Vems katt?

Här hemma finns en kille som blir sex-år-vilken-dag-som-helst. Han knäckte läskoden strax efter nyår och den första bok han läste själv var Nya kompisar av Helena Bross. Efter det har vi varit på biblioteket och lånat nästan varenda bok i denna serie kallad Solgatan 1. Helena Eriksson har tidigare recenserat Sova borta här på barnboksprat. Jag citerar henne:

Jag kommer absolut att sätta de här böckerna i händerna på mina barn när det är dags att börja knäcka läskoden!

Jag kan bara säga: Ja – gör det! De här böckerna om Axel och Omar är perfekta för nybörjarläsaren med sina korta enkla meningar skrivna med versaler. De ger snabbt den ovane läsaren en möjlighet att känna glädjen över att ha bemästrat en hel bok.

Det här är den sjunde boken i serien och ytterligare en har getts ut efter det. Axel och Omar är i parken och fikar och spelar fotboll. I parken sitter en tant och klappar sin katt men plötsligt kommer en flicka och säger att katten är hennes… De flesta Solgatan-böckerna handlar om vardagligheter relevanta för ett barn i sex-sjuårsåldern men just den här boken ger också en inblick i demens hos äldre på ett väldigt fint sätt. Böckerna etiketteras som extra lätt att läsa och de är helt enkelt en ypperlig start.


________________________________________
Vems katt
Författare: Helena Bross
Illustratör: Kadri Ilves
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789163867408
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Kanske gillar du också:

Författare: Veroniqa Sjöquist

Jag heter Veroniqa och är omåttligt förtjust i böcker och läsning sen barnsben. Då svämmade min bokhylla över av Fem-böcker, Wahlströms röd-gröna ryggar och allsköns hästböcker. Numera är jag mamma till två pojkar, födda 2002 och 2006, och jag gör mitt bästa för att hålla deras bokhyllor välfyllda. Jag arbetar som lärare i åk F-3 och läser mycket litteratur för barn och unga på jobbet men också hemma för att hålla mig à jour och för att många böcker i den här kategorin helt enkelt är så vansinnigt bra! Att högläsa en bok för barn är så mycket mer än att bara läsa texten och titta på bilderna. Presentationen, uppläsningen och samtalet kring boken skapar en helhetsupplevelse. "The reader brings to the text his past experience and his present personality." - Louise M. Rosenblatt

6 reaktioner till “Vems katt?”

  1. Jag håller med, trevliga böcker!

    Sen har jag också önskat mig några kortare extra-lätt-att-läsa, för min fyraåring har inte riktigt tålamod med de här. Eller jo, om jag pushar lite, han har läst ”Polisen kommer” – blev nästan för spännande för honom, och ”Hasse hoppar”.

    Egentligen vill jag också ha lättlästa böcker med gemener, för att snabbare lära sig känna igen ordbilder så som de ser ut på de flesta andra ställen där barnet kommer åt att läsa.

    Gissar att det är olika från barn till barn hur behovet ser ut, och lite beror det kanske på ålder och mognad också. Tror t.ex. att jag ska ta mig i kragen och skriva lite mer själv och göra billiga fotoböcker om barnen själva eller deras leksaker, då får jag det precis som jag vill! :)

  2. Vi har också lånat ex. ”Albin har en hemlighet” och ”Albin säger godnatt” av Ulf Löfgren. De innehåller en enda mening på varje liten sida och är skrivna med gemener. Texterna är också upprepande så det är väldigt enkel läsning men som ändå övar just gemener.

  3. Aha, de böckerna har jag inte sett, bra tips! Tack!

    Han har ju också läst nån Max-bok, men han blir lika förvirrad som jag av de saknade orden… :)

  4. Bilderböcker kan funka som lättlästböcker, men texten är ju tänkt att läsas högt av en vuxen som kan läsa. Jag tycker inte att allt som förlagen kallar lättläst är så himla genomtänkt, det kan finnas långa, ljudstridiga ord som gör texten onödigt svår. Jag lånar på bibblan åt min sexåring, och jag tycker att det är läromedelsförlagen som gäller, det är genomtänkt, pedagogiskt och kul att läsa. Just nu läser vi Stjärnläseboken av Åsa Storck, utgiven av Almqvist & Wiksell. Den är upplagd som en läsebok och går från enstaka ord till lättläst text med några rader per sida. Med vuxenhandledning och allt, hihi. Dottern uppfattar det dock inte alls som en skolbok utan som en extra bra bok eftersom det är nivåer, som i ett dataspel, man kan gå från den gula till den blå nivån… Som högläsning väljer vi annat såklart. Sandvargen gillar hon bäst.

  5. Aha, bra tips det också! Ska höra efter nästa gång jag är på biblioteket.

    Jag gillar Serholts häften, t.ex. Åke är en räv, men just nu verkar sonen ha tröttnat på dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *