rabén & sjögren – Sida 36

Det handlar om dig

det handlar om dig När ett ungt hjärta längtar efter att få var en del av någon annans sfär och bli till i den andres ögon, är det bara inte så lätt. Varför faller någon för en person, som kanske inte är den enklaste att falla för? Jo, för att det finns något där, en klang som vibrerar ändå in till det egna längtande hjärtat. Två ensamma själar. Beskrivet i korta stycken. Vardagens tristess och så festens absurda overklighet med därtill hörande berusning, komna av både drycker och känslosvall.

Om att vilja, men att inte kunna. Om att våga närma, men ändå känna ett övermäktigt motstånd. Jaget är en flicka som är 15 år och som under en fest möter en jämnårig pojke. Han är lite svårmodig och fin och har en konkav bröstkorg och beniga höfter, tillika finns där ett spännande ryskt ursprung. Fysiken och det fysiska beskrivs så att det känns igenom bokens pärmar in till mitt erfarna hjärta. Det får mig att minnas att vara 15 år och den där känslan av otålighet och inväntan på att det riktiga livet ska börja någon gång.

Platsen är Stockholms innerstad och tidsspannet endast några månader. Det är slitsamt i hjärtat att känna, att vänta, att vilja vara nära någon. Vilsna hjärtan som dricker och som kysser fel och sedan turerna och känslorna som följer i spelet i förälskelsens dramatiska efterdyningar. Det gör ont när en skiljelinje uppstår mellan det fina som hänt och det som följer efter att ett litet steg åt fel håll tagits. Steget som får allt att falla sönder och ingen väg tillbaka verkar möjlig. Eller?

Tiden kanske läker och möten kan möjligen ske igen. Att tålmodigt vänta. Men är det värt det? Författaren Sandra Beijer, som sedan 2005 skriver i bloggen Niotillfem, är även utbildad copywriter. Hon debuterar här med en bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Barn, katt och hund klev över mig, alternativt la sig vid min sida och jag bara läste. Det är tidlös igenkänning och för mig också ålderslös. Språket har en slags poetisk klang mitt i de tydliga, klara och kännbart starka orden.

Det handlar om dig
Författare: Sandra Beijer
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 198
ISBN: 9789129690965
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Dömd

Tre barn och tre öden. Deras mammor anses vara farliga då de är dömda för mord. Stämmer det verkligen? Barnen kan inte tro det och lider verkligen när de tvingas komma till en fosterfamilj, som styrs med okuvlig järnhand av den ytterst osympatiska Gunvor, en slags härskarinna på gården Himmelsfrid. Hennes religiöse make Gillis framstår i inledningen mer som en blid statist, men det verkar vara en slags yta. De båda döljer något gruvligt. Vad?

På Himmelsfrid sätts barnen under en satanisk bevakning, därtill med generös utdelning av olikartade straff. Tanken är att barnen ska bli till gott folk, trots deras skamfulla bakgrund. De tre barnen: Amir, Lo och Vidar ser att deras enda möjlighet till att stå ut den tid som de tvingas vara inspärrade, är att hålla ihop, och denna tillit och styrka ska leda dem till en väg ut från fosterfamiljshelvetet och kanske kan det ske inom en snar framtid? De måste helt enkelt fly och göra allt för att ta reda på sanningen om sina älskade mammor.

Det är på ett sätt starka barn alla tre, Lo tycker jag dock framställs som den starkaste av dem. Amir är mer naiv i sin framtoning, men han är också den yngste av dem. Sedan är det Vidar, som varit ett tag på Himmelsfrid innan de andra två anlände. Går han verkligen att lita på? De har även varsitt magiskt skyddsdjur, egid kallad, ett djur som beskyddar och vägleder. De finns omkring barnen och vakar och uppenbarar sig oväntat för dem. Det är som om djuren inväntar något. Djuren är grävling, lodjur och örn och så sakteliga inser barnen att de själva är en del i något fullständigt magiskt.

Det är en spännande berättelse i en bra språklig framställning och den skapar en känsla för utsatta människor. Det är enkelt att ta ställning för barnen. Känslan för fosterföräldrarna ger kalla kårar och en avsmak för de uppenbart onda sidorna de framvisar. Är de onda på riktigt och varför? Boken väcker många frågor och även barnen upplevs sammansatta, då de kan reagera oväntat och inte alltid gott, för de är under ständig utveckling. Denna bok är del ett i en magisk trilogi, Amargi kallad, för omkring åldern 9-11 och då både språk och innehåll är lovande, så är det verkligen något att se fram emot.

Författaren Pascale Vallin Johansson har flera budskap i sin trilogi och ett är att barn aldrig får dömas för sina föräldrars eventuella brott och inte heller för vilket socialt arv eller kulturella bakgrund någon har. I DN står vidare att läsa om författaren och hennes tankar:

– Vi kan alltid se på saker och ting från olika håll, och när vi dömer någon annan så har vi oftast inte hela bilden. Att få en djupare förståelse för andra kan också ge en djupare förståelse för oss själva. Det vi själva brottas med, som exempelvis vilka vi egentligen är eller varför det finns orättvisor, brottas också andra med.

Dömd
Författare: Pascale Vallin Johansson
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 182
ISBN: 9789129689051
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den lilla Sjöjungfrun

Framför mig ligger en bok som är förföriskt vacker, så lockande i sin framtoning att mitt skönhetssinne inte kunde motstå den. När jag öppnade och bläddrade förfördes jag ytterligare av sjöjungfruns ljuva varelse, silverglans och glitter, de fantastiska färgerna, formerna och mönstren. Inledningsvis förträngde jag att ursprungssagan inte vänder sig till de yngsta. Den estetiska ytan leder så småningom till det djupare, delvis etiska, innehållet – det fördjupade som finns under ytan.

H.C. Andersen skrev inte sagor för små barn; jag kan inte skylla på honom för att ’sagan’ i föreliggande version är oförfalskad – inte tillrättalagd för de yngsta. Möjligen kan jag erkänna mig förd på villovägar av Disney; efter film och tv-serier vet varenda unge vem ”Lilla Sjöjungfrun” är. Även om jag själv bara har sett fragment av varianterna i vår tids tecknade filmproduktion tycks det uppenbart att Disney vänder sig till en ung publik medan upphovsmannen vänder sig till en betydligt äldre. Även om miljöer och karaktärer är de samma, liksom huvudsaklig handlingslinje, så vill jag påstå att andemeningen i Disney-produkterna skiljer sig från den ursprungliga tanken.

Först en överblick av handlingen: Den lilla Sjöjungfrun är den yngsta av sex systrar som bor i ett palats på havets botten tillsammans med sin far och farmor. Vid femton års ålder tillåts varelserna att sätta näsan över ytan och besöka världen ovanför, de olika individerna/systrarna upplever och uppskattar helt olika saker. Eftersom ’vår’ jungfru är yngst får hon höra de andras berättelser innan det är dags för hennes egen uppstigning. Hon frågar alla som har erfarenheter för att få veta mer – och hon längtar! När dagen kommer får hon syn på ett vackert skepp där en vacker ung prins har fest. Men så kommer stormen och skeppet bryts sönder. Sjöjungfrun räddar prinsen men gömmer sig sedan, han blir funnen av en ung kvinna. Efter sitt besök i ’den andra världen’ återvänder Sjöjungfrun ofta dit men det centrala är prinsen och längtan efter att få vara hos honom. För att nå sina mål är hon beredd att göra stora uppoffringar…

Dels ville hon se mer av prinsen, dels ville hon veta mer om människornas värld och om människolivet. Hon får kännedom om hur skillnaden vid livets slut mellan sjöjungfru och människa ser ut: en sjöjungfru blir trehundra år och försvinner sedan som skum på havsytan medan en människa lever kort men har en odödlig själ. Hon vill vinna prinsens kärlek OCH få en odödlig själ. Frågan är vilken läsning som poängteras i olika generationers och mediers versioner, var ligger tyngdpunkten i förmedlandet: kärlekssaga, livsproblematik eller de små sjöjungfrurnas undervattensliv och äventyr.

För bokens lilla sjöjungfru visar sig vägen till målen under en längre sträcka vara gemensam: i den undre världen går hon till sjöhäxan som lovar att göra ’den lilla’ till människa åtminstone till det yttre, men det kommer att innebära stora lidanden som kroppsförändringar och stympning – hon får exempelvis betala med sin röst och tunga. Hon säljer sin sjöjungfruidentitet till en ond makt för att få två ben och en själ. För att komma vidare i kärlek tillkommer en samling villkor och regler. Kommen till önskat land går det inte riktigt som hon har tänkt sig och hon ställs, med bistånd från systrar som vill rädda henne, inför frestelsen att döda sin kära. Men nu var det ju inte enbart ägandet av prinsen som var målet, kärleken och den odödliga själen vägde tyngre och förde henne till himmelska höjder.

Vad är en sjöjungfru? Ett väsen som enligt tradition och myt med hjälp av ett bländande vackert yttre och skönsång ska locka sjömännen till sig i havet, med vilseförande och männens död som följd. Allt detta bröt ’vår lilla jungfru’ mot – hon ville bli människa. Vad handlar Den lilla Sjöjungfrun egentligen om? Vem är hon, vad vill hon uppnå? Sagan kan läsas på många sätt och en mängd frågeställningar kan aktualiseras med hjälp av handlingen, exempelvis: Integrering, kulturkrockar; genusproblematik/traditionella roller; kroppsfixering; frestelser, religion, etik, traditioner; historia; att vara någon annan än den man är/byta identitet; vad är kärlek, uppoffringar/martyrskap; band till familj och släkt/den egna individen…

Textmässigt ligger den nyutgivna bok jag har framför mig mycket nära en längre variant från 1980-talet, som jag jämförde med eftersom jag tyvärr inte har tillgång till originalet. Den aktuella är dock komprimerad – inte lika utbroderad och detaljrik som den mer ursprungliga texten – delar av H.C. Andersens målande text ersätts här av Charlotte Gastauts fantastiska bilder – en kompromiss som enbart är till fördel. Jag skulle starkt rekommendera just denna utgåva till lärare med elever från 11 år och uppåt, de vackra bilderna och berättelsens möjligheter som diskussions-/uppsatsunderlag gör den lockande och viktig för en bred målgrupp.

En vacker bok med en klassisk berättelse där bilderna lockar yngre barn än ’sagan’ är skriven för.

Titel: Den lilla Sjöjungfrun
Text: H.C. Andersen
Illustrationer: Charlotte Gastaut
Bearbetning och översättning: Suzanne Öhman
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 23
ISBN: 9789129691559
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ett vilset barn i de vuxnas värld – roller och förväntningar

Mitzi vill att allt ska vara som vanligt – så att hon känner igen sig. Mitzi vill vara den hon är – och kan inte fatta varför hon ska låtsas vara någon annan! Hon vill räkna matte i lugn och ro – inte bli störd av förändringar som hon inte förstår.

I skolan är det snart jullov och istället för matte tycker fröken att de kan rita – Mitzi vill räkna matte, som de brukar göra på mattetimmarna. Strax innan har fröken, efter att först ha byggt upp det kommande med dramatik, släppt bomben; först satt alla andäktigt tysta, efter tillkännagivandet utlöstes det allmänna jublet – ’som förväntat’ och på beställning.

Men vilken var då informationen som gavs och vilket var budskapet? ”Nästa torsdag, alltså…” (…) ”Då ska vi inte ha några lektioner alls. Då blir det…” (…) ”Maskeradbal!” (…) ”För hela årskurs ett!”

Mitzi är nollställd, och inte blir det bättre när ytterligare information delas ut i skriftligt format. Förvirrad, och utanför gemenskapen av alla som är lyckliga och redan har läst lappen, kämpar hon sig igenom de långa och obegripliga orden utan att bli särskilt mycket klokare. Runt om henne surrar luften av röster som talar om ’vad de ska vara’. Mitzi förstår inte. När hon kommer hem glömmer hon lappen i ryggsäcken.

Pappa hittar lappen och skrider lyckligt till verket: Mitzi ’ska vara’ punkare! Tålmodigt men fortfarande lika oförstående låter hon honom hållas, tills mamma kommer hem och tar över. Mammans fantasi vet inga gränser – och nu har offret åtminstone förstått att det handlar om att klä ut sig – och det till varje pris – och så får mamma hållas tills hon ger upp och överlämnar uppdraget till en teaterkostymör, som även hon får se sig besegrad av en oförstående liten flicka.

Farfar ger henne en nyckel till mysteriet, men Mitzi lyckas inte låsa upp, hur hon än försöker; hon förstår inte varför hon ska vara någon annan än sig själv och hur hon ska kunna bli det! Farfars egen idol, Charlie Chaplin, som Mitzi är väl förtrogen med, accepteras och förvandlingen sätter igång. Men figuren som Mitzi möter i spegeln når inte in till hennes eget innersta – trots att farfar hjälper henne att träna och förklarar hur hon ska gå in i en roll.

När Mitzi möter spårvagnskonduktören, som hon själv ser upp till, i andra kläder och annan miljö än hon är van att se honom i, överväldigas hon av en stor och oförklarlig sorg. Först här, i det konkreta som berör henne, kan Mitzi ta till sig vad det handlar om att gå in i en roll med hjälp av en förklädnad.

Mitzi på maskerad är en viktig bok! Alltför många vuxna förutsätter att alla barn har samma typ av förståelse, tycker att samma saker självklart är roliga. Lärare och föräldrar glömmer att förklara och förankra – och kolla upp att alla har tagit till sig budkapet, vad det hela går ut på. På flera sätt framgår att Mitzi inte är ’som alla andra’ – men hon är som många andra – fler än ’vi’ räknar med. Själv både känner jag och har träffat människor i olika åldrar som har blivit utsatta för samma behandling som Mitzi (i bland har begreppet bokstavsbarn viskats omkring dem). Egentligen kanske det inte handlar om barnen, utan om de vuxna som inte möter det barn som faktiskt står framför dem.

Mitzi har inte så lätt för att läsa och ta till sig det skrivna; mammans rika fantasi är blad det värsta hon vet; hon tycker inte om kalas och hon gillar inte att rita. Däremot förstår hon att det inte är någon idé att ge pappa en färgglad tröja när han bara använder svart – det är nämligen logiskt. Flickan vill ha struktur i tillvaron, inte överraskningar; matte är hennes starka ämne; hon vill ha lugn och ro och uppskattar strategispelet schack. Hon vill och behöver förstå, är inte sorten som bara accepterar och sväljer det som serveras.

En bra och charmig högläsningsbok vars titel och utsida inte riktigt motsvarar bokens innehåll – jag tror att Mitzi skulle tycka att ytan var just ytlig. Säkert är det många fler som känner igen sig än vi anar, och det finns många Mitzi som väntar på att ’förlösas’! Mårten Sandén har även skrivit Mitzi i mitten som finns recenserad här på Barnboksprat.

Titel: Mitzi på maskerad
Text: Mårten Sandén
Illustrationer: Åsa Arnehed
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 70
ISBN: 9789129687637
Jämför priser och provläs
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Glädje kan hjälpa en medmänniska att bli granapa :-)


Trollet och Dennis leker rymdlekar ute, men när de får syn på trädroten som formar en liten koja byter leken plötsligt inriktning, och ett inredningsprojekt tar vid. Men vilka är de små bosättarna och var kommer de ifrån? Med hjälp av fantasi, kreativitet och forskning/vilja att veta mera, får barnen med både sina föräldrar och andra vuxna i sitt i engagemang för de små figurerna.

Dennis och Trollet inreder under trädroten; de bygger små sängar av pinnar och förser dem med madrasser av skumgummi och tyg, men vem ska bo i kojan och ligga i sängarna? Barnen gör små figurer av grankvistar, kottar och snören men tycker att de blev så fula att de gräver ner dem när de går hem och äter. När de kommer tillbaka är sängarna upptagna av barriga, små sovande filurer.

De små påstår att barnen är monster och hävdar med pipiga röster att de själva är människor, som behöver sova mycket. Utan att fråga de små bestämmer sig barnen för att leka med dem – om de nu ändå om de ska bo där så kan de vara som våra dockor, som vi hade bestämt vår lek från början. Men man kan inte hantera små människor hur som helst, då protesterar de – och inte kan man ge dem vad som helst att ära heller; små runda och salta saker ska det vara säger lilla Yngve, som är störst. Medan barnen hämtar oliver smiter katten ut. Det faktum att de små människorna blir rädda och inte minns, får barnen att försöka förstå och ta reda på mera om vad de egentligen är för några. Att de små människorna dessutom tillägger att de kommer att minnas om de blir glada sätter igång ytterligare aktiviteter.

Genom att beskriva, visa och teckna söker de svar hos föräldrar, som trots goda försök inte kan svara. Via internet får de kontakt med en expert på Naturhistoriska museet som efter beskrivningen kan berätta att de små är granapor, och hänvisar till biblioteket. Men i boken står inget om hur man gör granapor glada, Trollet och Dennis måste helt enkelt prova sig fram, och utgår från det de själva tycker är roligt. Hur barnen än anstränger sig blir granaporna inte tillräckligt glada för att minnas var de bor, men så av en tillfällighet råkar de hitta barnens grandockor…

Berättelsens uppbyggnad sätter igång fantasi, kreativitet och aktivitet på ett pedagogiskt sätt: vilken metod ska man använda för att ta reda på mer, och hur ska man tillämpa sina vunna teoretiska kunskaper – överföra dem till praktisk problemlösning, och slutligen nå målet; granaporna vill hem igen, men var bor de, och hur ska barnen få dem att bli så glada att de minns var de bor? Dessutom uppmuntras till konkret skapande och utomhuslek, tips på material som finns tillhands för de flesta.

Om man är glad minns man bättre. Om man hjälper andra blir man glad. Om andra människor i olika positioner, åldrar och storlekar engagerar sig når man lättare sina mål.

Annalena Hedman och Emma Göthner har gjort ett bra arbete och granaporna är jättesöta, dock: Granaporna är klassificerad som en ”Läsa själv” – bok; till innehåll och idé har jag inget att invända men meningarna är ofta långa, innehåller långa ord och har då och då en knepig uppbyggnad, vilket gör att det inte är en lättläst bok för nybörjaren.

Titel: Granaporna
Text: Annalena Hedman
Bild: Emma Göthner
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN 9789129689228
Antal sidor: 60
Jämför priser och provläs:
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris