Smaragdgrön

Så kom den äntligen, den tredje och avslutande delen i Ädelstens-trilogin. Jag har tidigare läst och recenserat de andra delarna Rubinröd och Safirblå här på Barnboksprat. Om du inte har läst dem tycker jag inte att du ska läsa den här texten utan istället kasta dig över de två delarna. I korthet så handlar serien om en 16-årig tjej som helt plötsligt får veta att hon bär på en ärftlig gen som gör att hon kan resa i tiden. Ett hemligt sällskap skickar henne på en rad uppdrag i dåtiden och hon hamnar i en hel del farliga situationer.

Det är alltså nu allting ska få sin upplösning. Vad gäller kärlekshistorien mellan Gwendolyn och Gideon så meddelar han plötsligt att han vill att de bara ska vara vänner och Gwendolyn blir helt förkrossad. Kommer Väktarnas hemligheter att röjas, kommer allas blod att läsas in i kronografen och vad har egentligen Gwendolyns morfar gömt i huset?

Jag sträckläste även denna sista del så till den grad att jag kanske missade en detalj eller två. När jag slog igen boken var jag inte helt säker på att jag fått svar på alla mina frågor men absolut de viktigaste. Den här boken är runt 100 sidor tjockare än de övriga två och dessa hade nog kunnat avvaras. Jag känner mig till slut lite mätt på Gwendolyns bölande och vill liksom bara ta mig fram till finalen. Men det är fortfarande samma övertygande språk och driv i historien och jag rekommenderar serien skarpt till alla som vill ha lättläst, spännande, romantisk, rolig och stundtals lite blodig läsning. Nu undrar vi såklart vad Kerstin Gier ska skriva om nästa gång?


Smaragdgrön
Författare: Kerstin Gier
Serie: Ädelstenstrilogin
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
ISBN: 9789163869679
Antal sidor: 480
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Io fiskar krabbor

130625Jag har tidigare recenserat Rebecca Landmérs första bok om Io som heter Io längtar. Då skrev jag att det handlingsmässigt inte skedde mycket men att berättelsen tillsammans med text och bild var stillsam och fin. En bok om längtan för barn mellan 2-6 år. Jag var mycket förundrad över mössorna med öron som barnen bar i boken och skrev om det i recensionen också:

De påminner mig lite om vargdräkten pojken bär i Till vildingarnas land av Maurice Sendak eller som när min femåring vägrar gå på dagis utan sin hatt. Jag tolkar förklädnaden som ett sätt att skapa sig en identitet. En trygghet. Vad mössorna står för författaren vet jag inte men för mig skapar de en gemenskap mellan barnen och en detalj som väcker nyfikenhet.

I den andra boken, som heter Io fiskar krabbor, verkar Io vuxit och blivit något äldre. Det märks även i texten för den här boken riktar sig till något äldre barn än vad den förra gjorde. Här handlar känslorna om att övervinna rädslor och om vänskap men författaren har varvat handlingen med intressanta fakta om havslivet längs Sveriges västkust. Man kan alltså läsa boken på olika sätt.

IMG_5337

Handlingen i kort: Io och hans kusin Gullan åker till en skärgårdsö för att sova över hos Gullans faster. Gullan vill fiska krabbor men Io tycker det verkar lite otäckt. Gullan lär honom knepen.

Jag var på en badstrand i sommar och en mamma ropade åt sitt barn att hon hade funnit grodyngel. På några sekunder rusade alla barn upp från vattnet och omringade den här mamman vid strandkanten. Snart ville alla fånga grodor. Det är intressant hur nyfikna vi människor är på natur och djurliv. Rebecca Landmérs bok andas barndomens somrar. Barn som leker. Barn som är nyfikna på djurlivet. För boken handlar inte om att fånga krabbor och äta dem. Den handlar om kunskap och lek. Hur fångar man krabbor, vad äter de, hur lever de och framförallt handlar det om en sommardag med salt vatten och lek på en brygga. En jättefin kombinerad sago- och faktabok för barn mellan 4-8 år.

IMG_5338

P.S Längst bak i boken finns ett svart-vitt foto på författaren som barn. Här får man en slags förklaring till den där mössan med öronen och jag finner en helhet, en medveten själ bakom böckerna som jag tyckte var otroligt charmig. Vill ni se bilden? Då tycker jag ni ska läsa boken.


Io fiskar krabbor
Författare & Illustratör: Rebecca Landmér
Bokförlag: Rebaland
Utgiven: 201307
ISBN: 9789198116601 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

Marcelo i den verkliga världen

Marcelo är en 17-årig pojke som har sin diagnos någonstans inom autismspektrat och allra närmast Aspergers syndrom. Han går på Paterson, en specialskola för elever i behov av särskilt stöd och han har denna sommar fått jobb på skolan för att sköta om Haflingerhästarna som de har där. Då kommer Marcelos pappa med förslaget att Marcelo istället ska arbeta på pappans advokatbyrå under sommaren för att träna på ”den verkliga världen”. Pappan vill också att Marcelo ska gå sitt sista high school-år på en vanlig skola vilket Marcelo absolut inte vill. De kommer överens om att om Marcelo klarar att följa reglerna i den verkliga världen så ska han själv få välja vilken skola han ska gå i efter sommaren. Så kommer det sig att Marcelo börjar på postkontoret på advokatbyrån och vi får vara med honom på den resa han företar sig under sommaren.

Jag vill inte säga mer om handlingen i den här boken och jag vet inte heller hur pass viktig den är. Det var liksom en sådan fin läsupplevelse att bara hänga på Marcelo på hans väg genom den verkliga världen. Hela tiden får vi följa Marcelos analyser av vad som händer och hur han ser, uppfattar och tolkar olika situationer.

Jaså, du har snackat med farsgubben?
Din pappa är ingen gubbe.

Hon spärrar upp ögonen, vilket betyder att hon är förvånad.

Marcelo är en riktigt härlig karaktär och jag kan inget annat än att låta honom fylla mitt hjärta med kärlek. Han är helylle och genomgod men på ett sådant ärligt och trovärdigt sätt och jag känner mig liksom upplyft inombords efter att ha läst denna bok. När jag först slog upp boken avskräcktes jag lite jag av typsnittet på texten men det tog inte många sidor innan jag började sträckläsa i ett rasande tempo och det var sorgligt när jag tvingades skiljas från Marcelo i slutet, även om det faktiskt kändes som exakt rätt tidpunkt. Läs den här boken, lär känna Marcelo och upplev världen med hans sinnen!


Marcelo i den verkliga världen
Författare: Francisco X Stork
Förlag: B Wahlströms (2013)
ISBN: 9789132160950
Antal sidor: 304
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vi blåste bort ibland

IMG_5316Omslaget är drömskt, bortåtvänt med mjukt rosaröd färg och blå himmel. Redan här öppnar sig förväntningarna om en poetisk upplevelse.

Två figurer vid ett träd återberättar en händelse, ett minne eller är det kanske en fantasi, en dröm? Och en liten giraff och dess barn struttar runt i kulisserna. Man finner dem i trädkojan, bland löven och ibland blåser de bort när stormen viner.

Årstiderna växlar och figurerna (barnen) bygger en koja, i solsken såsom i regn. Ja, även de blåser bort ibland. Men efter stormen bygger de ordning igen och flyttar in.

IMG_5317

Jag har tidigare läst en bok av Viveka Sjögren som är utgiven på samma förlag. Den hette Den andra mamman och blev utgiven 2007. Den handlar om Shirin och hennes lillasyster som ska på utflykt med dagis. Men mamman, som inte talar så bra svenska, sätter sig med barnen på fel buss. Shirin, som varit mycket irriterad på sin mamma, upptäcker andra egenskaper hos henne. Den här boken berörde mig mycket. Fint berättat och även skickligt illustrerat där mamman förändras genom berättelsen med utslaget hår och en sjal som ändrar färg.

Jag hade velat uppleva samma lyriska känsla med Vi blåste bort ibland men tyvärr blir det inte riktigt så även om den berör. Bildmässigt är den väldigt fin. Jag tycker om de milda färgerna och de mjuka figurerna som befinner sig vid trädet. Det ligger en ton av godhet och harmoni över boken. En värme!

Men jag är ingen poet. Jag vill gärna ha en logik. En handling. Ett budskap. Även om jag hyser stor respekt för konstnärlig frihet så blir handlingen alltför krypisk för mig. Jag läser den korta, poetiska texten som slingrar sig, ibland på snedden och ibland rörigt över sidorna, och finner att boken är alldeles för tråkig för mig. Som ren läsupplevelse gav den mig inte mycket men genom de fina bilderna kan jag ändå uppskatta och gilla ännu en bok av Sjögrens talang som illustratör.


vi blåste bort ibland
Författare & Illustratör: Viveka Sjögren
Bokförlag: Kabusa
Antal sidor: 28
Utgiven: 201308
ISBN: 9789173553346 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det värsta med min syster

Jacqueline Wilson har en särskild talang för att på ett trovärdigt och respektfullt sätt skildra historier utifrån barnets perspektiv. Hon är en av de bäst säljande barnboksförfattarna i Storbritannien och är flerfaldigt prisbelönad.

omslag det värsta med min syster

I hennes nyutkomna bok på svenska Det värsta med min syster är det busfröet Marty, som i jagform berättar om sin vardag. Marty är en mycket fantasifull flicka. Hon skapar sina egna mjukdjur av strumpor och hårborstar, de blir till ormar och piggsvin. Hon ger dem namn som Percy Piggsvin och boaormen Basil, och de bor tillsammans med Marty i hennes våningssäng. Marty tecknar också en serie om superhjälten Mäktiga Mart. Läsaren får följa med på Martys upptåg, både när hon leker med sina mjukdjur och när hon tecknar serien om sin namnes olika äventyr.

