För två år sedan intervjuade jag Lisa Bjärbo till Barnboksprats kärlekstema, då hennes första ungdomsbok Det är så logiskt, alla fattar utom du just kommit ut. Nu är bok nummer två här: Allt jag säger är sant.
Lisa Bjärbo:
» Författare och frilansskribent med journalistutbildning.
» Aktuell med Allt jag säger är sant och Bilderboksretro-serien. Har gett ut flera sorters böcker, se bibliografi på Wikipedia.
» Bloggar personligt på Onekligen, om barnböcker på Bokunge och om att skriva en bok ihop med Johanna Lindbäck på Inte nu.
» Erbjuder skrivarkurser och lektörstjänster tillsammans med Johanna Lindbäck.
Vi träffas över en bit mat pÃ¥ ett café pÃ¥ Söder, inte lÃ¥ngt ifrÃ¥n där Lisa har sin skrivarlya. ”Bilden pÃ¥ baksidan av Allt jag säger är sant är faktiskt tagen just pÃ¥ det här cafét”, säger Lisa. Jag undrar förstÃ¥s om boken (som jag vid intervjutillfället ännu inte läst) utspelar sig i Stockholm, men den här gÃ¥ngen har Lisa valt att förlägga handlingen till en mindre, icke namngiven stad. Förra boken, Det är sÃ¥ logiskt, alla fattar utom du, utspelade sig Växjö, där Lisa är uppvuxen. Det fanns bÃ¥de för- och nackdelar med det. Lisa behövde inte hitta pÃ¥ allt själv, men Ã¥ andra sidan blev det viktigt att fÃ¥ allt rätt. ”Folk lusläste verkligen pÃ¥ detaljnivÃ¥ och blev upprörda när de märkte saker som att jag skrivit fel färg pÃ¥ stolarna i biblioteket.” Det behöver hon alltsÃ¥ inte vara nervös för den här gÃ¥ngen. Men hon avslöjar att hon ändÃ¥ sÃ¥g Växjö för sin inre blick när hon skrev.
Allt jag säger är sant
Nya boken handlar om 16-åriga Alicia som hoppar av gymnasiet eftersom hon känner sig ämnad för stordåd. Varför ska man då mögla bort i skolan? Läs gärna Barnboksprats recension av boken.
En bok blir till
Skrivprocessen börjar för Lisa med skapandet av en karaktär. Sen kommer flera karaktärer som hör ihop med huvudpersonen. Först efter det planerar hon själva handlingen. Mycket av genomförandet handlar om disciplin. ”Jag har nästan aldrig flyt när jag skriver”, säger Lisa. ”Jag fÃ¥r tvinga mig själv att fortsätta. Det är inte alltid jätteroligt att skriva bok, men det jobbiga vägs upp av hur bra det känns när man fÃ¥r till det.”
Skrivandet varvas med författarbesök pÃ¥ skolor ute i landet. ”Det är en alldeles speciell känsla att komma in i en skola”, säger Lisa. ”De är sÃ¥ lika varandra och nästan ingenting har förändrats sedan jag var tonÃ¥ring. Och det känns positivt för mig, eftersom jag tyckte det var kul i skolan.” Dessutom ger skolbesöken värdefull kontakt med mÃ¥lgruppen, som är nyttig för skrivandet. Hon snappar ocksÃ¥ upp ungdomsjargong pÃ¥ tunnelbanan, pÃ¥ bloggar och frÃ¥n Twitter.
Bilderbok i höst
Halvt pÃ¥ skämt, apropÃ¥ att Lisa har väldigt mÃ¥nga järn i elden, frÃ¥gar jag om det inte är dags för en bilderbok snart och det visar sig att jag inte är fel ute. ”I höst kommer faktiskt en bilderbok. Huvudpersonen är Eddie, en viljestark tvååring inte sÃ¥ himla olik min egen son. Den utspelar sig dagarna innan jul, och läsaren fÃ¥r följa julförberedelserna genom Eddies ganska skeptiska ögon. Ett träd vid soffan? Som sticks? Vad ska det vara bra för? Och vem är tomten som alla pratar om? Eddie känner inte honom. Fast det där med paket lÃ¥ter i och för sig kul…” Illustratören heter Jesus Verona, och det här blir hans första bilderbok. ”Jag har nyss sett skisserna pÃ¥ de första bilderna, och är mycket uppspelt”, säger Lisa. ”Han gör Eddie sÃ¥ himla fin och bestämd och bra!”
Bäst just nu
enligt Lisa:
» I stället för att bara skrika av Elin Nilsson
» Jellicoe Road av Melina Marchetta (se Barnboksprats recension)
Läser gärna ungdomsböcker
Det slukas mÃ¥nga bilderböcker och ungdomsböcker hemma hos Lisa. Sonen Rufus kräver daglig läsning av Massor av dinosaurier och Varning för köttgänget sedan han fick dem i julklapp. Själv läser Lisa gärna ungdomsböcker. ”Faktiskt nästan hellre än vuxenböcker”, säger hon. ”Delvis för att jag har nytta av det som ungdomsboksförfattare men ocksÃ¥ för att jag gillar att de har ett större driv.” Hon är med i en ungdomsbokcirkel och det var där hon fick kontakt med Johanna Lindbäck, som har gett ut fem ungdomsböcker (se Barnboksprats Johanna Lindbäck-etikett, under vilken alla hennes böcker snart kommer att vara omskrivna).
Samarbetet med Johanna Lindbäck
”Johanna ville prova att skriva en bok tillsammans med nÃ¥gon”, berättar Lisa. När erbjudandet gick till Lisa var hon inte sen att nappa. ”Vi sÃ¥gs över en lunch och klottrade ner hela idén till boken pÃ¥ baksidan av ett kuvert.” Det finns en ganska tydlig planering och de skriver varannat kapitel om varsin karaktär. ”Hittils har vi skrivit fyra kapitel och inte följt planeringen för nÃ¥got av dem”, säger Lisa. ”Men det är jätteroligt att processen inte blir sÃ¥ ensam och att man fÃ¥r respons direkt.”
Bilderböcker förr
Under en period jobbade Lisa som redaktör för Rabén & Sjögren. Där föddes idén till en bokserie om gamla bilderböcker och Lisa fick uppdraget att skriva texterna och göra urvalet tillsammans med Susanna Hellsing, dotter till Lennart Hellsing. ”Susanna är  uppvuxen i barnboksvärlden”, säger Lisa. ”Hon var som ett facit, hon kan allt och kommer ihÃ¥g allt. Vi kompletterade varandra väldigt bra, hon hade de traditionella ögonen och jag de nya.”
Arbetet gjorde det väldigt tydligt att bilderböcker speglar samhället vi lever i. ”I 50-talets böcker stÃ¥r kvinnan i köket pÃ¥ landsbygden medan mannen arbetar med hammare”, säger Lisa. ”I 60-talets böcker kan man se mÃ¥nga skildringar av hur familjerna flyttade in till stan, och att kvinnorna började arbeta i större utsträckning. Den första dagisskildringen i en bilderbok kom till exempel pÃ¥ 60-talet. Och pÃ¥ 70-talet… haha! Att läsa bilderböcker frÃ¥n 70-talet är lite som att ta del av en historielektion. Ingenting var för svÃ¥rt eller vuxet att skriva om dÃ¥, och bilderböckerna skildrar allt – vietnamkriget, oljekrisen, klimathotet. Det verkade i mÃ¥nga fall inte vara sÃ¥ viktigt att underhÃ¥lla, det var mer ’nu ska vi upplysa barnen om hur världen ser ut utan omskrivningar’.”
Än sÃ¥ länge är det tre böcker som gäller, om 50-, 60- och 70-talets bilderböcker. Kanske blir det fler bilderboksretroböcker längre fram. ”Det är nog svÃ¥rare för dagens böcker att uppnÃ¥ samma kultstatus i och med att utbudet blir större och större”, säger Lisa. ”Men en framtida samling av nutida böcker mÃ¥ste ju nästan innehÃ¥lla Pija Lindenbaums böcker och de om grisen Benny. Och Herman-böckerna, för att det var sÃ¥ mycket snack när de kom om att de är annat än vad man är van vid”.
När jag lämnar cafét har jag med mig en rejäl dos skrivinspiration och ett stort sug efter att läsa Lisas aktuella och kommande böcker. Dessutom ser jag fram emot att träffa Lisa igen på skrivarkurs i april.
Här i veckan fick jag hem ett paket i brevlÃ¥dan; recensionsexemplar jag själv inte beställt men som förlaget skickat ändÃ¥. SÃ¥dana smÃ¥ överraskningar gillar jag skarpt! I paketet fanns tvÃ¥ böcker, varav den ena är den som jag skriver om här – en färgglad bok med snygg layout med en tanke bakom illustrationen av varje presenterad tupp.
