Etikett: mobbing

Uppdraget i London

Sedan urminnes tider har två hemliga sällskap kämpat mot varandra för att bevara respektive förändra historien. När Milton och Iona på något sätt råkar ändra det förgångna så att nazisterna vinner kriget, blir de indragna i ett farligt äventyr.

En tidsresa för dem tillbaka till andra världskriget och 40-talets London. Nu måste de ställa allt tillrätta. På en ubåt vid kusten är de med i en av andra världskrigets mest fascinerande händelser, Operation Köttfärs, där en död soldat och förfalskade dokument har en avgörande roll för krigets utgång. Kommer Milton och Iona att lyckas återställa historien och återvända till nutiden så som vi känner den?

Detta är en bok som är svår att lägga ifrån sig när man börjat läsa och omslaget inbjuder också till läsning. Att boken utspelar sig i Storbritannien uppskattar jag personligen mycket och det är spännande att boken skapar ett sug hos barnen vid läsning för att läsa mer om Hitler och kriget.

Gustav 10 år kunde inte hålla sig så han tjuvläste boken och läste klart den innan vi var klara med den men det verkade inte störa honom alls. Han ville veta hur det skulle gå och orkade inte vänta. Det ser jag som ett gott betyg. Att Milton mobbas och är ensam beskrivs också på ett bra sätt och det satte igång många känslor hos Philip 8 år som blev upprörd.

Läsningen flöt på bra både för mig och Gustav och nu väntar vi med spänning på nästa bok.

Uppdraget i London
Författare: Jakob och Hanna Blixt
Forn: Johan Leidefors
Förlag: Tukan förlag
ISBN: 9789179854966
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad skulle du göra då?

Ibland kan bilderna i en barnbok verkligen skapa bokens känsla på ett unikt sätt. Även historien i Pojken med stålmansdräkten skapar en unik känsla, även om den på en del sidor ger en fadd eftersmak. 

Boken handlar om lille Arvid som får en stålmansdräkt av sin mamma och vill inte bära något annat till förskolan. Alla andra barn verkar oerhört förtjusta i allt han tar sig för och alla han hjälper. Till slut måste den lagas, och lagas igen. Till slut är den så tunn att den beskrivs som en pyjamas. Arvid kan inte längre ha sin stålmansdräkt.

Så ska Arvid börja skolan och bokens berättelse vänder. Det äventyrliga och glada som förskolan ger övergår i utsatthet och mobbing redan första dagen på skolgården. Trots att han inte längre har dräkten på sig vet alla barn att han en gång inte klädde sig i annat än stålmansdräkten. Glåporden fortsätter och mammans råd är att inte bry sig. Då slutar de.

När sedan utsattheten gör pojken så illa att mamman inte längre kan blunda för situationen finns ingen hjälp varken hos klassläraren, rektor eller psykolog. Som vuxen kommer den fadda smaken och bildernas kantighet blir plötsligt mer tydlig. Den fiktiva berättelsen får en verklighetsförankring som gör att läsningen får en annan tonart.

Hur det slutar? Det kommer en ny pojke in på skolgården efter jullovet. Han är kort och tjock. Barnen vänder sin uppmärksamhet från Arvid och mot det nya offret, en ny pojke som utmärker sig. Arvid står och ser på och fantiserar om hur Stålmannen drar på sig sin tunna dräkt igen och räddar pojken. Som den hjälte han är.

Jag har läst denna bok otaliga gånger och under olika perioder i min sons liv. Varje gång hamnar vi i samtal kring situationen på skolgården, livet som skolbarn och insikten att alla barn inte är snälla. Nu när han är lite större reagerar han även på hur de vuxna i skolan reagerar på mammans samtal om Arvids utsatthet. Fiktionen blir så tydligt verklighet och skapar möjligheter att prata om det där som händer då vi som föräldrar inte är med. För replikväxlingen blir så talande;

-Tänk om alla ropade ”glasögonormen” så fort du kom till jobbet.” sa Arvid. Vad skulle du göra då?
– Jag skulle vägra att gå dit mer, sa mamma när hon hade tänkt.

Pojken med stålmansdräkten
Författare: Gun-Britt Sundström
Illustratör: Gunna Grähs
Förlag: Alfabeta (1999)
ISBN: 9789177129233
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Grodan som sa mjau

Vid en lite sjö, bland näckrosblad, stenar och mjukt gräs, bor grodan Malte. Han är som andra grodor, förutom att han säger mjau istället för kvack. De andra grodorna tycker det är väldigt roligt att reta honom för det, och därför saknar Malte vänner. Kommer det alltid vara så? Går det lära sig att säga kvack istället?

Du känner säkert igen upplägget på storyn, det är en klassisk saga om utanförskap och hur det som kan ses som udda egenskaper kan bli något värdefullt. Väldigt enkelt, men ändå väldigt bra. Människor känner sig ständigt mindre värda än andra och har svårt för att stå upp för sig själva. Därför tycker jag det är viktigt att visa upp redan för barn att olika är bra. Detta gör författaren/illustratören på ett mysigt sätt när hon låter budskapet gå genom grodorna, utan några pekpinnar.

Illustrationerna är väldigt söta och färgglada, det känns uppmuntrande att titta på dem, i kontrast till texten som står på vita sidor. Det finns många olika grodor på bilderna, men eftersom Malte är den enda med guldfärgade ögon, går det lätt att hitta honom. Det skapar även uppmärksamhet hos barnet som läser bilderna. Vart är Malte nu? Hur se hans ansiktsuttryck ut? Vad betyder det?

Ett mysigt och spännande högläsningsäventyr med tydligt budskap invävt i text och bild.

Grodan som sa mjau
Författare: Linda Eklund
Förlag: Stories & design Sweden (2016)
ISBN: 9789163793134
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tusen varv runt månen och tillbaks

Johannes Sandreyo debuterade 2010 med boken Ung, bög och jävligt kär vilken handlar om att komma ut som homosexuell när man är tonåring.

I Tusen varv runt månen och tillbaks är det mobbing som är temat. 11-årige Thao kommer ursprungligen från Vietnam och han flyttade till Sverige med sin moster efter att hans mamma dött. Thao är mobbad i skolan och Sandreyo förskönar eller förmildrar ingenting utan beskriver hur Thao blir slagen, får cykeln förstörd och lämnad med ord som:

Haha, kolla! sa Zacke plötsligt och pekade på Thao. Tönten har pissat ner sig! Kolla då!
Din äckliga lilla kinesunge, sa Eleonora och spottade mot marken.

Thao brukar dra sig undan till en övergiven tunnelbanestation och en kväll möter han där uteliggaren Lufsen. Lufsen vet en massa saker om Thao och pratar om att Thao måste bli tuff om han ska klara sig där borta, innan han går ger han Thao en gammal tågbiljett från Quasambas järnvägar. En stormig kväll när Thao är på tunnelbanestationen kommer så helt plötsligt det magiska tåget till Quasamba och Thao hoppar på.

I Quasamba blir han indragen i ett smärre krig där Thao tillsammans med några vänner (vilka påminner väldigt mycket om människor från hans vanliga liv) och talande tigrar ska försöka återta regnskogen från tjuvjägarna och de blodtörstiga jaguarerna.

Det jag uppskattar med den här boken är att den är väldigt rå på så vis att den faktiskt skildrar många av de grymheter som förekommer runtom i världen. Jag läste den tillsammans med min nioåring och förklarade för honom att det faktiskt är så här det går till när det är krig. Samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om en nioåring verkligen ska behöva höra beskrivet hur tjuvjägarna spänner upp en tigerhona med rep framför hennes ungar, torterar henne till döds och sen drar loss skinnet och karvar bort köttet. Det är en fråga för varje förälder att bedöma, den rekommenderade åldern på boken är 9-12 år enligt förlaget.

Jag läste boken högt, vilket den förmodligen inte är avsedd för, och det var inte helt lätt då jag upplevde att språket inte alltid flöt på. En annan tveksamhet jag har är om en 11-åring använder uttryck som ”Du är fett flummig” och ” Jag har ändå inga cash, min upplevelse av skildringen av Thao är inte att han är 11 år men det kanske bara är jag som inte hänger med i världen? Utan tvivel behandlar boken viktiga, svåra ämnen och det med besked.

Tusen varv runt månen och tillbaks
Författare: Johannes Sandreyo
Förlag: Vombat Förlag (2012)
ISBN: 9789186589110
Antal sidor: 101
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Max och Spillevillerna

Max och Spillevillerna är en hederlig gammal ljudsaga, fast nyskapad och svenskproducerad.

I centrum står Max, en nioårig pojke som precis flyttat till en ny stad och där blir mobbad av gänget Barfers. I skolan möter han Saga som står upp för honom och blir hans vän. Hon visar honom sedan en hemlighet, ett underjordiskt land där små Spilleviller lever. Nere i underjorden lever också de ondskefulla Dondukterna vilka planerar att komma upp ovan jord och ta över världen. De lierar sig med Barfers och allt hänger på en magisk kula som Max och Saga måste hitta innan Dondukterna gör det!

Bakom det här projektet står Stefan Sundberg som under tiden han arbetade som förskollärare frågade sig varför det inte görs några moderna ljudsagor för barn längre. Flera år senare när han blivit ljud- och radioproducent satte han sin plan i verket och det har tagit sex år att spela in alltihop. Medverkande på skivan är bl.a. Caroline af Ugglas, Kjell Bergqvist, Magnus Härenstam och Annika Lantz.

Så hur låter det då? Jo, det är en välgjord, spännande, humoristisk, medryckande bra story som framförs lysande av både proffs och amatörer. Sångerna är också de välgjorda, medryckande och trallvänliga. De skiftande stämningarna i berättelsens olika skeden gestaltas väldigt tydligt och jag lever mig verkligen in i berättelsen. Fanns det inget som var mindre bra då? Jo, jag tyckte att rösten till onda Dondukten Hess var riktigt obehaglig, särskilt som vi lyssnade vid läggdags. Sagan rekommenderas från 5 år och uppåt och jag lyssnade tillsammans med min nioåring.  Vi lyssnade som sagt vid läggdags och första kvällen blev det lite sent i säng. Jag satte på skivan och efter ett par spår insåg både jag och sonen att vi var tvungna att stänga av, det var alldeles för spännande för att han skulle kunna sova! Vi lyssnade klart nästa dag istället och tredje dagen frågade jag vad han ville lyssna på. ”Max” svarade han och när jag invände att han precis lyssnat på den sa han bara att han ville höra den igen. Det fick mig att tänka på högläsningsdebatten som jag deltog i för några veckor sedan. Lite fritt citerat så uttryckte sig Susanna Ekström, f.d. universitetsadjunkt vid institutionen för barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet, så här:

När barnet säger ”igen” – då är det kvalitativ läsning för just det barnet

I det här fallet – kvalitativ lyssning!

Max och Spillevillerna – en ljudsaga
Författare: Stefan Sundberg
Hemsida: www.spillevill.se
Spillevill Produktion (2012)
ISBN: 9789198036909
Längd: 73 min
Köp: t.ex. på Adlibris eller CDON