Eftersom författaren till den här boken är vår egen Barnbokspratare Sanna Juhlin fick vår återkommande gästbloggare Jill Sundstedt skriva om den.
När jag berättade för barnen (numera 7,5 och 5,5 år gamla) att vi skulle recensera en bok av samma författare som skrivit Elaka fröken fårskalle blev de jätteglada, eftersom de tycker så mycket om den boken. Efter en tids väntan kom boken i brevlådan och när barnen kom hem från skola och förskola låg den på soffbordet och väntade. De började genast bläddra i den och titta på bilderna och fantisera om vad den kunde handla om.
Några dagar senare kröp vi upp i soffan och läste boken tillsammans. I Ett hus med många dörrar av Sanna Juhlin, med illustrationer av Millis Sarri, får vi träffa Pascal som flyttar till ett hyreshus tillsammans med sin mamma. I huset bor många människor, men inga som Pascal och hans mamma känner. Medan mamma packar upp ger sig Pascal ut på upptäcktsfärd i hyreshuset och träffar sina nya, spännande grannar. Beskrivningarna av grannarna och deras personligheter kompletteras med färgglada och livfulla bilder som gör att man som läsare verkligen blir delaktig i Pascals och grannarnas möten.
Ett hus med många dörrar är en bok man blir glad av och barnen gillade berättelsen och dess illustrationer. Själv hade jag nog förväntat mig en bok i samma stil som Elaka fröken fårskalle och jag blev därför ganska överraskad när jag följde med Pascal på hans äventyr. Den här boken liknar inte Elaka fröken fårskalle på något sätt, men det gör absolut ingenting. Jag tycker det är roligt att få lära känna Pascal och hans grannar och jag blir glad när jag läser boken och det blev barnen med. Barnen gav den högsta betyg eftersom de tyckte den var bra, rolig och hade fina bilder. Ella sa att ”om en triljon är det högsta man kan få, så får den en triljon.”
Ett hus med många dörrar
Författare: Sanna Juhlin
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Vombat förlag (april 2013)
ISBN: 9789186589301
Antal sidor: 28
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Om gästbloggaren:
Jag heter Jill Sundstedt och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.
Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.
I den första boken om bebisen Super-Charlie fick vi reda på hur det kom sig att han blev en superhjälte, hur han fick sin mantel och hur han stack iväg och ordnade upp en sak på sitt eget lilla (stinkande) vis.
I den här boken är det han som tar reda på hur det egentligen ligger till med storasysters försvunna gosedjur Glennis. Är det verkligen så att det har varit inbrott hos familjen under natten? Och varför skulle det enda som blivit stulet i sådana fall vara ett gammalt gosedjur? Super-Charlie vaknar av att storasyster är helt förtvivlad, i rena förskräckelsen lyfter han från sängen (han kan flyga) och ser sig snabbt omkring för att försäkra sig att ingen har sett det. Det är nämligen bara mormor som känner till hans superkrafter.
Alla i familjen letar högt och lågt, men ingenstans finns Glennis. Pappan som är polis berättar att de tagit en gosedjurstjuv på bar gärning bara häromdagen. När familjen åker iväg jobb och skola är Charlie kvar hemma med mormor. Charlie är lite sur eftersom han inte kommit underfund med hur han ska göra för att använda sin superhörsel. Under dagen letar han och mormor ledtrådar i storasysters rum, och de hittar faktiskt flera saker som verkar intressanta…
När pappan kommer hem från jobbet och har med sig ett nytt gosedjur till dottern blir det inte riktigt som väntat, dottern blir inte alls glad utan börjar stortjuta! Här kan man som vuxen läsare börja ana vad det är som faktiskt här hänt; gamla stinkande mjukisdjur och gosefiltar….vad har man inte själv haft lust att göra med dem?
Super-Charlie kommer såklart att lösa ”mysteriet”, och allt blir till slut frid och fröjd förstås. Illustrationerna är gjorda av Millis Sarri, som i maj förra året berättade för Barnboksprat om hur en illustratör arbetar. En kul detalj att nämna när det gäller illustrationerna: på ett uppslag ser man familjens tv, och där är det en bild tagen från ett verkligt tv-program, nämligen ett avsnitt av ”Let’s Dance” där man ser Camilla Läckberg (bokens författare) dansa!
Charmig story, jättefina illustrationer och en fråga i slutet av boken som jag tror antyder att det kommer fler böcker om Super-Charlie.
Super-Charlie & gosedjurstjuven
Författare: Camilla Läckberg
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Tukan förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789174015409
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Eftersom författaren till den här boken är vår egen Barnbokspratare Sanna Juhlin fick vår återkommande gästbloggare Jill Sundstedt den äran att recensera Elaka fröken fårskalle!
I måndags, när vi kommit hem från jobb/skola/dagis, myste jag och barnen ihop oss i soffan med en bok. Den här gången valde barnen Elaka fröken fårskalle av Sanna Juhlin och Millis Sarri. De uppskattade verkligen boken och kommenterade mycket utifrån bilderna, men de funderade över varför det faktiskt inte var något får med.
Elaka fröken fårskalle handlar om en klass som ska få en ny fröken. Deras nuvarande fröken är världens bästa fröken, men hon väntar barn och därför ska klassen få en ny fröken som heter Olga Fjor. Fjor, tycker barnen låter som får, och de bestämmer sig för att deras nya fröken kommer att vara en elak fröken fårskalle.
När Olga Fjor kommer till skolan har barnen redan bestämt sig för vad de tycker om henne, och de ger henne egentligen ingen chans. Istället för att lyssna på fröken så sitter de och viskar med varandra, och när det är lunch sätter de sig vid det minsta bordet så att fröken inte ska få plats. Men trots att barnen inte är särskilt snälla så ger inte fröken Olga Fjor upp, och hur det går för henne får ni veta om ni läser boken.
Efter att vi hade läst färdigt boken hade jag och barnen en härlig diskussion kring hur man egentligen ska vara mot varandra, och hur man känner när man inte får vara med. Vi tittade på bilderna som mycket väl illustrerade hur skolbarnen betedde sig.
Som både förälder och lärare kan jag verkligen rekommendera boken. Den lockar till goda samtal med barnen kring hur man ska vara gentemot varandra, bilderna är underbara att samtala kring och boken har ett mycket bra budskap.
Elaka fröken fårskalle
Författare: Sanna Juhlin
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Författarhuset
Antal sidor: 28
ISBN: 9789189390928
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Om gästbloggaren:
Jag heter Jill Sundstedt, jag är 34 år gammal och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.
Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.
I min roll som mamma blir det också mycket läst. Mina barn vill gärna att vi läser böcker tillsammans. Just nu läser vi faktiskt Ronja Rövardotter på kvällarna. Det är så härligt att uppleva barnens skratt då de föreställer sig bilden av något roligt som beskrivs i boken. Man märker att de faktiskt sitter där och föreställer sig det man läser. Nu har dottern precis lärt sig läsa och min förhoppning är att hon så småningom vill ta över min samling av Systrarna P-böcker.
Äntligen landade superhjälten Super-Charlie hemma hos oss idag, mycket efterlängtad eftersom jag var väldigt nyfiken på boken. Själva berättelsen är helt ok, men den stora behållningen för mig är illustrationerna som jag är tokförtjust i!
Lilla Charlie får inte vara en vanlig bebis särskilt länge; redan på bb händer det som gör honom till en superhjälte. Två stjärnor krockar och blir till fint stoft, en del av det letar sig ända ner till jorden och faller in genom fönstret på den lilla sovande bebisen. Första gången man ser hans superkrafter är när han liksom svävar en bit över skötbordet för att underlätta för pappan när han ska byta blöja varpå pappan blir så rädd att han svimmar! Charlie är inte bara fysiskt försigkommen, han är väldigt smart också! Han tycker att det är ganska kul att låtsas vara en vanlig bebis, förutom det faktum att han ibland är tvungen att gå omkring med en vidrig stinkande blöja på sig. När ingen ser går Charlie på toaletten precis som de stora gör. När hans mormor pratar bebisspråk med honom får han bita sig i tungan för att inte säga åt henne och rätta henne när hon säger ”skärde” istället för ”skar”!
Det är faktiskt mormodern som sedan får veta om Charlies superkrafter; när hon upptäcker Charlie som just håller på att ta sig lite mellanmål ur kylen i form av prickigkorvmackor blir hon nästan inte ens förvånad utan utropar ”Jag visste det! Nåt skumt var det!” Det är också mormor som hjälper Charlie med ett stort problem som han har. Han vill så gärna hjälpa sin storebror som är mobbad av en av de större killarna i skolan, men för att kunna göra det måste han lära sig att flyga. Det går inget vidare alls de gånger han försöker. Men mormodern kommer men den smarta idén att det såklart behövs en mantel för att kunna flyga – det har ju alla superhjältar!
Vad gör då Super-Charlie för att hjälpa sin storebror? Jo, han flyger hem till den elaka killen och med sig har han…något som du får reda på om du läser boken! ;-)
Jag läste en intervju med Camilla Läckberg i senaste numret av Ica-kuriren där hon berättar att det är jätteläskigt att skriva en barnbok jämfört med de deckare hon tidigare skrivit: ”Barn låtsas inte, så det är upp till bevis. Man har färre sidor och färre ord på sig att berätta en historia och måste vara rakare i språket, det är en stor utmaning”. Just det här med språket tänkte jag faktiskt på när jag läste Super-Charlie för min son; det känner jag att Camilla Läckberg måste jobba mer på i nästa bok om Charlie (det är tänkt att det ska bli en hel serie om superhjälten). Boken är tänkt för åldersgruppen 3-6 år och med det i åtanke tycker jag att texten är både lite för lång och aningen för avancerad i ordvalet. Visst är det bra att det finns nya ord i böcker så barnen utvecklar sitt ordförråd, men jo…det kändes som det var lite för mycket ”svåra” ord. Superhjältedådet i boken (hämnas på killen som mobbade storebrorsan) var för all del hedervärt på sitt sätt, men lite häftigare och coolare äventyr tycker jag nog att Charlie ska få vara med om i framtiden!
Super-Charlie
Författare: Camilla Läckberg
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Tukan förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789174012385
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
När jag såg reklam i en tidning för boken Super-Charlie (som jag också recenserat) blev jag så himla glad! Inte för att Camilla Läckberg skrivit en barnbok vilket i och för sig är trevligt, utan det som gjorde mig glad var att jag kände igen namnet på illustratören! En gång i tiden (för sisådär 16-17 år sedan) jobbade jag på en hamburgerrestaurang och en av mina kollegor var otroligt duktig på att teckna; jag minns att hon gjorde en jätterolig bild med karikatyrer av oss som jobbade skift tillsammans. Och den tjejen, Millis Sarri, är alltså hon som har illustrerat Super-Charlie! Jag tänkte att det vore skoj att få veta hur en illustratör arbetar, så jag skickade ett meddelande till Millis på Facebook och frågade om hon skulle kunna tänka sig att berätta för Barnboksprat om hur hon jobbar, och det ville hon gärna!
Vad menar författaren?
När man ritar till en barnbok illustrerar man författarens ord och det gäller att klura vad författaren egentligen menar och säga det i bilder. När jag får en text framför mig så växer en bild fram inne i mitt huvud, jag ser karaktärerna och miljöerna i skissform. Jag skissar inne i huvudet först, sen på papper. Det gäller att alltid ha skissböcker hemma; det måste ligga en vid nattduksbordet för ofta ploppar bra ideér ut precis innan jag somnar! Sen är det dags för karaktärerna och då går jag igenom vad de har för kännetecken, personlighet och förmågor. Är det en snäll person gör man linjerna lite runda och mjuka, är det en elak person gör man mer raka, hårda streck.
Uppdrag Super-Charlie
För ungefär ett år sedan damp det ner ett mail i min inbox, det var från någon Camilla som skrev att hon i vanliga fall skrev deckare men att hon nu skrivit en barnbok och undrade om jag ville illustrera den. Hon hade letat sig igenom hundratals illustratörer men blivit kär i just mitt bildspråk. Camilla Läckberg, tänkte jag, coolt att någon med samma namn också skriver deckare…Sen klickade jag på länken längst ner i mailet och kom till DEN Camilla Läckbergs blogg. Självklart höll jag på att ramla av stolen och ropade på min man att han måste komma och läsa! Sen blev det en glädjedans runt huset!
Arbetet med Super-Charlie
Camilla ville att karaktärerna i boken skulle vara baserade på hennes familj, så jag fick en drös foton och en beskrivning. Super-Charlies båda syskon fick jag mer fria händer med, så de liknar väldigt mycket mina barn, man använder sig ju av de närmaste referenserna. Jag skissade upp karaktärerna och mailade Camilla som blev nöjd! Själva Super-Charlie fick vi skissa på en del tills vi hittade den riktiga, men han kom fram till slut!
Efter det fortsätter arbetet med att skapa miljöerna; Camilla berättade hur hon föreställt sig, men det mesta kommer ur min fantasi. Jag gör först blyertsskisser som jag scannar och ibland färglägger snabbt i datorn. När jag fått godkänt fortsätter jag att göra klart bilden; t.ex. Googlar jag referensmaterial; biblioteket i Super-Charlie till exempel. Vad finns i ett sådant? Vilka färger? Hur ser golvet ut?
Arbetsgång och tekniker
När jag ritar ramlar pennan bara på innan jag hinner med och det kommer ut någon ny detalj .Jag illustrerar oftast i datorn efter blyertsskissen eller om jag skissat direkt till datorn med min ritbräda. Till min kommande Pixibok har jag ritat de svarta linjerna med tusch och scannat in, frilagt i lager och till sist färglagt i datorn. Jag gillar båda teknikerna, det beror ju på vilken stil man vill ha. Jag gillar att prova nya stilar och experimentera med olika tekniker i datorn.
Som illustratör har jag stor frihet i hur bilderna ska se ut, men det är ju ett samarbete där båda måste bli nöjda. Som författaren till Pixiboken Knöl & Bök, Tina Engström. Hon säger att hon kräks om hon ser färgerna lila och gult tillsammans medan jag tycker är världens bästa kontrastfärger! Då får vi kompromissa, för man vill ju inte att folk ska kräkas när de tittar på mina bilder!
Om barnböcker…
Färgerna, formerna och bildspråket i barnböcker tilltalar mig jättemycket och med två bokslukande barn har vi läst mååånga barnböcker. Jag älskar barnböcker och ibland köper jag dem bara till mig! Som Sven Nordqvists ” Var är min syster”, Sven är kungen, och Tove Janssons ”Hur gick det sen?” med genomskärningarna i bilderna är ju helt fantastisk. Sen är jag ju Disneyfantast och det syns nog i mina bilder.
Just detaljer i barnböcker älskar jag och tror att barn gör med, små saker som gör att barnen vill läsa boken fler gånger och att även den vuxne upptäcker små detaljer och kan fnissa till. Det ska ju vara roligt även för den vuxne att läsa. Underberättelser gillar jag, att det händer saker i bilden som inte står i texten. Det fick jag utlopp för i Super-Charlie. Gosedjuret som dyker upp lite varstans och berättar sin egen historia, ekorren som kikar in lite här och där och i mitten av boken får en lite större roll.
Rita barnböcker är fantastiskt roligt och det vill jag göra jämt! Det är meningen att Super-Charlie ska bli en serie böcker och förhoppningsvis får vi även se fler Knöl & Bök historier. Pixiboken som jag har illustrerat heter ”Knöl & Bök och kissolyckan” och kommer någon gång i sommar! Annars ritar jag till tidningar (bla Fitness Magazine),webb, appar och trycksaker, ja det mesta som behöver roliga, färgglada och fantasirika illustrationer :)