Olivia och dockan som kom bort

Olivia framsidaDet är något speciellt med böcker om grisar. Grisar är ett slags djur som ofta lever undanskymda och inte får vara med om så mycket roligt i sina liv. Det kanske är därför det är så kul att läsa om att glada grisar i alla fall finns i böckernas fantasivärldar. Olivia och dockan som kom bort är en bok som tar plats på flera olika sätt. Inte bara för att den handlar om en tuff gris, som dessutom är tjej, utan även för allt det där andra som man kan hitta i såväl text som bild och mellan raderna.

Olivia och dockan som kom bort handlar om den fantastiskt kaxiga lilla grisflickan Olivia. Olivia ska på fotbollsträning, men är inte nöjd med den gröna lagtröjan. Hon ser ju ut som alla andra när hon har den på sig och hon vill minsann ha en röd tröja istället. När hon kommer hem från träningen sitter hennes mamma och syr på just en sådan röd tröja som hon önskat sig. Men precis när mamman visar upp tröjan märker Olivia att hennes älsklingsdocka är försvunnen! Hon frågar sina bröder och hon letar överallt utan att hitta dockan. Dagen blir till kväll utan att dockan har kommit fram. Det är mörkt och stormigt ute. Det enda som lyser upp rummet som Olivia sitter i är en ljusstake och blixten ute i ovädret. Den här mörka kvällen hör Olivia ett läskigt ljud och eftersom hon inte är så rädd av sig beger hon sig mot ljudet. Vad är det som låter och vad har egentligen hänt med Olivias älsklingsdocka?

Olivia insida

Olivia är förstås mer som ett människobarn än ett grisbarn, men frågan är om böckerna om Olivia hade varit lika fängslande om Olivia gestaltats som människa. Å ena sidan skapar djurkaraktärer en viss distans just eftersom de är djur och inte människor. Å andra sidan blir de känslor som Olivia visar upp väldigt tydliga, vilket beror på att ansiktsuttryck kan karaktäriseras på ett helt annat sätt när det inte är en människa som avbildas.

Texten är relativt kortfattad och händelser beskrivs även med bilderna. En ganska stor del består av dialoger som kopplas samman med en bild. Bilderna är enkla och har få färger och tydliga konturer, vilket kanske bidrar till att göra boken populär bland yngre barn. Sidorna är väldigt uttrycksfulla och även stämningsfulla i all sin enkelhet. Vid flera av bilderna bidrar dessutom texten till att göra uttrycken tydligare, som när texten blir större då Olivia blir arg.

Som vuxen, och mamma, måste jag säga att jag känner lite med Olivias mamma också. Det gjorde att jag inte riktigt kunde låta bli att titta på boken med mina genusglasögon. Olivias mamma kämpar för att göra alla i familjen nöjda och det är hon som får sköta allt hushållsarbete (vilket visas enbart med bilderna). Berättelsen om Olivias mamma blir som en vuxenberättelse inne i huvudhandlingen. Men jag ser inte den här sidohandlingen som företrädare för ett ojämlikt förhållande mellan könen, utan snarare tvärtom. Det är precis så här det ser ut i många familjer, men med hjälp av den här grisfamiljen får vi en distans till vårt eget handlande. Så som jag tolkar bilderna i boken parodierar de också till viss del könsrollsmönstren genom att göra dem lite väl tydliga.


Olivia och dockan som kom bort

Författare & illustratör: Ian Falconer
Svensk text: Thomas Tidholm
Förlag: Natur och kultur
Originalets titel: Olivia and the Missing Toy
Antal sidor: 32
ISBN13: 9789127104860
Köp: Jämför priser

Berättelsen om den blå planeten

Berättelsen om den blå planeten - framsidaPå den blå planeten bor det bara barn, barn av alla olika slag du kan tänka dig. Inte en enda vuxen finns på den blå planeten. Här har barnen det så bra man kan tänka sig. De äter när de är hungriga, sover när de är trötta och hittar på massor av roliga äventyr. Den största händelsen på året är Fjärilsflyget, den dagen då en ljusstråle från solen faller in i en alldeles speciell grotta. När tusentals fjärilar vaknar ur sin årslånga dvala och flyger runt hela världen och smyckar himlen med sina vackra färger, innan de återigen fladdrar tillbaka in i grottan för ytterligare ett års dvala.

