magi – Sida 7 – Barnboksprat

Hugo Pepper

I berättelsens början dör Hugo Peppers föräldrar. Hugo Pepper, som då är en liten bebis, blir räddad av en snöman, som för honom till ett renskötarpar mitt i en snöig skog. Hugo Pepper växer upp hos renskötarna och det dröjer tio år innan han får reda på vad som hände med hans biologiska föräldrar. Efter att ha hittat föräldrarnas släde och magiska kompass bestämmer sig Hugo Pepper för att ge sig av och ta reda på mer om föräldrarnas ursprung. När Hugo Pepper reser till föräldrarnas hemstad får han inte bara reda på mer sina biologiska föräldrar utan även om sina förfäder och staden som de varit med och byggt upp samt de hemligheter som gömts i den.

Paul Stewart och Chris Riddel bjuder på ett härligt äventyr full med humoristiska och oväntade händelser, mystiska varelser, färgrika figurer och dessutom lite ångdriven mekanisk mekanik. Allt utspelas i en kronotop i fantasins värld. Här är det till exempel självklart med cyklande sjöjungfrusystrar som driver en antikvitetsaffär, flygande mattor och hemliga skatter.

Boken berättas på ett spännande sätt där berättaren beskriver olika karaktärers livsöden som egna berättelser. I takt med att personerna vävs samman ökar spänningen och intrigerna. Genom hela boken kan vi dessutom hitta små hemliga meddelanden i form av nedskrivna meddelanden och tidningsurklipp etcetera som för oss närmare en röd tråd. I staden finns det nämligen en elak tidningsredaktör, som samlar in hemliga lappar som skickats mellan folk i staden, för att sedan använda informationen som skvaller i tidningen och på så sätt få makt över folkets tankar och handlingar.

Det finns rikligt med illustrationer, som är gjorda av en av bokens författare, Chris Riddel. Illustrationerna följer berättelsens stil som helhet och är väldigt humoristiska med personlig karaktär. I det stora hela är Hugo Pepper en lättläst bok, men eftersom vi lär känna så många personer kan handlingen bli lite rörig för yngre barn. Den rekommenderade åldern enligt förlaget är åtta år, vilket nog är en ganska bra riktlinje. Hugo Pepper är förmodligen underbar som högläsningsbok för barn i den åldern, eller som ”slukarbok” till barnet självt.

Argasso har tidigare gett ut två helt fristående delar i samma serie, Fjärran äventyr. De finns att läsa om på Argassos hemsida.

Hugo Pepper
Författare: Paul Stewart och Chris Riddel
Illustratör: Chris Ridell
Svensk text: Maria Fröberg
Förlag: Argasso
Antal sidor: 270
ISBN: 9789185071883
Köp: jämför priser

Turbo och den magiska grodan

Turbo ska på kalas hos sin kompis Olle. Han och Simon funderar och funderar på vad de ska köpa för något i present. Till slut bestämmer de sig för att de ska köpa den blå grodan i djuraffären. När de betalat går de till parken och kikar lite på grodan. Testar om hon kan hoppa och sådär. Det visar sig att Vilma, som de döper grodan till, kan hoppa utomordentligt bra.
Nästa dag tar de med sig Vilma till parken igen. Turbo säger till Simon att Vilma inte gillar att locket är på när hon är i lådan. Vilma är en magisk groda och kan prata med Turbo, säger han. Simon tror inte ett skvatt på att Vilma kan prata med Turbo. Turbo säger att de ska slå vad. Han säger att Vilma kan hoppa tre meter. Omöjligt, säger Simon.

I parken mäter de Vilmas hopp och hon hoppade exakt tre meter. Hon sa ju det, sa Turbo. Plötsligt kommer en tjej i klassen med sin hund. Vilma blir rädd och hoppar ner i dammen.
Vad gör man när presenten hoppat ner i en damm? Och är Vilma verkligen magisk?

Turbo och Simon undrar hur långt Vilma kan hoppa

Det här är en lättläst bok med fina illustrationer och en ganska enkel men rolig liten historia. Om fantasirika pojkar, kalas och vänskap.
Turbos äventyr kan man läsa om i fler böcker, bland annat Turbo blir kär och Turbo i knipa.

Turbo och den magiska grodan
Text: Ulf Sindt
Bild: Gunilla Kvarnström
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 48
ISBN: 9789150111293
Köp: Jämför priser

Trollkarlens elefant

Trollkarlens elefant En elefant brakar igenom operahusets tak och lemlästar en adelsdam. Trollkarlen som frammanat den försäkrar att han bara hade tänkt sig liljor, men trots detta hamnar både trollkarlen och elefanten i fängelse.

Elefantens ankomst blir det självklara samtalsämnet för invånarna i Baltese. Händelsen ändrar hur de tänker, pratar och ser på sina liv. Allra mest betyder elefanten för tioårige Peter Augustus Duchene. Strax innan elefanten damp ner i staden talade en spåkvinna om för Peter att hans förlorade syster lever och att en elefant ska föra honom till henne. Han visste inte vad han skulle tro. Det fanns ju inga elefanter i Baltese och Vilna Lutz, den gamle militären som Peter bor hos, har försäkrat honom otaliga gånger om att systern var dödfödd. Men när det omöjliga händer har man inget annat val än att tro på det otroliga.

Trollkarlens elefant är en fantastisk saga med en underbar stämning som är mörk men samtidigt full av hopp, kärlek och även humor. Den inbjuder oss att tänka tankar som ”Tänk om?” och ”Varför inte?” och ”Kunde det möjligen vara så?”. Egentligen vill jag inte kalla den barnbok, eftersom den borde passa alla någorlunda avancerade läsare som tycker om att svepas med av en riktigt härlig saga.

Det är mycket i boken jag tycker om. En sak är den respekt för djur som finns inbakad i texten, exempelvis genom en så enkel sak som att elefanten genomgående kallas ”hon” i stället för ”den”. Dessutom andas det respekt att erkänna att elefanten sätts i fängelse, när hon i själva verket behandlas precis som andra djur i människors vård. Och en ytterligare sak är att de döda fiskarna i fiskståndet på torget benämns som djur, när man i vanliga fall brukar prata om fisk i antal kilo.

Jag tycker också om språket med sin poetiska klang och de fyndigheter som finns invävda här och var. Ibland blir det riktigt roligt:

”Sir!” sa en av de unga polisinspektörerna. ”Hon blev synlig. Om vi ger oss till tåls så kanske hon kommer att bli osynlig igen.”
”Ser elefanten ut som om hon tänkte osynliggöras?” sa poliskommissarien.
”Sir?” sa den unge polisinspektören. ”Jag är rädd för att jag inte riktigt fattar frågan, sir.”
”Jag är mycket medveten om er bristande fattningsförmåga”, sa kommisarien. ”Er bristande fattningsförmåga är lika synlig som elefanten och har till och med ännu mindre utsikt att osynliggöras.”
”Ja, sir”, sa inspektören. Han rynkade pannan. Han funderade ett ögonblick. ”Tack, sir. Så är det säkert.”
Denna ordväxling följdes av en lång och plågsam tystnad. De sammankallade poliserna skrapade med fötterna.

Peter på marknaden i Baltese – ett uppslag ur Trollkarlens elefant.

Yoko Tanakas bilder är så mörka att de vid en första anblick ser ut att vara enfärgade grå fält. Efterhand växer detaljerna fram och möjligtvis, möjligtvis blir de ljusare allteftersom berättelsen fortskrider. Bilderna och textens lätt ålderdomliga teckensnitt gör Trollkarlens elefant till en ovanligt vacker bok.

Jag är inte ensam om att trivas i den här bokens sällskap. ”Det är så vackert så jag får tårar i ögonen”, skriver DNs Lotta Olsson, för att ge ett exempel. Mer om Kate DiCamillo finns på katedicamillo.com och på Kabusas svenska Kate DiCamillo-sida. Man kan provläsa början av boken hos Adlibris.

Trollkarlens elefant
Författare: Kate DiCamillo
Illustratör: Yoko Tanaka
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 201
ISBN: 9173551236
Köp: jämför priser