Sprätten satt på toaletten skrevs på 1970-talet. Jag, som inte levde då, blir fortfarande lite förvånad över hur mycket barn sattes in i politiken genom sagor och berättelser. Hur stor är chansen att en berättelse som Kåldolmar och kalsipper skulle visas på TV idag? Som vi diskuterat tidigare här på Barnboksprat finns det en skillnad i hur mycket reflektionstid böcker förr och nu kräver, att dagens konsumistiska samhälle påverkar barnlitteraturen också.
Det kan du läsa mer om i inlägget En bortcensurerad verklighet.
Hursomhelst, Sprätten satt på toaletten, av Annika Elmqvist, är en sådan där bok som man förstår härstammar från 1970-talet innan man ens hunnit läsa vilket år originalutgåvan kom ut. Nu har dock Karneval Förlag gett ut en nyutgåva av denna satiriska bilderbok om miljöförstöring utifrån Sprättens handlingar.
Här blir det väldigt roligt att läsa om något så tråkigt som miljöförstöring. Sprätten satt på toaletten är en bok där ingenting är riktigt perfekt. Bilderna är inte tilltalande och rimmen inte helt korrekta. Men språket får ett väldigt flyt och bilderna av miljöförstöring är illustrerande, miljön ser verkligen förstörd ut. Det blir helt enkelt väldigt lätt att se att fabriker och bajs förstör sjöar och ängar.
I mitt tycke är det mer en bok för vuxna än barn, men barn kan ha roligt åt den också. Är du av den ideologiska inställningen att du gillar gemensamt ägande kommer du att älska slutet. Är du det inte kanske inte detta är boken för dig.
Sprätten satt på toaletten
Författare och illustratör: Annika Elmqvist
Förlag: Karneval Förlag
Antal sidor: 24
ISBN: 9789185703876
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Den här boken fann jag mycket rar och fin. Den har en vardaglig ton och är stillsam. Författaren och illustratören heter Rebecca Landmér och boken följer barnets perspektiv. Egentligen sker inte mycket handlingsmässigt utan det är mer en känsla som den förmedlar. Den är varm och gemytlig och handlar om längtan. Om Io som har skilda föräldrar och längtar efter de båda. Och om kusin Gullan som ibland kommer på besök och också har skilda föräldrar. Barnen är olika varandra men har ändå mycket gemensamt. Som när de bygger snöhus åt en död ekorre och funderar över vem som kommer längta efter djuret då. Det verkar som om deras längtan och saknad ligger hos dem båda två men det blir inget som problematiseras eller skapar ångest. Båda barnen verkar ha det bra med sina respektive familjer.
Fint berättad kapitelbok om ett barnbarn och en älskad mormor. En mormor som är veterinär och som ger vidare sina kunskaper och sin glädje i att hjälpa djur. Ingen som mormor som kan berätta historier om djur som hon hade förr i tiden. Hedda och den vilda hunden Rufsen får följa med och hjälpa till i mormors bestyr med djur, både hemma och kring gårdar och hus på landet. Det blir fina upplevelser och minnen med mormor och sommaren. Sista sommaren. Mormor lär Hedda se de fina stunderna i livet som pärlor att trä på ett halsband. Mormor vet något som Hedda ännu inte vet, men läsaren anar och blir medveten om livets oundvikliga skeenden.
Jag blir inspirerad av engagerade människor som är kreativa och sprudlar av idéer. När barnboksskaparna Paulina Bengtsson och Jaana Persson släppte sin allra första barnbok så anordnade de en riktig rejäl releasefest. En dag för barnen i Olofström där en hel massa människor dök upp för att lyssna på sagostund, titta på Kenneth-teater, få ansiktsmålning och fiska i fiskedamm bland annat. Smådockor av karaktärerna från boken kan jag även skymta på en bild från författarinnas 
I en engelsk stad någonstans bor de tre kompisarna Jonas, Binny och Kamal. I bokens prolog förstår man att det antagligen är någon av de tre ungdomarna som sitter häktad hos polisen. När sedan första kapitlet tar sin början kastas man direkt in i en actionfylld handling: