Snart kommer filmen Liten Skär och alla små Brokiga, baserad på Stina Wirséns populära böcker om Liten Skär, Lilla Hjärtat och de andra brokiga karaktärerna.
Som ni kanske sett har filmaffischen upprört många, som bland annat i en diskussion på Facebook och i en artikel på SVT Debatt hävdar att porträtteringen av den mörkhyade Lilla Hjärtat är rasistisk, med tydliga kopplingar till de klassiska nidbilderna golliwogg och blackface. Detta är naturligtvis extra olyckligt, eftersom en strävan med brokiga-serien är att visa upp mångfald.
Resultatet: filmaffischen har bytts ut. Men böckerna, filmen och Lilla Hjärtat förblir vad de varit.
Det här är en knepig frÃ¥ga. Mörkhyade personer är starkt underrepresenterade inom barnlitteraturen och därför tycker jag det är bra att Lilla Hjärtat är svart. Men hur ”fÃ¥r” man framställa svarta personer? Bilden är stereotypisk, det är sant. Lilla Hjärtat är inte bara kolsvart, utan har även tjocka läppar och spretiga flätor. Är det ok, eller inte? PÃ¥ ett sätt vill jag säga: men det finns ju folk som ser ut sÃ¥! Och tenderar inte stiliserade figurer att vara just stereotypiska? Samtidigt har jag full förstÃ¥else för de negativa känslor som kan väckas av kopplingen till de gamla nidbilderna. Som ljushyad är jag kanske inte heller bäst lämpad att uttala mig om vad som är eller inte är kränkande för mörkhyade. PÃ¥ den nya filmaffischen är läpparna tunnare och hade Lilla Hjärtat sett ut sÃ¥ frÃ¥n början hade kanske inte debatten behövt uppstÃ¥. Men det är ju lite sent att ändra pÃ¥ nu, dÃ¥ karaktären är etablerad.
I bloggosfären: Eva Emmelin pÃ¥ Lilla bokhyllan stod gapande inför kritiken. Lisa Jannerling i Barnens bokklubbs blogg pÃ¥pekar att karaktären funnits länge, utan att kritiseras tidigare. Ingerun Syrén Sjösvärd pÃ¥ Boktjuven fÃ¥r brain overload och svÃ¥rt att komma till en slutsats (ungefär som jag…).
Brokiga-böcker på Barnboksprat: Gul!, Sov!, Aj!, Bang!, Hej! och Alla små tokiga brokiga.
