Johannes Sandreyo debuterade 2010 med boken Ung, bög och jävligt kär vilken handlar om att komma ut som homosexuell när man är tonåring.
I Tusen varv runt månen och tillbaks är det mobbing som är temat. 11-årige Thao kommer ursprungligen från Vietnam och han flyttade till Sverige med sin moster efter att hans mamma dött. Thao är mobbad i skolan och Sandreyo förskönar eller förmildrar ingenting utan beskriver hur Thao blir slagen, får cykeln förstörd och lämnad med ord som:
Haha, kolla! sa Zacke plötsligt och pekade på Thao. Tönten har pissat ner sig! Kolla då!
Din äckliga lilla kinesunge, sa Eleonora och spottade mot marken.
Thao brukar dra sig undan till en övergiven tunnelbanestation och en kväll möter han där uteliggaren Lufsen. Lufsen vet en massa saker om Thao och pratar om att Thao måste bli tuff om han ska klara sig där borta, innan han går ger han Thao en gammal tågbiljett från Quasambas järnvägar. En stormig kväll när Thao är på tunnelbanestationen kommer så helt plötsligt det magiska tåget till Quasamba och Thao hoppar på.
I Quasamba blir han indragen i ett smärre krig där Thao tillsammans med några vänner (vilka påminner väldigt mycket om människor från hans vanliga liv) och talande tigrar ska försöka återta regnskogen från tjuvjägarna och de blodtörstiga jaguarerna.
Det jag uppskattar med den här boken är att den är väldigt rå på så vis att den faktiskt skildrar många av de grymheter som förekommer runtom i världen. Jag läste den tillsammans med min nioåring och förklarade för honom att det faktiskt är så här det går till när det är krig. Samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om en nioåring verkligen ska behöva höra beskrivet hur tjuvjägarna spänner upp en tigerhona med rep framför hennes ungar, torterar henne till döds och sen drar loss skinnet och karvar bort köttet. Det är en fråga för varje förälder att bedöma, den rekommenderade åldern på boken är 9-12 år enligt förlaget.
Jag läste boken högt, vilket den förmodligen inte är avsedd för, och det var inte helt lätt dÃ¥ jag upplevde att sprÃ¥ket inte alltid flöt pÃ¥. En annan tveksamhet jag har är om en 11-Ã¥ring använder uttryck som ”Du är fett flummig” och ” Jag har ändÃ¥ inga cash, min upplevelse av skildringen av Thao är inte att han är 11 Ã¥r men det kanske bara är jag som inte hänger med i världen? Utan tvivel behandlar boken viktiga, svÃ¥ra ämnen och det med besked.
”Du är fett flummig” lÃ¥ter lite allmänt konstigt. Konstruerad slang?
Meningen i sig existerar absolut och används flitigt av massor av människor. Det jag reagerar på är om det är vanligt att 11-åringar använder den?
Blev ocksÃ¥ väldigt förvirrad över sprÃ¥ket och skildringen av personligheterna. Det är som om tanken var god, men för att en sÃ¥n här bok skall funka tror jag sprÃ¥ket och berättelsen mÃ¥ste stramas upp och ha mer flyt. Och slutet………
Jag hÃ¥ller definitivt med om ”och slutet…” Jag förstod inte riktigt vitsen med en del saker där.