stina wirsén – Sida 4

Film: Liten Skär och alla små brokiga

Idag har jag och Ava (snart 4 år) varit på bio och sett Liten Skär och alla små brokiga. Det var väldigt mysigt och den som sett Vem-filmerna känner igen stilen. Den här gången är det Stellan Skarsgård som är berättarröst (funkar bra!) och figurerna är förstås Liten Skär, Lilla Hjärtat, Ruta, Bosse och Masken – det vill säga det urval av de brokiga som figurerar i bebisbrokiga-serien.

Filmen innehåller en rad härliga, busiga scener med figurerna som får utlopp för alla möjliga känslor och är både dumma och snälla mot varandra. Jag känner igen ett par scener från böckerna, framför allt målandet i Gul!, men det är en väldigt fri filmatisering. En höjdpunkt är när publiken beordras ställa sig upp och göra gympa – och faktiskt gör det också. Ett charmigt återkommande inslag är när föremål ritas upp i bild medan vi ser på, som de brokiga sedan kan reagera på och använda.

Det här är en utmärkt första film att se på bio, både för att den är snäll och för att den bara är 35 minuter lång – extra bra förstås om man läst böckerna och känner igen sig. Den funkar bra för lite större barn också, även om Ava tyckte det var lite konstigt att vi skulle gå så snart, innan vi ens hunnit äta upp våra popcorn. Medföljande vuxen får också en trevlig filmstund!

Det är svårt att skriva om den här filmen utan att nämna anklagelserna om rasism som blossat upp i media på sistone. Efter att ha sett filmen har jag egentligen inte mycket mer att säga än innan. Visst kan man, om man verkligen vill, få det till att varje gång Lilla Hjärtat busar är det ett exempel på svart ondska som angriper vit oskuld, men då tycker jag att man anstränger sig lite väl hårt. Jag håller visserligen med om att det är olyckligt att Lilla Hjärtat liknar gamla rasistiska nidbilder, men detta påverkar garanterat inte barnens upplevelse av filmen och inte min heller.

Filmen får betyg 4 av 5 i SvD såväl som UNT.

Brokiga i blåsväder – mångfald eller rasism?

Snart kommer filmen Liten Skär och alla små Brokiga, baserad på Stina Wirséns populära böcker om Liten Skär, Lilla Hjärtat och de andra brokiga karaktärerna.

Som ni kanske sett har filmaffischen upprört många, som bland annat i en diskussion på Facebook och i en artikel på SVT Debatt hävdar att porträtteringen av den mörkhyade Lilla Hjärtat är rasistisk, med tydliga kopplingar till de klassiska nidbilderna golliwogg och blackface. Detta är naturligtvis extra olyckligt, eftersom en strävan med brokiga-serien är att visa upp mångfald.

Resultatet: filmaffischen har bytts ut. Men böckerna, filmen och Lilla Hjärtat förblir vad de varit.

Det här är en knepig fråga. Mörkhyade personer är starkt underrepresenterade inom barnlitteraturen och därför tycker jag det är bra att Lilla Hjärtat är svart. Men hur ”får” man framställa svarta personer? Bilden är stereotypisk, det är sant. Lilla Hjärtat är inte bara kolsvart, utan har även tjocka läppar och spretiga flätor. Är det ok, eller inte? På ett sätt vill jag säga: men det finns ju folk som ser ut så! Och tenderar inte stiliserade figurer att vara just stereotypiska? Samtidigt har jag full förståelse för de negativa känslor som kan väckas av kopplingen till de gamla nidbilderna. Som ljushyad är jag kanske inte heller bäst lämpad att uttala mig om vad som är eller inte är kränkande för mörkhyade. På den nya filmaffischen är läpparna tunnare och hade Lilla Hjärtat sett ut så från början hade kanske inte debatten behövt uppstå. Men det är ju lite sent att ändra på nu, då karaktären är etablerad.

I bloggosfären: Eva Emmelin på Lilla bokhyllan stod gapande inför kritiken. Lisa Jannerling i Barnens bokklubbs blogg påpekar att karaktären funnits länge, utan att kritiseras tidigare. Ingerun Syrén Sjösvärd på Boktjuven får brain overload och svårt att komma till en slutsats (ungefär som jag…).

Brokiga-böcker på Barnboksprat: Gul!, Sov!, Aj!, Bang!, Hej! och Alla små tokiga brokiga.

Vem är var?

Jag är ett stort fan av Stina Wirséns Vem-serie och älskar hennes sätt att illustrera och sätta texten. Karaktärerna i böckerna ser nästan ut som gosedjur som Wirsén med små medel sätter ett kroppsspråk och en mimik där hela känsloregistret spelas upp och hela tiden med en underfundig humor som även lockar oss vuxna till skratt.

Första gången jag lånade en Vem-bok på biblioteket så trodde jag nästan att ett barn fyllt i nallen med trassliga tuschstreck men det är så Wirsén tecknar sina figurer och det är väldigt charmigt. Jag gillar även att de är könlösa på något vis även om mina barn påstår att flickorna har rosa näsor och pojkarna blåa.

I Vem är var? fortsätter Wirsén med att skapa igenkännande vardagsdramatik. Nalle går från hem till hem för att leta efter sina vänner. Hos en vän finns det två mammor som oroligt säger att de inte får följa med någon obekant. Hos en annan kompis finns det en arg pappa och i ett hem har föräldrarna fest. Wirsén moraliserar aldrig utan låter barnet och den vuxne uppläsaren få reflektera själva över de dansande föräldrarna och två vinglas och en flaska som finns i bakgrunden. Kanske dricker de alkohol ofta, eller så är det bara två förälskade vuxna som sätter guldkant på tillvaron. Associationerna är fria och det blir inte fördomsfullt. Men två vänner är alltså försvunna. Var kan de vara? Nalle, kanin och nallegrisen fortsätter att söka efter katten och fågel.

Jag tycker boken har en skön stil och att den förmedlar en dörr-till-dörr handling som speglar hur olika det är hos familjerna. Wirsén är så skicklig på att gestalta mimik i djurens kroppsspråk och texten är rolig att läsa högt. Men jag saknade något att skratta åt och jag lovar, jag har skrattat högt tidigare då jag läst en Vem-bok. Trots detta, har ni inte upptäckt denna serie ännu så gör det nu. De är lätta att förälska sig i. Ny i serien som släpps samtidigt är också Vem är sjuk? Då blir nalle sjuk och måste åka akut till sjukhuset.

Vem är var?
Författare & Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201208
ISBN: 9789163871771
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Gul!

Helena Eriksson skrev nyligen om en av de nyaste böckerna i Bebisbrokiga-serien, nämligen Sov!. Samtidigt som den kom även Gul! och den har jag läst.

Gul! är en härligt charmig, tokig och kreativ färgfest, full av skaparglädje! Här möter vi de små brokiga i målartagen. Först kommer Liten Skär och målar gult. Sen kommer lilla Bosse och målar rött. Lilla Ruta målar smala blå streck. Så fint det blir! Men sen kommer Lilla Hjärtat och målar svart! Jättemycket svart! Nu syns inte de andra färgerna… men vad händer sen?

Jag tycker att Bebisbrokiga är en trevlig och annorlunda serie och jag föll verkligen för allt färgkladd i Gul!. Jag hade inte tänkt skaffa den, men när jag väl sett den kunde jag ändå inte låta bli… Perfekt för alla små barn som älskar att måla! Den här sortens pekbok håller ju längre än de allra enklaste med bara illustrerade ord.

Gul!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (juni 2012)
ISBN: 9789163871542
Antal sidor: 18
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sov!

Systrarna Wirséns charmiga små brokiga har jag faktiskt inte läst någon bok om tidigare. Däremot har jag läst många av deras ”Vem”-böcker (en del av dem har vi recenserat på Barnboksprat, se listan här). De små brokiga har dock inte undgått mig, för de finns inte bara i böcker utan även som textilier, nappar, tavlor och en del annat trevligt.

I den här boken ska alla små brokiga gå och lägga sig, men istället för att lägga sig håller de på att hoppa i sängen. När de blir tillsagda att sluta blir det många sura miner. De fem figurerna lägger sig i alla fall under täcket och liten Skär blir ombedd att släcka lampan vilket hen gör. Nästa uppslag (där lampan ju är släckt) är helt svart med bara ord, där står t.ex. ”Brak!”, ”skvojnk” och ”aj”! Vad är det som händer? Vi tänder lampan och ser efter.

När det blir ljust ser vi att de små brokiga håller på med något som ser ut som akrobatiska övningar och de blir tillsagda att de ska sova. Lilla Ruta får släcka lampan denna gång. På det här viset fortsätter det ett par gånger till, de brokiga bara busar istället för att sova när lampan släcks.

Till slut blir det tyst och vem det nu är som nattar de små (är det kanske vi som läser boken som gör det?) funderar på om de till slut har somnat, och tänder lampan för att kolla. Nu har de faktiskt somnat och blir irriterade över att lampan tänds! Morr!

Det är en charmig bok, och på sista sidan trycker min dotter som är 2 år på den tecknade lampknappen för att släcka lampan så att de små brokiga kan sova. På bokens baksida benämner man den ”Ett pekboksäventyr för de allra yngsta”. Ja, dottern gillade den helt klart. Det finns en hel radda böcker om dessa figurer, så det är bara att plöja igenom!

Sov!
Författare: Carin & Stina Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163871528
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris