I fyra år har Johan vetat att han är kär i sin bästa vän Ester. I fyra år har han hållit tyst. I fyra år har han låtsats vara intresserad när hon berättar om killar hon gillar. Snart exploderar han!
Ester går och trånar efter en långhårig hårdrockare och till slut får hon honom på fall… eller? Han vill i alla fall vara väldigt nära. Ibland. När han är onykter. Men vad betyder det? Hon blir inte klok på honom. Till råga på har hennes kompis blivit typ schizofren. Ena sekunden är Johan glad, sen helt plötsligt oförklarligt sur.
I Det är så logiskt, alla fattar utom du får vi omväxlande ta del av berättelsen ur Johans perspektiv och ur Esters. Det är lätt att tycka om dem båda och mycket av charmen ligger förstås i all igenkänning berättelsen bjuder på och i humorn och fyndigheterna som präglar språket. Den som läst Lisa Bjärbos blogg Onekligen känner igen den träffsäkra stilen, som gör sig väldigt bra i bokform också. Men det är inte bara det som gör att jag läser vidare, jag vill verkligen veta hur Johan och Ester ska trassla sig ur den besvärliga situationen också.
Missa inte att:
Den enda nackdelen jag kan komma på med att läsa den här boken är att man känner sig så tråkigt ofyndig efteråt. Liksom… kunde jag inte skojat till det lite i det här inlägget, varit lite fyndig?
| Helena Ferry om Välkommen hem och att låna e-böcker | |
| Carolina om Nyfikna öron | |
| Malin Molinder om Nyfikna öron | |
| Sara Victorin om Nyfikna öron | |
| Sofia nilsson om Nyfikna öron |
En kommentar
Anna
15:47 2010-05-24Är 47 och älskar ungdomsböcker. Denna har jag läst och gillade den. Har sagt till min dotter (15) att hon borde läsa den.
Anna
Kommentera