krig – Sida 2 – Barnboksprat

Toro! Toro!

toro Året är 1936 och inbördeskriget härjar i Spanien. För den lille pojken Antonito är krig lika ologiskt som tjurfäktningsarenan där matadoren dödar tjurar. Antonito bor på en gård med sin familj, där fadern föder upp svarta, vackra tjurar. Hans farbror är en känd matador. En dag får pojken uppleva födelsen av en ny kalv som också blir hans vän. Han får namnet Paco. När Antonito till sin förfäran inser att Paco ska få gå samma öde som alla andra tjurar, möta matadören på arenan, så tar han ett ödesdigert beslut för att rädda sin vän.

Boken är upplagd så att den börjar i nutid. Det är nämligen en farfar som berättar sin hemlighet för sitt barnbarn. En hemlighet han burit med skam och dåligt samvete under hela sitt liv.

Jag gillar det svenska omslaget till boken. Den skiljer sig från andra länders eftersom det är gulligt men blir samtidigt lite vilseledande. Historien handlar inte enbart om en pojke och vänskapen till en tjur. Den handlar också om att överleva ett krig men även i kaos finns en vardag och levnadshistorier. Boken är finstämd, sorglig men bär också en gnista av hopp och godhet. Jag fastnar speciellt för en mening:

…människor har en förmåga att vara snälla lika stor om inte större än deras förmåga att vara onda.

Boken innehåller en del svartgråa teckningar. För min del behövdes de inte men min nioåriga dotter tyckte de kompletterade berättelsen genom att visa bland annat hur ruiner ser ut och krigsplan. En bonus för mystiken i berättelsen också. För vem är den Svarta vålnaden som alla människor pratar om? Boken rekommenderas från 6 år men jag tycker handlingen kan vara svår att förstå sig på för så små barn, just för kronologin (en farfar som berättar om sin barndom) och det svåra temat. Skulle nog hellre föredra från 9 år men allt är ju individuellt. Absolut läsvärd!

Toro! Toro!
Författare: Michael Morpurgo
Förlag: B. Wahlströms
Översättare: Barbro Lagergren
Utgiven: 201303
ISBN: 9789132160967 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tusen varv runt månen och tillbaks

Johannes Sandreyo debuterade 2010 med boken Ung, bög och jävligt kär vilken handlar om att komma ut som homosexuell när man är tonåring.

I Tusen varv runt månen och tillbaks är det mobbing som är temat. 11-årige Thao kommer ursprungligen från Vietnam och han flyttade till Sverige med sin moster efter att hans mamma dött. Thao är mobbad i skolan och Sandreyo förskönar eller förmildrar ingenting utan beskriver hur Thao blir slagen, får cykeln förstörd och lämnad med ord som:

Haha, kolla! sa Zacke plötsligt och pekade på Thao. Tönten har pissat ner sig! Kolla då!
Din äckliga lilla kinesunge, sa Eleonora och spottade mot marken.

Thao brukar dra sig undan till en övergiven tunnelbanestation och en kväll möter han där uteliggaren Lufsen. Lufsen vet en massa saker om Thao och pratar om att Thao måste bli tuff om han ska klara sig där borta, innan han går ger han Thao en gammal tågbiljett från Quasambas järnvägar. En stormig kväll när Thao är på tunnelbanestationen kommer så helt plötsligt det magiska tåget till Quasamba och Thao hoppar på.

I Quasamba blir han indragen i ett smärre krig där Thao tillsammans med några vänner (vilka påminner väldigt mycket om människor från hans vanliga liv) och talande tigrar ska försöka återta regnskogen från tjuvjägarna och de blodtörstiga jaguarerna.

Det jag uppskattar med den här boken är att den är väldigt rå på så vis att den faktiskt skildrar många av de grymheter som förekommer runtom i världen. Jag läste den tillsammans med min nioåring och förklarade för honom att det faktiskt är så här det går till när det är krig. Samtidigt kunde jag inte låta bli att undra om en nioåring verkligen ska behöva höra beskrivet hur tjuvjägarna spänner upp en tigerhona med rep framför hennes ungar, torterar henne till döds och sen drar loss skinnet och karvar bort köttet. Det är en fråga för varje förälder att bedöma, den rekommenderade åldern på boken är 9-12 år enligt förlaget.

Jag läste boken högt, vilket den förmodligen inte är avsedd för, och det var inte helt lätt då jag upplevde att språket inte alltid flöt på. En annan tveksamhet jag har är om en 11-åring använder uttryck som ”Du är fett flummig” och ” Jag har ändå inga cash, min upplevelse av skildringen av Thao är inte att han är 11 år men det kanske bara är jag som inte hänger med i världen? Utan tvivel behandlar boken viktiga, svåra ämnen och det med besked.

Tusen varv runt månen och tillbaks

Författare: Johannes Sandreyo

Förlag: Vombat Förlag (2012)

ISBN: 9789186589110

Antal sidor: 101

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Strimmor av hopp

Det är en lördagkväll i juni år 1941 i Litauen. Lina Vilkas 15 år har just bytt om till nattlinne och slagit sig ner vid sitt skrivbord för att skriva ett brev till sin kusin Joana. Ljumma sommarvindar sveper in genom det öppna fönstret och hon känner doften av liljekonvaljer som hon och hennes mamma planterat några år tidigare. Plötsligt bultar det på dörren och in kommer NKVD (sovjetiska hemliga polisen) som ger Lina, hennes lillebror Jonas 10 år och deras mamma en liten stund på sig att packa sina tillhörigheter innan de förs bort!

Lina förstår ingenting, detta måste väl ändå vara ett misstag?! De har väl inte gjort sig skyldiga till något brottsligt? Tillsammans med en grupp andra människor lastas de ombord på en lastbil och körs iväg. Lastbilen stannar dock utanför ett sjukhus där de får vänta flera timmar; en kvinna som håller på att föda barn är bland de som ska med i lastbilen. När hon precis har fött sitt barn släpas hon ut från sjukhuset och lyfts blödande upp på lastbilen tillsammans med bebisen i ett bylte. Sen börjar en lång färd som slutar vid en järnväg där boskapsvagnar står och väntar på dem. Nu börjar en färd mot en fruktansvärd plats och tid i Linas liv, en sex veckor lång resa till ett arbetsläger någonstans i Sibirien. Var pappan blivit förd har resten av familjen ingen aning om.

Det här är en berättelse som handlar om vad som hände när Sovjetunionen ockuperade de baltiska staterna 1939. Listor på personer som ansågs sovjetfientliga sattes ihop och fanns man med på den listan kunde man mördas, sättas i fängelse eller deporteras som slavar till Sibirien. Det som händer i boken om Lina är påhittat, men Ruta Sepetys har träffat överlevare från den tiden och vävt in deras berättelser i sin roman. De som överlevde tillbringade mellan 10-15 år i Sibirien, bokens huvudperson och hennes lillebror som överlevde var där i 12 år.

Strimmor av hopp är en bok som berör en på djupet, som lika gärna kunde ha varit en sann berättelse. Det familjen Vilkas är med om är så vidrigt så man nästan inte klarar av att läsa det ibland, men samtidigt lever hoppet där mitt i allt elände. Det var svårt att låta bli att sträckläsa boken, man funderar hela tiden på hur det hela kommer att sluta. Förutom att ge mig en fin och samtidigt hemsk läsupplevelse lärde den mig något om en sida av andra världskriget som jag knappt kände till, att Stalin lät mörda 20 miljoner människor…
Läs den, och gör det snart – det här är en viktig bok!

Strimmor av hopp
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 224
ISBN: 9789132159589
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den dagen

Den här boken har vi skrivit lite om förut, men det är först nu jag fått tag i den och läst den. Jag fick låna den på biblioteket, för den säljs tyvärr inte längre.

Den dagen handlar om en fågelfamilj som blir utkastad ur sin holk av de hänsynslösa svartvita. I början av boken finns en liten faktaruta om svartvit flugsnappare, som mycket riktigt kör ut andra fåglar ur sina bon.

Familjen måste fly och längs sin väg möter de andra flyktingar. Pappan är försvunnen. Livet är hårt. Lillasyster klarar det inte. När de begraver henne säger mamma att hon blivit en ängel och lärt sig flyga. Till slut ljusnar bokens dova färgskala, för när fågelbarnen lärt sig flyga kan de flytta till Ettannatland där hoppet för en framtid ännu lever.

Den dagen då de svartvita kom var min pappa inte hemma.
Han var ute och letade efter mat till oss.
Allt gick så fort.
Plötsligt var de utanför vårt hem, knackade och hackade och hotade i väggarna.

– Ni ska ut! väste de.
– Nu är det här vårt!

– Så kan ni inte göra! förtvivlade mamma.
– Mina ungar är för små!
– Ni har ingen rätt att göra så här!
– Som om vi bryr oss!
– Som om vi bryr oss skrattade de svartvita.

Ur Den dagen — På något sätt lyckades mamma få ut oss allihop innan de svartvita vällde in. Vi ramlade ut i världen. Vi kunde inte flyga.

Egentligen handlar den här boken om krig och om alla miljoner människor som är på flykt idag. Den kan vara en bra utgångspunkt för samtal med barn om sådant. Kanske har barnet kompisar eller släktingar som flytt från ett annat land? Kanske har barnet själv gjort det?

Det är en mörk och hemsk bok, som ändå är vacker i både textens poesi, bildernas stämningsfulla stilrenhet och i hoppfullheten som ändå finns bortom det svåra. Parallellen till fågelvärlden är genialisk. I slutet av boken skrivs den rätta tolkningen ut i klartext. De snygga bilderna med infogade tidningspappersord som ”krig” och ”soldater” hade räckt mer än väl, de är en finare och mindre pånäsanskriven vägledning.

Om kvällarna viskades det om sånt man inte kan förstå.
Att vissa inte hade hunnit ut.
Att små ungar hade dött.
Att pappor var försvunna.
Att sorgen är så tung;
att sorgen inte har vingar, utan måste bäras som en sten i bröstet.

Den dagen
Författare & illustratör: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa böcker (2008)
ISBN: 978 91 7355 050 5
Antal sidor: 30
Hitta den: på biblioteket!

Vi störtar

En kort intensiv berättelse med få ord och många bilder, en bildroman kallar förlaget den själva. Det är en ny sorts bok för mig och jag vet inte riktigt vad jag tycker om konceptet; kanske måste jag läsa fler för att kunna bilda mig en uppfattning.

Boken är kanske främst avsedd för att locka läsare (ungdomar) som inte har något större intresse av böcker. Just den här är i alla fall alldeles för rörig för att jag ska tycka att det är bra, när jag läser tycker jag flera gånger att jag redan har läst det som står. Meningen ”Jag är kall som is” återkommer t.ex. tre gånger på 44 sidor. Andra formuleringar kanske inte är exakt likadana på alla ställen, men liknar varandra mycket.

Handlingen då? I en grotta sitter två soldater och gömmer sig för fienden. Den ena av dem har brutit benen och det är isande kallt och mörkt. Sedan får vi en tillbakablick som berättar hur de hamnade där; att de var pilot och navigatör i ett stridsflygplan som blev attackerat och träffat av fienden. De skjuter ut sig själva ur planet för att ha en chans att klara livhanken, men när de kommit ner på marken är de fortfarande i fara. Fienden kan komma när som helst, och eftersom kompisens ben är brutna kan de inte ta sig någonstans.

Det här var ingen bok som jag personligen uppskattade, varken utformning eller handling, men jag kan tänka mig att publiken den är till för kommer att gilla den! Jag kanske ska sätta den i händerna på någon av mina elever och be honom eller henne återkomma med en recension senare under hösten.

Vi störtar
Författare: Dee Phillips
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 44
ISBN: 9789186447779
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus