till högläsning för yngre barn.

Konceptet med pyssel, flikar och faktarutor tycker jag är ett bra sätt att introducera faktaböcker i barns liv. Det blir lättläst och roligt att bläddra och det krävs inte alltför mycket koncentration när styckena är så korta.

En stor del av texten är skriven i snirkligt typsnitt och det känns lite svårläst. Men det tillhör väl genren eftersom jag sett det i ett flertal pyssel/faktaböcker som ska vara lite spännande och annorlunda. Jag tycker också att det hade varit bra om pappret varit lite tjockare. Det känns som att det finns stor risk att alla flikar och dylikt kommer att bli skadade (om det finns lite mer ovarsamma barn i familjen, som hemma hos oss t ex).

Jag tycker att boken är en bra introduktion till dinosaurier för barn i 3-6-årsåldern.

Ur serien med Fantastiska Fakta finns även Vilda djur på savannen, Havsdjur och Vidunder samt  All världens djurungar som vi recenserade för några veckor sedan här på Barnboksprat.

Möt dinosaurierna
Författare: John Woodward
Förlag: Rabén och Sjögren (2012)
ISBN: 9789129684179
Antal sidor: 96
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fantastiska Fakta: Dinosaurier
Översättare: Jenny Vargensten
Förlag: Rabén och Sjögren (2012)
ISBN: 9789129684100
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lillasyster är ett monster

När jag hade publicerat min sammanställning av syskonböcker fick jag en trevlig överraskning hem i brevlådan:

Det mest slående med denna bilderbok är de fullkomligt underbara bilderna! Jag älskar dem, de är så fina, charmiga och gjorda med glimten i ögat.

Boken handlar om Bob, som får en lillasyster. Han tycker så mycket om att mysa med sina föräldrar, men plötsligt har de bara tid för bäbisen. De säger att hon är en sötnos, och allt möjligt annat tramsigt, men Bob vet bestämt att hon är ett monster. Men var kom hon ifrån egentligen? Bob funderar och till slut får mamma påminna om hur det egentligen gick till. Och såklart kommer Bob på att det finns fördelar med att ha en syster.

Precis som jag varit inne på tidigare är det väldigt vanligt med syskonböcker som fokuserar på svartsjuka och den här boken är en ganska typisk sådan. Jag kan tycka att det känns lite hårt att läsa meningar som ”Men en dag bryr sig ingen om mig längre” för ett barn som ännu inte upplevt konkurrensen ett syskon kan innebära, så därför hoppade jag över och slätade ut lite när jag läste för min fyraåriga dotter som då var blivande storasyster (Lillebror Sander föddes 4 november och det var innan dess vi läste boken).

Som sagt, bilderna är underbara och de samspelar klockrent med texten. Här är några exempel:

Var kommer lillasyster från egentligen? Bob funderar. Bilden uttrycker väldigt mycket utöver det som sägs i ord. Men jag undrar en sak… hur många har sopnedkast idag? Jag fick förklara konceptet för min dotter, som är van att slänga sopor i soprummet. Samma sak gäller brevlådeinkast i dörren, fast det kanske är vanligare att det finns kvar i äldre hus?

Min favoritbild i hela boken. Så sann… Roligt med en blinkning till den vuxna högläsaren, för jag misstänker att barnet självt kanske inte ser det lustiga i bilden.

Boken innehåller även lite, lite fakta när mamma påminner Bob om hur det gick till att få en lillasyster, men det är inte bokens fokus.

Många bäbisar på pärmarnas insidor.

En mysig och rolig bok, mysig mest för de sköna bilderna och rolig för att Bob tänker så knasigt.

Johanna Ögren på Bokhora har också recenserat boken. De gillar boken, men hennes barn har inte riktigt förstått att lillasyster faktiskt inte är ett monster på riktigt…

Lillasyster är ett monster
Författare: Linda Pelenius
Illustratör: Lena Forsman
Förlag: Berghs (augusti 2012)
ISBN: 9789150219425
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris