Etikett: magi

Eld

Nu är den här, den efterlängtade uppföljaren till Cirkeln. De Utvalda tonårsflickorna i Engelsfors ställs inför nya faror i sin kamp att rädda världen från demonernas övertagande och alltsammans bildar en riktigt bra berättelse. Visst hyllade jag Cirkeln, men det var ändå med vissa reservationer. Jag saknade förklaringar och jag unnade inte boken etiketten favoriter. Men Eld får den etiketten av mig. Nu är jag helt och fullt såld på Engelsfors-trilogin!

Förvirringen är stor bland de utvalda. Vad ska ske, vad tänker demonerna göra härnäst, vem kan man lita på? Samtidigt sprider sig en helt ny stämning i Engelsfors. Organisationen Positiva Engelsfors lär ut att positivt tänkande är nyckeln till allt och nyblivna lyckliga människor flockas kring ledarna som flugor. Någonting är skumt med rörelsens och dess explosionsartade frammarsch.

Dessutom har De Utvalda fått problem med Rådet, i och med Anna-Karins olovliga nyttjande av magi. Två representanter för Rådet kommer till Engelsfors för att hålla förhör med tjejerna inför den stundande rättegången hänger över dem som ett odefinierat hot. Rådet är inte precis kända för att vara barmhärtiga och de tycks fästa oroväckande liten vikt vid att det faktiskt handlar om De Utvalda.

Liksom i Cirkeln är historien om demonerna vs. De Utvalda bara en del av historien. Lika viktigt är tjejernas personliga berättelser.

Minoo tampas med kyliga hemförhållanden, sedan hennes föräldrar börjat bråka allt oftare. Hon har börjat umgås mycket med Gustav, han som var pojkvän till Rebecka (en av De Utvalda, som dog i första boken), men allt hon inte kan berätta ligger som en skugga mellan dem.

Vanessa drabbas av kärleksbekymmer, både sina egna och sin mammas. Hon upptäcker att Nicke är otrogen mot hennes mamma och när hon berättar det för sin pojkvän Wille kommer det fram att han också varit otrogen. Under en längre tid.

Linnéa har också kärleksbekymmer, men försöker att slå dem ur hågen. Det är för omöjligt… Och hon har dessutom annat att tänka på. Någon lyckas sabotera hennes relation med socialtanten och hon riskerar att förlora sin lägenhet och hamna på något hem. Hon träffar också sin pappa, som ännu en gång påstår att han blivit nykter. Han är med i Positiva Engelsfors och ser onekligen ut att må bra, men Linnéa har ju gått på det där så många gånger förr…

Anna-Karin bor numera i en lägenhet tillsammans med sin deprimerade och passiva mamma. Morfar finns på ett hem och kanske inte lever länge till, han som är hennes fasta punkt i tillvaron. Dessutom är det såklart hon som plågas värst av förhören och den stundande rättegången, eftersom det är hon som står anklagad.

Ida växer i den här berättelsen, hon som i förra boken förblev en ganska anonym och kylig mobbare. Hon är fortfarande den mest motvilliga av De Utvalda, men hon börjar förändras. Hon är tillsammans med Erik, en av de populära killarna som även blir populär inom Positiva Engelsfors, men egentligen är hon förälskad i Gustav. Det har hon varit så länge hon kan minnas, men han verkar inte ha mycket till övers för henne. Ida hamnar i en besvärlig sits. Att gå med i Positiva Engelsfors är uteslutet för De Utvalda, men snart har hela Idas familj och alla hennes vänner slukats av rörelsen. Hon blir utfryst för att hon står utanför och för första gången får hon smaka på sin egen medicin, den som hon utsatt så många för genom åren för att själv hålla huvudet över vattenytan.

För att lyckas i kampen måste tjejerna lära sig att lita på varandra och lära känna varandra bättre. De måste komma över hindren som finns mellan dem och bortse från sina olikheter och tidigare konflikter. Ett speciellt inslag är när tjejerna genom en magisk ritual faktiskt byter kroppar med varandra, som ett sätt att bättre lyckas dölja sina hemligheter inför Rådet. Det innebär att de måste leva varandras liv i ett par dagar. Alla måste alltså lära sig allt om en av de andra, och lära en annan allt om sig själv. Jag har svårt att föreställa mig många andra böcker som detta tilltag skulle funka i, men i Eld blir det bra och effektfullt.

Engelsfors-trilogin är en grym saga och författarna drar sig inte för att placera sina karaktärer i klistret. Två av De Utvalda, Elias och Rebecka, dog ju i den första delen och för att inte avslöja för mycket nöjer jag mig med att säga att alla inte överlever Eld. Jag slukade den här boken och den här gången kände jag mig nöjd med förklaringarna. Vi får veta vad demonerna vill och vad de planerar, visserligen bara helt kort, men det räcker. Vi får även värdefull bakgrundshistoria om de händelser som antyddes i första boken och det känns inte som att någonting fattas. Nu väntar jag med spänning på den avslutande delen, Nyckeln, som ska komma ut 2013!

Eld
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 468
ISBN: 978-91-29-67780-5
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det gömda huset

Ninni bor med sin mamma, sin halvsyster och sin styvpappa, som är riktigt elak. Hennes lärare i skolan gör henne till syndabock och hon har inga vänner.

Egentligen skulle hon gå och hämta sin lillasyster på förskolan, men en halvt dold stig lockar hennes intresse. Vid stigens ände finns ett gammalt och slitet hus som hon aldrig sett förut. Huset gör henne förvånad, men ännu mer förvånad blir hon när hon märker att det bor någon i det gamla rucklet. Ut ur huset kommer en tant som bjuder in Ninni, som om hon vore en väntad gäst.

Av tanten får Ninni sedan ett märkligt uppdrag, som lyder:

Spegel, spegel på väggen där. Säg vem som rödast i landet är.

Ninni tycker mest att tanten i huset är skum och vill inte ha något uppdrag, men så en dag hjälper hon klasskompisen Albin, som blir den rödaste i landet, då han blir utskrattad för sin stamning. Albin blir nyckeln till gåtan, men han blir också en dörr bort från Ninnis ensamhet. Och fler uppdrag väntar på Ninni. I huset med tanten som vet allt, även sådant som ännu inte hänt, en tant som ger Ninni luft under vingarna och hjälper henne att ta plats på annat sätt än som bråkstake.

Berättelsens handling och karaktärernas rollgestaltning ger ett stänk av klassisk saga, men med handlingen här och nu mitt i verkligheten. Dessutom blir en gammal tant en hjälte, tillsammans med en flicka som tidigare bara setts som bråkig.

Att karaktärerna i en bok är avbildas fotografiskt på bokens framsida har en nackdel. Bilden hindar tyvärr den egna fantasin och användandet av egna erfarenhetsbilder. Men detta är en småsak då bokens text välkomnar läsaren direkt. Dessutom är det stort att berättelsen ger personer som aldrig brukar få vara hjältar lite revansch!

Man kan bara önska att det fanns en märklig och mystisk tant till alla vilsna barn.

Det gömda huset
Författare: Vanja Persson
Förlag: Magic Wonders (2011)
 Antal sidor: 109
Rekommenderad ålder:  9-11 år
ISBN: 9789186763039
Köp: via förlaget

Cirkeln

Utgivningen av Cirkeln, första delen i en trilogi av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, är helt klart en stor händelse i den svenska bokutgivningen. Innan boken ens kommit ut såldes den till Storbritannien och Tyskland. Svensk filmversion är redan på g och i Hollywood smids också planer. Efter utgivningen idel översvallande recensioner. Kort sagt, en mer hajpad ungdomsbok får man leta länge efter. Jag blev naturligtvis nyfiken, men samtidigt skeptisk. Så bra kan väl inte en bok vara?

Apokalypsen börjar i Bergslagen – I den lilla gudsförgätna orten Engelsfors förs sex tonårstjejer samman under mystiska omständigheter. De har till synes ingenting gemensamt, annat än möjligtvis att de inte har mycket till övers för varandra. En tragedi har just drabbat deras skola: en kille har begått självmord på skoltoaletten. Fast vi som läsare vet att det inte var riktigt så det gick till. Något styrde Elias att ta sitt liv och denna okända mörka kraft har mer på agendan. Långsamt går det upp för tjejerna att det de har gemensamt är att de är häxor och kan utveckla olika magiska förmågor. De är De utvalda, som måste kämpa mot det onda. Och de måste hålla ihop för att ha en chans.

Rebecka är den osäkra tjejen som plågats av ätstörningar, men som egentligen har det rätt bra nu. Hon har blivit tillsammans med killen som alla tjejer trånar efter, den genomschyssta Gustaf, men ändå gnager den dåliga självkänslan och tvivlet på att han verkligen vill ha henne.

Minoo är den intelligenta tjejen från en framgångsrik familj med kärleksfulla föräldrar som har det gott ställt. Hennes problem är att hon inte riktigt kan identifiera sig med sina jämnåriga, som ser henne som en trist plugghäst. I stället drömmer hon om sin snygga lärare Max.

Linnéa är den alternativa tjejen med svart hår och punkiga outfits. Hon är den enda som verkligen kände Elias. Bakom sig har hon en problemfylld uppväxt med en mamma som är död, en pappa som är alkis och rykten om droger och prostitution cirkulerar.

Vanessa är den struliga tjejen som inte kommer överens med mammas nya kille, som festar mycket och som är tillsammans med en äldre kille som mest slår dank och röker på. Hon hoppas att han ska ta sig i kragen och komma på vad han vill göra med sitt liv. Så fort hon gått ut gymnasiet vill hon bort, bort från Engelsfors och ut i den riktiga världen.

Anna-Karin är mobboffret, den tjocka tjejen som har lärt sig den hårda vägen att det inte är lönt att försöka få vänner. I stället gömmer hon sig så gott det går bakom sin tystnad, sitt långa hår och sina bylsiga kläder. Bara när hon är hemma på gården kan hon slappna av. Den enda människan i världen som hon riktigt trivs med är sin morfar. Pappan har stuckit för länge sedan och mamman ägnar sina dagar åt att röka och vara bitter.

Ida är mobbaren, den snygga och populära tjejen som tycks ha ett hjärta av is. Men bara för att hon är med i inneklicken betyder det inte att hon verkligen är omtyckt av någon.

Cirkeln är väldigt filmiskt berättad, så det förvånar mig inte att den redan är på väg att filmas. Under läsningen såg jag Zandra Andersson från Prinsessa framför mig som Anna-Karin, vad roligt det skulle vara om det blev hon! Jag tänkte mig även Ida som Grete Havnesköld från samma film (och även Lotta på Bråkmakargatan, när hon var yngre…).

Det jag tyckte var mest intressant är att Cirkeln är som ett skolboksexempel på berättelsekonstruktion, med avseende på karaktärsutveckling och handlingsdrivande konflikthantering med mera. Jag funderar extra mycket på karaktärer och karaktärsdifferentiering just nu (eftersom jag har problem med det i mitt eget lilla blygsamma, för tillfället vilande, skrivprojekt såklart) och det är intressant att se hur det är löst i Cirkeln, som så tydligt bjuder in till analys. Karaktärerna är bokens främsta styrka, eftersom magin och ondskan egentligen inte spelar så stor roll, utan det viktiga är hur karaktärerna förhåller sig till det hela. Deras personliga problem tar stor plats utan att bli helt egna stickspår, och jag upplever många känslor medan jag läser (småbarnsmamma som jag är tyckte jag t.ex. det var fantastiskt sorgligt när Vanessa flyttar hemifrån och hennes lillebror börjar se henne som en främling). Karaktärerna är lätta att sympatisera med, med undantag för Ida som förblir en doldis vi bara upplever utifrån de andras perspektiv.

Kanske tappar jag lite av läsupplevelsen på att läsa med analysblicken delvis påslagen. Många av de ”oväntade” vändningarna ser jag långt innan de kommer, de är väldigt tydligt planterade. Nicolaus ålderdomliga prat ser jag som ett nästan irriterande tydligt exempel på dialogbaserad karaktärsdifferentiering och förmodligen en hint om det man kommer att få veta om honom längre fram. Ändå griper boken verkligen tag i mig och får mig att se fram emot nästa bussresa (eftersom det i princip bara är på bussen jag hinner läsa). Cirkeln är otvivelaktigt ett skickligt hantverk.

Om karaktärerna är bokens styrka så är den lite för odefinierade ondskan dess svaghet. Det pratas lite löst om demoner, parallella verkligheter och att rädda världen, men vad som står på spel utöver de utvaldas liv känns otydligt. Jag skulle vilja påstå att det är ganska vanligt för den här typen av berättelser, att det onda hålls en smula för diffust för att gå att bli riktigt klok på. Men det är ju två delar kvar i denna trilogi (Eld 2012 och Nyckeln 2013), så jag hoppas förstås att vi får veta mer. Och det är ju inte någon enorm brist medan man läser, eftersom berättelsen är så karaktärsdriven att det man bryr sig om är hur det ska gå för alla man lärt känna, det är kanske snarare efteråt när man försöker sammanfatta vad det egentligen handlar om som det kan upplevas bristfälligt.

Så. Kan en bok vara så bra som hajpen antyder att Cirkeln är? Jag har inte alls svårt att förstå vad alla älskar, jag gillar också boken väldigt mycket. Cirkeln är en maffig läsupplevelse som ger tillräckligt många svar för att fungera som fristående, samtidig som den lämnar tillräckligt många frågor för att skapa sug efter de kommande delarna. Det är känsloengagerande underhållningsspänning på toppnivå!

Cirkeln
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 532
ISBN: 978-91-29-67605-1
Provläs: smakprov.se
Köp: t.ex. på Bokus eller Adlibris

En bildväv med många inslag

Att placera Jeanette Wintersons Solstriden i kategorierna fantasy och/eller ungdomsbok, är onödigt och begränsande – den har mycket att erbjuda en vidare läsekrets men vinner på en del litterär erfarenhet.

Det hela börjar den dagen Jack fyller tolv, året är 1601, platsen är London. Plötsligt förs han bort för att användas i onda makters tjänst i en mörk verklighet fylld av magi och (al)kemi. Jack är Magikerns utvalde, den Strålande Pojken med vars hjälp allt ska förvandlas till guld, men han vägrar utföra onda handlingar och tar istället som sin livsuppgift att rädda mänskligheten. En mängd människor och varelser står på hans sida, och en gigantisk väv av ’all världens och tidens’ legender, sagor och myter, med inslag av religion, historia och vetenskaper, rullas upp.

Parallellt med sinnebilden av en väv av berättelser, finns en tids- och rumsaspekt som framkallar bilden av en så kallad palimpsest, ett medium där tidigare texter skrapas bort för att ge plats åt nya men ändå lämnar tydbara spår.  I berättelsen om Jack framträder spåren av kung Midas, Pythian i Delfi, Odyssén, den heliga jungfrun och modern, Fågel Fenix, olika typer av uppståndelser, Aladdin, St. Göran och draken, medeltidens härskare och vetenskapsmän, naturfenomen, Jack och bönstjälken, Frankenstein, Alice i underlandet och många fler.

Bland varelser som byter skepnad och magiska krafter möter man en och annan riktigt udda figur eller företeelse. Fladderögonen som irrar runt sedan de rymt ur sin glasförvaring och de två halva laboratorieskapade människorna är spännande bekantskaper. Flickan Silver som stoppas i en tunna med kvicksilver och blir till oändligt många Silvrar innan vetenskapsmännen lyckas lösa hennes splittrade problem, målas fram i en fascinerande bild.

Traditionellt ingår tidigare berättelser i olika omfattning i senare tiders, i Solstriden imponerar mångfalden – det kan uppfattas som en missionerande intension från författarens sida att förmedla så många som möjligt. Oavsett om man uppskattar mångfalden är det en bragd att skapa ett mönster och att knyta trådarna så att de håller hela vägen.

Avsedd målgrupp är 9-12 år. Språket karaktäriseras av långa krångliga meningar, begrepp och företeelser som åldersgruppen normalt inte är förtrogen med. Att översättaren, erkänd och erfaren, inte har ungdomsböcker som specialitet kanske är en bisak. I en intervju med henne framgår att hon vid ett annat översättningstillfälle tagit kontakt med författaren, som svarat: ”översätt bara exakt vad det står”, kanske finns det en tanke bakom, kanske är det engelsk tradition. Med lite erfarenhet vänjer man sig vid språket, som är rikt, berättande och målande, och läser helheten. Som 11-årig skulle jag naturligtvis läsa boken på ett annat sätt, om jag inte redan efter ett par sidor skulle ställa den i bokhyllan. Som litteraturvetare tycker jag att det är inspirerande att upptäcka alla spår.

Baksidestexten, troligen exakt översatt från det engelska originalet, innehåller, vad jag kan se, uppgifter som inte stämmer med bokens innehåll. Handlingen utspelar sig 1601 och inte 1660, magikern kallas i boken Magikern och inte Magus. Men i en handling där varelser byter skepnad och Tidväktaren har makt över tiden har det ingen större betydelse…

—————————————————————————————————————————————

Solstriden
Författare: Jeanette Winterson
Omslag: Mats Minnhagen
Översättning: Ulla Roseen
Förlag: Rabén & Sjögren 2010
Antal sidor: 333
Smakprov: smakprov.se
ISBN: 978-91-29-67526-9
Köp: Jämför priser

De vänskapliga ordens makt i Ynari: flickan med de fem flätorna

Den angolanska författaren Ondjaki ger oss en filosofisk och poetisk text om en flicka, en liten man och stora ord. Ynari har fem flätor på sitt huvud, det har hon alltid haft, och hennes mormor har sagt att just de där fem flätorna kommer att få en speciell betydelse. Berättelsen börjar med att Ynari möter en mycket liten man, som tar med henne på en resa som inte är jättelång, men ändå väldigt stor och som når djupt in i såväl Ynaris som läsarens/lyssnarens drömmar och tankar.

På den här resan får vi se en oändlig värld, nämligen den värld som byggs upp av alla ord som finns. Men vi får också se vår potentiella makt över orden och världen. Den lilla mannen låter Ynari följa med till småfolkets by. Där träffar hon en gammal gubbe som skapar ord och en gammal gumma som utplånar ord. Ynari får veta att hon också kan lära sig att trolla, men på sitt eget sätt och det måste hon lära sig själv. Så hon diskuterar med den lilla mannen och hon letar efter svar i sina drömmar och märker tillslut att hon börjar hitta fram till sin egen inre magi. Hon känner sig redo att ge sig ut för att visa upp sin magi.  Hon väljer ut fem byar, lika många som hennes flätor och lika många som våra sinnen. Hon tar med sig den lilla mannen och beger sig iväg för att använda sin magi till något fint, till att skapa fred.

I den första byn möter hon människor som inte kan höra. I frustration över att inte förstå vad höra är för något har de hamnat i krig med grannbyn. Ynari inser att hon måste använda dels sin visdom, dels magin, som hon hittat inom sig, för att hjälpa byborna.

Berättelsen bär på drag från klassiska sagor, men har en specifik berättarstil som är väldigt spännande. Enligt Ondjaki kom idén till den här boken från en dröm och visst finns det mycket från drömmarnas värld som går att känna igen i berättelsen. Till exempel de märkliga parallellerna mellan händelser och personer, de överraskande vändningarna och även drömmens fragmentariska bildspråk där varje bild eller händelse får stor betydelse.

Men det finns ju flera sorters drömmar. Vi drömmer drömmar på natten, men även drömmar i det vakna livet, som exempel drömmen om jämlikhet mellan alla människor och drömmen om fred på jorden. Om det är nattens eller dagens dröm som Ondjaki inspirerats av främst vet jag inte, men hursomhelst beskriver berättelsen en kombination av de båda. Det som ses som helt omöjligt kan plötsligt bli fullt möjligt om man bara vistas lite i de nattliga drömmarnas obundna värld. Men det gäller också att ta sig utanför sömnens barriärer och göra skillnad i det verkliga livet, vilket Ynari lyckas med!

Boken innehåller ganska mycket text och passar bra att läsa i omgångar, gärna så att det finns tid till att prata om det man läser tillsammans med barnet. Det här är kanske egentligen inte en bok för yngre barn, men det går att tolka innehållet på så många olika nivåer och på så skilda sätt, så jag ser inget hinder för att läsa berättelsen om Ynari även för yngre barn.

Ondjaki på Bokmässan 2010

Ynari: flickan med de fem flätorna
Författare: Ondjaki
Illustratör: Danuta Wojciechowska
Svensk text: Yvonne Blank
Förlag: Trasten
Antal sidor: 43
ISBN: 978918630745-5
Köp: jämför priser