Jag längtar till slutet av juni! Varför? För att då kommer den andra delen i trilogin Starcrossed! ”Starcrossed lovers” är ett uttryck som används om ett par vars förhållande ofta motarbetas av yttre krafter; Romeo och Julia, Tristan och Isolde och Paris och Helena är några klassiska exempel.
Jag har just läst ut den första – Helena – som visade sig vara något helt annat än vad jag trott. Den här boken har stått ganska länge på min ”att-läsa-hylla”, och jag tänkte att nu ska jag ta itu med den fastän det känns lite motigt (den är 506 sidor lång). Jag började läsa och tänkte att det skulle väl ta ett par veckor att bli klar; det tog ett par dagar! Det var verkligen en bok i min smak, jag fick lite ”Twilightfeeling” av den. Den här handlar dock inte om vampyrer och varulvar, men om ett folk som också tillhör fantasins värld: ättlingar till den grekiska mytologins gudar.
Helena Hamilton är en tonårstjej som växt upp med sin ensamstående pappa och lever på ön Nantucket utanför den amerikanska östkusten. Hon är enastående vacker men tillhör ändå nördgänget i skolan, i det gänget ingår också hennes bästa kompis Claire. Helena vet ingenting om sin mamma, det finns inte ett enda foto av henne i huset men runt halsen hänger ett halsband som är det enda minne Helena har av henne. Helena har ända sedan hon var liten känt att hon är annorlunda, men inte vad som är ”fel”. Hon är t.ex. övermänskligt bra på löpning, så bra att hon medvetet springer saktare än hon kan för att inte vinna och utmärka sig. För Helena vill inte synas, hela sitt liv har hon varit blyg och försökt att märkas så lite som möjligt.
En dag börjar ett rykte spridas om att en ny stor familj är på väg att flytta till ön, och att de har barn i Helenas och Claires ålder. När de dyker upp i skolan ändras Helenas liv för alltid: när hon möter Lucas Delos i skolan säger hennes instinkt henne att hon måste döda honom! Och hon attackerar honom där i skolan inför en massa människor, Helena som aldrig i sitt liv gjort en fluga förnär. Vad är det som händer med henne?!
Ganska snart blir både familjen Delos och Helena medvetna om vad och vem hon är…Mer än så här vill jag inte berätta för då tror jag att jag förstör för de som vill läsa boken. När jag var klar med den ville jag genast fortsätta med nästa del, men den kommer som sagt inte förrän i juni – det blir en lång väntan! Helena var en superbra bok, med spännande inslag av grekisk mytologi på ett sätt som jag inte hade kunnat ana. I boken finns såklart också ett älskande par som är ”starcrossed lovers”!
Starcrossed: Helena
Författare: Josephine Angelini
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 504
ISBN: 9789163868719
Ingår i serien: Starcrossed
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Hennes mamma blir så ledsen att hon inte ens vill prata med Jamela sedan och hon skäms oerhört men allt ordnar upp sig på bästa sätt. I böckerna om Jamela finns det nästan bara kvinnoporträtt, Jamela, hennes mamma och mormor samt alla dessa kvinnliga släktingar omkring dem. Jag är imponerad av att en manlig författare/illustratör kan skildra dessa relationer så starkt och finstämt.
Jag och ett av mina läshungriga barn har hittat två nyutkomna och väldigt lättlästa böcker. För det mesta tycker jag att lättlästa böcker känns tunna på många olika vis och jag får ibland kämpa för att få nybörjarläsare att komma igång med utbudet som finns. Dessa båda böcker har det gemensamma att båda titlarna tilltalar oss, de låter lite lagom läskiga, båda belyser också förutfattade meningar, men annars är det två helt olika böcker, både innehållsmässigt och i valet av bilder. De ingår båda i 
En kartbok över Sverige anpassad för barn och med glada illustrationer av Mia Nilsson, det kunde vara något tänkte jag. Jag möter ytterst pedagogiska kartor i boken där varje landskap får en sida och där de viktigaste och största namnen på orter, vatten och berg finns med. Landskapsvapnen är originalen trogna, men med illustratörens tydliga prägel och varje landskaps blomma och djur illustreras med fina och roliga bilder. Landskapets största ort nämns också i den lilla faktarutan tillsammans med blomman och djuret. I slutet av boken finns ett register som sig bör. Jag upplever tydlighet och fin form. Längst ner på varje sida får landskapet en eller två meningar av information, och där plötsligt har jag en del synpunkter på valet av information. Det vänder sig till barn 6-9 år och bör vara lättbegripligt, men jag tycker nog att vissa uppgifter och viss information om en del landskap är väl lättsam eller kan liknas vid turistreklam (se t.ex. Västergötland) och även om barn kan ha intresse av dylikt så vore det mer av en utmaning att presentera lite mer okända, men ändå spännande fakta. Detta görs också för några få av landskapen; t.ex. att det finns ett eget språk i Norrbotten och att Dalsland ibland kallas för ett Sverige i miniatyr. Jag vill förtydliga att jag inte tycker att det är fel att berätta något som utmärker ett landskap, men en kombination av känt/okänt vore mer intressant. För mig kan det också kännas en aning stereotypt att barn ska ha intresse av att kungafamiljen firar somrarna på Öland eller varifrån Victorias make kommer. Mina barn bryr sig inte ett dugg om det och om nu utrymmet endast tillåter en eller två meningar per landskap, så skulle detta ha kunnat användas på ett mer kreativt sätt. Nu kan det upplevas som att barns förmåga att förstå och ha intresse för sin omvärld underskattas. Men jag tycker ändå om denna bok och det är Mia Nilssons förtjänst. Illustrationerna som både är informativa och snygga och dessutom uppvisar en skön humor, lyfter boken. Det ger också en trygg känsla att få överblick över vårt land, att se platsernas namn och landskapens form och nog väcks det en längtan att resa i mig. Sverige känns märkligt välbekant men ändå så okänt.
Den här boken valde jag för att jag tycker att den har ett snyggt omslag. Ibland får jag sådana infall och det kan faktiskt vara rätt bra eftersom det får mig att upptäcka böcker jag kanske inte skulle ha valt utifrån baksidestexten. Juli visade sig vara en fin berättelse om vänskap, kärlek, utanförskap och olikheter.