Liksom i flera av Wilsons andra böcker finns det i den här boken socialrealistiska inslag. Familjen har det illa ställt ekonomiskt. Mamman, som till vardags jobbar som skolsekreterare, extrajobbar med att sy klänningar på beställning. Pappan som med nöd och näppe driver en resebyrå har tvingats avveckla sitt riktiga kontor på grund av bristande kundunderlag. Vardagsrummet har inretts med planscher på exotiska resmål och hemmasnickrade hyllor fyllda med pärmar. Och där sitter pappan numera istället och försöker sälja resor till de få besökare som hittar dit. När mamman får en stor beställning på kostymer till skolteatern, behöver hon också ett eget rum att jobba i och Marty tvingas flytta ut ur sitt rum, sin Martykoja som hon också kallar det. Hon får dela rum med sin storasyster Melissa. Problemet är att Marty inte står ut med sin syster. Melissa intresserar sig mest för inredning och smink, hon är ordningsam och noga med att smörja in sina händer med rosendoftande kräm. Allt som Marty inte är. I rättvisans namn kan dock sägas att Melissa också tycks ha svårt med sin lillasyster.

Det värsta med min syster är inte en särskilt tjock bok. Den är väldigt lättläst, om än en aning långsam i början. Wilson tar tid på sig att skildra familjens vardagsliv och inte minst flickornas syskonkonflikter, som rymmer rätt mycket humor. Efterhand blir det allt tydligare att Marty inte har det helt lätt i skolan. Hon blir retad och kallad öknamn av en grupp flickor. Handlingen blir spännande, när Marty bestämmer sig för få tyst på de mobbande flickorna på ett oväntat och komiskt sätt. Föräldrarna blir väldigt upprörda över Martys tilltag, trots att systern (för ovanlighetens skull) försvarar Marty och förklarar att hon blivit retad. Wilson låter konsekvenserna bli en aning för hårda, i mitt tycke, med tanke på den föregående mobbningen. Något med det hela skaver och det känns inte riktigt trovärdigt. Möjligtvis, tänker jag, är det ett didaktiskt drag för att inte uppmuntra till den sortens hämndaktioner. Didaktik är dock inte något jag brukar eller heller vill associera Wilson med. Däremot har författaren i sitt oeuvre aldrig väjt för känsliga ämnen, som psykisk sjukdom, missbruk, misshandel m.m. Listan på känsliga teman som författaren behandlat i sina böcker kan göras lång. Ett intressant perspektiv i den här boken är traditionella könsroller. Marty stöts bort av flickorna på skolgården och välkomnas av pojkarna. Med dem kan hon leka och ha roligt till sin (traditionella) mammas förfäran.

 

I Det värsta med min syster upplever jag att föräldrarnas karaktärer är något platta och kanske till och med delvis reproducerade från andra av författarens böcker. Jag kan inte skaka av mig känslan av att författaren upprepar sig själv. Wilsons fokus ligger helt och hållet på barnens karaktärer och de vuxna kan liknas vid bakgrundskulisser, som ger ganska stereotypa bilder av föräldrar som tjatar och försöker få vardagen att gå ihop. I flertalet andra böcker, som i t.ex. Den tatuerade mamman, har Wilson dock bevisat att hon verkligen kan teckna komplexa och psykologisk trovärdiga föräldrakaraktärer sett ur barnets perspektiv. Jag saknar det i den här boken.

Utifrån ett berättarperspektiv lämnar föräldrarnas empatilösa inställning till Martys hämndaktion, utrymme för systern att ta Marty i försvar. Detta nyanserar systrarnas relation, som annars hade varit en aning för endimensionell och förenklad. Efter ytterligare en oväntad incident blir ”Det värsta med min syster” en väldigt fin läsning om syskonkärlek.

Det värsta med min syster rekommenderas från nio år och upp.  Här kan ni läsa Malin Skals recension av Tvillingsjälar.

Det värsta med min syster
Författare: Jacqueline Wilson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 169
ISBN: 978-91-501-1550-5
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus