Första Sagoskatten innehåller en samling med tjugo av Catarina Kruusvals bästa pek- och bilderböcker. Boken innehåller både pekboksberättelser, sagor, ramsor, ABC- och 123-berättelser och fem längre sagor som passar för högläsning. Eftersom det finns berättelser på så många olika nivåer kan boken växa med barnet och bli en perfekt bebis/dop-present.
Jag tycker att Kruusval har en väldigt mysig tecknarstil. Hon har skapat flera olika barnboksfigurer som Ellen, Olle och Fia med leksaksdjuren och har illustrerat flera kända barnvisor, sagor och ramsor. Jag gillar verkligen den fina berättelsen om Egon och rävungen.
När det gäller pekböckerna så blir det ju tyvärr inte samma sak när flera pekbokssidor ligger på samma sida på grund av det stora formatet. Pekboken som form handlar ju mycket om att bläddra och se vad som finns på nästa sida. Men det fungerar ändå bra om en kan se det som en del av en samling. Det blir som ett buffébord där en kan få smak för i vilken form och på vilken nivå som en vill läsa vidare av Kruusvals berättelser.
Första Sagoskatten är en ljuvlig samling med berättelser och boken känns lyxig med guldtryck och relief på omslaget. Det är en bok att spara och läsa om och om igen (och här finns att hämta för både min blivande tvååring och sexåring).
Barnboksprat var på ett seminarum med Catarina Kruusval på Bok- och biblioteksmässan 2012. Då berättade hon mer om hur hon tänker kring att skapa bilderböcker.
Innehåll: Den lilla grisen, Jag vill ha mat, Ellen och olle leker, Ellen och Olle badar, Imse vimse spindel, I ett hus, Mormors lilla kråka, Små grodorna, Bockarna Bruse, Guldlock, Ellen, Ellens ABC, Ellens 123, Ellens blommor, Fia och djuren på dagis, Egon och rävungen, Flyg Engelbert, Sjömansdockorna.


Jag sträckläste boken under två kvällar. Den var helt omöjlig att lägga ifrån sig. Ni kanske undrar varför den är så bra?
Stickan var professorns allra första verk. Men det var länge sedan nu och professorn har glömt bort honom. Under Ã¥rens gÃ¥ng har Stickan sett massor av varelser väckas till nästan-liv i professorns laboratorium. Alla blir de, precis som Stickan, bortglömda i professorns strävan efter att hela tiden skapa nÃ¥got bättre monster. MÃ¥nga av varelserna är aggressiva och oregerliga och Stickan har genom Ã¥ren komponerat ihop en massa olika brygder för att kunna ”bota” varelserna och ta bort deras monsterlika egenskaper. Den senaste i raden som väcks till nästan-liv är Varelsen, med sitt enda öga och tre olika armar, och han vill sÃ¥ gärna att han och Stickan ska vara bästaste vänner. Men Stickan vill helst bara gömma sig i sin vrÃ¥ i  Grotteskog slott.
2010 erhöll Kitty Crowther ALMA-priset med motiveringen:




