I jakten på bra fantasyböcker har jag och mina barn mött Cornelia Funkes bok Igraine den modiga från 2007, ett högläsningsäventyr för barn som gillar spänning.
Igraine bor på det magiska slottet Bibernell tillsammans med sin mamma, pappa, storebror, en talande katt och en uppsättning sjungande trolleriböcker. De övriga i Igraines familj är magiker, men Igraine vill helst av allt bli en ärofylld riddare. På sin tionde födelsedag får Igraine en magisk rustning som är superstark och lätt. Ganska snart visar det sig att Igraine kommer att få nytta av rustningen snabbare än hon trodde. Utanför borgen förbereder den onde magikern Gilgalad ett anfall för att ta över de unika trolleriböckerna på Bibernell. Det hela blir inte lättare av att Igraines föräldrar råkar förvandla sig själva till grisar och därmed inte kan trolla. Det blir upp till Igraines storebror att försvara borgen med magi medan Igraine, den modiga, rider iväg för att samla en ingrediens som behövs för att trolla tillbaka föräldrarna till människor. Men det är inte vilken ingrediens som helst, utan hårstrå från en jätte!
Boken har ett lättbegripligt språk och rikligt med illustrationer. Dessutom är äventyret relativt snällt, utan en massa död och våld, vilket gör boken lämplig även för lite yngre barn. Enligt förlaget passar boken för 8-12åringar, men jag tycker att 5-9åringar är en lämpligare målgrupp.
Det är positivt att det hela utspelar sig i en riddarvärld, men att det ändå aldrig är något problem att Igraine, som tjej, tar plats och är den modigaste i berättelsen. Visserligen lyfts det på ett par ställen i boken, till exempel när den onde borgvakten ifrågasätter Igraines roll som väpnare, men hans ord avfärdas snabbt som fjanterier. Genus i fantasyberättelser är lite spännande på det sättet att i en påhittad värld kan den jämställdhetsmedvetna författaren välja att förhålla sig till könsroller på olika sätt. Det går ju att skapa en värld med omkullkastade könsroller/ att kön inte har betydelse eller också går det att skapa en värld med en patriarkal struktur, men som karaktärerna gör uppror mot. Igraine den modiga tillhör främst den senare kategorin. Igraine är modig och självsäker och vet dessutom hur hon ska svara på nedsättande kommentarer.
Igraine den modiga
Författare och illustratör: Cornelia Funke
Förlag: Opal (2007)
Antal sidor: 191
ISBN: 9789172992443
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Rubinröd är första delen i en trilogi där de två andra delarna, Safirblå och Smaragdgrön, utkommer på svenska under 2013. Gwendolyn är 16 år och en helt vanlig tonåring boendes i London. Helt vanlig så när som på hemligheterna hennes familj döljer. I familjen finns en ärftlig gen som gör att innehavaren kan resa i tiden och just nu är det Gwendolyns kusin Charlotte som förmodas bära på den. Charlotte har tränats för detta i många år och medan Gwendolyn fått leka har Charlotte övat värjfäktning och studerat historia. Det första tidssprånget äger rum mellan genbärarens sextonde och sjuttonde levnadsår så när som helst nu borde det ske. Varje gång Charlotte blir yr i huvudet väntar alla med spänning för en tidsresa förebådas vanligtvis av en yrselliknande känsla och ibland huvudvärk.
Så läser jag sista delen i fantasyserien (
Min 12-Ã¥riga dotter, som väl tillhör främsta läsgruppen med tanke pÃ¥ temat om att gÃ¥ igenom en förändring/förvandling till nÃ¥got annat, tycker mycket om böckerna. Hon levde sig in händelserna och sÃ¥g fram emot varje gÃ¥ng en ny bok kom ut. Precis som jag kunde förutse sÃ¥ uppskattade hon verkligen Fälthandboken – en fauna över Havsrikets alla invÃ¥nare. Denna ger ingÃ¥ende svar pÃ¥ vem som är vem och vad som är vad och mer därtill. Det är fascinerande vilka varelser vattnet verkar rymma, inte utan att jag blir lite mörkrädd. Alla delar i serien är fantasirikt illustrerade i svartvitt av Katarina Dahlquist, men Fälthandboken är dessutom rikligt och ofta detaljrikt illustrerad.
Legenden om Tann tar oss med till fantasilandet Unadan. Det här är den sjätte boken om dvärgen Tann (Tanarog) och jag kastas rätt in i en för mig obekant fantasyvärld eftersom jag inte läst någon av de tidigare böckerna. Egentligen är jag en sån person som vill läsa serier från bok ett, men ibland får man frångå sina principer. Barnboksprats Emma Lindström har tidigare skrivit om de fyra första delarna i serien: läs hennes recensioner av 