Legenden om en mossig dvärg eller ett spännande äventyr?

Jag har precis läst fjärde delen i legenden om bergsdvärgen Tanarog för mina barn. Det är en lite mysig fantasyserie om Tanarog och hans vänner skogsflickan Aina och den gamla levande eken Bladhus, som tillsammans ger sig ut på äventyr.

Tanarog är kortvuxen, lite klumpig och hör egentligen inte riktigt hemma ute i de djupa skogarna och vida slätterna. Men han lyckas ändå komma långt ut i sina äventyr och ju längre man läser i boken desto tydligare visar författaren hur långt man kan komma enbart med godhet, som här personifieras i Tanarog, en mästare på att visa just godhet och välvilja mot andra individer trots att vissa av dem verkar riktigt läskiga.

Men hur snälla, mysiga och spännande böckerna än må vara har såväl jag som mina barn lite svårt att känna med Tanarog. För mina barns del kan det bero på att Tanarog ser ut som en gubbe och för min del att jag tycker att han är en aning mossig och patriarkal. Till exempel beskrivs Tanarogs vän Aina, genom Tanarogs repliker, dels som något vackert att titta på, dels som någon som behöver hjälp att hålla ordning på sig, och det är jäkligt irriterande. Men trots att varken jag eller mina barn är så förtjusta i huvudkaraktären är det ändå inte dåliga böcker. Mina barn är snarare väldigt förtjusta i serien. Det är stort fokus på vännernas gemensamma äventyr och där tänker man inte Tanarogs utseende eller attityd. Så, om jag fick bestämma hade fokus i berättelsen legat på skogsflickan Aina istället för bergsdvärgen Tanarog eftersom hon är mycket häftigare.

Läs tidigare inlägg kring Legenden om Tann


Legenden om Tann: Nidaros vrede
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms (2011)
Antal sidor: 100
ISBN: 9789132159770
Köp:  t.ex. från Adlibris eller Bokus

zp8497586rq

Den glädjelösa ön

Min första tanke var att Enrique Fernández serie Den glädjelösa ön är en barnbok eftersom en av huvudkaraktärerna, flickan Eli, möter oss på framsidan med ett lite lekfullt utseende. Det är däremot inte en barnbok, utan snarare en ungdomsserie. Men alltjämt möter karaktärerna oss med en stil som står i rak kontrast till den mörka och hemlighetsfulla ön som handlingen utspelas på. Först kände jag mig lite tveksam till den här kontrasten, men när man väl kommit in i den här världen börjar man tycka om den mer. Den här världen finns på den glädjelösa ön Yulkukany, en plats där känslor gömts undan på grund av det hårda livet i samspelet med naturen som ger men som också tar, till exempel sjömäns liv. Till detta kommer en hel del magiska krafter så som att folkets sorger ger kraft åt en trollkunnig snigelkvinna. Mitt i denna blandning av hård verklighet, ett stormigt hav, magi och otrolig fantasi möter vi de uttrycksfulla karaktärerna Milander Dean och Eli.

Milander Dean kommer till ön i egenskap av geolog. På ön träffar han flickan Eli som inte drabbats av öns glädjelöshet, utan tvärtom är väldigt full av livsglädje och gärna visar det. Milander Dean, som tyngts ner av ett sorgligt förflutet, visar ingen glädje, men är däremot bättre på att visa ilska. Han retar sig på Elis oförståelse för livets svårigheter. Men om någon ska lyckas bryta igenom hans hårda skal, så är det just hon. Men trots att Eli vaktas av den talande katten prins Yemi lurar snigelkvinnan Mama Kindi ute i den mörka skogen och hon är ute efter Elis lycka.

 


Den glädjelösa ön
Författare och illustratör: Enrique Fernández
Svensk text: Lena Noréus
Förlag: Ordbilder (2011)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789185269280
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Erin och kungsbestarna

Nu i början av sommaren gav Ordbilder Media ut den andra delen i Besttjusaren. Denna del avslutar den japanska fantasyberättelsen om den speciella tjejen Erin. Erin har lyckats bli vän med ett av rikets allra största odjur, en kungsbest. Erins mamma kom från ett fördrivet folk och avrättades brutalt som en följd av kontakten med de bestar som används som rikets vapen. Trots det är Erin inte rädd för att ta för sig och visa sina förmågor.

Den andra boken om Erin kretsar kring den hemlighet som hennes mammas folk, aryofolket, bär på, en hemlighet som bevarats i flera hundra år. Erin märker snart att denna hemlighet gör att aryofolket vill få Erin att avsluta sin vänskap med den kungsbest som hon sköter om. Men varför är det egentligen så farligt att bli vän med de väldiga djuren? I den episka berättelsen om Erin fortskrider även en politisk intrig där en maktkamp mot rikets heliga drottning startats. Och Erin tvingas inse att hennes erfarenheter kan komma att utnyttjas i den här maktintrigen.

Trots att handlingen utspelas under flera år får man en personlig bild av Erin och sökandet efter jaget samt den vänskap hon utvecklar med besten Riran. Genom drottningens livvakt Iar, som avsagt sig ett vanligt liv för att enbart tjäna drottningen, ges berättelsen ytterligare en dimension där längtan, identitet och även kärlek kommer in i bilden.

 

Läs om den första boken om Erin



Besttjusaren – 2: Kungsbestarna

Författare: Nahoko Uehashi
Förlag: Ordbilder förlag
Antal sidor: 255
Rekommenderad ålder: 13+
ISBN: 9789185269242
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Sagan om Rand 1: Landet nära tidens rand

En natt svävar en tidsreva i luften i Petras sovrum. Genom den kommer hon in i Rand, ett idylliskt land där jordbruk är lika vanligt som magi, teleportation och datorer.

Jag har läst första delen av Sagan om Rand, Landet nära tidens rand som e-bok i mobilen. När jag läst de första sidorna var jag fullt inställd pÃ¥ flopp. SprÃ¥ket kändes trist och fantasy är inte riktigt min genre egentligen, jag som tycker det är ganska löjligt att döpa karaktärer till krÃ¥ngliga namn som Aervinwath, eller hur det nu stavades… ÄndÃ¥ vann berättelsen över mig pÃ¥ sin sida, tack vare att den är sÃ¥ härligt fantasirik och spännande! Huvudpersonen känns som en tom schablon, men det gör liksom inte sÃ¥ mycket när världen runtomkring fullkomligt sprudlar. SÃ¥ jag gillade faktiskt boken trots allt!


Sagan om Rand 1: Landet nära tidens rand
Författare: Cecilia Wennerström
Förlag: Wela förlag

Drakmötet

Mina barn blev överlyckliga när vi fick hem den tredje delen i legenden om Tann: Drakmötet. Legenden om den nyfikna och goda bergsdvärgen Tann, skogsflickan Aina och eken Bladhus är riktigt härliga fantasyböcker. Trots att de är kapitelböcker med relativt få illustrationer tycker jag att de passar utmärkt för även lite yngre barn.

I den tredje boken har vännerna kommit till en den stora slätten, där gräset sträcker sig flera dagars vandring framåt. Men precis när de kommit ut på slätten försvinner Aina! Dessutom kan inte eken Bladhus följa med och leta efter henne. Det är nämligen så att drakkungen Nidaros är på jakt efter Tann och med Bladhus vid sin sida på ett stort och öppet fält skulle han bli upptäckt direkt. På sin vandring mot Aina möter Tann nya karaktärer, vilka han behandlar med hygglighet och hjälpsamhet, vilket gör att han skaffar sig vänner som av många andra betraktas som ovänner. Men några som verkar riktigt läskiga är de där smådrakarna och det är även de som bär ansvaret för Ainas försvinnande. Han måste bege sig mot deras berg, för han vill ju hitta Aina!

En sak som är lite synd med de här böckerna är att sÃ¥ mycket fokus läggs pÃ¥ Tann, när händelseförloppet utspelas kring skogsflickan Aina ocksÃ¥. Aina är inte nÃ¥got initiativlöst vÃ¥p, utan istället väldigt modig och spontan och det är oftast hon som för äventyret framÃ¥t. Därför är det lite märkligt att serien just kallas ”Legenden om Tann”.

 

Läs om del 1 och 2 i serien


Legenden om Tann: Drakmötet
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 100
ISBN: 9789132159657
Köp:  t.ex. från Adlibris eller Bokus