respekt – Barnboksprat

Nelly säger NEJ!

Nelly säger NEJ! är en bilderbok som passar bra att läsa för små barn men som även uppskattades av de lågstadiebarn jag läste boken högt för. De uppskattade att texten var på rim och hängde på direkten med i upprepningen ”Nelly säger NEJ!”, som kommer åter på tre uppslag.

Det här är en viktig bok om samtycke som tar vidare det arbete förskolor ofta gör runt ”Stopp min kropp” och liknande kampanjer, för att lära även små barn att de bestämmer över sin egna kropp. Att lära sig säga nej när något känns obekvämt är dock en bra lärdom även för många vuxna. Än mer kan den vuxna läsaren lära sig att lyssna på barns nej och att inse att barnets nej och obekvämskänsla är viktigare än att glädja släktingar. Att det just är nära släktingar som fått vara med i berättelsen känns viktigt, då många föräldrar nog har lättare att säga nej eller acceptera barnets nej när det är någon de inte känner så väl, men ofta kan propsa på att ”mormor blir ju ledsen annars” eller ”ge nu farfar en kram så att han blir glad” eftersom de själva är uppväxta med att detta är den sociala normen och inte vill såra den äldre generationen eller en nära släkting eller vän.

Illustrationerna har fina detaljer som visar på ett inkluderande tankesätt i allt ifrån farfars hörapparat och mormors rullator till att olika hudfärger är representerade.

Mest av allt älskar jag dock hur Nellys känslor så väl visas i ansiktsuttryck och kroppsspråk, att hon får vara ängslig och arg, men också glad efter att föräldrarna hållit med om att ”ett nej är alltid helt okej” och Nellys NEJ äntligen kan bytas ut mot ett JA.

Allt i allt är det här en viktig bok som samtidigt engagerar läsaren både genom den rimmade texten, genom den upprepade meningen och genom spänningen att se hur det kommer att gå för Nelly efter att farbror Klas inte vill acceptera sitt ”nej”. Boken borde därmed vara ett perfekt komplement till undervisningen på förskolan, men även en bra bok att högläsa hemma, eller kanske att köpa till mor- eller farföräldrar, eller andra släktingar, som har svårt att förstå att även barn har rätt att sätta gränser.

Nelly säger NEJ!
Författare: Sabine Mickelsson
Illustratör: Emelie Wiklund
Förlag: Kikkuli förlag (2024)
ISBN: 9789189721609
Antal sidor: 20
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Jag mot de andra/vise versa, eller: rätten att vara sig själv och bli respekterad

Ett klassiskt drama utspelar sig. Igenkänningsfaktorn är hög – förhoppningsvis har ingen missat hur detta känns! Det lilla jaget är på tvärs med hela omvärlden, eller är det så att alla faktiskt är orättvisa och emot henne? Doris är en ljuvlig blandning av en vanlig människa, Stålmannen, Delila och ett penntroll.

En jag-berättelse, upplevelserna och berättelsen kommer inifrån Doris, hennes ålder är egentligen oväsentlig – jag vill påstå att det bor en liten Doris i oss alla.

Tanklöst, orättvist eller bara slentrian från de vuxnas sida… Doris markerar tydligt, under protest lyder hon de vuxna, anpassar sig för att åtminstone få igenom delar av sin vilja. Gång på gång får hon backa. Inuti kokar hon men sköter sin del av avtalet snyggt. När det är klart drar Doris, rymmer till sin egen värld men det räcker inte – det håller inte i längden att fly. Doris accepterar inte att bli osynliggjord, hon kräver upprättelse!

Doris vill fortsätta leken och bygga färdigt i sandlådan. En äldre bonusbror cyklar irriterande runt på hennes cykel. Mamman ropar att hon måste komma på en gång. Kalaskläderna som Doris med viss glädje valt ut duger inte enligt mamman. Pojken som cyklat får också strössla tårtan fast det var Doris belöning för att hon valde klänning istället för sjömanskläder… Nu har hon fått nog, och så är det föresten inget riktigt kalas, enligt hennes egen norm, eftersom ingen har paket – hon stannar i bilen.

”Sen vill jag ändå ha tårta. Så jag går in.
– Hon har knäppt snett, säjer Egon.
Jag kanske vill ha koftan så här.
Men alla kollar redan och skrattar.”

Tänk dig själv! Och mamman har minsann inte klänning. Men Doris anpassar sig utåt sett, och till hemkomsten har hon sparat längtan, lust och skaparglädje: här ska byggas! Men där ligger hennes cykel som Egon hade, och nu säger mamma att HON ska ställa upp den. Den glada flickan vissnar och förvandlas, liksom byter skepnad – både medvetet och av den inre ilskan. Nu rymmer hon och de ska få se att hon inte tänker komma tillbaka!

Ingen märker att hon är missnöjd – eller i alla fall är det (demonstrativt) ingen som vill bry sig om det trots att bildens atmosfär utstrålar elektricitet eller hot om detonation – den arga lilla flickan är helt ignorerad. Hon tar på sjömanskostymen och packar ryggsäcken. Håret börjar resa sig och är ostyrigt – de inre känslorna behöver komma ut. Under flykten till en annan verklighet, där Doris är accepterad för den hon är, får bestämma själv och där människor lyssnar på henne, växer sig håret långt, vilt och vackert. Ganska snart råkar hon på motgångar och upptäcker att inget är förändrat i världen, den är fortfarande mot henne. Men kraften i håret består och den inre styrkan tar över – nästa fas, hon börjar bli till freds med sig själv och kan tänka klart: de saknar henne nog, bäst att gå hem.

Men ingen tycks ha saknat henne, ingen gråter eller letar, de spelar spel och låtsas som om inget har hänt. Då ryter hon till med all kraft och det nu röda håret tycks anfalla de förskrämda, hela hennes väsen vrålar: se mig, ta mig på allvar! Först då reds alla missförhållanden upp och det långa håret lägger sig i fina rullar.

Som snusförnuftig vuxen tänker jag inledningsvis som de vuxna: äh, låt henne vara, hon är i trotsåldern, sekunden efter tänker jag: respekt! Som vuxen ska du ha respekt för den lilla människan, inte ignorera henne och slentrianmässigt säga vad som faller dig in utan att tänka dig för.

Fast ibland vill vi människor helt enkelt inte ha uppmärksamhet utan bara vara ifred med vårt och oss själva och vara motvals tills vi är färdiga med det.

(Motvals föresten, vem avgör vad som är mot och med – i vals gäller det mest att vara överens så man inte trampar varandra på tårna, kanske är det därför brudvalsen är så viktig, och att paret dansar den ensamma och alla tittar på hur samspelet fungerar. Men valsreglerna är satta av någon annan liksom dansnormen, ofta utan hänsyn till sammanhanget. Individuella- och friare pardanser där man uppmärksammar varandra och tar hänsyn ger bättre flyt i den samordnade rörelsen.)

Doris drar
Författare: Pija Lindenbaum
Förlag: Lilla Piratförlaget (2015)
ISBN: 9789187707384
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Elaka fröken fårskalle

Eftersom författaren till den här boken är vår egen Barnbokspratare Sanna Juhlin fick vår återkommande gästbloggare Jill Sundstedt den äran att recensera Elaka fröken fårskalle!

I måndags, när vi kommit hem från jobb/skola/dagis, myste jag och barnen ihop oss i soffan med en bok. Den här gången valde barnen Elaka fröken fårskalle av Sanna Juhlin och Millis Sarri. De uppskattade verkligen boken och kommenterade mycket utifrån bilderna, men de funderade över varför det faktiskt inte var något får med.

Elaka fröken fårskalle handlar om en klass som ska få en ny fröken. Deras nuvarande fröken är världens bästa fröken, men hon väntar barn och därför ska klassen få en ny fröken som heter Olga Fjor. Fjor, tycker barnen låter som får, och de bestämmer sig för att deras nya fröken kommer att vara en elak fröken fårskalle.

När Olga Fjor kommer till skolan har barnen redan bestämt sig för vad de tycker om henne, och de ger henne egentligen ingen chans. Istället för att lyssna på fröken så sitter de och viskar med varandra, och när det är lunch sätter de sig vid det minsta bordet så att fröken inte ska få plats. Men trots att barnen inte är särskilt snälla så ger inte fröken Olga Fjor upp, och hur det går för henne får ni veta om ni läser boken.

Efter att vi hade läst färdigt boken hade jag och barnen en härlig diskussion kring hur man egentligen ska vara mot varandra, och hur man känner när man inte får vara med. Vi tittade på bilderna som mycket väl illustrerade hur skolbarnen betedde sig.

Som både förälder och lärare kan jag verkligen rekommendera boken. Den lockar till goda samtal med barnen kring hur man ska vara gentemot varandra, bilderna är underbara att samtala kring och boken har ett mycket bra budskap.

Elaka fröken fårskalle
Författare: Sanna Juhlin
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Författarhuset
Antal sidor: 28
ISBN: 9789189390928
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Om gästbloggaren:

Jag heter Jill Sundstedt, jag är 34 år gammal och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.

Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.

I min roll som mamma blir det också mycket läst. Mina barn vill gärna att vi läser böcker tillsammans. Just nu läser vi faktiskt Ronja Rövardotter på kvällarna. Det är så härligt att uppleva barnens skratt då de föreställer sig bilden av något roligt som beskrivs i boken. Man märker att de faktiskt sitter där och föreställer sig det man läser. Nu har dottern precis lärt sig läsa och min förhoppning är att hon så småningom vill ta över min samling av Systrarna P-böcker.