Konstiga djur

Nu har jag läst alla Augustnominerade böcker i kategorin Barn och ungdom 2011! En av dem var alltså Konstiga djur skriven av Lotta Olsson och illustrerad av Maria Nilsson Thore.

Boken handlar om kompisarna jättemyrsloken och hasselmusen som utlyser en tävling för att ta reda på vilket som är det konstigaste djuret. Vinnaren ska få mumsig kaka. Tävlingsbidragen strömmar in i form av brev där djuren själva beskriver varför de är konstiga. Det är en rolig och charmig bok som ger många intressanta djurfakta på köpet.

I texten läggs stor vikt vid att visa djurens personlighet och sätt att tala genom särskilda ord och en hel del utsvävningar. Musen säger till exempel ”i synnerhet” så många gånger att det får en komisk effekt. Tonen är uppåt och man har nära till smilbandsexercis hela tiden under läsningen. Ett roligt inslag är när musen berättar för jättemyrsloken att det är ute att skicka vanliga brev, för nu är det nätet som gäller. Det visar sig handla om ett spindelnät, men det har en hel del gemensamt med internet.

Jättemyrsloken tävlar med sin konstiga näsa

Boken är rikt illustrerad med Maria Nilsson Thores härliga bilder och mönster som verkligen sätter guldkant på berättelsen.

Är måhända näbbdjuret konstigast?

Sist i boken får vi veta att en ny bok om jättemyrsloken och hasselmusen är på g. Den heter En annan resa.


Konstiga djur
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 96
Rekommenderad ålder: 6-9 år
ISBN: 9789163868801
Provläs: hos provlas.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Petras prick

Sedan vår chattrecension om Sami somnar och Vira vaknar har jag hållit ögonen öppna för nyheter från Maria Nilsson Thore. Hon har fångat mig med sina ljuvliga bilder, fulla av charmförgyllda vardagsföremål och sirliga mönster. Jag såg verkligen fram emot Petras prick som är en söt historia om stackars Petra som vaknar en morgon då allt känns knasigt. I spegeln upptäcker hon att det fattas en prick i hennes päls! Nåväl, pricken har inte hunnit långt, hon fångar in den igen när hon ser den stå och längta ut vid fönstret. Men fläcken går absolut inte med på att sitta i Petras päls igen. Inte ens med tejp lyckas hon få fast den. Petra får lov att inse att hon kanske måste ge pricken lite frihet. Bara för att Petras stillsamma hemmaliv passar henne är det ju inte säkert att det passar någon annan. Och kanske kommer pricken tillbaka igen om den bara får se sig om litegrann först.

Det här är en superfin bok! Maria Nilsson Thore gör mig inte besviken, bilderna är minst lika underbara som jag vågade hoppas. Det finns gott om fiffiga detaljer, som att ett par sådda frön växer upp till blommor i Petras fönster och därigenom illustrerar att det går tid.

Berättelsen är charmig och bygger på en lustig idé. Texten bär en lätt poetisk ton och verkar vara skriven på blankvers. Det bar emot lite i början, då jag kände mig påtvingad en något krystad läsrytm. Men det går ju att slå sig fri och berätta lite mer som man vill, ifall det inte faller en i smaken. För min del blir det lite olika från gång till gång.

Dramatik! Världen rämnar! Petra saknar en prick!

Det framgår inte i berättelsen hur gammal Petra är tänkt att vara, men hennes kaffefokuserade liv får mig att se henne som en äldre dam. Och det är ju inte fel, eftersom jag verkligen tycker om när äldre människor får porträtteras i berättelser för en gångs skull. Alla människor är ju faktiskt inte unga och barn kan förstås läsa/höra om vuxna också.

Petra släpper ut sin prick i stora världen. Det är kärlek!

Maria Nilsson Thore förtjänar definitivt en plats i listan över mina favoritillustratörer och jag kommer att fortsätta hålla utkik efter hennes böcker.


Petras prick
Författare & illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: här
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163869075
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Jag är hungrig

Vi har gått och blivit storgillare av djurböcker i vår familj sedan sonen kom för fem år sedan. När han själv skulle välja vilken bok han ville ta med sig att berätta om på förskolan senast blev det Så funkar småkryp och han berättade med stor inlevelse och trollband publiken (kompisar och fröknar) med fakta om insekter! Därför tyckte vi att det skulle vara roligt att läsa Jag är hungrig för att lära oss mer om vad lite större djur äter.

I den här boken får man träffa djur från den svenska skogen och sjön; bland andra berguv, huggorm, varg, älg, bäver, vildsvin och igelkott. På varje uppslag presenteras ett djur med sitt latinska och svenska namn, och förutom matvanor får man lite mer fakta om djuret också (t.ex. att berguven har fantastisk hörsel, att gäddans kropp är sval och slemmig och att skogsharen får vit päls på vintern). Visste du att gråsälen snittar upp torskens buk med sina klor för att komma åt den smaskiga levern? Eller att vargen gärna äter blåbär och lingon? Men vilket djur är det som tycker om hallonpaj?! Det får du veta på bokens sista sida! ;-)

Jättebra bok med fina illustrationer och både intressanta och roliga faktatexter. Jag hoppas på fler böcker från Anna Roos och Maria Nilsson Thore!


Jag är hungrig
Författare: Anna Roos
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150113273
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Barnboksprat chattar om Sami och Vira

Barnboksprats Helena Eriksson, Sara H och Helena Ferry chattar om Sami somnar och Vira vaknar, de första böckerna i en ny serie om små söta barn som gör vardagliga saker. Annika Thore och Maria Nilsson Thore står för text respektive bild.


Helena Ferry: Böckerna var inte alls som jag väntade mig! Jag trodde de skulle vara såna där präktiga ”ritualböcker”, det vill säga: Nu ska Sami dricka välling, kissa pottan, borsta tänderna osv. Såna där som i ärlighetens namn inte är så spännande för vuxna…
Sara H: Ja, där har du en poäng! De överraskar stort. Särskilt när Sami vill sova med ett cyklop på sig!
Helena Ferry: Javisst! Jag kände att jag hade lite svårt att förklara det för Ava…
Sara H: De är verkligen skrivna ur ett barnperspektiv, inte det pedagogiska föräldraperspektivet. En dialog mellan barn och förälder snarare än någon slags berättarröst som upprepar ett mantra…
Molly är ju 3,5 nästan och hon älskade dem, även fast hon nog är för stor egentligen.
Helena Eriksson: Nils, snart 5, var för stor för dem.
Helena Ferry: Då är nog Ava mer i lämplig ålder, hon är dryga 2 (och skulle nog ha uppskattat dem tidigare också). Hon älskar också att gömma sig, precis som Vira. ”Vaj e Ava? Ser inte Ava! Ava unde sängen? Näää, Ava hääär!” Och vid nattningen är det är väldigt mycket ”Läsa bok, en sista gång! Dicka vatten, en sista gång!”

Helena Eriksson: Man ser egentligen inte vem det är som nattar va?
Sara H: Det är bra tycker jag!
Helena Ferry: Precis! Det kan vara en mamma eller en pappa eller en mormor eller vem som helst. Det är skönt att man får välja!
Helena Eriksson: Javisst är det bra!
Helena Ferry: Över huvud taget är böckerna skönt befriade från könsstereotyper, tycker jag. Jag menar, jämför bara med böckerna om Leo och Ella… Det enda som indikerar Sami och Viras kön är namnen.

Sara H: Dessutom känns det skönt att Sami får somna i den vuxnes knä tycker jag.
Helena Eriksson: Man får en mysig känsla av boken!
Sara H: Och de verkar ju dessutom ligga i den stora sängen, det är en skön bekräftelse för alla de barn som samsover. Tycker det brukar vara väldigt många spjälsängar i böcker.
Helena Ferry: Ja, det har du rätt i Sara! Det tänkte jag inte på, men de både somnar och vaknar ju i något som ser ut att vara föräldrarnas säng. Realistiskt, kanske.
Sara H: Precis! Det är ju fler barn än man tror som sover hos föräldrarna hela eller större delen av natten.
Helena Eriksson: Och en annan sak att gilla: Samis lila pyjamas!
Sara H: Ja, precis! Över huvudtaget finns det många fina mönster i böckerna.
Helena Ferry: Just det. Färger och mönster passar bra in i förra årets retrotrend, som verkar hänga i sig ett tag till. Och det är som som sagt skönt att de inte är könskodade.
Helena Eriksson: Det är lite coolt att det går trender även i sånt.
Sara H: Illustrationerna gör verkligen stor skillnad i just detta fallet!
Helena Eriksson: Ja, jag blev kär i dem.
Sara H: Illustratören är Maria Nilsson Thore. Undra om vi hade tyckt lika bra om böckerna med en annan illustratör?
Helena Eriksson: Troligen inte.
Helena Ferry: Bilderna står för en mycket stor del av intrycket. De har en enkel stil med en avväpnande charm! Maria Nilsson Thore är en illustratör att hålla ögonen på!
Helena Eriksson: Absolut!
Sara H: Verkligen!

Helena Ferry: Jag tänkte också på att det är väldigt lite text i böckerna. Det blir väldigt mycket ”sov gott” och sådär. Det känns bra att prata lite runt omkring, snarare än att läsa ordagrant.
Helena Eriksson: Håller med. Och jag tror att böckerna passar bra när barnen vill bläddra och berätta ”för sig själva” efter att ha läst den många gånger med någon vuxen
Sara H: Ändå känns Sami somnar inte lika upprepande som många andra liknande böcker tycker jag.
Helena Ferry: Kanske för att den överraskar! Cyklop, liksom…
Sara H: Ja, det kan nog vara så!
Helena Ferry: Och Dodo… jag menar… vad är det för ett djur?!
Helena Eriksson: En mullvad kanske?
Helena Ferry: Ja. Jag tror inte att Ava har lärt sig vad en mullvad är ännu. Kul med något annat än hunden och katten och nallen.
Helena Eriksson: Jag kommer att tänka på igår när jag nattade Nils, han frågade om hon fick sova med sina nya tofflor på sig. I min fantasi har Sami fått cyklopet i födelsedagspresent för att de snart ska åka på semester.
Sara H: Molly tyckte att cyklopet var jätteroligt. Det var som ”Nämen! Sååå kan man ju inte göra! Buuuus!”

Helena Eriksson: Tyckte ni storyn var lagom lång? Hade det blivit tjatigt om det hade varit fler moment?
Helena Ferry: Jag tyckte de var lagom. De var ju redan lite tjatiga, fast inte på ett dåligt sätt.
Sara H: Jag tycker att de var lagom långa, eftersom de överraskade lite så kändes det mindre upprepande.
Helena Ferry: Vira kanske inte överraskade riktigt lika mycket som Sami.
Sara H: Nej, den var nog mer en skrattfest här hemma… Det är mycket att gömma sig och bygga kojor här nämligen.
Helena Ferry: Ja, här också, så den passade väldigt bra på det sättet.

Helena Ferry: Vad tycker ni förresten om att boken Sami läser är Vira vaknar? Jag älskar sånt.
Helena Eriksson: Ja, sånt är kul!
Sara H: Det tycker jag med! Och det är ju så vanligt numera
Helena Ferry: Tycker alltid det är lika kul att hitta bokomslag jag känner igen, som t.ex. i Vem-böckerna, särskilt ”Vem bestämmer” när de läser boken om sig själva.
Helena Eriksson: Det kan vara roligt för barnen att känna igen böcker som de har läst, eller få tips om nya böcker att läsa!

Helena Eriksson: Jag blir nyfiken på vad de andra karaktärerna kommer att ha för sig… Joje, Hille, Mio och Gunna.
Helena Ferry: Ja! Man får ju se dem allihop på slutet, som en föraning om de böcker som ska komma i serien. Och de är så söta allihop! Retrofina med icke könskodade färger.
Helena Eriksson: Gunna ser väldigt kavat ut, fniss.
Helena Ferry: Och Joje är en kille med tunika och tajts?
Sara H: Ja, det ser ut så!
Helena Eriksson: Och jättefint rött hår.
Sara H: Molly ville läsa alla böckerna nu, inte lätt att förklara att det dröjer tills de kommer ut…
Helena Eriksson: Undrar när de kommer..?
Helena Ferry: Det är väl ett gott betyg att vi är så nyfikna på resten!
Helena Eriksson: Tänk vad fint att sätta allihop på en tavellist!
Helena Ferry: Åh, ja! Vilken bra idé!

Tack till Bokunge för chattrecensions-inspiration!


Sami somnar
Författare: Annika Thore
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
ISBN: 9789163868245
Köp: jämför priser

Vira vaknar
Författare: Annika Thore
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
ISBN: 9789163868252
Köp: jämför priser

Vitas hemlighet

Vita bor med sin mamma i ett hus där det ligger en pizzeria på bottenplan. Pizzadoften påminner Vita om sin pappa i Italien där snart en liten lillebror ska komma till världen.
Vita brukar hjälpa till att vika kartonger i pizzerian och ibland när mamma inte orkar laga mat så köper de pizza istället. Det luktar alltid pizza om Vitas kläder, men det är mest Otto i klassen som lägger märke till det. Han nosar alltid på Vita när hon kommer till skolan.

På kvällen en dag, när Vita ska sova, hör hon ett ylande från våningen under…
En dag, när Vita ska kolla till sin snigelfamilj som hon har utanför fönstret, märker hon att någon eller något kikar på henne. Hon verkligen känner sig iakttagen. Det är någon med glödande ögon som tittar genom persiennerna på bottenvåningen…en varulv??


Dock är inte allt som det först verkar och Vita får snart en viktig uppgift; att behålla en hemlighet.

Vitas hemlighet känns väldigt aktuell, i och med den samhällsproblematik som förekommer i boken. Det handlar om något läskigt, varulvsaktigt kan man tycka. Det är en bok om hopp och om att tro på något väldigt mycket. Jag gillar hur författaren Kerstin Lundberg Hahn har lyckats väva in detta allvarliga i det mysiga som också tar stor plats i den här boken.
Det känns lite tråkigt att avslöja mer om handlingen eftersom det ändå är en rätt bra knorr med det här varulvstemat, känner jag. Jag hoppas dock att många kommer att läsa den här boken och gilla den lika mycket som jag gör.

Bilderna, av Maria Nilsson Thore, är jättefina och utstrålar känslor på ett bra sätt. Detaljerna är viktiga här. Särskilt omslagsbilden, faktiskt.
Även om detta inte är en renodlad spökbok så tycker jag ändå att den passar in i den allhelgonastämning som brukar infinna sig i slutet av denna höstmånad.

Vitas hemlighet
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 107
ISBN: 978-91-29-67291-6
Köp: Jämför priser