vombat förlag – Sida 2

Ett hus med många dörrar

Eftersom författaren till den här boken är vår egen Barnbokspratare Sanna Juhlin fick vår återkommande gästbloggare Jill Sundstedt skriva om den.

Ett hus med många dörrar När jag berättade för barnen (numera 7,5 och 5,5 år gamla) att vi skulle recensera en bok av samma författare som skrivit Elaka fröken fårskalle blev de jätteglada, eftersom de tycker så mycket om den boken. Efter en tids väntan kom boken i brevlådan och när barnen kom hem från skola och förskola låg den på soffbordet och väntade. De började genast bläddra i den och titta på bilderna och fantisera om vad den kunde handla om.

Några dagar senare kröp vi upp i soffan och läste boken tillsammans. I Ett hus med många dörrar av Sanna Juhlin, med illustrationer av Millis Sarri, får vi träffa Pascal som flyttar till ett hyreshus tillsammans med sin mamma. I huset bor många människor, men inga som Pascal och hans mamma känner. Medan mamma packar upp ger sig Pascal ut på upptäcktsfärd i hyreshuset och träffar sina nya, spännande grannar. Beskrivningarna av grannarna och deras personligheter kompletteras med färgglada och livfulla bilder som gör att man som läsare verkligen blir delaktig i Pascals och grannarnas möten.

Ett hus med många dörrar - inuti

Ett hus med många dörrar är en bok man blir glad av och barnen gillade berättelsen och dess illustrationer. Själv hade jag nog förväntat mig en bok i samma stil som Elaka fröken fårskalle och jag blev därför ganska överraskad när jag följde med Pascal på hans äventyr. Den här boken liknar inte Elaka fröken fårskalle på något sätt, men det gör absolut ingenting. Jag tycker det är roligt att få lära känna Pascal och hans grannar och jag blir glad när jag läser boken och det blev barnen med. Barnen gav den högsta betyg eftersom de tyckte den var bra, rolig och hade fina bilder. Ella sa att ”om en triljon är det högsta man kan få, så får den en triljon.”

Ett hus med många dörrar
Författare: Sanna Juhlin
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Vombat förlag (april 2013)
ISBN: 9789186589301
Antal sidor: 28
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Om gästbloggaren:

Jag heter Jill Sundstedt och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.

Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.

Vem är rädd nu då?

I höghuset på Omvägen bor det en hel hög barn (även mammor och pappor) som är rädda för en hel massa olika saker. Den här boken hjälper till att avdramatisera rädslorna en smula genom att tipsa om vad man kan göra eller hur man ska tänka kring det man är skraj för. Boken är luftig och lättläst med söta illustrationer, och hos alla bilderna finns en och samma gröna lilla kanin som en röd (eller grön?) tråd genom berättelsen.

Vi får veta hur man (förhoppningsvis i alla fall) slutar vara rädd för spöken, häxor, monster, ormar, mörker, råttor, inbillade tjuvar, hajar och spindlar. Boken är uppbyggd så att ett uppslag visar och berättar vad barnet är rädd för, på nästa uppslag är det en vuxen person (eller ett storasyskon) som säger att det t.ex. inte finns några spöken i garderoben, men att om det fanns så skulle de tycka att det var trångt och mysigt och sitta där och läsa och dricka välling. Ett spöke som dricker välling känns kanske inte så läskigt?

Visste du förresten att om det finns häxor under badkaret, så städar de där med sina små kvastar tills de blir trötta. Sen dricker de kaffe och äter kakor. Och ett ensamt monster under sängen är inte farligt, det är bara en liten filur som vill ha en lekkompis som den kan bygga lego med! Mörker behöver man inte heller vara rädd för, det är bättre att försöka bli kompis med det. För då kan man låta det ligga i ens knä så man kan sjunga en godnattvisa för det, för det tycker mörkret om.

Det visar sig att även pappor och mammor kan vara rädda, en pappa i boken är jätterädd för spindlar. Men mamman, hon säger att hon minsann inte är rädd för någonting alls, men stämmer det verkligen?

En charmig bok om de allra vanligast rädslor som barn brukar ha, och jag tror att om man läser den så kan man bocka av några punkter på ”Det här är jag inte rädd för längre-listan”!

Vem är rädd nu då?
Författare: Jeanette Jonsson
Illustratör: Emmalill Frank
Förlag: Vombat förlag
Antal sidor: 48
ISBN: 9789186589226
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Värsta syrran

I den senaste boken av Kristina Murray Brodin möter vi Rita. Hon är för liten för att vara hemma själv och hennes storebror Jorma måste passa henne en stund medan mamma fixar något på jobbet. Jorma har dock redan bestämt med Ali att de ska dra till stan och han har inte alls någon lust att passa syrran.

Det är lugnt, säger Ali. Jag kan vänta. Småungar är fett coola.

Jorma tycker att Rita kan vänta framför TV:n så att hon inte stör men Ali håller inte med, han tar istället med sig Rita ut och börjar bygga kottdjur med henne. Sen har de business ihop resten av dagen.

Som vanligt har jag testat den här boken på delar av mina båda testpaneler. Den första består av femåringarna på jobbet och det var med lite spänd förväntan som jag introducerade ett delvis nytt ordförråd för dem. Föräldrar har ju som bekant inte alltid samma syn på vilka ord som är okej och vilka som inte är det. Det förekom några fniss här och var men det allra största skrattet kom när jag läste den raden där Ali säger till Jorma att Rita är smart och att hon kommer att bli professor. Det visade sig att barnen var övertygade om att en professor är en gammal gubbe med skägg och jag slet hårt för att förklara innebörden av titeln och dess dignitet för dem. Resten av dagen förekom några ”fett coolt” här och var men det blev ingen epidemi. Elin Okodughas illustrationer är fulla av liv och glädje och det blev till en lek under läsningen bland barnen på jobbet att se vad fåglarna gjorde på varje uppslag.

Testpanel nummer två bestod i det här fallet av min egen sexåring. Han ville höra den två gånger och när jag frågade vad han gillade med boken var svaret: Alla de där orden!

Vad tycker jag själv då? Jag tycker om hur vänskapen mellan Rita och Ali skildras, Jormas protester till trots. Språket flyter väldigt fint och jag ler igenkännande åt alla uttryck men saknar kanske lite para, len, chok och jalla för att känna mig helt hemma. Boken efterlämnar en skön känsla av en lyckad dag och det är nog det här som menas med feelgood-litteratur.

Värsta syrran

Författare: Kristina Murray Brodin

Illustratör: Elin Okodugha

Förlag: Vombat förlag (2012)

ISBN: 9789186589233

Antal sidor: 28

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tusen varv runt månen och tillbaks

Johannes Sandreyo debuterade 2010 med boken Ung, bög och jävligt kär vilken handlar om att komma ut som homosexuell när man är tonåring.

I Tusen varv runt månen och tillbaks är det mobbing som är temat. 11-årige Thao kommer ursprungligen från Vietnam och han flyttade till Sverige med sin moster efter att hans mamma dött. Thao är mobbad i skolan och Sandreyo förskönar eller förmildrar ingenting utan beskriver hur Thao blir slagen, får cykeln förstörd och lämnad med ord som:

Haha, kolla! sa Zacke plötsligt och pekade på Thao. Tönten har pissat ner sig! Kolla då!
Din äckliga lilla kinesunge, sa Eleonora och spottade mot marken.

Thao brukar dra sig undan till en övergiven tunnelbanestation och en kväll möter han där uteliggaren Lufsen. Lufsen vet en massa saker om Thao och pratar om att Thao måste bli tuff om han ska klara sig där borta, innan han går ger han Thao en gammal tågbiljett från Quasambas järnvägar. En stormig kväll när Thao är på tunnelbanestationen kommer så helt plötsligt det magiska tåget till Quasamba och Thao hoppar på.

I Quasamba blir han indragen i ett smärre krig där Thao tillsammans med några vänner (vilka påminner väldigt mycket om människor från hans vanliga liv) och talande tigrar ska försöka återta regnskogen från tjuvjägarna och de blodtörstiga jaguarerna.

Det jag uppskattar med den här boken är att den är väldigt rå på så vis att den faktiskt skildrar många av de grymheter som förekommer runtom i världen. Jag läste den tillsammans med min nioåring och förklarade för honom att det faktiskt är så här det går till när det är krig. Samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om en nioåring verkligen ska behöva höra beskrivet hur tjuvjägarna spänner upp en tigerhona med rep framför hennes ungar, torterar henne till döds och sen drar loss skinnet och karvar bort köttet. Det är en fråga för varje förälder att bedöma, den rekommenderade åldern på boken är 9-12 år enligt förlaget.

Jag läste boken högt, vilket den förmodligen inte är avsedd för, och det var inte helt lätt då jag upplevde att språket inte alltid flöt på. En annan tveksamhet jag har är om en 11-åring använder uttryck som ”Du är fett flummig” och ” Jag har ändå inga cash, min upplevelse av skildringen av Thao är inte att han är 11 år men det kanske bara är jag som inte hänger med i världen? Utan tvivel behandlar boken viktiga, svåra ämnen och det med besked.

Tusen varv runt månen och tillbaks

Författare: Johannes Sandreyo

Förlag: Vombat Förlag (2012)

ISBN: 9789186589110

Antal sidor: 101

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Djungelön

Ni vet känslan när ni upptäcker en bok som gör er glada att den alls existerar. Detta är en sådan bok. Den är liten till formatet och texten är kort och koncis och illustrationerna är fantasiartade på ett mycket uttrycksfullt vis. Så behändig är den! Så otroligt bra när du önskar en saga fort och känna att den är överkomlig att läsa, men att känslan den förmedlar är så mycket större än den tjockaste tegelstenen. En bok att ta fram i gryningen när barnet mumlar: ”Läsa saga”. En bok att alltid ta fram när ni behöver färgrikedom och en skjuts in i fantasin. En bok som ger något. Tankar. Intryck. Minnen. Önskningar.

En flicka stiger i land på en ö. I alla bilder från ön ser vi tecknade luckor, dörrar till det nya. Mycket finurligt och konkret illustrerat! Steget in i något nytt vidtar om någon i boken hade öppnat dessa. De kan också vara som en öppning till någons bo. Dessa små julkalenderliknande luckor blir som en rolig gimmick i boken och något som barnet kan fråga om och efter det kan fantasierna vidare gå. På ön finns det djur med olika uppsyn, massor av färggranna växter, nya dofter och så finns det en djungelflicka. En fri, naken och stark varelse:

Vem var det? Hon ville veta. De sprang genom skogen, men djungelflickan var snabb…

Vi ser en nyfiken huvudperson, en flicka som vågar, men som också är rädd. När mörkret faller smyger faror fram, i mötet med djungelflickan klarar huvudperson av att hantera sin egen oro på ett förtrollande sätt. Det sker en yttre tydlig förvandling, men också en inre:

Nu var det inte farligt längre. De kastade sig ut i natten, och flickan hade aldrig känt sig så fri.

En bok om en flicka som söker äventyr och det är nog så uppskattat. Jag hade tyckt lika bra om boken om det var en pojke eller ett icke könsbestämt barn, som stått i centrum. Samtidigt så är det fantastiskt bra om pojkar tar del av denna bok, precis som flickor tar del av böcker med pojkar i som huvudpersoner utan att klaga. Bra böcker har huvudpersoner som oavsett kön berör dem som läser. Jag har endast erfarit glädje och nyfikenhet när jag läst den för mina söner och döttrar i skiftande åldrar.

Djungelön är en liten bok om att söka och våga och finna och hitta… sig själv! Tänk att ha gåvan att kunna skriva och illustrera. Utforma allting. Lilla Vombat förlag kan skatta sig lyckliga över denna bok. Jag hoppas på många fler alster av Sanna Borell!

Djungelön
Författare & illustratör: Sanna Borell
Förlag: Vombat förlag (2011)
Antal sidor: 43
ISBN: 9789186589103
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris