Alla kroppar har inte ägg. Några har och andra har inte. | Hur en bebis växer beror på vilka berättelser som ägget och spermien berättar för varandra, och på vilken livmoder som ägget växer i.
Det finns många böcker om hur barn blir till. Oftast förutsätter de en hel del om hur familjer ser ut. De lite modernare kanske berättar att familjer inte nödvändigtvis består av en mamma och en pappa. Kanske nämner de adoption, kejsarsnitt och andra avvikelser från normen, men varianterna framställs i regel som just avvikelser. Kanske är det inte så roligt för familjen som läser att vara den där avvikelsen. Och hur känns det om man inte passar in ändå, trots att boken tar hänsyn till avvikelser?
Hur görs bebisar? är en bok som strävar efter att inkludera alla och såvitt jag kan se så lyckas den riktigt bra. Vi får veta att det behövs ett ägg, en spermie och en livmoder för att det ska bli en bebis. Vi får veta att vissa kroppar har dessa komponenter, andra inte. Inte någonstans nämns ord som mamma, pappa, man eller kvinna.
Det är en snäll berättelse illustrerad av glada bilder på ett fantasifullt och kreativt sätt. Skillnaden är milsvid om en jämför med detaljerade kultklassikern Filip frågar, som nog fått många läsare att rodna. Hur görs bebisar? är mer en fin berättelse än en späckad faktabok, samtidigt som den lägger en bra informationsgrund och uppmuntrar till vidare prat och fördjupning i det som gäller för just den aktuella familjen.
Hur görs bebisar?
Författare: Cory Silverberg
Illustratör: Fiona Smyth
Förlag: Olika förlag, mars 2014
Antal sidor: 46
ISBN: 9789185845750
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Saffa har ett eget rum hos sin farfar där hon får sova över när hon har lust. Just den här dagen har Saffa och hennes marsvin Parmesan gjort just det och när frukosten är avklarad klagar Saffa på att de är uttråkade samtidigt som farfar börjar leta efter sin klackring. Saffa föreslår att de kan leta reda på den och eftersom farfar misstänker att den försvunnit i avloppet visar han dem en lucka i golvet som leder ner till en guppande ubåt. Saffa och Parmesan får låna den och de ger sig ut i havet för att leta reda på farfars klackring. Det är ett uppdrag som inte visar sig helt enkelt, det finns massor av saker som blänker på havsbotten och Saffa och Parmesan är inte de enda som vill ha dem!
Boken är fylld av språkglädje och underfundigheter. Rimrytmen, busigheten och de rappa replikerna får mig att tänka på Barbro Lindgrens vilda bebi. Det är en värld utan gränser där man kan göra precis vad man bestämt sig för, men inte utan samvete.
Orättvist är en barnbilderbok för barn mellan 0-3 år och handlar om syskonrivalitet. Varför får Lillskrot åka vagn och Storskrot gå? Varför får Lillskrot kladda med maten medan Storskrot måste sitta rak i ryggen och sköta sig. Halvvägs in i boken vänder handlingen. Nu är det Storkrot som får stanna uppe medan Lillskrot får gå och sova. Storskrot får använda saxen men inte Lillskrot. Orättvist? Ja, från barnens egna perspektiv kan det vara orättvist men här visas också sympati och förståelse för varje barn och i den ålder de befinner sig.
Jag gillar även retrokänslan i bilderna. Barnen har korta frisyrer. Man ser inte ens vilket kön de är utav. Mamman har kort hår och pappan bär färggrant halsband. Föräldrarna delar också hushållet kan man märka av. Men allt detta kommer väldigt naturligt och inget som skrivs på näsan hos läsaren. Att barnen också är mörka medan föräldrarna ljusa gör att tankarna förs till att de är adopterade men även detta blir ett naturligt inslag i berättelsen.