Men en dag dyker en knasig figur upp; Lycko-Lajban. Två av barnen; Brimir och Hulda stöter på honom en dag när han landar med sin rymdmaskin. Lycko-Lajban vet hur man gör livet så roligt som möjligt. Men barnen tycker redan att livet är så roligt det bara kan bli. De älskar att se på vackra solnedgångar, svinga sig i träd, hoppa i pölar och klättra i berg.
Lycko-Lajban kontrar med en gäspning och berättar för barnen att han kan visa dem hur de kan flyga!

Så börjar berättelsen om den blå planeten och det blir bara tokigare och knasigare och till och med obehagligt… Bland annat spikar Lycko-Lajban fast solen så det kan vara dag för evigt. Något som kan låta underbart, men det får oanade konsekvenser, bland annat för barnen på andra sidan planeten…

Berättelsen om den blå planeten - inuti

Det här var en mycket speciell bok, om lycka och priset man får betala för att man inte riktigt kan uppskatta det man har. Om man vill att allt ska bli bättre och bättre hela tiden, vad händer till slut? När man inte nöjer sig utan skapar mer och mer problem som man tror att någon annan ska lösa. Lycko-Lajban löser allt, det tror barnen, så de vänder sig till honom då problemen blir för ohanterliga. För han har ju lösningen på allt…?

Det är stundtals riktigt obehagligt och boken är väl illustrerad med mycket passande bilder. Kan ni få tag i den här boken så läs den! En annorlunda bokupplevelse, helt klart! Jag gillar formgivningen av boken också, med speciella typsnitt som uttrycker olika saker och som används för att förstärka språket.

Berättelsen om den blå planeten (originalets titel: Sagan af bláa hnettinum)
Författare: Andri Snær Magnason
Illustrationer: Áslaug Jónsdóttir
Översättning: John Swedenmark
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 95
ISBN: 978 91 89680 05 0
Köp: Det verkar som den har utgått ur sortiment hos de flesta bokhandlare men kanske finner man den på biblioteket.

Hur läser man Harry Potter på svenska?

Jag har läst/lyssnat på alla böcker om Harry Potter på engelska. När jag kan läsa originalspråket gör jag gärna det, för jag tycker om att läsa det författaren faktiskt skrivit. Åtminstone då jag är nyfiken på författarskapet och författarens egen stil tycker jag att jag kommer för långt ifrån när jag läser en översättares tolkning.

De två första böckerna läste jag som vanliga pappersböcker, men resten lyssnade jag på. Jag föll pladask för Jim Dale som uppläsare, vilken underbar sagofarbror han är! Underbar uppläsningsröst och underbara dialogröster. Jag kan varmt rekommendera hans inläsningar!

Det vore roligt att läsa Harry Potter med Ava när hon blivit större, men då blir det förstås på svenska. Det känns jättekonstigt! Okej, jag kan uttala Harry Potter på svenska, det går ganska bra, men nästan allt annat blir ju jätteskumt. Är det meningen att man ska säga Ron med svenskt R? Det låter märkligt hur man än gör. Hermione är konstigt redan från början, så det är väl inte konstigare att säga ”Härmiååne”… men Snape? Ska man säga ”Snape”, eller kan man säga ”Snejp” fast det är på svenska? Och Dumbledore måste man väl få säga ”Dambeldåår”, eller..?

Vi behöver könsneutrala pronomen!

Bäbis
Hen är bäbis

I barnboksvärlden finns lyckade exempel på könsneutrala karaktärer. Vi har till exempel Ann Forslinds bäbis, som rätt och slätt är bäbis. Men det funkar bara för att meningarna är så enkla. Det är svårt att undvika att skriva ”han” eller ”hon”. Vore det inte toppen om det gick att uttrycka neutralt?

Faktum är att det går! Många språk har könsneutrala pronomen och även i svenskan har ”hen” fått fäste i somliga kretsar. Man använder alltså hen i stället för han/hon och objektsformen är henom. Tyvärr motarbetas förslaget av Språkrådet, som skriver*:

…ingen god idé att försöka införa hen (eller någon annan form – hin, hän) som könsneutralt pronomen. Det ser konstigt ut, och det är svårt att tro att man skulle kunna introducera ett så vanligt ord som ett pronomen utan minsta stöd i talspråket.

”Det ser konstigt ut”, säger Språkrådet. Det är väl klart att det ser konstigt ut! Vi har ju inte vant oss ännu, men om fler börjar använda ordet kommer vi att göra det. Givetvis känns det konstigt att säga ”hen”, men att skriva det är väl inte konstigare än att skriva ”hon/han”, ”h*n” eller andra mer eller mindre kreativa lösningar vi använder idag? Märker man sedan hur smidigt det är att använda i skriftspråket kanske det naturligt finner en väg in i talspråket också, eller så förblir det ett skriftligt fenomen. Tal- och skriftspråk stämmer ju inte alltid överens.

Det finns givetvis många situationer då hen och henom är praktiskt, inte bara i barnböcker. Språkrådet ger själva ett exempel på en mening som är klurig att få till bra: ”Om en elev vill överklaga ett betyg bör han/hon/han eller hon/den/denne först vända sig till rektor”. De ger en rad förslag på krångliga omskrivningar, men tänk så enkelt att skriva ”hen” i stället!

Jag uppmanar alla att använda hen och henom!

* Att länken går till spraknamnden.se är inget misstag, de har bytt namn utan att webben riktigt hängt med. Om den inte skulle funka längre, gör en sökning på ”hen” i Språkrådets språklåda som du hittar på sprakradet.se.

Änglar på Skogskyrkogården

Dahlin, P - Änglar på Skogskyrkogården - 85227150

Spännande mysterier måste vara något som de flesta barn tycker är intressant. Jag blev nyfiken på böckerna om Kalle Skavank, skrivna av Petrus Dahlin, när jag läste på Rabén & Sjögrens hemsida om den senaste, som kommer ut i februari; Branden vid Söderbysjön. Jag tänkte direkt att där bor ju jag. Eller ja, inte precis där men i krokarna. En bok om den platsen vore väldigt roligt att få läsa. Så såg jag att där ju fanns en rad olika böcker om Kalle Skavank och alla utspelar de sig kring mina trakter. Om jag vore barn nu skulle jag tycka det vore jättespännande att läsa om området jag bor i.

Och ja…det tycker jag ju bevisligen även fast jag är vuxen…

Jag började, helt utan inbördes ordning, att läsa Änglar på Skogskyrkogården. Huvudpersonen Kalle, kioskdeckare som bor med sin pappa i radhusområdet i Bagarmossen, får ett uppdrag av prästen Anders, som arbetar på Skogskyrkogården. En dödsängel har försvunnit, en mycket ovärderlig sådan. På den hemliga övervakningskameran ser man hur ängeln plötsligt bara är borta.
Kalle och hans kusin Dilsa hjälps åt att lösa mysteriet under sitt sommarlov och kommer till slut en lösning på spåren. Kan det ha skett något övernaturligt? Hur har ängeln försvunnit egentligen?

Änglar på Skogskyrkogården

Jag gillade boken mycket, det var lagom tempo för barnläsare och dessutom lättläst. Fina bilder höjde stämningen ett snäpp! Barnslig som jag är tyckte jag det var jätteroligt med kartan i början av boken, som visar området där allt utspelar sig. Jag tror de här böckerna uppskattas mycket av barn från södra Stockholms förorter!

…och efter den senaste kommentaren lägger jag till att böckerna säkerligen uppskattas lika mycket av andra barn, ja till exempel barn som bor i Gävle. Och vuxna, som jag själv till exempel.

Änglar på Skogskyrkogården
Författare: Petrus Dahlin
Illustrationer: Sofia Falkenhem
Förlag: Tiden, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 100
ISBN: 978-91-85227-15-0
Köp: Jämför priser