Rubriken är dubbeltydig. Innehållet i boken med titeln Svea Handlar har hög igenkänningsfaktor oavsett om man har egna barn eller inte. Måtte föräldrar aldrig sluta handla tillsammans med sina barn! Måtte vuxna aldrig sluta läsa för och tillsammans med barn!
Pappa och Svea ska handla, pappa har en lista att handla efter medan Svea vill gå sin egen väg och spontanhandla. Är man som Svea är 1,5 år vill man så klart lägga saker i den där lagom stora blå korgen med hjul och handtag – allt man når, känner igen, gillar och lite till! 1,5 eller 3 spelar egentligen ingen roll – handlandet ser ungefär likadant ut.
Det värsta, eller bästa, är att allt går så rysligt fort för Svea och så långsamt för pappa. Under tiden pappa lägger tillbaka det Svea handlat, och försöker hinna plocka i det han själv behöver, hinner Svea försvinna. Men var kan hon vara… Efter en stunds letande återfinns hon vid godishyllan, något hon känner igen och tycker om. Dags att ta striden, och att förklara. Som tur är kan pappan erbjuda nya spännande utmaningar vid kassan. Hmm, tänk ibland kan det vara riktigt bra att ha godiset just där!
I serien om Svea finns ytterligare sex böcker som förhoppningsvis är lika bra. Jag uppskattar glädjen som börjar på omslaget och genomstrålar hela boken, detta trots bekymrade miner och tårar. Det finns flera finesser: bilderna fokuserar på pappa och Svea, i färg, interiörer och detaljer i bakgrunden är tecknade i gråskala. Texten: storlek och få, korta meningar tillsammans med bokens format gör den till en ’syskonbok’: vuxen och barn i olika åldrar kan läsa/uppleva tillsammans, äldre barn kan läsa för yngre, alla ser och boken är ändå inte otymplig. Dessutom finns en storyline i bilder i slutet av boken, man kan minnas och återberätta med egna ord och/eller erfarenheter.
Svea handlar
Författare: Linda Palm
Illustrationer: Jessica Lindholm
Förlag: Idus (2016)
ISBN: 9789175773407
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Min dotter, Lilla L, är snart nitton månader. Helt plötsligt delar hon med sig av nya ord i rasande takt, och ordförståelsen verkar ibland nästan gränslös. Som förstagångsförälder är jag förstås helt betagen av hennes språkutveckling. Den tar fart just vid den här åldern, har jag läst någonstans, och om barnet kan säga tio ord, så har det en “tyst” vokabulär på minst hundra ord till. Och det räcker förmodligen inte.
Historien är superrealistisk, både till språk och form. En sorts diskbänksrealism för småbarn, tänkte jag. Och det tog emot lite hos mig. Ingen fantasi precis. Inte ens lite skön retroheminredning att vila blicken på, utan istället ett nyrenoverat badrum och väggar med gråa prickiga tapeter.
Dessutom har Lilla L själv, tvättat en och annan sak i toan. Så igenkänningsfaktorn är hög. Historien tycks dessutom vara lagom lång för henne att orka lyssna på. Vid en närmre granskning ser också jag att bilderna faktiskt tillför intressanta saker, sånt som inte står i texten, som till exempel Sveas känslotillstånd. Boken är alltså inte fullt så enkel, som jag själv initialt ville ha den till. Det är mycket möjligt att det finns en läsinlärningstanke med att låta texten och typsnittet ha den form den har. Sist i boken finns en pedagogisk storyboard, som återberättar handlingen med hjälp av bara bilder. Även den gillar Lilla L, till skillnad från hennes snobbiga morsa.